Det är inte lätt med alla dessa förkortningar! En av mina vänner sa, att jag har det svårare med tagentbordet därför att jag inte kan engelska. Jag håller med. Ctrl står för något och jag vet inte vad. Funktionen däremot måste jag begripa förr eller senare.
Det har gått 10 år sen en präst i Norrland frågade på bibelsajten, om jag var IRL också som jag var på debatten. Gissar att det är en bra fråga. För den som kan språket.
Arg argare argast. Det var väl ändå att komparera? Kunde det vara så han uppfattat mig?
Det har gått snart 3 månader sen min bok kom ut och äntligen kommer det in tyckanden. (Det är något i stil med feedback på engelska.)
En skrev, att hon är ateist men förstod att min tro hjälpt mig.
En annan skrev också att hon är ateist men begriper inte hur intelligenta människor kan tro på Gud, Allah eller något annat overkligt.
Innan dess sa en av mina väninnor, att om jag berättar något för tio personer, så uppfattar de detta på tio olika sätt! Det var precis detta jag måste vara inställd på när boken blev släppt! Jag kan inte följa manus längre och kolla tolkningarna. (Kolla är slang för att det inte skall märkas hur ute jag är.)
”En sån gammal bok med svarta pärmar!” Hur kan någon tro på den? Innan jag blev avstängd från debatten på bibelsajten år 2004 skrev en man – min meste, envisaste motståndare:
”Jag förstår, att du är ett med bibeln.” Sen gav han upp. Vi hade ju redan fått varningar och förslag på att ta vår debatt privat per mail. Hans son heter Jonathan och alla vi fick veta hans födelsedag. Den är den 19 december.
Tre är kvar som mina nätvänner från tiden på bibelsajten. Vi tänker inte lika på något sätt. Vi har inte samma referensram och tror inte alls på samma sätt. Det skall bli mycket intressant att få bli sams eller osams igen. Mer än så skriver jag inte nu. Var och en blir salig på sin tro. Det är ett talesätt. Så står det inte i bibeln. Det står att man blir salig om tron håller.
Bibelhänvisning kommer en annan dag eller senare idag.
God morgon!
Gunnels plats i rymden 
Tack Gunnel, jag blev väldigt glad över din kommentar! Du är en fin människa 🙂 Kram på dig!!
Det märkliga är, att det kom en särskild hälsning igår i slutet av gudstjänsten, som jag tog åt mig.
En ung kille vågade gå fram och berätta om en bild han fått. Det var ett slagfält, där det gick en vind av damm över fältet efter alla explosioner (tolkning fritt ur minnet) och en bunker som skydd och taggtråd runt området…
Vad var det jag tog åt mig i det? Jo, nu när du läst min bok och jag har läst den själv också så ser jag ju hur jag skyddat mitt psyke från alla explosioner, alla hot mot mig: ”Trampa inte på mina tår!”
Jag har ju läst din bok också och kan se hur barnet i dig försökt att skydda sig i livets olika hot.
Barnet i dig blev vuxen och (H)jälte för andra med en trädgård och inte ett slagfält.
Kram alla barnen! Vi hörs!
Kärlek till dig!!