Kategori: Vägen valde mig

Bok och Biblioteksmässan

Nu är det en dag kvar för alla som vill trängas eller njuta av alla böcker, som finns samlade på ett ställe i Göteborg. För alla bokmalar är det väl julafton. Jag har åkt in på ett bananskal varje år eller rättare skrivet gått in förbi den långa kön via en fribiljett från Stockholm. Höjdpunkten har väl varit besöket av en av mina aderton, som inte längre är aderton. Det är en mindre. Han är redan framme och ende som får vara med på bild i min bok. Med tydligare ord har jag sjutton syskonbarn varav en är bibliotikarie.

Varje år har jag gått igenom programmet särskilt och kollat vad som kan fånga mitt intresse allra mest under två timmar. Det har blivit ”Se människan”. För att få en sittplats måste man gå på en eller två författares program innan. På så sätt har jag lyssnat på intervju om boken ”Blod Eld Död” om ljusskygga företeelser som satanism, mord och dödslängtan. Det kanske passade bättre än jag fattade igår före Annika Östbergs svar på alla frågor om hennes liv som narkotikamissbrukare.

I vart fall fick jag säga några ord till Annika Östberg, när hon gick förbi efteråt för att signera sin bok. Jojomensan. Jag skulle också signera min bok efter mitt framträdande kl 17 i ett pyttelitet sammanhang stående på en låda framför en mikrofon. Min bok är tillägnad tjejerna på Hinseberg och handlar om vägen från fångenskap till frihet oavsett livsförhållande.

Gunnel satt kvar och lyssnade på mig i allt sorl. Hon hade gett ut två böcker på Recito AB och talat för dem två gånger tidigare. Gunnel Emia Eriksdotters bok heter:

Han som visste att Gud finns
Rabindranath Tagore Nobelpris i litteratur 1913

Gunnel har jag träffat en gång om året tack vare en gemensam vän som bjöd samman tolv kvinnor varje vår. Ingen av de kvinnorna har tänkt, som jag gör men berikat mitt ”tänk” med mycket av New Age. Jag har blivit tvungen att läsa på under de år som gått.

Tidigare stående på Recitos låda framför en mikrofon hade Christina Ahl presenterat sin bok:
Himmel och pannkaka

Christina Ahl är socionom men blev utbränd och fick panikångest. Nyttig information och en mycket berikande bok.

Se människan!

Skökan i bibeln

Ibland är statistik intressant. Det är intressant att se vilka sökord som förekommer i min statistik över bloggen. Det är intressant för mig, som glömmer så fort nu för tiden att se vilka bloggar, som finns tidigare. Det går att surfa bland mina egna bloggar. Det går att se vilken blogg, som är mest läst också. (Till den behövs karta och förkunskaper om Jakobs tolv söner. Sen blir den intressant!)

Så intuitivt surfar jag bland bibelns alla texter och påstår att en sköka inte är det samma som en äktenskapsbryterska. Det var en undervisning som författaren Gunnar Edman gav en gång vid Jakobs brunn inte långt från staden Nablus på nuvarande Västbanken. Det var i skarven mellan åren 1974 och 1975. Enligt judisk lag var det inte tillåtet med mer än tre äktenskap det vill säga om kvinnan blivit änka gång på gång, sa Gunnar Edman enligt mitt minne. Kvinnan vid Sykars brunn hade haft fem män. Joh kap 4

Jämför detta med skökan i Jeriko. Josua kap 6 där är det fråga om att den mest föraktade människan i ett samhälle fick besök. Det står inget i texten om att männen utnyttjade hennes sexuellt. Bibeltexten visar bara på att den mest föraktade och utnyttjade kvinnan i en stad fick budskapet först om den ende guden, som vinner seger. Den berättelsen hör ihop med Jesu ord vem som har företräde till himlen. Jo, de är de som tror, att Jesus är Guds son enligt alla texter! Fariseerna trodde inte, att Jesus är Guds son. Skökan i Jeriko ville ha Israels Gud. Det blev hennes och hennes familjs räddning. Så enkelt är det att ta emot tron som en gåva utan förtjänst eller värdighet. Skökan Rahav nämns som en troshjälte i Hebreerbrevet kap 11 bland alla män.

I Hoseaboken är kvinnan Gomer både en sköka och en äktenskapsbryterska. Gomer är en sköka som får upprättelse till att bli en äkta hustru åt profeten Hosea. Hon bryter det förbund som äktenskapet innebär och går tillbaka i förnedringen som en sköka och blir till och med slav. Det vill säga ofri i ordets grymmaste innebörd och hon hamnade i träldom.

I alla bibeltexter sammanlagt finns innebörden av upprättelse och frihet och ett rätt förhållande till Gud. Hosea fick uppdraget att köpa loss Gomer sin hustru och ge henne sin kärlek en gång till precis som Herren älskar Israel sin egen ”brud”. Hemligheten i förbundet mellan en Gud och ett folk, som gensvarar på hans kärlek är stor. Herrens förbund och löften finns kvar oavsett att Israel gick tillbaka till andra gudar. Israel i Gamla Testamentets texter blev både äktenskapsbryterska och sköka.

Kvar är Guds löften genom sitt förbund upprepat från Noa till Mose och genom alla profeterna. Om vi sviker ende guden genom hela historien, så är han trogen sina löften i alla fall. Jämför detta med tidens flum, flyktighet och totala upplösning.

Personlig men inte privat

En Blogg skall sticka ut hakan med sitt budskap. En bloggare skall vara personlig men inte privat. Jag har ställt frågan varför vissa bloggare får hundra att kommentera oavsett vad de skriver om och andra till exempel jag Gunnel Bergstrand har fått finna mig i ”no comments”.
Frågan gick till Stockholm där allt utgår ifrån vare sig det gäller hur vädret är eller inte är som önskat.
”Börja i anden och sluta i Stockholm,” är en känd travestering. Så det var bättre faktiskt med facit i hand, att inte ha blivit antagen för studier där uppe.

Här nere börjar Bok och Biblioteksmässan idag för fackfolk. Många år tillbaka har jag fått en fribiljett från Stockholm och sluppit stå i den långa kön. Nu när jag är över 75 år och går med rollator eller käpp kommer det ingen fribiljett från Stockholm. Och ingen bibliotikare med den. (Detta är en privat upplysning.)

Det som inte är privat är, att jag måste köpa biljetten själv eftersom jag skall debutera.
Denna upplysning är inte privat utan en mycket viktig information. Annonsen kostade 995 kronor helt över min budget och finns i gratistidningen bif.
Bokförlaget heter Recito AB och boken kan beställas från ”Liten upplaga.se”

Nej, jag skriver verkligen inte privat! Efter 50 års vånda har jag fattat beslutet att gå ut med min berättelse för de stukades skull med starkare röst.

Personlig men inte privat

Självlevda liv

Någonstans finns det uttrycket i Britt Liljewalls böcker – ”självlevda liv”. Jag vet inte var. Kanske någon kan hjälpa mig?
Igår berättade jag om tre saker på en gång (i vanlig ordning i mitt prat). Här kommer de uppräknade:
Davids kamp mot Goljat
En vacker utblommad maskros med frön för vinden
Underförstått: En vacker falsk lära, som sprids för vinden

Alla har ett självlevt liv. Ingen kan leva livet åt en annan människa. I mitt liv finns mycken ilska – obehärskad eller behärskad. Den som är ute på nätet i debatter skall vara behärskad. Det har inte jag varit. Jag blir arg över villoläror. Igår mötte jag den igen via Facebook. Den låter så underbar:

”Vi är alla ett, vi är all delar av Livet/Kärleken, som är allt som finns, Livet/Kärleken finns inom oss alla, och vi kan alla vara en kanal för Livets Kärleksbudskap. Det finns inget rätt eller fel, inget dömande, ingen brist, Allt är precis som det ska vara.”

Ja, bilden av en utblommad maskros med frö, som sprids för vinden är underbar! Den skall däremot inte vara i reklamen för en bibelskola. Men vem bryr sig vad jag påstår om dubbla budskap?

New Age lära om kärlek och att vi alla är ett i Guds kärlekshav är som en vacker maskros. Utblommad sprids frön för vinden och ogräset förökar sig. Bibeln har genomgående en lära om Skapelsens Gud, som älskar sin skapelse och som tog itu med människans fiende, förföraren, åklagaren Satan.
Bibeln har genomgående en lära om Guds son, som tog itu med Satan/Djävulen och vann en evig seger på Golgata över honom.

Den läran skall spridas för vinden! Den kärleken håller i alla väder!
Jag har ett självlevt liv och backar inte på den punkten om Jesus som syndabocken, där min synd är placerad gång på gång.

Jag är fri och lycklig tack vare honom!

Davids kamp mot Goljat

En blogg skall vara skriven spontant sägs det. Det kommer att bli spontant för jag har snappat upp Davids kamp mot Goljat i Stefan Swärds Blogg, som jag följer. Mindre spontant är bilden av en utblommad maskros, där frön sprids för vinden. Där kommer min begåvning fram, att kunna prata om tre saker på en gång och förvilla allt för läsaren/ lyssnaren. Det är ett släktdrag från gamla faster. Hon överskattade sina lyssnare och trodde, att vi fattade, vad hon tänkte på.

Nu tänker jag på ett vackert fotografi av en utblommad maskros i storstadsmiljö. Då är det kanske inte ogräs längre utan har varit en vacker gul blomma. Teologen Rudolf Bultmann från Tyskland kom med liberalteologin för storstadsbor, som inget kan om får på landet.

Herdepojken David kunde sina får och han kunde sina fårs fiender. I sitt smått föraktade arbete lärde han sig tro på Gud. Han tränade tillit och förtröstan. En dag fick han i uppgift av sin far att gå och se hur bröderna hade det. Under 40 dygn hade hans folk och inte bara bröderna varit utsatta för mobbning. Ingen räknade med en oansenlig herdepojk, yngst av alla. David vågade ställa frågan vem det var som smädade Israels Gud. Det var det som frågan gällde!

Det är det som frågan gäller idag. David var bara en förbild till Jesus men en viktig sådan. Det oskyldiga offerlammet i Gamla Testamentet blir herden, som sätter sitt liv på spel mot den väldige fienden Goljat. David fällde honom i Herrens namn. Vem är det, som smädar Israels Gud? Vem tar bort skammen?

(Denna Bloggpost tillägnas Carina Ikonen Nilsson, som klarat av att skriva en bok om ADHD och dyslexi trots sitt dolda handikapp.)

Syndabock

Jag behöver en syndabock! Det är visst fel att tala eller skriva i ”vi”form. Särskilt fel är det av präster från en predikostol påstår ”folket” – folket som inte tror som prästen.
Så min Blogg kan inte börja med: Vi behöver en syndabock! Vilka ”vi” kommer en fråga bums. Tala för dig själv du!

Så där är jag nu med en personlig bekännelse: Jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Och jag vet, vad jag talar om efter alla femtio åren. Så länge är det, som jag sökt en syndabock och inte hittat någon, som jag är riktigt nöjd med och som håller måttet.

I början var det rektorn för sjuksköterskeskolan, som var syndabocken. Hon ville bli av med mig som elev! Det höll väldigt många år. Sen blev det överläkaren på sinnessjukhuset, dit jag kom frivilligt som 20 åring. Det var ju han, som satte diagnoserna! Det var ju han, som bar allt ansvar för bältesbehandlingarna och annan inlåsning! Nej, han var alldeles för rar och trevlig, när jag kom. Han dög inte som syndabock så länge. Det fick bli några i personalen på avdelningen som syndabockar. De tänkte inte utan handlade bara efter den slentrian, som pågått i åratal.

Åren har gått och jag har arbetat under tiden och tänkt på annat än att söka en syndabock. I vissa tider – livskriser av större format – så har sökandet tagit ny fart. Nu är det riktigt intressant, när vänner hjälper till och kommer med förslag. Kan det inte till slut vara politikerna, som är syndabockarna undrar jag? Det är ju ändå jag själv, som kommit längst i mitt sökande. Politikerna bestämde, att folk som blev arga och oregerliga måste låsas in! (Jag tänker då på Ester Henning en inlåst konstnär under nästan hela sitt liv.) Det fanns gott om arbetskraft att bygga det ena stora sinnessjukhushet efter det andra runt om i Sverige i början av 1900-talet. Det var allas ansvar ekonomiskt att driva dessa. Staten hade ansvaret. Ingen skugga över staten för alla övergrepp på medborgare. En dag kom de ekonomiska kalkylerna. Det kostar staten för mycket att ha så många inlåsta och landstingen och kommunerna…

Snart är det dags för ett föredrag i ämnet ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga” och jag får inte skuldbelägga den psykiatriska personalen, som eventuellt kommer för att lyssna på min berättelse. Där sitter jag i en rävsax. Ingen vill vara den skyldige och förresten är ju de ansvariga döda sen länge. Varför är det då så känsligt? Varför får inte jag berätta min berättelse? Varför är det så få, som vill köpa min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”?

Tacka vet jag prästerna. De kan verkligen vara mina syndabockar, som inte sagt det som de borde. För visst är det deras skyldighet, att ta itu med övergrepp, försvara den kränkta/kränkte? Visst borde präster stå på den svagas/svages sida?

Fåfängligheters fåfänglighet att jaga en syndabock eller två! Det är sent men inte försent att lära känna honom bättre, som klarar att vara allas syndabock. Det var inte hans fel något men han tog på sig allt. Skyll på mig var hans ordlösa budskap. Han var tyst likt ett lamm som slaktas. Hans uppgift förvrängdes, förtalades och kommer att förvrängas och förtalas. Han blev gjord till synd och förbannelse på ett kors – en påle.

Det räckte inte med en syndabock som förbild till Jesu gärning i liv, död och uppståndelse i Gamla Testamentet. Det behövdes två syndabockar enligt 3 Mos kap 16. Jesus har två uppgifter att dö för synden och att bära bort synden från syndaren till en onåbar plats i öknen.

Jag behöver en syndabock någon att skylla på! Jag fick lära känna Jesus, som dog för mina synder och bär bort dem till en plats dit de inte går att nå igen. Det här är mer än teologi och exegetik. Det är verklighet.

Det står mer att läsa i en tidigare Blogg om detta

Öronmärkta pengar

Trappan upp till Naturhistoriska museet i Göteborg går inte i ett. Det byter riktning men är ändå ingen serpentinväg. Nu har jag glömt hur många steg det var att sega sig uppför. Upp kom jag i vart fall därför att jag måste se en utställning med namnet:
Psykets historia under 4000 år

Det var mer eller mindre en order från en pensionerad arbetsterapeut och lärare inom psykiatrin. Så halkade jag in liksom på ett bananskal i Inre rum. Och det har bara gått ett år sen dess. Så fort hinner jag verkligen inte att fatta vad detta gäller! Och nu tycks projekttiden vara slut snart. Det skall komma ut en bok om Inre rum med deadline idag. Ja, så mycket engelska begriper jag, att manus måste vara inne på tryckeriet i tid men inte i otid. Det är sista dagen idag för redaktörerna på Inre rum. Det var fråga om en projekttid med öronmärkta pengar från regeringen till att börja med. Det gällde att informera allmänheten om psykiska sjukdomar och neuropsyiatriska handikapp.
Nej, jag hinner verkligen inte med! Först skulle jag lära mig vad det innebar att vara ambassadör! Jag hinner ju inte ens fatta det förrän tiden är ute!

En dag skulle jag få ett provnummer av tidningen Budbäraren. En budbärare vet jag vad det är. Så kom tidningen och i den låg en liten lapp från en annan Gunnel, att hon träffade mig på 70-talet. I tidningen fanns en artikel skriven av henne som pastor:
”Jag har Asperger”

Att vara en Asperger är inte som att vara en Bergstrand. Nej, Asperger är tydligen inget efternamn. Det är tydligen ett syndrom. Latin? Jag kunde ingenting. Absolut ingenting om hur det kan vara att ha ett handikapp av den sorten… Gunnel har skrivit en bok till och med om hur det verkar i vardagen bland människor. Kommunikationen måste vara tydlig. Det går inte med tvetydligheter och inte bra med ironi.

Jaha. Och jag som dribblar med orden så ofta och är självironisk och ironisk. Det är dags att lyssna på hur andra kan uppfatta eller missuppfatta. Jag kunde heller ingenting om hur de har det i vardagen, som lever med ADHD. Det var en okänd värld, som öppnade sig, när jag läste boken:
Jag föredrar att kalla mig Impulsiv

Det finns en tidigare Blogg med namnet Ambassadör. Den har jag läst om och där fick jag en positiv bekräftelse av Sofia Lilly Jönsson. Hon hade sett och kom ihåg.

Om nu tiden har gått ut snart för ett av regeringens projekt att utbilda ambassadörer, så finns Guds den högstes projekt kvar att vilja utbilda budbärare av hans goda vilja om frid på jorden, där nu ångest råder.

Min frid ger jag er, sa Jesus, inte som världen ger. Var inte oroliga!

Här finns Bloggen Ambassadör

Integritet och tystnadsplikt

Det kan diskuteras vem som har vad. Jag har efter många års bearbetning och vånda beslutat att berätta min berättelse från år 1956. Hur skyddar jag då min integritet? Förlaget Recito AB, som tryckt boken och marknadsför den som ”Liten upplaga” under en viss tid visar mig en försäljningsstatistik. Alla osålda exemplar måste jag köpa själv sen.
Vilka dessa tre är, som köpt boken ingår tydligen i deras tystnadsplikt. Köparen har rätt till integritet.

Vilken målgrupp har jag då tänkt mig för mitt budskap? Jag har fått många raka, ärliga frågor om vad jag vill med min nakna berättelse. Är jag revanschlysten? Är jag bitter och vill klippa till någon som redan är tyngd av frågorna och situationen inom psykiatrin? Vart vill jag komma? Är det synd om mig?

Nej.

Det är under många år, som jag längtat efter en dialog mellan vårdare och vårdad. Nyss har jag lärt mig nya ord som ”brukare” och ”självmedicinering”. Kvällspressen frossade i fördömande nyss över dem som behöver sin medicin. Okunskap i ämnet drabbar alla. Den artikeln drabbade redan mobbade människor.

Nu är det som det är. Min berättelse är utgiven. Innan dess bad jag om att få berätta den en gång till i min hemstad och satte rubriken själv:
”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”
Det skulle vara en underrubrik också. Den satte en diakonissa och föredraget skall vara i Svenska Kyrkans regi.
”Om att leva med en psykiatrisk diagnos”

Snart är det ett år sen jag blev inbjuden att delta i en kurs/utbildning av attitydambassadörer i Inre rums regi. De två kursdagarna kommer jag inte att glömma på grund av alla deltagarnas egna berättelser som ”brukare” av den psykiatrika vården. (Jag är brukare av den ortopediska vården som en jämförelse då).

Gissar att vi var 12 pers på de första kursdagarna och alla var där för att sen kunna gå ut i samhället och informera om hur det är att leva med ett neuropsykiatriskt handikapp eller en psykiatrisk sjukdom. Att kunna ett ord som ”panikångest” är inte det samma som att kunna något om hur sjukdomen styr vardagen minsann.

OK. Jag är frispråkig och har alltid varit. När det gäller tystnadsplikt, så frågar jag först den det berör: ”Får jag lov, att berätta detta?”

Får jag lov, att berätta min egen historia även om andra blir illa berörda? Kan jag trösta någon enda, som vet vad detta gäller och hur ont det gjorde?

Läs mera här

Försoningens mellanrum

Detta är titeln på Sofia Camnerins doktorsavhandling från år 2008. Den titeln lånar jag och på grund av min envishet tog jag mig igenom hela boken utan att fatta. Det var titeln, som intresserade mig och ämnet. En dag skall Sofia Camnerin transformera ner sina teologiska kunskaper till min nivå.

Det vi är överens om är svårigheten med teori kopplat till verklighet. Bibeln säger, att vi skall förlåta, som vår fader förlåtit oss. Jesus visar detta tydligt i sin liknelse om att vara skyldig ett obetalbart belopp men få det efterskänkt. Vilken lättnad! Och sen i nästa stund gå ut och kräva vännen på en struntsumma.

Det är bättre att studera liknelsen som den står än genom min tolkning. Matt kap 18:15 –

Har Gud rätt, att efterskänka Annika Östberg hennes skuld? Skall vi svenskar diskutera om detta är rätt eller fel och bli lika stenhårda, som de tycks vara i USA? Kan något bli ogjort av flytten till USA över huvud taget? Kan en som tagit emot första injektionen av narkotika och fastnat på det backa i tiden och få bli kvitt några konsekvenser av den sprutan?

Allt hör ihop med allt. Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi är alla mer eller mindre egotrippade och vill inte anpassa oss till varandra. Eller?
Vad har detta med förra bloggen att göra om tvångsvård och bältesläggningar? Det enklaste är att blunda och inte se alla unga tjejer, som vill vara trådsmala och se bra ut men är fulla av ångest inuti. Det är inte sjukvård, att lägga dem med deras ångest i spännbälten. (Se Anneli Jäderholms Hemsida överlevnadskonstnär till höger.Där finns länk till Aktuellt kl 21 härom kvällen.)

Det var heller inte sjukvård, att lägga mig i bälte som 20-åring, när jag bara var så dödstrött. Där kommer försoningens mellanrum in. Gud har haft ett otroligt stort tålamod med denna ordentliga Gunnel Bergstrand, som inte gör några fel.

Bara inte kan glömma! Bara behöver försoning med Gud och medmänniskor och mig själv genom Jesus Kristus.

Läs mera om boken här och hur den går att beställa

Det kom en dag för snart 4 år sen då jag inte stod ut med dessa minnen längre, som flöt upp vid senaste livskrisen. Det var tvunget, att gå till botten med alla deras diagnoser och bildligt talat få av deras tvångströja. Boken handlar om allt utom försoningens mellanrum på 50 år. I det mellanrummet har den helige Ande samtalet vänligt men bestämt med mig om min synd (…lite avundsjuka bara som Kain också bar på och inte rådde på.)

Ögonblick som förändrar livet

Igår läste jag, att Annika Östbergs bok kommit ut med titeln:

Ögonblick som förändrar livet

Den boken har jag väntat på.
Samtidigt gick min bok ut till försäljning. Vi har ingenting gemensamt mer än ljudet av nyckelknippan. Så naivt av mig, att skriva ett öppet brev till henne. Det kom aldrig något svar och finns inte kvar i det manus, som gick till tryckning.

Så naivt av mig att skriva ett öppet brev till den präst, som önskade en debatt om försoningsoffret på korset. Hon svarade heller inte. Alla tre är vi lika beroende av Guds nåd: den dömda kriminella kvinnan, den kvinna som läste till präst och var präst och jag som pensionär med livet bakom mig.

Min bok är dedicerad till tjejerna på Hinseberg. Där har suttit mer än en tjej/kvinna, som tagit emot Guds nåd och förlåtelse trots en låst dörr utifrån till cellen.
Nu är det redan 2 år sen jag skrev Bloggen ”Sorgfågeln”.

Läs mera här

Den som längtar efter upprättelse får det på ett eller annat sätt även om det tar tid ibland. Den nåd Gud ger kan ingen ta ifrån människan. Det är bara att hålla fast vid alla löften i bibeln.

Arvsynden

Det är märkligt detta, att det är männens revir att samtala om bibliska sanningar. När pingstpastor Mikael Karlendal skriver en Blogg ”Tala mer om arvsynden”
så blir det över hundra inlägg från olika män inom några dagar. Så intelligenta inlägg dessutom!
Läs mer här

Om jag berättar om den insikt den helige ande gett mig i frågan, så kommer det inte ett enda inlägg. Kvinnan skall inte undervisa enligt min favoritteolog Paulus.
Men jag får väl ändå citera min pappa, när han påstod att ingen kan arbeta u.p.a.

Jag anser fortfarande i augusti år 2011, att synden börjar i min tankeverksamhet och inte i andras. Kunde jag, så är jag ansvarig i mig själv för döden som följd av synden och kan inte skylla på arvet, miljön eller dåliga andliga ledare. Som jag fattat bibelns budskap, så måste Jesus lämna himlens härlighet också för min skull och dö en plågsam död för min skull.
Den som tror på Jesus skall leva om han än dör.

Av den anledningen tillhör Paulus mig också precis som Josef gör i Gamla Testamentet och Rut och de andra.

Josafat

Igår kom den efterlängtade CD:n per posten. Det var innan sommaren jag läste en annons, att Berit Simonsson skulle ha bibelstudium om just Josafat på Oasmötet i Kungsbacka.
Det är en lisa för själen, att en kvinna i Svenska Kyrkan har så gedigen bibelkunskap och får dela med sig i så stora sammanhang, som ett Oasmöte innebär.
Berit kopplar texterna från Gamla Testamentet till vår tid i synnerhet med all respekt för att hela bibeln är Guds ord.

Jag är lycklig! ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och min bok kommer ut om några dagar. Utan Josafat och de andra hade inte jag överlevt. Gissar jag.