”Kvinnans rätt till sin kropp”

Ibland blir jag så frustrerad, att jag önskar bli politiker! Då gäller det en ”struntsumma i deras budget”. Den summan är oöverkomlig för mig. Sen blir jag irriterad. Så lätt är det. ”Liten tuva välter ofta stort lass.” Som sagt.

För att ta det från början igen. En överläkare inom mentalsjukvården rekommenderade mig att gå högre upp om jag ville klaga på vården. Det var ju precis det, som jag hade gjort som 20-åring! Det var ju jag, som gick ända upp till Medicinalstyrelsen och frågade vem som har rätt att ordinera bältesläggning? Nu heter det Socialstyrelsen. Det är snart 60 år som sen de fick förra brevet av mig. Kanske dags att skriva igen?

”Kvinnan har rätt till sin egen kropp,” trummas det in i oss år efter år. Ingen får överrösta det budskapet minsann. Ingen kvinna i regeringsställning får ha ett förflutet i Ja till livet!

På min tid som sjuksköterskeelev skulle frågan om abort aktualiseras som teori inom det ämnet. Ja, vad hette ämnet? Var det ”Förlossning och kvinnosjukdomar”? När var det befogat med abort? Det allra värsta scenariot målades upp som exempel. Det var ju självklart en medicinsk orsak till abort och sen kom exemplet på en av de största kompositörerna i tiderna och ett annat exempel på en känd konstnär. Var de dessa som varit en cellklump bara med rätt att skrapas bort? Vi skulle tänka till som elever.

I mitten av 50-talet fanns ingen aggressiv debatt om kvinnans rätt till sin kropp. På 30-talet var det den värsta tänkbara arbetslöshet och depression i Sverige. Ändå föddes det ena barnet efter det andra i dessa kollektiva bekymmer i samhället. Hur skulle mina föräldrar t.ex. klara av att försörja ett barn till med nummer sju av födslar? Vid tredje graviditeten numera kan en barnmorska fråga: ”Vill du ha abort?”

Kvinnan har rätt till sin kropp!

I denna självklara uppfattning finns ingen man med tydligen. Är det jämnställdhet? Vad hade jag för rättigheter till mig kropp, när jag var 20 år gentemot överheten? Vi skall som kristna tacka Gud för överheten men också be för den. Det kanske är dags nu. Där brister jag. Där reagerar jag först nu på talet om rätten till abort och ofriheten att ha en annan åsikt. Har vi åsiktsfrihet i Sverige? Får en politiker ha åsikten, att det är för många aborter i Sverige? Är det rätt att använda abort som preventivmedel?

Tankarna snurrar i mitt huvud. Har vi verkligen åsiktsfrihet i Sverige? Får en kvinna, som är politiker inte ha en kristen värderingsgrund i sitt arbete i Sveriges regering? Måste hon förneka sin tro för att kunna arbeta med så stora problem i vårt land som arbetslösheten innebär?

Tankarna snurrar i mitt huvud. Får en politiker inte tro på Gud som Skapare och vi som medarbetare? Mitt eget problem är inte att få bli politiker. Mitt problem är inte abortfrågor och kvinnans självständighet. Mitt problem är konsten att kunna vara politik korrekt inför en skolklass. Det är mitt problem just nu. Hur skall jag kunna dela på kroppen och själen från anden? Det är tillåtet att tro att kropp och själ hör ihop nu för tiden. Det är tillåtet att tala om somatiska sjukdomar till skillnad från psykiatriska. Men är det tillåtet att tala om att en människa har en ande, som är orolig innan den finner vila hos Gud?

Får jag lov att citera en psalmvers inför studenter, som väljer psykiatrin?

”Den gång du viskade ditt bliv
du ville mening i mitt liv…”

Kvinnans rätt till sin kropp?

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel