Kategori: Vägen valde mig

Konsekvenser

Den kände läkaren som kallades SkåEdeby Jonsson citerade bibeln i ett av sina böckers förord: ”intill tredje och fjärde led…”. Med detta syftade han på missbruks- och sociala problem generation efter generation. Detta lilla citat taget ur sitt sammanhang satte myror i huvudet på mig.
Sitter Gud uppe i himmelen och styr alkoholism och kriminalitet inom vissa släkter generation efter generation intill tredje och fjärde led? För visst går det att studera arvsanlag och se olika miljöer?

Israels folk fick veta i förväg konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst eller konsekvenserna av att inte lyssna. Har Herren rätt att förutsäga framtiden? Har Herren rätt att använda ett antingen eller?

Det är intressant med olika tolkningsmodeller till en viss gräns. Den lära som påstår, att vi inte fått ansvar och egen vilja, vill inte jag ha. Calvins lära till exempel är visst mycket bra men inte hans lärjungars i senare tid. Som jag fattat tidigare debatter. Så var det med Schartau också. Han var bra men lärjungarna på Västkusten blev för hårda. Andens dop är nödvändigt för ett lärjungaskap men man får inte vara slarvig med frälsningens gåva o.s.v.

Ett intressant svar

Nätvänner

Under mina snart 12 år ”ute på nätet” har jag fått några vänner. Detta oavsett att vi fortsätter att tolka livet på olika sätt. Två vänner fick jag på CredoAkademins debattavdelning. Jag avslöjade min brist på akademisk bildning och blev erbjuden hjälp per mail. Vi blev tre, som samtalade om olika bibeltolkningar utanför debatten och i samma mail.

Stefan Herczfeld har hjälpt mig många gånger genom sin bakgrund och tillhörighet till Katolska kyrkan. Eller på annat sätt uttryckt: genom att inte tillhöra svenska frikyrkan.
En del använder uttrycket ”kristen tolkning” av Gamla Testamentet. Stefan är både kristen och katolik med judisk bakgrund.

Nu hittade jag i Torsten Åhmans Blogg en ny vän från Fjärde väggen Alma Mater, som skrev om bland andra mig:

Torsten får inte mothugg av många, men mycket av några få. De flesta skriver så klokt här, Gunnel, Bengt Wikström m.fl.(och Ireneus av Lyon, som jag citerade). Det finns alltså en hel del som läser Bibeln som det står utan att filtrera den genom grekisk hedendom innan.

Tack Torsten för att du tar itu med denna viktiga fråga. Själen är inte odödlig i sig-syndens lön är döden. Vi blir inte delfiner i ”nästa liv” , vi plågas inte för evigt om vi råkat be fel frälsningsbön, vi har antingen liv nu i Kristus eller död för evigt utan honom.

Jaha. Så är det. Jag har inga filter, när jag läser bibeln, om jag gör det. Det som irriterar mig är, om jag måste kunna vad alla män sagt ända ner till första århundradet efter Kristus. Jag är lättirriterad och triggar igång snabbt. Det räcker långt att ha bibeln som referensram. Debatten mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman gäller för eller emot Rob Bells förkunnelse.

Poängen här och nu är för eller emot Jesus Kristus. Detta blir avgörande i morgon också och bakom döden.

En missionare

När jag var ung och flyttade hemifrån ut i arbetslivet blev jag godkänd som en missionare. Vi var ju nästan normala eller som alla andra. I går i gudstjänsten i Smyrnakyrkan vågade jag säga högt det ord, som fattades för Tomas Sjödin i hans pålysning.
Göran Zettergren har varit missionsföreståndare.

Just det. Jag kan min historia ända ner till Roparna åren 1847 – 1850 och är stolt över att jag äntligen hittade en bok om dem på stadsbiblioteket i Göteborg. Efter det fick jag kontakt med en son till författaren David Carlsson och kunde köpa både en och flera böcker. Och till sist har jag fått köpa boken ”Predikare-Lena” av Thorild Zetterholm. Då är vi nere på 1700-talets grymheter mot kristna i Sverige.

En del pratar om den lilla svenska ankdammen. För mig räcker den långt. Det är bara tålamod och tålamod med alla främmande ord, som männen behärskar och delar in varandra efter. Det senaste konstiga begreppet är ”annihilationist”. Det är svårare att förstå än att jag är en missionare i grund och botten men medlem i en Pingstförsamling sen år 1970.

Där är jag nu och vilar mig i Lilly Sofia Jönssons Blogg Fjärde väggen. De inläggen är så högt över min fattningsförmåga men musik. Där får jag göra inlägg oavsett, att jag inte fattar vidden.

Här är dagens bekymmer från Stefan Swärds Blogg:

Skulle bli förvånad över om en ”missionare” gillade min bok mer än Bells bok, Torsten (Åhman) bekräftar väl mina förutfattade meningar. Missionsförbundet eller Missionskyrkan som det heter nuförtiden, teologiskt formad av Waldenströms försoningslära, utifrån den utgångspunkten är det helt logiska synpunkter som Torsten företräder.

Alltså är inte jag någon missionare längre från och med nu den 2 januari 2012. Jag är hellre lite mindre normal och försonad med Gud både objektivt och subjektivt.

Gott Nytt År !

Gott Nytt År!

Som sagt. En gång för länge, länge sen var jag ung och hörde, att det lär finnas 365 löften i bibeln (eller 366). Detta på grund av människans tendenser till oro eller förmåga att skapa bekymmer för framtiden.

Sagt och gjort. Jag rutade in två sidor längst bak i min bibel i månader och dagar. Det blev inte storstilat kan jag påstå. Sen började jag att leta efter löften och fyllde i rutorna. Och jag ledsnade dessutom och har många tomma rutor.
Här är dagens löfte framklickat i sökprogrammet på Bibel 2000:

1 januari

4 Mos 23:19
God is not a man, that he should lie; neither the son of man, that he should repent: hath he said, and shall he not do it? or hath he spoken, and shall he not make it good?
KJV

4 Mos 23:19
Gud är inte en människa, så att han kan ljuga, inte en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och inte göra det, tala något och inte fullborda det?
B82

4 Mos 23:19
Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.
Bibel 2000

Bättre än så går inte att börja år 2012.
Vi hörs hoppas jag.

Gunhild, Gunnel – den stridiga

Det är som det är även om det stämmer. En gång fick jag ett vykort med förklaring på mitt namns betydelse. Det var inte roligt att läsa. ”Hon gör så gott hon kan, men det blir så fel…” Ungefär så stod det att läsa. Och jag blev förnärmad. Så klart.

Nu har det hänt igen, att jag gett mig in i en debatt, som jag inte begriper. Jag kommer bara med mitt och vill vara med någonstans. Det är ingen ursäkt, att jag inte kan olika språk eller översättningar. Det finns andra som kan. Jag skulle kunna lyssna bara utan att lägga mig i. Det gäller ”Blessed – tacksam eller välsignad” i Fjärde väggen.

Som jag tänkte:
Jag har lyssnat på teol.dr Seth Erlandssons jämförelser i olika översättningar av hebreiskan till svenska och minns dessutom. Jag har läst om hur svårt det är att översätta och hitta rätt betydelse. Detta är mycket intressant. Det är inte min mening att såra den som arbetat med översättningar.

Ordet gäller ”välsignad” nu och jag citerar några rader ur Svenska Folkbibelns översättning av 1 Mos 18:18
Av Abraham skall det ju bli ett stort folk och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.

Bibel 2000 har denna översättning:
1 Mos 18:18
Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått.

Det blir stor skillnad på innebörden. För min del kan jag inte hebreiska och inte exegetik. Däremot har jag rätt att känna intuitivt och bedöma andemeningen tillsammans med summan av Guds ord. Allt som behöver göras för att vi skall kunna bli välsignade har Gud själv gjort genom att ge oss sin son Jesus Kristus. Det är gjort, som behöver göras! Välsignelsen är given en gång för alla genom Abraham.

En av mina bloggar heter ”Släktforskning”. Det sägs att många släktforskare slutar, när de kommer ner till obehagliga sanningar i släkten. Det finns otroligt mycket obehagligt i den släkt, som Jesus bekände sig till genom att födas som Gud och människa i samma person.

Det intressanta är skärningspunkten mellan det omöjliga och det möjliga. Välsignelsen skulle komma på ett mänskligt sett ett helt omöjligt sätt via Saras moderliv, ”som var som dött.” Det mänskligt möjliga hade varit att föda en son genom en ung kvinnas moderliv.

Välsignelsen från Gud är given en gång för alla till alla. Den behöver man inte ens göra en ansträngning för eller sitta och önska sig. Ordens innebörd är viktiga. Den som vill ta emot denna välsignelse har rätt att göra det.

Vi pratar förbi varandra i debatter tyvärr och utgår från den egna referensramen. Tyvärr förstörde jag en intressant dialog.
Tyvärr lägger jag mig i debatten hos Tosten Åhman också. Men där finns ett filter och jag kanske inte ens får ställa min fråga utan att ha läst boken av Bell.

Följ hela debatten här

Julafton år 1955

”Det var då det,” sa min kusin en gång, när jag påminde om att hon tvättade alla mina fönster under en mellanlandning hos mig.

”Det var då det.” Det kan man säga om mycket som fungerade förr men inte gör det nu. Vi som är långt över pensionsåldern och har ett förflutet inom sjukvården minns till exempel, att det fanns en orgel på vissa sjukhusavdelningar i mitten av stora salen. Den stora salen gick i ett. Fyra och fyra sängar avgränsade med en tunn halvvägg. Praktiskt för personalen att kunna ha överblick åt alla håll. (Det fanns ett par enskilda rum för de allra sjukaste.) Eller också fanns en orgel mellan två våningar på trappavsatsen. Dörrarna öppnades till salarna och någon spelade och sjöng en kvällspsalm.
Det var då det.

Eftersom julafton år 1955 är den allra finaste, som jag har i mitt minne, så gäller det just en så stor gammal avdelning, öppen med högt till tak, en orgel och en sjuksköterska, som kunde spela och sjunga och en sjuksköterskeelev. Närmast orgeln låg två 18-åringar båda med njursjukdomar och alldeles för högt blodtryck. Det är därför jag kommer ihåg medicinen Serpasil och dess biverkan. Det är därför jag aldrig glömmer mitt livs finaste julafton den första hemifrån och ”Stilla natt Heliga natt” i duett.

Det var så högt till tak. Det var så fin akustik. Det var en medicinavdelning till skillnad från den kirurgavdelning, som jag gick elev på senare. Där fanns ingen orgel. Det var frivilligt att ha en orgel eller inte och tillåtet att förmedla en hälsning från Gud via psalm eller sångtexter.
Det var då det.

Det är nu det, som den gamla sitter med sina minnen och knappar på datorn mitt i natten. Sången finns med hemifrån men inte orgeln. Orgeln finns kvar men inte någon sångröst. Så klickade jag på måfå bland bibelns alla verser i Bibel 2000. Där finns ett sökprogram. Inte mer på måfå än att jag valde Lukas evangelium och kapitel 1 för där skall det finnas om världshistoriens viktigaste händelse… Klick. En enda vers och det blev Marias undran vid änglabesöket. Ängeln hade meddelat henne att hon skulle bli havande med den högstes son. Visst hade hon all anledning att ställa frågan:

Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?”

Det är inget att rekommendera att sitta och klicka på bibelverser på måfå, det som förr i tiden kallades att ta en tumvers. Därför lär jag mig att infoga en länk.
Det är nu det.

Radiopredikan fjärde advent av Torsten Åhman

I den Bloggposten finns ett ”Här”. Det är nu det. Precis lika aktuellt som på julafton år 1955.

Marias lovsång

God Jul önskar jag er mina läsare och tack till Torsten Åhman för din generositet, att vi får läsa ditt manus.

Sebulon och Naftalis land

Tro mig! Det är viktigt, att kunna Jakobs söner! Det är inte vilken ramsa som helst…Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Aser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin.
Men nu har jag kört fast. Det hjälpte inte att kontakta Lars Gunther, Trollhättan. Jag minns ju hans utförliga inlägg på Skutan/Kajutan om krigen i området Palestina/Israel senaste 2000 åren. Det blev för invecklat för mig ändå fastän jag hittade kopiorna från våren och sommaren år 2004.

Orden från alla julottor i barndomen och ungdomen är som musik i mina öron. Den musiken har fått andra takter nu och kommit i obalans för mig. Kan man debattera vad som är rätt eller fel översättning till bibeltexterna? Rätt eller fel ordval från hebreiskan till svenskan? Kan man rita en karta, som är rätt och bjuda på här?

Nej, då griper Mr Google in och ger mig en knäpp på näsan. Kartor får inte kopieras och landet utmed havsvägen tillhörde Asers stam. Där har jag kört fast. Om jag inte får kopiera en karta, kan jag inte visa var Sebulon och Naftalis land låg ”där nu ångest råder”…
Då kan jag heller inte placera ut var fristäderna låg med en väg som skulle vara i gott skick, så att den jagade skulle hinna fram undan dödsdomen…
Då slipper jag att läsa på lite bättre! Jag kan bara skriva, att jag inte får kopiera kartor.

Jes 9:1-6
Nevertheless the dimness shall not be such as was in her vexation, when at the first he lightly afflicted the land of Zebulun and the land of Naphtali, and afterward did more grievously afflict her by the way of the sea, beyond Jordan, in Galilee of the nations. [2] The people that walked in darkness have seen a great light: they that dwell in the land of the shadow of death, upon them hath the light shined. [3] Thou hast multiplied the nation, and not increased the joy: they joy before thee according to the joy in harvest, and as men rejoice when they divide the spoil. [4] For thou hast broken the yoke of his burden, and the staff of his shoulder, the rod of his oppressor, as in the day of Midian. [5] For every battle of the warrior is with confused noise, and garments rolled in blood; but this shall be with burning and fuel of fire. [6] For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace.
KJV

Jes 9:1-6
Dock, natt skall inte förbli där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa ansett, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

[2] Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
[3] Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor. Inför dig skall de glädja sig, som man gläds under skördetiden, som man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
[4] Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, liksom i Midjans tid.
[5] Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
[6] Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste. Bibel 82

Jes 9:1-6
Men natten skall vika där ångest nu råder.
Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

[2] Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
[3] Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
[4] Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
[5] Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
[6] Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Bibel 2000

Oläkliga sår

En bloggpost skall vara spontan, om jag fattat rätt – inte en föreläsning från arkivet. Så det får bli en fortsättning på allt, som pläglat mitt liv. Det är bara att surfa bland inläggen så syns det tydligt. Så småningom skall det bli en ny karta över fristäderna i löfteslandet i vart fall över de sex första strategiskt placerade, så att den jagade skulle kunna hinna undan döden.

Det håller inte att påstå, att det bara är krig och grymheter i Gamla Testamentet. Den gammaltestamentliga läsningen hör ihop med evangeliet varje söndag och varje vardag.
Herren sa till Israels folk, att deras skada var oläklig.
Jeremia 30:12
Ty så säger Herren:
Din skada kan aldrig helas,
ditt sår kommer inte att läkas.

Det fanns en orsak. Det går att läsa om i 2 Kungaboken 17. Vi talar om ett mångkulturellt samhälle. Vi talar om religionsdialog. Jakobs tolv söner står för ett förnyat förbund med Herren genom Mose. Varje ätt hade en ädelsten med sitt namn i översteprästens bröstsköld och var ständigt i Herrens minne. Han ville fortsätta att leda sitt lilla folk med stark arm. Han visade sin trofasthet och höll sina löften. Studera världskartan och konstatera vilken liten yta det rörde sig om i förhållande till alla stora folk och länder runtomkring!

Men Herren fick inte vara deras ende Gud. De blandade ihop sig med andra religioners gudar och folk mot Herrens vilja. Sen fick de som de ville. Herren kunde inte leda dem mot deras vilja och skadan blev oläklig. Bara ett konstaterade. Sen kommer en ny profetia ett nytt löfte.
Jer 30:17
Jag skall skänka dig läkedom
och hela dina sår, säger Herren,
dig som man kallat ”den utstötta”,
”Sion som ingen bryr sig om”.

Snart skall vi få höra om Sebulon och Naftalis land trakten utmed havsvägen om mörker, som inte skall förbli, där nu ångest råder…

Visst är det bra att kunna ramsan på Jakobs tolv söner!

”Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annat gestalt
Han kommer i makt att regera
tills Gud uti alla blir allt.”

Sista ordet

Hur sa Carl Bildts fru Anna Maria igår kväll i Skavlan? Hörde jag rätt?
”Jag tycker om gräl men jag skall ha sista ordet!”
Det är väl en härlig självironi av en fredsmäklare!

Jag tycker också om gräl. Det skall hetta till lite grand. Om jag inte får sista ordet blir jag avstängd eller går självmant. Man kan få brännskador också i stridens hetta. Det är det inte värt. Så lite försiktigare har jag blivit i debatter men inte mycket.

Nu gäller stiden helvetets vara eller inte vara och hur elden ser ut där och hur länge den brinner. I debatter alltså med kristna debattörer, troende eller tvivlare. Jag för min del älskar bibelns bildspråk och vill gärna fotografera från texten. Så var det i texterna en gång, när Jakob nått Jabboks vad med hela sin brokiga familj. Varför skulle inte jag kunna vara där med min Canon med utbytbara objektiv? I min fantasi tog jag foton på hela stora familjen med mitt vidvinkelobjektiv och jag tog närbilder så klart med ett vanligt 50 mm.s. Tänk, de som är psykologer och familjeterapeuter vilket material att studera i dessa texter! Vilka kombinationer av gener! 1 Mosebok 32 och 33

Nej, så fick jag ju inte läsa bibeln! När teleobjektivet var på tänkte jag mig profetiskt in i vår tid. Varför inte? Varför får inte jag läsa bibelns texter genom min kameras olika objektiv och få ett pangfoto på den unge Juda?

I tonåren var jag rädd för vingårdsmannens sekatör. De bilderna har jag på näthinnan av en duktig trädgårdsarbetare om våren, hur han klippte ur fruktträden. Vårelden har jag fotograferat både i svart/vitt och färg.

”De torra grenarna tar han bort…”

Skulle han ta bort mig, som inget gjorde för Guds rike? Det blev en stor, lite ångestladdad fråga från Johannes kapitel 15 till Romarebrevets 11:e kapitel och 20:e vers ”men du får vara kvar genom din tro…”
Så enkelt! Det var bara att vara kvar i tron på Jesus. Det var mitt ansvar och det enda jag behövde göra. Det var slut på skräcken för elden!

Nu är debatten i full gång om elden och om tiden. Sista ordet är inte sagt ännu. Sista ordet vill inte jag ha ens i denna debatt om helvetet.
Allt som behöver göras för att rädda oss undan, det är redan gjort. Ingen behöver hamna där efter döden. Döden är besegrad en gång för alla av Jesus.

Större problem är nutidens egoism. Penningbegäret är roten till allt ont, säger bibeln. Att det begäret skulle ta sig in i sjukvården var väl det sista man kunde föreställa sig.
Moral har blivit ett så fult ord och böjningen ändå värre. Vi får inte moralisera.

Dagen efter domsöndagen

Igår var det dagen efter texten i bibeln om vad vi gjort eller inte gjort för de minsta, de utsatta och de sjuka och de som sitter i fängelse. Igår var dagen för några av de allra värst drabbade f.d. barnen i Sverige, som fått sina liv förstörda ofrivilligt. De var bara barn en gång i tiden men blev förstörda av vuxna.

Idag vaknade jag med det ord i huvudet, som jag inte förstått förut ”ofrivilligt” i en bibeltext. Det står i Gamla Testamentet ett exempel på en man, som ofrivilligt råkat döda en annan och måste fly undan en blodshämnare – en anhörig till den döde. Öga för öga och tand för tand.

Bättre än så här kan jag inte förklara en föreskrift om fristäder i löftetslandet. Det skulle finnas fristäder, som låg så strategiskt till att den anklagade kunde fly dit innanför stadens port. Vägen till fristaden skulle vara i gott skick, så att blodshämnaren inte hann ikapp. Budskapet är inte lättillgängligt för den late bibelläsaren. Överallt i Gamla Testamentet är Guds räddningsplan förebildad på olika sätt. Vägen till räddning skulle vara inom räckhåll och i gott skick, så att den dödsdömde hann fram i tid! Det skulle finnas en väg undan döden i den nya löfteslandet.

Vad har detta med fosterhemsplacerade barn att göra, som blivit vuxna och begärt upprättelse? Hur kommer ”ofrivilligt” in i mina tankar? Jo, jag tänker på dagens personal inom det sociala, som får kritik vare sig de griper in för tidigt eller försent. Hur hjälper vi barn, som far illa? Hur hjälper vi föräldrar, som är narkomaner eller alkoholister? De har ju också varit barn en gång. Finns det ett helvete?

En gång år 1956 fanns det en sjukvårdspersonal, som ofrivilligt skadade mig. Skräcken för att bli sjuk en gång till och hamna på det sinnessjukhuset jagade mig i vaket tillstånd och i nattens drömmar i åratal. Ofrivilligt har jag skadat andra och är dödens enligt bibelns budskap. Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. Då bör det finnas en plats för mig, där jag kommer undan anklagelserna. Det bör finnas en väg, som är i ordning, så jag hinner fram i tid, innan jag dör.

Nej, jag skall inte skriva i ”vi”form om ansvar och synd. Jag har syndat mot Gud och behöver en framkomlig väg att nå honom igen. Som när jag var barn. Samhällets alla problem går inte att lösa kollektivt. Min skräck för att kunna bli sjuk igen kan ingen annan lösa. Livet är sådant att rädslan kan bli ett gissel.

Johannes skriver att rädsla inte finns i kärleken för i rädslan ligger tanke på straff. Domsöndagen är förbi med sina bibeltexter. Ändå är så många rädda för domens dag i uppdelningen av får och getter.

Jag för min del kommer att läsa på om fristäderna i Gamla Testamentet. Som barn fick jag lära mig vägen till korset. Den vägen var i gott skick och jag har hunnit fram i god tid undan döden.

Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus.

Identitet

Ur min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Klänningen
(Ur journalen 5.10. ..rev idag sönder en klädning…)

– Jag vill inte vara patient!

Undrar just hur mina ord lät i telefonsamtalet till en sjukgymnast. Skrek jag ut dem eller var det bara så att rösten brast och jag började gråta? Kunde det vara så att smärtgränsen var nådd och jag måste få hjälp att bearbeta mitt gamla trauma? Vem skulle i så fall orka lyssna till berättelsen om skammen? För tro nu inte att skammen försvann genom att de bytte ord från sinnessjukhus till mentalsjukhus år 1959!

Jag hade till slut lyckats i min plan att komma tillbaka till stormavdelningen, där personalen inte var rädd för mig längre. Deras omplaceringar av mig passade inte i personkemin. Ingen berättade om hur de tänkte. Hur jag tänkte fick de veta, när det var för sent. Men en patient fick inte tänka eller känna. Så gick jag emellan och sa ifrån, att så gör man inte mot en patient. Det var när en annan patient hade fått ett epileptiskt anfall och sen fick bälte. För dom tillrättavisande orden och några till i stil med ”ni är ju inte riktigt kloka här”, så fick jag också bälte. Igen. Trots att dom kände mig.

Om detta står det ingenting i journalen. Jo, ”Fick fi i bälte”, står det. Nu var det läderbälte i en bredare säng och jag drog sängkläderna över huvudet och rullade ihop mig i fosterställning. Matvägrade. När nattpersonalen tagit över och de andra gått hem, var jag både hungrig och behövde gå på toaletten. Jag hade fått finna mig i bälte igen och blev erbjuden ett bäcken. Där gick gränsen.

– Är du så rädd för mig, så får du väl ringa efter förstärkning från manliga avdelningen!

Det gjorde hon så småningom och en man i mörk skötareuniform kom och låste upp mig. Då var jag så arg och sa som jag tyckte till honom, att detta var ju löjligt! Det tyckte han också. Sen gick jag och kissade.

Undra på att inte jag vill vara patient! Undra på att jag rev sönder en patientklänning! Den kanske ändå var färdig för att bli mattrasor. Var deras tanke, att jag skulle ligga sex veckor i sängen och tacka och ta emot deras tvångsinjektioner och bältesbehandling? De rev i sönder min identitet som duktig sjuksköterskeelev, när jag kom innanför dörrarna till avdelning 10 B. En månad senare på dagen rev jag sönder en av deras anstaltsklänningar. Det stod 1 – 1.
Till mig. För ”min klänning” hade så hög kvalitet, att den gick att sälja till nästa sjuksköterskeelev.

Hur gick det då hos psykologen på Vårdcentralen över 50 år senare? Jo, hon fick läsa hela journalen – se hela min skam och konstaterade vid besöket en vecka senare, att jag varit arg, frustrerad och lite full i f..

Det där sista står heller inte i journalen. Men jag lurade dem ibland. Bara för att få lite omväxling.

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.