Största irritationen för mig personligen är ramar som hot. I alla kristna debatter har det gällt att få in en ny debattör i en ram eller i ett fack. Som jag upplevt debatterna. Sen har det inte varit roligt längre. ”Jasså, han är sådan!” Eller: ”Jasså, hon tycker så!” Sen var det att ge upp debatten. Om vad? Och varför ge upp?
När jag försökte lära mig HTML-språket var det för att få bygga själv. Det går ju an om det hade fungerat med minnet. Nu är det färdiga ramar som gäller. Valet av uppsättning kan variera förstår jag. För att överleva sommaren, när nästa alla under pensionsåldern lämnar staden, så behöver jag ett projekt. En sommar trodde jag, att jag bara kunde gå ut och fotografera blommor och göra ett herbarium på datorn. Att gå med rollator på ängar fungerar inte. Att hitta blommor mellan asfalt och gräs har inte varit det lättaste. Att böja sig till dom ändå svårare. Så det projektet gav jag upp.
Ett av mina barnbarn på låtsas har gjort i ordning ramar åt mig för bloggen för denna sommar. Det var han i gruppen, som föreslog lite struktur. Nu skall det bli det i ”Ett rött snöre” och så fick jag tomma ramar med Kapitel 1 till Kapitel 5. Om någon undrar varför där varit tomt.
År 2011 utbildades jag till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Där var det precis som ute i debatter. Det gällde att få in varandra inom en ram. Så upplevde jag det. För jag passade inte i sammanhanget men är envis och anser fortfarande, att jag bör få vara med. Detta visar sig i mina inlägg på Facebook. Och Google glömmer aldrig! Det finns ett system med ”taggar” åt alla håll.
Så jag är taggad att tala om synden. Den får ingen tala om för den irriterar. Kan det vara så att det egentligen är brist på bibelkunskap? Paulus påstår att alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Ja, men då så! Är det en härlighet som vi förlorat borde vi väl kunna samtala om hur vi skall få tillbaka den?
Eller hur? Detta är det tänkt att det röda snöret skall handla om. Det är obegripligt precis så länge som jag själv är likgiltig för Herrens härlighet.
Gunnels plats i rymden 
Jag hejar på dig Gunnel som har en förmåga att tänka utanför ramarna. Fortsätt vara den du är. Jag hade gärna varit ett av dina barnbarn och följt med dig ut och assisterat dig när du arbetade med kamera och ängsblomster. Vilket härligt projekt det hade varit. Och så lyssna till dina levnadsberättelser och släktforskning i en gungstol ruggiga dagar.
Frid!
Anne Kaarina
Hej Anne Kaarina! Så märkligt, att du gick in och skrev. Jo, jag är mig själv i alla sammanhang till stort förtret ofta. Senaste debatten jag trasslat in mig i…ja, den miljön kunde du från Finland.
Så jag gör nog bäst i att titta på blommor och fråga fotograferna om lov att få sända vidare till Lucy. Hur kan de stå ut i skyskrapor i New York? Ikväll fungerade inte Google Translate, när jag fick en hälsning från Lucy. Frustrerade att inte kunna engelska.
Rauha – stavas det så?
Gunnel
Jo jag tänker på dig då och då och ibland blir det inte av att jag läser och skriver trots att jag vill. Ganska utmattad med nytt skov med magen då jag nollade medicinen. Hur ska det gå när jag nollar de andra ”lyckopillren” då tänker jag i mitt stilla sinne…
Jag skulle gärna hjälpa dig med översättning men förstår att det är för privat.
Ja inte skulle jag trivas bland skyskraporna Hujedamig! Längtar efter att bo i hus på landet med egen trädgård och örtagård. Där själen kan få ro. Blommor och naturen ger så ofantligt mycket glädje. Det första jag gör numera är inte att sätta på kaffet längre utan jag går först till det morgonvarma köksfönstret och ser till mina skötebarn.
Just när du skrev stod jag på balkongen och tänkte att jag kunde ha skrivit Rauhaa. Så som mina religiösa fastrar och farbror fortfarande hälsar samtidigt som man tar i hand. Med båda händerna. Fint tycker jag.
Rauhaa Gunnel.
”Rauhan minä jätän teille: minun rauhani – sen minä annan teille. En minä anna teille, niinkuin maailma antaa. Älköön teidän sydämenne olko murheeliinen älköönkä peljätkö.” Joh 14:27
Anne Kaarina, brev till Lucy är inget privat. Jag är så tacksam för hennes stora arbete med dokumentationen av ”Kings Park”. Nu skall hon arbeta med en lärobok för studenter, om jag fattade rätt. Det ville jag uppmuntra! Och blommor plockar jag på Facebook i gruppen http://www.blommar.nu
Kiitos! Underbara ord i Joh 14:27….
Säg till om du vill ha hjälp med översättning. Jag finns här. Och tack för länken. Älskar blommor och fåglar…