Ja, må du leva. Ja, må du leva. Ja, må du leva uti hundrade år…
Än sen då?
Tre fjärdedelar ligger bakom för min del och jag borde vara inne på slutspurten enligt min favorit Paulus. Jag har aldrig förstått, vad han menar med liknelsen om idrottsmannen. Jo, jag förstår, att bara en vinner segerkransen. Det jag inte förstår är varför inte tvåan och trean blir hyllade av Paulus. De har väl också gjort sitt yttersta för att vinna tävlingen?
Paulus uppmanar Timoteus att tävla som segraren. En dag kanske jag fattar poängen.
Nu gäller det delmålen idag. Jag fattar, att de flesta har full almanacka och till och med timangivelser. Jag lever inte någon annans liv och min almanacka är nästan vit för oktober. Där finns inget förrän 18:e, 19:e och 20:e oktober.
Kan det vara möjligt, att jag skall kunna få träffa och lyssna på Ulla Karlsson den 20:e? En kyrka=församling i Göteborg har tydligen kallat henne att tala. Jag gissar, att Ulla Karlsson skall motivera sin tro och vilja att utmana andra till samtal om det motbjudande i påskpsalmerna. Ett exempel var psalmen ”O, huvud blodigt, sårat…” när hon utmanade de anställda till debatt via Kyrkans tidning.
Oss kvinnor emellan, så är jag också debattglad men blir avstängd då och då. Det är männens revir och låt det vara det då! Jag älskar Josef och vandrar i hans fotspår emellanåt. Kartan finns kvar. Vägen är tydlig den går från hemmet med uppdrag att se hur bröderna mår. Vandringen går via Sikem, som har bytt namn till Sykar och kanske heter något annat nu på Västbanken. Där fanns inte bröderna men de hade varit där och gått vidare. En man gav den upplysningen. Bröderna var inte där de skulle. Jag följer Josef på hans vandring upp mot Dotan. Brödernas avudsjuka och hat växer inom dem ju närmare Josef kommer. Helst ville de döda honom. Det stannade vid att de sålde sin bror som slav till egyptiska köpmän.
Ett så mättat kapitel eller bra vägbeskrivning är svårt att hitta som 1 Mos kap 37. Varför läser inte präster bibeln mera i stället för alla utombibliska ifrågasättanden?
Jakob hade blivit lurad av Laban och fick inte sin kärleks brud Rakel först och som den enda. Nu skulle Jakob luras en gång till av sina egna söner! De tog den förhatlige brodern Josefs livklädnad och doppade i blodet av en bock. Ja, förslaget såg lysande ut att slakta en bock, doppa Josefs livklädnad i blodet och sen visa fadern på resten av Josef.
”Den här har vi hittat. Se efter om det inte är din sons livklädnad.”
”Din son.”
De sa inte till Jakob sin fader ”vår bror”. Och Jakob rev sönder sina kläder och ville med sorg fara ner i dödsriket till sin son.
Visst är detta en motbjudande berättelse om hat, mordlust, lögn och blod! Visst är berättelsen en profetia om far och son!
”Gå och se hur dina bröder har det!”
Och sonen sa: ”Jag är redo.”
Visst är det en motbjudande berättelse om hatet mot Guds son, lögnen och det oskyldiga blodet som rann på Golgata!
Visst är historien om syndabocken, som måste dö motbjudande och manteln som sölades i blod! Vi behöver ingen syndabock, någon att skylla på. Ändå lägger vi skulden på någon annan titt som tätt. Vi har ingen skuld i det som händer! Eller?
”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och jag är icke trötter ännu.”
Jag behöver en syndabock någon att lägga skulden på.
Gunnels plats i rymden 
hmmmm. nu kan ju inte jag nått men någon att lägga skulden på är det inte den som Jesus tar från oss eller tänks det fel? eller är det så att vi kan lägga vår skuld på honom? men vad vet ja som sagt jag kan ju inte sånt.
Carina, du tänker inte fel. Jesus lyfter av bördor och upprättar oss. Det är bara han, som har facit till varje enskild människas liv. En tillplattad människa behöver inte tillplattas mer. Josef kände sin fars Gud men honom kände inte bröderna. Där fortsätter berättelsen om Josef. Det är spännande!