Kategori: Kristen tro

Drömmen som gick i uppfyllelse

1 Mos 28:10-15
”Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ända räckte upp till himmelen, och Guds änglar steg upp och ned på den. Och se, Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och din säd. Och din säd skall bli som stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skall bli välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Ty jag skall inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”

Vad är det för dröm som gått i uppfyllelse? En dröm är ju en dröm och försvinner nästan lika fort, som jag vaknar. Eller hur?
Men så finns det vissa drömmar, som är uppskrivna i en bok, som klarar hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst. Orden bara fortsätter att finnas där. Inte nog med det. Evangelisten Johannes skriver, att ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Orden blev singularis i en människa. Denna människa vågade hänvisa till en dröm runt 2000 år tillbaka i tiden.

– Ni skall få se, sa han.

Vänta bara skall ni få se! Fortsätt att håna idag! Fortsätt att ifrågasätt orden från Gud!
Ytterligare 2000 år har gått sen Jesus berättade för sina första lärjungar om vad de skulle få se. Natanael hade förstått, att Jesus var Guds son. Var inte det stort nog? Nej, tydligen inte.
De skulle få se en dröm i uppfyllelse. De skulle få se en öppen himmel och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen. (Johannes evangelium kapitel 1)

Bibeln tål hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst till och med av kyrkans präster. Det finns väl ändå en redaktion och ansvarig utgivare till Sv Kyrkans tidning? Hur länge skall hånet mot bibelns budskap få fortsätta? En del är inte ens förvånade över avfallet. Jag för min del vill ha
– Gud sade och det vart.

Gud uppenbarade sig för Jakob i en dröm med en stege rest på jorden, som räckte ända upp i himlen. Det var inte fråga om en trappa högst uppe på taket. Det var inte fråga om någon bit som fattades. Det fattas ingen del mellan jorden och himlen. Gud skapade människan av stoft och ande och har uppenbarat sin vilja till gemenskap, sin vilja till en förbindelse mellan himmel och jord, sin vilja att göra det omöjliga möjligt.

Större än så skulle de första lärjungarna få se än att Jesus är Guds son. Vad kan vara större? Jo, en fulländad dröm om en förbindelse mellan jorden och himlen – en stege som når hela vägen fram. På den stegen skulle lärjungarna få se änglarna stiga upp och stiga ner över Människosonen.

Omkring 4000 år har gått sen Jakob fick sin dröm i Betel, jagad av ett dödshot. Syndens lön är döden, skriver Paulus, men den gåva som Gud ger är evigt liv. Finns det någon, som kan mäta ut hur långt himmelriket nått i alla väderstreck sen Jesus bekräftade, att Jakobs dröm skulle gå i uppfyllelse?

Det finns en förbindelse mellan himmel och jord mellan jorden och himlen. Gud steg ner och blev människa i Jesus. Jesus Guds son var villig att lämna himlens härlighet för vår skull och komma till jorden för att presentera vem Gud är och att vägen att nå fadern är öppen nu genom honom. (Se och jämför vad det står i Ordspråksboken kap. 8:24 – 31)

Ingen kan rubba på ORDET från Gud.

Se upp för Laban!

Det är bråttom nu. Se upp för Laban! Det är bara en liten rekommendation, som skall prövas. Jesus sa, att ingen kan tjäna två herrar för antingen kommer han att älska den ene och hata den andre. Ingen kan tjäna både Gud och Mamon. Laban visade sin svaghet för guld redan i mötet med Abrahams tjänare.

Det är intressant med släktforskning. Abram, som han hette först, bröt upp från det kaldeiska Ur och ett sammanhang med avgudadyrkan. Abrams bror hette Nahor och deras far Tera. Nahors son hette Betuel och hustrun Milka och deras barn var Laban och Rebecka. Bibeln berättelser är koncentrerade. Det står inget om när bröderna valde olika gudar att tjäna. I Haran var det måndyrkan. Där stannade inte Abram utan drog vidare ner mot Kanaans land. När Nahor kom till Haran får vi inte veta heller.
(Nu har jag lagt till en länk http://www.bibeln.se där det är lätt att söka efter var det står skrivet i bibeln.)

När Abraham och Saras son Isak var giftasvuxen fick en tjänare i Abrahamn hus i uppdrag att hämta en hustru åt Isak. I det sammanhanget går det att se Labans verkliga intresse.
I nästa generation måste Rebeckas son med Isak fly för sitt livs skull. Rebecka föreslog, att sonen skulle fly till hennes bror Laban i Haran. Jakob hade lurat till sig den gamle faderns välsignelse från tvillingbrodern Esau. Ja, den förstfödde hade förstfödslorätten. Hur komplicerade förhållandena än var, så lär bibeln ut skillnaden i onåd och nåd. Jakob kom i onåd till sin tvillingbror men fick nåd av himmelens Gud vid Betel. Den berättelsen kommer senare.

Idag skriver jag bara, att det är bråttom. Se upp för Laban! Han luras och bedrar. Det går inte att tjäna både Gud och Mamon. Vilken dag bröderna Abram och Nahor valde olika gudar att tjäna står det inget om. Det står bara om konsekvenserna för barn och barnbarn.
Det står i bibeln om konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst och bli välsignad eller konsekvenserna av att förkasta hans varningar. Orsak och verkan är inget bekvämt budskap.

Kyrkan har inget ärende utan ett försoningsoffer! Länken till Ulla Karlssons artikel i Svenska Kyrkans tidning visar klart och tydligt att det är bråttom att skaffa bibelkunskap. Det är bråttom att lära in hur människan kan bli skuldfri inför Gud.

Öppet brev till kvinnlig präst

Denna länk går till Svenska Kyrkans tidning.
Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer
Webbdebatt: Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm
Publicerad 2011-03-23

Eftersom länken inte fungerar längre kommer en del av inlägget här insatt den 13 oktober 2013

Ulla Karlsson skrev:
”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, o Jesus”. Sv ps 143

”När världens Frälsare jag ser på korset där sitt liv han gav, jag bittert ångrar, blygs för det som förr min lust och stolthet var”. Sv ps 145

Eller en mer modern variant:

”Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. Han gjorde det för dem”. Sv ps 442

Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…

Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!

Det kräver förstås ett stort och omfattande arbete i att formulera nya psalmtexter, nya gudstjänstordningar och annat, men det kan det vara värt i slutändan!

Ulla Karlsson
Präst i Aspeboda församling

Så jag skriver spontant ett öppet brev.

Kära Ulla Karlsson!

En av mina Bloggar heter Vem är jag. Den kom för ett år sen och nu behöver jag inte berätta mer om det personliga, att jag varken fick bli sjuksköterska, missionär eller pastor. Den som vill bli präst måste ha lika höga intagningspoäng, som den vill bli läkare har jag hört. Så grattis till begåvningen! Den finns i generna.
Du skriver bland annat, att alla som är pedagoger vet, att människor utvecklas av uppmuntran, inte tvärtom. Så sant. Jag för min del fick självkänslan totalt knäckt inom mitt eget område: sjukvården.

Ingen behöver försvara bibelns budskap. Det tänker inte jag göra heller. Det jag vill berätta är, att det finns en röd tråd genom hela bibeln från pärm till pärm och det är blodet. Inom min första utbildning fick vi grundlig undervisning om blodets betydelse både i anatomi och fysiologi. Så jag tvivlar inte på blodets betydelse i människokroppen utan är bara fascinerad.

Genom min egen bibelläsning och trovärdiga bibellärares undervisning har jag fattat, att jag kan bli upprättad, ren och rättfärdig i kraft av Lammets blod. Ja, detta är totalt ute men inne för mig och många flera, som inte blivit besmittade av felaktig teologi. Jag har haft stora problem med mitt minne för detaljer – min oförmåga att glömma. Genom Jesu försoningsgärning på korset för mina synder vet jag att jag inte bär på agg mot någon. De hade tråkiga, kränkande rutiner år 1956.

Teologi nuförtiden kan tydligen se ut hur som helst. SOS för teologer med din inställning! Du har två handikapp. Det ena är att du är kvinna. Det andra är, att du är präst. Det innebär, att jag följt den debatten över 50 år om kvinnliga präster och tagit åt mig all kritik som ett läskpapper.

Numera undervisar jag inte utan berättar bara vad Jesu Kristi Gud sons blod betytt för mig, så att jag blivit upprättad! Det är nåd och inget annat. Nu kommer jag med stor glädje att berätta vidare om Jakobs söner hur de slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i för att kunna lura sin far Jakob, att Josef nog blivit dödad. 1 Moseboken kap 37 –

Ja, så uppenbart är förhållandet mellan far och son i gamla testamentets texter till förhållandet mellan far och son i nya testamentet.
– Vi såg hans själs ångest 1 Mos 42:21

Har du och jag sett hans själs ångest i Getsemane för vår skull? Lukas kap 22:44
Jesus dog för din och min skull. Men han lever även om det fanns blodfläckar på manteln.

Allt gott
önskar
Gunnel Bergstrand

Elohim

Sändebud av högsta rang = ambassadör (enligt Bonniers lexikon).
Jag måste slå på ordet ambassadör, när jag fått den tidning som heter ”Inblick” i min hand. Hur kan någon bli ambassadör så lättvindigt, som ordet användes? Jo, regeringen har avsatt pengar till att ändra attityder om psykiskt sjuka och om personer med neuropsykiatriska diagnoser och handikapp. Så kan man utbilda sig till attitydambassadör….
Visst vill jag vara med och ändra allmänhetens tråkiga attityder till personer som någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa eller måste leva med handikapp! Visst har jag egna erfarenheter! Och har blivit accepterad av gänget…..

Tre av mina kurskamrater har skrivit egna självupplevda böcker, som jag gett länkar till. Det gäller hur det är att leva med ADHD eller erfarenhet av psykoser. Nu har någon länkat till mig och det citat jag gav en kväll:
– Kaos är granne med Gud.
Jag har haft kaos i huvudet mer än en gång och kan inte reda ut mina tankar. Som detta med alla elbolag. Här är svaret från en elektriker:

– el är el sen var den kommer ifrån kan du inte veta, den kommer från samma ställe men dina pengar går till det företag du betalar till.

Så otroligt enkelt! Och den tiden är slut, när kunniga tjuvar kunde på ner i källaren och tjuvkoppla, så grannen fick betala!
Så otroligt enkelt, att energin kommer från samma ställe, om alla tänker positivt! Gud är gud fast på olika språk, som en skrev och gjorde reklam för islam på bibelsajten. Detta var i början av 2000-talet.

El = Gud
Men inte vilken Gud som helst vill jag betona. Att hålla tummarna för någon är inte det samma som att be till Gud eller att det kvittar vilken Allah och vilken religion.
Det är precis där som gränsen går mellan Gud och Allah. Sara orkade inte tro på det löfte, som hennes Gud givit Abraham om en son. Sara var 90 år. Den biologiska klockan i hennes moderliv hade stannat för länge sen. Hagar däremot kunde föda barn i stället.
Så där går gränsen mellan det omöjligas Gud och ett mänskligt sätt att räkna ut hur detta skulle och skall gå till.

Jag har inte vilken Gud som helst som min och granne till mitt kaos. Min Gud är Abraham, Isak och Jakobs Gud – det vill säga bibelns Gud. Han är det omöjligas Gud och har gjort allt som behöver göras för oss. Den högstes sändebud fick ett namn och bara i det namnet finns det räddning – hjälp i nöden som är väl testad. Hans lära är bästa hållfasthetslära.

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

I Roths Skolatlas No 1 tryckt år 1947 är det en tydlig Palestinakarta på baksidan. Det gillar jag. Nyhetssändningen från Radio TT den 14:e eller 15:e maj år 1948, glömmer jag aldrig. Det var som om vi höll andan och jag var ju bara 13 år drygt. Israel proklamerades som en stat.

När jag som gammal hade svårt att hitta rätt i närmaste lilla skog i min hembygd, så blev jag irriterad. Det var ju skogsvägar och stigar överallt. Som gjort för rundgång. Då fick jag rådet att titta efter berg eller åsar på kartan. De ligger kvar och det var gott om orienteringskartor i mitt hem.

Så nu beger vi oss ut på en vandring tillsammans med denne – i dagens analyser velourman. Män flyr kyrkan tydligen därför att de är för starka och hittar inget vettigt att göra. (Se tidningen Dagen)
Josef var tydligen en mjukis – en velourman. Vi tar sällskap med honom till Sikem via nuvarande Nablus på Västbanken. Han har ett ärende att uträtta för sin far Jakob, som älskar honom mer än de andra. De är inte bra! Men detta är en så lång historia om lögner, svek och åter svek. Efter sju års slit som dräng eller rent av slav hos Laban fick Jakob inte Rakel den han tjänat för utan Lea, som var äldre och ful dessutom. Dessa kapitel i 1 Moseboken är som gjorda för familjeterapeuter, tycker nog jag. Texterna får ge hur mycket information som helst. Det står alltid mer men aldrig mindre enligt en judisk rabbin.

Bergen Ebal och Gerissim ligger där de ligger och i dalgången frågade Josef efter sina bröder. Hade någon sett dem? Jo, de hade varit där men gått till Dotan. Spänningen i texterna stiger i och med brödernas svallande känslor för sin näst yngste bror faderns älsklingsson med Rakel.
-Där kommer drömmaren!
Frågan var kanske varje dag hur dom skulle kunna bli av med honom. Ville dom själva komma i en bättre position till fadern? Skall jag verkligen berätta mera hur det gick när texterna är mycket, mycket bättre i 1 Mosebok 37?

Vi närmar oss påsk. Josefs långa historia är en profetisk förebild till Jesus älskad av fadern och sänd för att se hur bröderna hade det. Läs om Jesu vandring mellan berget Ebal och Gerissim. Han måste till och med gå den vägen……

*************************

Idag den 22 februari 2013 sökte jag på min tidigare rubrik:
Josef – en velourman? men hade svårt att hitta bloggposten (svårt med stavning kanske?). Nu byter jag rubrik och fortsätter min personliga berättelse. Det är aktuellt att debattera bibelsyn. Det är svårt, att följa exegeternas olika infallsvinklar. (Se Stefan Swärds Blogg) Alla dessa debatter har gjort mig osäker. Får jag som är oskolad i teologi fortsätta att blogga när allt är så komplicerat i historicitet och språk? Är Gud god eller är han grym? Vem fick sista ordet i debatten om helvetet mellan Torsten Åhman och Stefan Swärd den 21 februari 2013 i Uppsala Missionskyrka?

Dagens löfte i min privata samling är 1 Mos 43:23. Det fick mig att le och associera hela livets erfarenhet av vandringen med Jesus. Josef är en förebild till Jesus. Inte nog med att bröderna fått köpa säd till bröd och möjlighet att överleva en svältdöd de fick dessutom skatter gömda i sina säckar. Det kan se ut ibland som att vi blir prövade till bristningsgränsen men vi saknar perspektiv för framtiden. Vi vet inte vilken skatt Jesus lagt ner i vår ryggsäck. Vi vet inte i vilken stund han ger sig tillkänna för oss. Bröderna fick en alldeles egen stund, då Josef avslöjade vem han var bakom all rikedom och prakt. Jesus prövar oss också men har skickat med en skatt i ryggsäcken. Var så säker!

Existentiell ångest

Nu är det som det är, att jag besöker platser där det debatteras kristen tro. Debatterna har för det mesta gjort mig mycket upprörd eller i vart fall satt myror i huvudet på mig. De olika tolkningarna har drivit mig närmare bibelns huvudperson. Hans motståndare är övervunnen men härjar ändå.

Debatterna förs i rymden, där vi är viktlösa. Eller också vägda på en våg och befunna för lätta. Eller också så går debattens vågor höga. En del dränker oss i ord bildligt talat.
Denna existentiella ångest är min egen och jag skyller inte på vad Ragnar skriver här

Det finns i min personlighet ett antingen eller men det finns inte vilken bibeltolkning som helst. Om vi skall tala om indoktrinering från barndomen, så stod det målat i ord ovanför det tomma korset i Missionskyrkan med den gamla sirliga stilen:

Gud är kärlek

Många, många år senare måste gudstjänstlokalen målas om. Den utskurna mallen med bokstäverna hade blivit skadad och orden kom inte tillbaka. Tekniken har gått framåt. Utan att kunna en enda hebreisk bokstav scannade jag det jag tror står där: Gud är kärlek och placerade på första sidan av min hemsida.
www.brefvet.com

För ungefär 30 år sen fick jag ett brev med en deklaration om tro eller inte tro som summan av en existentiell ångest. Vad är meningen med livet? Måste inte varje människa bära sig egen skuld? Hur skulle någon kunna tro på en Jesus, som tagit den på sig upp på ett kors ( eller en påle)? Hur skulle en nutidsmänniska kunna vältra över bördan på en Jesus och tro att hans blod renar från all synd? Det var hans existentiella ångest. Jesus var som renaste guld och bästa människan som levt på jorden men inte mera. Ingen Frälsare som kunde ta på sig andras skuld och befria från synden……

Ingen slipper frågorna om livets mening och lidandets mening. När rädslan kommer så gäller det att stava på rätt ord och jag delar heller inte den grundsyn som Ragnar visar på i debatten om straff från Gud i varje katastrof eller sjukdomsplågor.
Jag är också antingen eller i min personlighet men på ett positivt sätt att kärlek aldrig kan tvinga sig på en människa. Så ställdes Israels folk inför valet att lyssna på Herrens ord eller att förkasta det. Vilka konsekvenserna skulle bli finns uppräknade och det är bara att studera. Motsatsen till välsignelse är förbannelse. Bergen Gerissim och Ebal ligger mitt för varandra fortfarande och mellan finns en dalgång med en djup källa. Fortfarande. Fortfarande fungerar orden i bibeltexterna!

Där satt Jesus en gång och erbjöd ett vatten som släcker trösten inifrån genom tro på den han var, är och den som skall uppstå efter döden.
Jesus beskrev vetekornets lag för folket efter det att kvinnan berättat för folket i sin stad om vad han sagt henne. Och dom kom till tro!
– Tro på Herren Gud så skall ni finna ro.

Kristen per definition

Första gången jag såg detta uttryck var på http://www.bibelsajten.nu tänkt för unga mellan 12 och 20+ i debatt om kristen tro. Jag reagerade häftigt och ansåg, att ingen kan avgöra vem som är en kristen. Där någonstans sökte jag behörighet till Missionskyrkans och Baptistsamfundets Skutan för att få ställa alla mina frågor. Vi borde ju ändå ha en minsta gemensamma nämnare! Där någonstans började varningarna mot mig komma för mina ordval.

10 år har gått och debatten rasar fortfarande. Nu är det på Bloggar. Nu vet jag, att man inte får bli arg på nätet bara hemma i all stillhet utan vittnen. Utan åhörare. Debatten om rätt översättning av 1 Mos 3:15 syns inte längre. Det finns en acceptans att de två svenska bibelöversättningarna skiljer sig åt.

Mina väninnor tror inte som jag gör. Det finaste är att säga:
– Jag tolkar inte på samma sätt, som du gör.
Mer tydligt är att tolka som förre ärkebiskopen KG Hammar angående jungfrufödelsen. Den tredje varianten lyder:
– Jag är också kristen men inte på ditt sätt.

Om nu detta senare innebär, att hon inte uppför sig lika illla, som jag gjort i debatter på nätet, så beror detta på att hon aldrig deltar. Om det däremot innebär, att jag är emot Nyandligheten, så delar vi inte intresset för New Age.

Dessutom har jag väninnor, som är med i olika frikyrkor och som inser efter alla år, att det är meningslöst att tolka på annat sätt än mitt. Vi talar inte om det.

Det är två veckor kvar till Jungfru Marie Bebådelsedag. Det låter sig inte debatteras, att det sen är 9 månader kvar till jul. Den som vill kan låta sig drabbas av bibeltexterna i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium. De skriver på olika sätt men är helt överens om att Gud steg ned och blev människa i Jesus Kristus.
Jag har en relation till dessa bibeltexter helt frivilligt. Jag har dessutom en relation till aposteln Paulus raka påstående om förbannelse över den som förkunnar en annan Jesus.
(Bibelhänvisning till Galaterbrevet kapitel 1)

Men numera är det mer viktigt med ett gott samtalsklimat oss emellan – oss kristna.

Patient 67

Den här morgonen kommer jag att fantisera fritt ur hjärtat om deckaren Patient 67. Den intresserar mig verkligen, eftersom jag aldrig läser några deckare och vill begripa vad jag läser. Så jag har frågat bibliotikaren. Sen fick jag syn på en ung tjej, som skrev om filmen. Genast fick hon en skur av frågor per mail. Tålamod och åter tålamod. Som om inte jag läst boken själv!
Unga och gamla kan få ett bra samtal per mail och en gång var hon yngst och jag äldst i en kurs om (H)järnkoll. Det är det, som detta gäller. Hennes mobil är av senaste modell och hoppar över lite bokstäver, som den anser går att utesluta. Så får ju inte jag skriva minsann…

”- handlar om två poliser som ska till ett mental sjukhus för att utreda ett fall där en patient har rymt, dom ska hitta henne oh föra tillbax henne, men den e lite lurig, vem e patient 67? saker oh ting stämmer inte riktigt där borta, ena polisen tar de här på fullaste allvar oh går in helhjärtat i att finna patienten, men som sagt de e ngt lurt på sjukhuset….. utspelar sig på 50-talet, hur bra som helst, älskar den, oh slutscenen e bäst, man vet aldrig va man ska tro när man ser den. bygger på en bok som heter patien 67, tror jag den heter. den ska tydligen va ännu mer lurig, än filmen”

Precis så är det för mig lite lurigt. Jag skrev en Blogg om boken, ångrade mig och tog bort. Då kom det ett meddelande till mig om Error 404.
Så kan man alltså inte göra bara sudda ut och tro, att det är glömt vad jag skrivit! Skriver jag det som jag ångrar, så finns det läsare som prenumererat på det jag ångrar, att jag skrivit.

Så nu kommer poängen! När Gud förlåter det jag ångrar och ber om förlåtelse om så suddar han ut det som en molnsky, som försvinner. Tyvärr finns det personer med gott minne, som prenumererar på det jag ångrat. Jag är värst av alla att komma ihåg och samla.

Där kommer det luriga i filmen in. Vem är personal och vem är patient på detta sjuka sjukhus? Vem är förövaren och vem är offret? Jag har läst min egen sjukjournal över 50 år senare i tiden och minns det mesta i detalj. Det är spännande värre för jag blandade ihop rollerna och trodde, att jag fortfarande var sjuksköterskeelev. Det var patient jag skulle vara! Det är det som är lite lurigt och jag skall glömma och gå vidare och kommer i alla fall ihåg vem jag var och är.

Där kommer verkligheten in. Gud suddar ut mina vredesutbrott och prenumererar inte på dem. Jag är försonad med alla minnen av övergrepp på ett sinnessjukhus – försonad med mig själv, att jag blev så arg på deras system att möta en patient. Det är lite lurigt vem som var vem.

En del kristna menar likt teologen Rudold Bultmann en gång att språket i bibeln måste anpassas i tiden. Nutidsmänniskor förstår inte talet om försoning. Som om det skulle hjälpa mig att tala om höghus och rusningstrafik, när jag har längtat efter förlåtelse och hjälp att glömma?

Jesu Guds sons blod renar från all synd. Det är dagens verklighet.

Prästens funktion

Nu skall jag skriva en Blogg om det jag inte kan något om. Jo, jag har lärt mig att kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Det står inget om frikyrkan däremot som jag tillhör. Det som var lite spännande i min hembygds kyrka var sakristian bakom altaret. Altaret går nästan upp till taket. Minnena från min barndom var när kyrkvärdarna kom därifrån och satte upp numren på de psalmer, som skulle sjungas. Senare kom prästen fram klädd på olika sätt. Som sagt. Jag kan inte vad allt står för i klädseln och ritualerna. Jag minns bara som barn min respekt och nyfikenhet på sakristian. Inga nyfikna barn sprang runt altaret och stillade denna nyfikenhet på den tiden.

För snart fem år sen var jag med i Gärdhems kyrkoruin och fick beträda sakristian på eget ansvar. Det fanns en tydlig skylt om rasrisken i kyrkorummet. Hur många år den skylten suttit där vet jag inget om. Det var mitt första besök och måtten mellan väggarna, som finns kvar är ungefär samma som i min hembygds kyrka. Norra Björke kyrka är troligen från 1200-talet eller lite tidigare. En kyrka/församling måste skötas. Nu kommer min poäng om den brokiga familjen, som blev en släkt som blev ett folk.
Läs mer här om den annorlunda familjen.

Det var otroligt viktigt med översteprästens klädsel runt 400 år senare än Abraham, Isak och Jakob. Hela stora folket skulle hålla gudstjänst till Herrens ära som befriaren från träldomen. Översteprästen skulle gå inför Herren Gud och bära de tolv namnen på lika många ädelstenar. Så det är en viktig ramsa från söndagsskolans undervisning….Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Asser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin. Det står inte vilken ädelsten, som var avsett för vilken stam men översteprästen skulle bära dessa närmast hjärtat inför Gud in i det allra heligaste.

En karneol, en topas och en smaragd i första raden
en karbunkel, en safir och en kalcedon i andra raden
en hyacint, en agat och en ametist i tredje raden
en krysolit, en onyx och en jaspis i fjärde raden.

Alla dessa stenar kommer till under olika omständigheter i olika miljöer och under olika press. Tolv är ett förbundstal och Herren håller sina förbund oavsett om enskilda eller folket sviker. Så blev Herren Jesus vår överstepräst en gång för alla senare i tiden och den som bär bort vår synd och manar gott för oss inför Gud alltid.

Bibelhänvisningar till 2 Mosebok kapitel 39 och Hebreerbrevet kapitel 10

Himmel och helvete

Andra upplagan av Allan Rubins bok:
HASCH – HIMMEL och HELVETE
kom ut år 1990. Då var det inne att protestera mot hallucinogena droger. Det var viktigt att varna för skadeeffekterna. Kaos var granne med Gud. I hårdrocken fanns det reklam för självmord – att våga gå så nära kanten, som det var möjligt. Många unga människor störtade in i döden.
Boken finns bara att låna på bibliotek, om den inte är sönderläst. Ingen varning tycktes hjälpa. Ytterligheterna berör varandra i en kemiskt injicerad himmelsk upplevelse eller som många har berättat om en så kallad sne´tändning med en upplevelse av helvetets alla kval och ångest.

Ytterligheterna berör varandra även i bloggar. I tidig morgonstund läser jag ”Fjärde Väggen”, som jag länkat till från början. Den är brilliant om att vårda eller vårdas, friskt eller sjukt, frihet eller fångenskap, kvinnligt eller manligt. Även om bloggen handlar om vanvårdade katter igår… Det kunde lika väl handla om himmel eller helvete. Men det behövs inte för det ämnet tar Stefan Swärd upp samtidigt i sin kända blogg. (Se min blogglista)
Läs mera här

En tredje association från mig. Igår invigdes en viktig och väl genomarbetad utställning i Skara museum:
”Psykets historia – en resa genom 4000 år”
Läs mera här
Det finns med andra ord en hopsamlad kunskap om dårskap, vansinne eller spelad dårskap sen 2000 år tillbaka före Kristus (Kung David levde 1000 år f. Kr. och han spelade galen en gång inför kung Saul som ett exempel).
De stora, mastodonta sinnessjukhusen som byggdes i Sverige i början av 1900-talet strategiskt placerade avvecklades runt 100 år senare. Vårda eller vårdas. Friskt eller sjukt. Frihet eller fångenskap.

Bibeln säger: – Dårarna säger: Det finns ingen Gud.
Det går att gyckla hela livet. Det går att vara sjuk hela livet men ändå vara frisk inuti och veta att Gud håller allt i sin hand. Kaos är granne med Gud. Han omsluter oss på alla sidor och håller oss i sin hand. Om vi vill. Det är ett hälsotecken att vilja vara där.

Stefan Swärd skall skriva färdigt den bok han skrivit till hälften om bibelns undervisning om helvetet. Sanningen skall göra oss fria enligt Jesus. Prästerna skall sluta att ljuga om att en människa kan gå förlorad. Präster och pastorer skall förkunna räddning genom Jesus Kristus.

Sann identitet och kapad…

Andra Moseboken fortsätter 360 år efter Josefs död i Första Moseboken.
En bra not i Svenska Folkbibeln.
Mose var av Levi stam. Vi ser inte någon fortsatt berättelse – toledot – släktledning efter Jesu födelse i bibeln. Enligt en rabbin i judisk synagoga måste rabbiner och diakoner fortfarande veta, att de tillhör Levi stam.
Mose hade en sann identitet i Israels folk upp till 3 månaders ålder. Så länge vågade hans föräldrar trotsa Faraos påbud, att alla nyfödda pojkar skulle kastas i Nilen.
Ett enda kapitel har denna ruskiga, koncentrerade berättelse.

Mose blev räddad ut ur Nilens flod från döden och fick sin identitet kapad. Berättelsen fortsätter med att den biologiska mamman fick bli amma ett tag. Sen gällde uppfostran i Faraos hus – inte som ett älskat barnbarn utan som son till Faraos dotter. Identiteten var kapad och Mose fick all den kunskap som fanns att få i Egyptens läror. (Se ”Egyptens plågor” där gudarna är presenterade).

Israels folk glömde inte Moses sanna identitet och inte heller han själv. En dag som vuxen fick Mose se den grymma träldomen och slog ihjäl en av Faraos plågoandar. Det gjorde, att sanningen om hans rätta identitet var så tydlig för alla, att Mose flydde ut i öknen.

Tredje kapitlet är lika koncentrerat i uppgifter om en brinnande buske och en stark röst som varnade honom att komma närmare. Platsen var helig och där var Gud. Där skedde ett möte med ende guden, som vet vem han är. Där skedde ett möte med Mose, som varit något men som fått sin identitet kapad.

Här är dagens poäng i min Blogg. ”JAG ÄR DEN JAG ÄR” möter den som inte trodde sig vara något eller kunna något och får bli sin sanna identitet. Det mötet pågår i presens.
I Johannnesevangeliet har grundtexten med detta ord för innebörden ”JAG ÄR” vid flera tillfällen, när Jesus presenterar sig för någon eller några i omgivningen.

En dag skall jag lära mig att katalogisera mina Bloggar. Än så länge handlar alla om att bibelns budskap har gått igenom mitt liv, sen jag fick min identitet kapad den 5 september år 1956.

Anfall är bästa försvar

Idag har jag lagt till adressen till Stefan Swärds Blogg. Det beror på att Sofia gjort upprepade kommentarer bland alla mäns. Sofia har varit med på min länklista från början. Av någon anledning. Jag gillar hennes analyser.

Om Stefan Swärd skriver om vad som helst enligt hans egen analys, så blir det genast 100 kommentarer.
Om jag skriver – inte om vad som helst – utan om Jesus, så blir det ingen kommentar. ”No comments” har varit genomgående på alla mina bloggposter. Nu citerar jag mitt eget senaste inlägg i bloggen ”Fjärde väggen”:

”Hoppsan, Sofia!
Först går du ur din egen Svenska Kyrkan och anfaller sen en ”koloss på lerfötter”, som jag uttryckt all din frustration tidigare.
Sen ger du dig på min frikyrka utan att ha varit med i den och utan att fatta att kyrkan är kyrkan och kyrka och församling är ett och samma ord på grundspråket! Att stå i strid med sin egen kropp = församlingen är destruktivt. Ingen har någonsin hatat sitt eget kött…..Jo då. Det finns gott om destruktiva personer, som skär sig för att lindra sin ångest. Men det är inte normalt. Det normala är, att man är rädd om sin fysik och sitt andliga liv och älskar den kropp man tillhör där Kristus är huvudet.

Stefan Swärds bloggpost var en analys av en annan mans utsagor. Där är poängen. Inte pedofili. Pingströrelsen har slutat att ha församlingstukt med unga som börjat äktenskapet i fel ända (ett försök att vara vitsig.) Pingströrelsen har slutat med församlingstukt angående urringade kläder intill nakenhet och provokationer på mäns svagheter (försök att vara ironisk). Pingströrelsen har slutat med uteslutningar ur medlemsregistret i princip utan att vi medlemmar har fattat, när detta skedde. Församlingstukten har upphört. ”Bibeln på mina egna villkor…”, som en doktorsavhandling heter.

Jag har bara varit med i en Pingstförsamling i 45 år. Innan dess är jag uppvuxen i Missionsförbundet, som har såå högt till tak och inga trösklar knappast. Det går att se himlen genom taket till och med. ”Jesus är herre” men över vad och vem det är frågan.

Som sagt, Sofia. Jag rekommenderar bibelläsning. Fundament = grund
Ta bort grunden (som finns beskriven i trosbekännelsen), så rasar hela KYRKAN. Många präster och pastorer har sysslat länge nog med ett rivningarbete men inte Stefan Swärd av allt jag läst i hans Blogg.

Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Jag älskar Aslan. D.S.”

Slut på citat av mig själv angående anfallet på Stefan Swärds utmärkta analys av Pingsrörelsens nuvande problem angående medlemskap. Vem får bli medlem i vilken kyrka? Vad innebär ett lärjungaskap?