Kategori: Personliga reflektioner

Dagen efter domsöndagen

Igår var det dagen efter texten i bibeln om vad vi gjort eller inte gjort för de minsta, de utsatta och de sjuka och de som sitter i fängelse. Igår var dagen för några av de allra värst drabbade f.d. barnen i Sverige, som fått sina liv förstörda ofrivilligt. De var bara barn en gång i tiden men blev förstörda av vuxna.

Idag vaknade jag med det ord i huvudet, som jag inte förstått förut ”ofrivilligt” i en bibeltext. Det står i Gamla Testamentet ett exempel på en man, som ofrivilligt råkat döda en annan och måste fly undan en blodshämnare – en anhörig till den döde. Öga för öga och tand för tand.

Bättre än så här kan jag inte förklara en föreskrift om fristäder i löftetslandet. Det skulle finnas fristäder, som låg så strategiskt till att den anklagade kunde fly dit innanför stadens port. Vägen till fristaden skulle vara i gott skick, så att blodshämnaren inte hann ikapp. Budskapet är inte lättillgängligt för den late bibelläsaren. Överallt i Gamla Testamentet är Guds räddningsplan förebildad på olika sätt. Vägen till räddning skulle vara inom räckhåll och i gott skick, så att den dödsdömde hann fram i tid! Det skulle finnas en väg undan döden i den nya löfteslandet.

Vad har detta med fosterhemsplacerade barn att göra, som blivit vuxna och begärt upprättelse? Hur kommer ”ofrivilligt” in i mina tankar? Jo, jag tänker på dagens personal inom det sociala, som får kritik vare sig de griper in för tidigt eller försent. Hur hjälper vi barn, som far illa? Hur hjälper vi föräldrar, som är narkomaner eller alkoholister? De har ju också varit barn en gång. Finns det ett helvete?

En gång år 1956 fanns det en sjukvårdspersonal, som ofrivilligt skadade mig. Skräcken för att bli sjuk en gång till och hamna på det sinnessjukhuset jagade mig i vaket tillstånd och i nattens drömmar i åratal. Ofrivilligt har jag skadat andra och är dödens enligt bibelns budskap. Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. Då bör det finnas en plats för mig, där jag kommer undan anklagelserna. Det bör finnas en väg, som är i ordning, så jag hinner fram i tid, innan jag dör.

Nej, jag skall inte skriva i ”vi”form om ansvar och synd. Jag har syndat mot Gud och behöver en framkomlig väg att nå honom igen. Som när jag var barn. Samhällets alla problem går inte att lösa kollektivt. Min skräck för att kunna bli sjuk igen kan ingen annan lösa. Livet är sådant att rädslan kan bli ett gissel.

Johannes skriver att rädsla inte finns i kärleken för i rädslan ligger tanke på straff. Domsöndagen är förbi med sina bibeltexter. Ändå är så många rädda för domens dag i uppdelningen av får och getter.

Jag för min del kommer att läsa på om fristäderna i Gamla Testamentet. Som barn fick jag lära mig vägen till korset. Den vägen var i gott skick och jag har hunnit fram i god tid undan döden.

Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus.

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.

IRL

Det är inte lätt med alla dessa förkortningar! En av mina vänner sa, att jag har det svårare med tagentbordet därför att jag inte kan engelska. Jag håller med. Ctrl står för något och jag vet inte vad. Funktionen däremot måste jag begripa förr eller senare.

Det har gått 10 år sen en präst i Norrland frågade på bibelsajten, om jag var IRL också som jag var på debatten. Gissar att det är en bra fråga. För den som kan språket.
Arg argare argast. Det var väl ändå att komparera? Kunde det vara så han uppfattat mig?

Det har gått snart 3 månader sen min bok kom ut och äntligen kommer det in tyckanden. (Det är något i stil med feedback på engelska.)
En skrev, att hon är ateist men förstod att min tro hjälpt mig.
En annan skrev också att hon är ateist men begriper inte hur intelligenta människor kan tro på Gud, Allah eller något annat overkligt.

Innan dess sa en av mina väninnor, att om jag berättar något för tio personer, så uppfattar de detta på tio olika sätt! Det var precis detta jag måste vara inställd på när boken blev släppt! Jag kan inte följa manus längre och kolla tolkningarna. (Kolla är slang för att det inte skall märkas hur ute jag är.)

”En sån gammal bok med svarta pärmar!” Hur kan någon tro på den? Innan jag blev avstängd från debatten på bibelsajten år 2004 skrev en man – min meste, envisaste motståndare:
”Jag förstår, att du är ett med bibeln.” Sen gav han upp. Vi hade ju redan fått varningar och förslag på att ta vår debatt privat per mail. Hans son heter Jonathan och alla vi fick veta hans födelsedag. Den är den 19 december.

Tre är kvar som mina nätvänner från tiden på bibelsajten. Vi tänker inte lika på något sätt. Vi har inte samma referensram och tror inte alls på samma sätt. Det skall bli mycket intressant att få bli sams eller osams igen. Mer än så skriver jag inte nu. Var och en blir salig på sin tro. Det är ett talesätt. Så står det inte i bibeln. Det står att man blir salig om tron håller.

Bibelhänvisning kommer en annan dag eller senare idag.
God morgon!

och eller men

Undrar just om jag skall sluta att blogga. Vem bryr sig?
Här sitter jag med mitt temperament och försöker sticka ut hakan i olika ämnen. Det var ju så en bloggare skulle överleva! Eller?
Jag har erkänt utan omsvep, att jag varit högfärdig till max och plöjt en doktorsavhandling i teologi utan att förstå något.
Jag har varit ödmjuk också och erkänt, att jag blivit avstängd från debatter. En skrev rent ut, att jag inte kan debattera. Undra på det, när jag tror, att jag har rätt!

Största högmodet var väl, när jag köpte en tjock, dyr teologibok och inte kunde hitta något från bibeln. (Minnet sviker mig visst lite.) Systematisk teologi.
Idag har jag bara hittat ett ”och”, som irriterar mig.
Det som irriterar mig är, att jag inget kan om grundspråket. Det får bli min blogg.

Hes 34:16
I will seek that which was lost, and bring again that which was driven away, and will bind up that which was broken, and will strengthen that which was sick: but I will destroy the fat and the strong; I will feed them with judgment.
KJV

Hes 34:16
Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra. Ja, jag skall sköta det så som rätt är.
B82

Hes 34:16
Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Bibel 2000

Blodiglar

Det kanske behövs en ny pedagogik läser jag för att förklara bibelns budskap för nutidsmänniskor. Det finns ingen förförståelse. I mitten av 1800-talet skulle de unga pigorna tystas ner med blodiglar och lavemang i fängelse eller på sinnessjukhus. De gällde de, som fick en hög röst och talade till folket att göra sinnesändring. De var olärda och just därför ett sådant hot mot överheten med sina dryckesvanor. Blodiglarna skulle suga bort denna andekraft och talet om att vända om till Gud.

I bibeln står det om en blodshämnare. Hur förklaras det i nutidstermer? Det går inte att vistas någonstans på allmänna platser utan att höra förbannelser och tal om djävulskap. Barn upprepar de vuxnas ordförråd utan förförståelse. I Jobs bok står det om en åklagare inför Gud. Åklagarens namn är Satan. Det var han, som åklagade Job inför Gud. I Nya Testamentet står det att Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka oss. Satan och Djävulen är den samme.

Hela dagarna kan människor idag upprepa detta ”Satan också” utan att veta innebörden. Utan att känna honom som en person! Visst kan alla vad som irriterar och får oss ur balans! Visst vet alla vad stress och för höga krav och för högt tempo är! Men är det Satan som jagar oss? I så fall borde han avslöjas, tycker nog jag.

Det är så stessigt i vår tid att en halv A4-sida kan vara för mycket att läsa. Det går inte att koncentrera sig på en text för det är tusen andra saker, som fordrar uppmärksamhet.
”Det suger musten ur en!”
Det kanske skulle gå att använda ordet ”stress” som illustration för Gamla Testamentets blodshämnaren?

I vart fall fanns en konstruktion från Gud, att det skulle finnas fristäder. Den som hade dödat någon utan uppsåt behövde komma undan blodshämnaren. Vägen till denna fristad skulle hållas i ordning, så att det gick att komma fram i tid undan domen. Fast i vår sekulariserade tid finns ingen skuld. Talet om att bli frikänd existerar inte. Det skall vara psykologiska termer eller filosofiska. Ett akademiskt språk.

Din bok och min bok

Min berättelse måste säljas av författaren själv. Alltså måste jag skärpa mig och bjuda ut den berättelsen. Min bok såldes i ”Din bok” i 2 exemplar och jag som författaren köpte då för dessa pengar:

Efter detta
av författaren Stefan Swärd

Meddelas endast på detta sätt. Jag tror precis som Stefan Swärd, att fortsättningen av livet inte blir påtvingad. Om Swärd uttrycker detta på mitt sätt, har jag inte sett ännu. Det jag vet i mitt fall är, att jag måste förlåta precis som Gud förlåtit mig all synd och skuld. Annars blir utgången en annan än himlen.

Det jag vet i mitt fall är att Gud varit långmodig och mild och väntat in min lust att försonas med livet som det blev.
Det jag vet är, att jag älskar bibelns budskap om försoning genom Jesu blod. Om detta är subjektivt eller objektivt återstår att lära in.

P.S. En av Göteborgs bokhandlar heter ”Din bok”. D.S.

Det kom ett brev

Rubriken är från Pär Lagerkvists dikt: ”Det kom ett brev” den enda dikt jag kunnat utantill i tonåren. På söndagarna skulle det inte vara något arbete men gärna brevväxling mellan föräldrar och barn. Ja, jag är glad i bokstäver, ord och handstilar. Jag är glad över att min storasyster sparat alla brev från 50-talet innan vår mor blev så darrhänt, att hon slutade att skriva brev. Där berättar hon det jag behöver få bekräftat om maktlösheten som anhörig.

Igår kom ett brev från min storasyster, som är 83 år nu och sätter ord på sin maktlöshet år 1956. Det var inte lätt att se på och inget kunna göra.
Detta kallas feedback nu efter 55 år! Äntligen finns min egen berättelse i ord inifrån sinnessjukhuset! Äntligen får mina äldre syskon sätta ord på sin egen smärta att stå bredvid och se på utan möjlighet att förändra tidens sätt att behandla! Äntligen är det tillåtet att tala om hur en psykos kan se ut och att den går över!

Detta kallas feedback. Ja. Någon lyssnar på en berättelse och gensvarar. Så gjorde teol.dr. Sofia Camnerin. Hon fick min bok med eller mot sin vilja:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och gav ett svar på Facebook:

”Hej Gunnel – jag skrev just ett meddelande till dig här på facebook – en slags recension av din bok! Du berättar om smärtan, vägran att bli ett nummer – en ”patient”, du berättar om signaler av hopp och närvaro – som när din bror cyklade till dig med äpplet. Du berättar om starka överlevnadsinstinkter och ett viktigt trots! Så berättar du om vägar till helande – hur din tro har burit dig och att du har funnit någon slags helande – sår mot sår.”

Sofia Camerin finns på Missionsskolan, Lidingö, som jag hade som en hägring under väldigt många år. Den som varit sjuk, blev inte antagen som elev. Där är ett av alla mina sår som ärrat nu. Men med hjälp av min envishet klarade jag av att läsa hennes doktorsavhandlingen i teologi:

”Försoningens mellanrum”

Där är vi nu. Det finns EN som gått vägen före oss och kan allt. Han är modellerad i Gamla Testamentet på så många olika sätt genom personer, byggnader, historiska berättelser och profetior. Som räddaren genom allt.
I mina olika Bloggar finns min kärlek till dessa personer i texterna. Jag älskar kartor och vill veta var jag är. Är detta att vara en fanatiker? Det står till och med i min sjukjorunal från år 1956, att jag är orienterad. Låt mig vara det då! Det enda positiva, som finns om mig i den sjukjournalen är, att jag är snäll mot patienter. Ja, det var därför jag ville utbilda mig till sjuksköterska.

Josef är en modell till Jesu långa väg för oss. Han känner vägen! Det är bara åtta kapitel 1 Mos 37-45 ändå finns där allt! Josef har betytt så otroligt mycket för mig. (Jag begriper inte vad feministteologi är för något.)

Se almanackan här

Brevet som är på väg

En gång fanns det en refexion om vem som äger brevet och när det byter ägare. Så länge som det är skrivet och adresserat är det mitt så klart. Jag har rätt att ångra mig, låta det ligga till sig eller riva det för gott. Tillhör det Postverket, om jag släpper det i brevlådan och så länge som det är på resan mellan avsändare och mottagare?

Jag skall få ett brev på måndag. Egentligen. En stolt mamma till en sjuåring fotograferade en del av kuvertet. Så fick jag ett förhandsbesked. Det är på väg. En liten yrhätta har sprungit till närmast brevlåda och lagt det där. När raden är slut och alla bokstäverna inte får plats får resten stå på nästa rad. Bara det ett sådant kuvert blir värdefullt att gömma. Sen är den tiden över och sjuåringen lär sig vilka bokstäver som hör ihop och bör vara på samma rad.

Spännande. Vi har sett varandra en enda kväll Mathilda och jag. Nu skall vi byta bokstäver ordnade på olika sätt.
Det är bara att vänta.

Vilka juveler!

Vilka juveler! Det gäller Jakobs tolv söner. Det gäller inte att en medalj har en baksida. Det skall handla om en insida av Guds hjärta. Från hjärtat utgår livet. Enligt bibelns språkbruk börjar tankeverksamheten där oavsett vad vetenskapen kan bevisa om hjärnans funktion.

Så när 430 år hade gått av vistelsen och sen träldomen i Egypten för Jakobs söners stora släkt, så var det dags för organisering. Folkets överstepräst gick in i det allra heligaste en gång om året i deras flyttbara tempel, som kallades tabernakel. Det är inte lätt att gissa sig till hur översteprästens bröstsköld såg ut. (2 Mosebok kapitel 39) Det som är intressant är, att den hade tolv ädelstenar i fyra rader och tre i varje. Det intressanta är att de allra flesta ädelstenarna har hårdhetsgraden närmast diamant på skalan. Om jag tolkat en geolog rätt. Ädelstenar blir till i olika miljöer under olika omständigheter och press. Så är den ena inte lik den andra i färger eller skönhet. Slipade blir de unika. Två syskon är heller inte lika exakt. Syskon kan ha samma uppväktmiljö men ändå formas så olika. Jakob var far till tolv söner men de hade inte samma mor. (Syskonen Rebecka och Laban tjänade tydligen inte samme herre. Ingen kan tjäna både Gud och Mammon…Så blev det som det blev.)

Jakob som fick namnet Israel efter sin kamp med den okände var redan i förbund med Herren Gud sin faders Gud och sin farfars Gud. Herren förnyade förbundet med Jakobs tolv söners stora släkter. Här kommer alla olikheter in men Herrens förbund och löften är de samma. Och deras namn skulle vara inristade på olika ädelstenar och finnas närmast översteprästens hjärta till påminnelse inför Herren Gud.

Glöm oss inte vad du har lovat våra fäder!

En karneol, en topas och en smaragd i första raden men vi får inte veta vilken son i ordningen, som hade sitt namn på vilken ädelsten.
En karbunkel, en safir och kalsedon i andra raden men rubin står det i senaste bibelöversättningen i stället för karbunkel…här är tillfälle för studier…
Här är tillfälle för släktforskning och genforskning. (Är jag lik moster eller faster? Vem är jag?)
En hyacint, en agat och en ametist i tredje raden med var sitt namn på någon av Jakobs tolv söner…
En krysolit, en onyx och en jaspis i fjärde raden och tolv är ett förbundstal. Det är bra att upprepa de förbund Herren slöt i Gamla Testamentet med Noa, Abraham, Isak och Jakob. Herrens välsignelse gick genom Abraham till alla folk genom Jesus senare i tiden. Då är det fråga om Jesus som överstepräst inför Gud med oss närmast sitt hjärta.

Vilka juveler!
Det uttrycket har en negativ betydelse på några, som gjort bort sig. Eller hur? Är det inte så att vi också gjort bort oss precis som Jakobs söner gjorde en gång mot Josef älsklingssonen, drömmaren? 1 Mosebok kapitel 37

Bevara mig som din ögonsten!

Baksidan

Baksidan brukar inte vara snygg alltid. Därför tänker jag blogga om en baksida jag minns sen år 1955 på Göteborgs Sjuksköterskeskola. Vilken elev ser inte fram mot att bli färdig och få sin examnen? Broschen är vacker än idag och inte förändrad till utseende. Om jag vill veta mer om baksidan, så måste jag fråga. För en baksida finns det kvar även om det är ett yrke vilket som helst att vara sjuksköterska och mindre ett kall.
Då år 1955 fanns texten på baksidan av broschen:
”Det är trohet Herre dina ögon söka.”

På min tid kunde några sjuksköterskor spela orgel. På gamla 8 B på Sahlgrenska Sjukhuset, som var en öppen avdelning med bara skärmar som avgränsade fyra och fyra sängar fanns en orgel mitt i avdelningen. Personalen kunde se nästan alla patienter på en gång. På kvällen kunde det finnas tid för en rofylld psalm.
Det har jag varit med om på Vänersborgs lasarett också. Människan har ande, själ och kropp inte bara psyke och soma eller psykosomatiska sjukdomar lite diffust i hjärtat eller magen.

Det är trohet Herre dina ögon söka.

Ja, men så finns det politiker också.

Nu på ålderns dagar har jag plötsligt blivit politiskt medveten om dubbla bostadsbidrag och utförsäkringar av unga, som aldrig fick ett riktigt jobb ens. Vissa är utstämplade nästan från början med moderna diagnoser som Aspberger, ADHD, Thoretts syndrom. Och de gamla dementa skall ha sin frihet att irra runt utan att veta vad tiden lider eller vilken månad det är. Det är billigast så och hela personalen dras in på en geriatrisk avdelning på grund av en överskriden budget och staffettläkare, som kostar.

Det är intressant med politik och med präster, som blir påtvingade uppgifter i strid med sin kallelse. Det gäller att vara politiskt korrekt utan trohet mot Herren.

Välsigna Jerusalem

Idag surfar jag som vanligt och kollar mina favoriter. En av dem är Lilly Sofia Jönsson med fjärde väggen. Därifrån brukar det gå att komma vidare i djungeln. Vilken politik har jag själv? ”Politiskt obunden” ser så bra ut ibland i vissa tidningar. Jag för min del är politiskt ambivalent och blev det i mitt föräldrahem. På den tiden var många medlemmar inom frikyrkorörelsen folkpartister. Ändå levde min far som en socialdemokrat i ekonomiska frågor och storebror var socialdemokrat och tänkte i ansvar precis som en företagare. De två var exakt lika trovärdiga. Att roffa åt sig pengar genom fallskärmsavtal var lika otänkbart för båda.

När kom svängningen i Sverige till denna stora egoism? När kom svängningen i Sverige i förhållande till Israel? Sverige skakar i värdegrunden, när var och en blir sin egen gud och bara roffar åt sig för egen vinning. Sverige har inte längre råd att hjälpa en gammal, dement kvinna utan anhöriga i det land hon kommer från! Barn utvisas utan hänsyn till förhållanden. Sprit och narkotika flödar i stället fritt in över landets gränser. Och behövande visas ut…

När hände det att socialdemokratin blev viktigare än budskapet i väckelserörelsen? När hände det att politiker i Sverige fattar världsproblemen bättre än Gud? Jag för min del minns var vi stod på golvet hemma en gång min mor och jag, när jag frågade henne om omsvängningen i Svenska Missionsförbundet. En tidning är ett organ för ledarnas tankar.

Välsigna Jerusalem! Där stod pålen/korset en gång och Guds son dog i vårt ställe. Därifrån utgick sedan hans budskap om frihet för de fångna och hjälp till de fattiga och ett glädjens budskap till alla – i norr, i söder, i öster och i väster.

Tillbaka till bibelns budskap om Sverige skall kunna räddas!

Läs artikenl här

Det religiösa

Tavlan hemifrån

Livet är fullt av associationer. Predikan igår i Smyrnaförsamlingen, Göteborg satte igång massor. De fromme förr kallade detta efterpredikan, om den helige Ande talade. Jag för min del kom ihåg humorn inom familjen och ett arvsskifte om böckerna.
– Det religiösa ger vi Gunnel!

I går fanns bibeltexten från Josua bok kapitel 18:14-24. En mening ur den texten broderade min blivande mor en gång i tiden med stora bokstäver i början av 20-talet. Ramen är 90 x 62 cm. Den målade jag i blått över det urblekta tyget för 20 år sen drygt. Ramen har samma färg som bokstäverna nu. Detta budskap till vem som ville läsa fanns över mina föräldrars sängar. De hann fira sin 62 åriga bröllopsdag tillsammans innan döden för tillfället skilde dem åt.

Vi vill tjäna Herren,
ty han är vår Gud.

Anethe Carlsson var gästpredikant igår och från Stockholm.
”Sätt ner foten och fötterna och markera som Josua att jag och min familj vi vill tjäna Herren!”
Ungefär det var huvudbudskapet. Och jag var så glad över mina kartor som finns lagrade i huvudet, som är inpräntade på Israels folks vandring genom öknen till löfteslandet. Det går så fort påpekade Anethe Carlsson att glömma Herrens under och bli påverkad av allt runtomkring det vill säga andra gudars läror.

Det är bara att konstatera vad som skett i Sverige bara under senaste 100 åren. Hur fort gick väckelsen över med alla under i ett nersupet land i misär? På en eller två generationer?

Fastrar och mostrar som inga egna barn har kan också få sätta ner foten idag och vara med i ett tydligt:

Vi vill tjäna Herren
ty han är vår Gud!

Den predikan gjorde mig glad med alla mammor och pappor, barn och gamla runtomkring!