Kategori: Personliga reflektioner

Trådlöst

”Du behöver inte begripa allt!”

Så skrev han till mig angående alla mina frågor om bokstavskombinationer.
Om projektet bara skulle vara till och med år 2011, så var det bråttom för min del. Jag kom ju inte med förrän slutet av år 2010 och var redan då för gammal. Det gäller en attitydförändring till psykiskt sjuka eller till de som har ett neuropsykiatriskt handikapp. Och jag bland många andra har blivit utbildad till attitydambassadör. Självklart att jag skulle vilja lära mig mera.

Får vi gamla bara tid på oss, så fattar vi också. En dag hade jag besök av en f.d. kollega 75 år gammal, som inte ens har dator! Se och notera. Men hon har mobil och är med de andra på bussen, som stör medpassagerarna med telefonsamtal!

Nu skall det bli trådlöst här i huset utan att jag fattar hur det skall gå till. Så jag får väl ta nattens timmar till hjälp att tänka. Trådlöst har jag alltid haft på ett annat sätt. Det finns många, som inget begriper av den förbindelsen genom tak och väggar upp genom rymden. Ordlösa suckar eller bara ett enda konstaterade: Gud – min Gud!

”Fattar inte hur intelligenta människor kan tro på en gud!”
Så skrev en kvinna i ett mail angående min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.
En annan skrev, att hon var ateist men fattade, att min tro hjälpt mig genom allt.
Nu skall det bli trådlöst på fysiskt sätt utan att jag fattar hur detta skall gå till. Jag behöver tydligen inte fatta allt. Det fungerar ändå. Snart men inte ännu.

Dagens löfte är, som jag läser mitt i natten:
Neh 2:20
Men jag gav dem svar på tal: ”Himlens Gud skall ge oss framgång. Nu börjar vi, hans tjänare, att bygga. Varken lag eller hävd ger er någon rätt till Jerusalem.”

”Jag fattar inte bibelverserna skrev en tredje.” Då vet inte jag, var jag skall börja att förklara. Det ofattbara är så enkelt att ett barn begriper det. För barnen är det så självklart, om ingen vuxen förstör deras förbindelse med himlen och Gud. Barnen har alltid haft en trådlös förbindelse.

Det är natt och har varit bloggtorka länge. Det fattas ord. Det fattas lust att skriva en Blogg. Här skall bli trådlöst. Det har alltid varit trådlöst här.

”Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.”

Vad gäller det?

Mitt intresse är så enkelt som svart/vitt. Men det visade sig vara svårt att ha som intresse. Det gäller att få fram kontraster. Det gäller från början att exponera rätt och framkalla rätt. Det gäller val av fotopapper. Sen är det en smaksak. Generna är som de är. Jag är lite svag för… med ett annat uttryck antingen/eller.

Hela skalan skall finnas med om ett svart/vitt foto skall vara vackert. Det får inte sota igen. Och jag trodde en dag i min ungdom, att jag skulle kunna fotografera en bibeltext. Resultatet blev inte, som jag tänkt mig. Kontrasterna bör nog visas i färg, när det gäller frukten i vart fall.

Här är texten i Johannes evangelium kapitel 15 om vingårdsmannen, trädet, grenarna och frukten. Det gäller att vara i Kristus.

Kontrasten när ingen trädgårdsmästare finns, som sköter fruktträdet var det, som jag ville ha fram. Sagt och gjort. Jag gick till en gammal öde husplats, där jag visste, att det fanns ett frukträd kvar, fotograferade och gick hem. Hela resultatet blev risigt. Allt gick i ett. Varken svart eller vitt.

Intresset för bibeltexten finns kvar. Torra grenar kastas i elden. Trädet blir beskuret för att det skall bli mera frukt. Livet för grenarnas skull finns i stammen och rotsystemet. Livet och kärleken hör ihop. Den som vill vara kvar genom sin tro får vara det enligt texten i Romarebrevet kapitel 11.

Så visst är debatten viktig mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om vad som händer efter döden. Om det inte finns någon bibelkunskap kvar i svenska folket, så behövs först och främst undervisning om hur det går till att bli inympad i det äkta olivträdets saftrika rot. Då måste svenska folket ändra sin negativa inställning till Israel också och börja välsigna Jerusalem.

Det var där Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Den som tror på Jesus skall få leva om han än dör. Det löftet gav han. Det är i presens.

En läkare och katolik gick in i debatten

Eva – en feminist

Vem var hon?

Det var min mening, att ha denna fråga och sen skriva en bok i hela bibelns skala från Eva till bruden i himlen. Och huvudpersonen skulle vara jag själv så klart. Det skulle handla om mitt förhållande till försoning och förlåtelse och till brudgummen – till Lammet i Uppenbarelseboken.

Nu blev det inte så. Jag blev bromsad av att det inte finns någon bibelkunskap. Då skulle intresset att läsa vidare försvinna. Så nu kom det obegripliga bara på bokens baksidestext, som skall vara skriven i tredje person. (Justerad till det bättre av Rose-Marie Harrysson)

Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog, och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp och frän artikel år 2000?

Boken kom ut den 17 augusti med titeln:
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Idag skall jag bestämma mig för om jag skall fortsätta eller inte.

Det är väl bara att ta ett djupt andetag! För så länge jag andas, så lever jag. Där är debatten, som jag blivit så besviken på mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om en baksidestext men inte om andningen nu. Den som slutar andas dör. Och efter detta vad händer då?

Evangelisten Matteus börjar sin berättelse (toledot) om Jesus på Abraham. Någon har sagt, att det är precis som om Matteus vill poängtera att lagen inte kunde klara av att ge oss en frälsning från synden. (Det är min egen formulering, när minnet sviker om rätt ordalydelse.) Detta är intressant för på så sätt kommer det plötsligt med kvinnonamn. Vi måste läsa själva hela deras historia i Gamla Testamentet. Där tappar många intresset för bibelläsning tyvärr. Släktregister är inte roligt. Krig är destruktivt. Så får det vara med bibelläsningen…

Författaren Eva Moberg var feminist och hennes skarpa artikel mot Gamla Testamentets Gud finns att läsa i tidningen Ordfront nummet 1 år 2000. Det är bara att fråga på ett bibliotek eller skriva direkt till redaktionen. Så fick jag artikeln. Det är det skarpaste jag läst intellektuellt över ett så stort ämne över så lång tidsperiod. Det är tillåtet att skriva mot Guds ord. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Detta är allvarligare än att ha en brosch och läppstift eller inte. Detta är mer än frikyrkohistoria.

Bibelns första kvinna var också feminist och ifrågasatte vad som var rätt eller fel i Herrens undervisning. Evangelisten Lukas börjar inte sin berättelse om Jesus på ett orimligt löfte till Abraham och sen om alla snesteg från Lagen. Lukas börjar med forskning som tål granskning och med grunden för vår tro. Lukas börjar med bottenplattan för ett bygge på jorden och slutar hos Gud själv, där allt utgick ifrån. Maria var ingen feminist! Hon undrade hur allt skulle gå till utan en man. Maria undrade med all rätt. Sara undrade också och log vid tanken på att hon skulle föda en son vid 90 års ålder. Det är helt OK att undra hur allt skall gå till enligt ord från Herren.

Det är helt OK att debattera rätt tolkning eller inte men jag vill hellre ha bibelundervisning. Jag andas alltså lever jag. Jag har en själ, som kallas psyke på andra språk. Jag har ansvar hur jag lyssnar på Herrens ord i det land jag lever och i den tid jag lever. När jag inte andas längre så dör jag. Det är bättre att andas i relation till Skapelsens Gud nu än att debattera andning efter döden. Bibeln talar om ande, själ och kropp i Nya Testamentet men bara om själ och kropp i Gamla Testamentet. Kan detta ha med Jesus Kristus att göra? Han undervisade om något nytt bättre än Lagen:

Du måste bli född på nytt till ett levande hopp!

Jag är inte feminist. Och vill inte bli det heller. Kan någon förklara begripligt för mig vad feministteologi är för något, så lyssnar jag.

Liten upplaga är slut snart

Edit.
Debatten om boken: ”Kärleken segrar” av Rob Bell finns här:
Stefan Swärds synpunkter
Torsten Åhman har en annan tolkningsmodell och jag syftar i min Blogg på bokens/böckernas baksidestext. Det gäller alla tre böckerna, som jag klarar att skriva om på samma gång och kanske rör till det. Det gäller boken ”Efter detta”av Stefan Swärd. Det gäller NU för min del och min bok:
Pat är frisk och pigg för övrigt

Konsekvenser

Den kände läkaren som kallades SkåEdeby Jonsson citerade bibeln i ett av sina böckers förord: ”intill tredje och fjärde led…”. Med detta syftade han på missbruks- och sociala problem generation efter generation. Detta lilla citat taget ur sitt sammanhang satte myror i huvudet på mig.
Sitter Gud uppe i himmelen och styr alkoholism och kriminalitet inom vissa släkter generation efter generation intill tredje och fjärde led? För visst går det att studera arvsanlag och se olika miljöer?

Israels folk fick veta i förväg konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst eller konsekvenserna av att inte lyssna. Har Herren rätt att förutsäga framtiden? Har Herren rätt att använda ett antingen eller?

Det är intressant med olika tolkningsmodeller till en viss gräns. Den lära som påstår, att vi inte fått ansvar och egen vilja, vill inte jag ha. Calvins lära till exempel är visst mycket bra men inte hans lärjungars i senare tid. Som jag fattat tidigare debatter. Så var det med Schartau också. Han var bra men lärjungarna på Västkusten blev för hårda. Andens dop är nödvändigt för ett lärjungaskap men man får inte vara slarvig med frälsningens gåva o.s.v.

Ett intressant svar

Beröringsskräck

Det var meningen, att ha frågan: ”Vem är hon” genom bibeln i min påtänkta bok. Men jag blev avrådd. Om det står om Gomer och Hosea i förordet, så skulle läsaren bli avskräckt och tappa intresset. Det kanske inte fanns en bibel tillgänglig… Det kanske inte gick att hitta berättelsen i så fall…

Där är jag. Kärleken vinner men det finns ingen som helst referensram till berättelsen om kärleken från Hosea till Gomer. Det finns däremot beröringsskräck i alla kyrkor för helvetet. Vi låtsar inte om att det finns, så slipper vi att engagera oss. Vi kan ju ändå inte få bort det.

Varför är det så?
Du vet väl om att du är värdefull – att du är viktig här och nu?
Den sången skorrar falskt i mina öron varje gång jag hör den och frikyrkovärmen känns som en skyddad verkstad.
Helvete också!
Orden klingar ju överallt i de flesta sammanhang men frikyrkofolk har beröringsskräck för detta helvete.
Fråga en nergången narkoman, om han vet om hur värdefull han är här och nu!
Fråga en prostituerad, om hon vet om hur värdefull hon är här och nu!
Fråga en ung, arbetslös som aldrig kommit in på arbetsmarknaden och fått egen inkomst och självkänsla!

Hon tog en överdos för 16 år sen på julafton och hade talat om helvetet mycket innan dess. Helvete också! Faen. Hon for från kyrkogård till kyrkogård med blommor till gravarna, där killar fanns begravda. De hade ledsnat på helvetet och förkortat livet. Teologiskt kan vi debattera ordet – orden. För övrigt är det mycket av beröringsskräck. Orden byts ut gång på gång för att mildra effekten för omgivningen. Ångest får inte synas. Ångest får inte finnas. Men helvetet finns här och nu. Vågar jag lyssna?

Det var min tanke att få ställa frågan. Vem är hon? Det var min tanke att få presentera honom, som betalade allt för att få henne fri. Men det finns en beröringsskräck för rätta orden på ett tillstånd. Känn på ordet sinnesrogudstjäst. Så vackert. Så värdefullt att få ro i själen. Sen kommer beröringsskräcken, att det finns sinnessjukdomar. Vi måste byta namn!

Jag är inget undantag, som inte ville veta och inget fattade av deras ångest och SOS-signaler. Jag var mig själv nog i min värme.
”Helvete också,” sa hon så ofta och hade utbrott. Sen orkade hon inte längre en julafton, när Stilla natt heliga natt tonat i varenda affär. Hennes julångest började i september.

Vem är hon?

Kärleken vinner

Följ debatten här

Nätvänner

Under mina snart 12 år ”ute på nätet” har jag fått några vänner. Detta oavsett att vi fortsätter att tolka livet på olika sätt. Två vänner fick jag på CredoAkademins debattavdelning. Jag avslöjade min brist på akademisk bildning och blev erbjuden hjälp per mail. Vi blev tre, som samtalade om olika bibeltolkningar utanför debatten och i samma mail.

Stefan Herczfeld har hjälpt mig många gånger genom sin bakgrund och tillhörighet till Katolska kyrkan. Eller på annat sätt uttryckt: genom att inte tillhöra svenska frikyrkan.
En del använder uttrycket ”kristen tolkning” av Gamla Testamentet. Stefan är både kristen och katolik med judisk bakgrund.

Nu hittade jag i Torsten Åhmans Blogg en ny vän från Fjärde väggen Alma Mater, som skrev om bland andra mig:

Torsten får inte mothugg av många, men mycket av några få. De flesta skriver så klokt här, Gunnel, Bengt Wikström m.fl.(och Ireneus av Lyon, som jag citerade). Det finns alltså en hel del som läser Bibeln som det står utan att filtrera den genom grekisk hedendom innan.

Tack Torsten för att du tar itu med denna viktiga fråga. Själen är inte odödlig i sig-syndens lön är döden. Vi blir inte delfiner i ”nästa liv” , vi plågas inte för evigt om vi råkat be fel frälsningsbön, vi har antingen liv nu i Kristus eller död för evigt utan honom.

Jaha. Så är det. Jag har inga filter, när jag läser bibeln, om jag gör det. Det som irriterar mig är, om jag måste kunna vad alla män sagt ända ner till första århundradet efter Kristus. Jag är lättirriterad och triggar igång snabbt. Det räcker långt att ha bibeln som referensram. Debatten mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman gäller för eller emot Rob Bells förkunnelse.

Poängen här och nu är för eller emot Jesus Kristus. Detta blir avgörande i morgon också och bakom döden.

En missionare

När jag var ung och flyttade hemifrån ut i arbetslivet blev jag godkänd som en missionare. Vi var ju nästan normala eller som alla andra. I går i gudstjänsten i Smyrnakyrkan vågade jag säga högt det ord, som fattades för Tomas Sjödin i hans pålysning.
Göran Zettergren har varit missionsföreståndare.

Just det. Jag kan min historia ända ner till Roparna åren 1847 – 1850 och är stolt över att jag äntligen hittade en bok om dem på stadsbiblioteket i Göteborg. Efter det fick jag kontakt med en son till författaren David Carlsson och kunde köpa både en och flera böcker. Och till sist har jag fått köpa boken ”Predikare-Lena” av Thorild Zetterholm. Då är vi nere på 1700-talets grymheter mot kristna i Sverige.

En del pratar om den lilla svenska ankdammen. För mig räcker den långt. Det är bara tålamod och tålamod med alla främmande ord, som männen behärskar och delar in varandra efter. Det senaste konstiga begreppet är ”annihilationist”. Det är svårare att förstå än att jag är en missionare i grund och botten men medlem i en Pingstförsamling sen år 1970.

Där är jag nu och vilar mig i Lilly Sofia Jönssons Blogg Fjärde väggen. De inläggen är så högt över min fattningsförmåga men musik. Där får jag göra inlägg oavsett, att jag inte fattar vidden.

Här är dagens bekymmer från Stefan Swärds Blogg:

Skulle bli förvånad över om en ”missionare” gillade min bok mer än Bells bok, Torsten (Åhman) bekräftar väl mina förutfattade meningar. Missionsförbundet eller Missionskyrkan som det heter nuförtiden, teologiskt formad av Waldenströms försoningslära, utifrån den utgångspunkten är det helt logiska synpunkter som Torsten företräder.

Alltså är inte jag någon missionare längre från och med nu den 2 januari 2012. Jag är hellre lite mindre normal och försonad med Gud både objektivt och subjektivt.

Gunhild, Gunnel – den stridiga

Det är som det är även om det stämmer. En gång fick jag ett vykort med förklaring på mitt namns betydelse. Det var inte roligt att läsa. ”Hon gör så gott hon kan, men det blir så fel…” Ungefär så stod det att läsa. Och jag blev förnärmad. Så klart.

Nu har det hänt igen, att jag gett mig in i en debatt, som jag inte begriper. Jag kommer bara med mitt och vill vara med någonstans. Det är ingen ursäkt, att jag inte kan olika språk eller översättningar. Det finns andra som kan. Jag skulle kunna lyssna bara utan att lägga mig i. Det gäller ”Blessed – tacksam eller välsignad” i Fjärde väggen.

Som jag tänkte:
Jag har lyssnat på teol.dr Seth Erlandssons jämförelser i olika översättningar av hebreiskan till svenska och minns dessutom. Jag har läst om hur svårt det är att översätta och hitta rätt betydelse. Detta är mycket intressant. Det är inte min mening att såra den som arbetat med översättningar.

Ordet gäller ”välsignad” nu och jag citerar några rader ur Svenska Folkbibelns översättning av 1 Mos 18:18
Av Abraham skall det ju bli ett stort folk och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.

Bibel 2000 har denna översättning:
1 Mos 18:18
Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått.

Det blir stor skillnad på innebörden. För min del kan jag inte hebreiska och inte exegetik. Däremot har jag rätt att känna intuitivt och bedöma andemeningen tillsammans med summan av Guds ord. Allt som behöver göras för att vi skall kunna bli välsignade har Gud själv gjort genom att ge oss sin son Jesus Kristus. Det är gjort, som behöver göras! Välsignelsen är given en gång för alla genom Abraham.

En av mina bloggar heter ”Släktforskning”. Det sägs att många släktforskare slutar, när de kommer ner till obehagliga sanningar i släkten. Det finns otroligt mycket obehagligt i den släkt, som Jesus bekände sig till genom att födas som Gud och människa i samma person.

Det intressanta är skärningspunkten mellan det omöjliga och det möjliga. Välsignelsen skulle komma på ett mänskligt sett ett helt omöjligt sätt via Saras moderliv, ”som var som dött.” Det mänskligt möjliga hade varit att föda en son genom en ung kvinnas moderliv.

Välsignelsen från Gud är given en gång för alla till alla. Den behöver man inte ens göra en ansträngning för eller sitta och önska sig. Ordens innebörd är viktiga. Den som vill ta emot denna välsignelse har rätt att göra det.

Vi pratar förbi varandra i debatter tyvärr och utgår från den egna referensramen. Tyvärr förstörde jag en intressant dialog.
Tyvärr lägger jag mig i debatten hos Tosten Åhman också. Men där finns ett filter och jag kanske inte ens får ställa min fråga utan att ha läst boken av Bell.

Följ hela debatten här

En salig blandning

Idag har jag lagt till en ny länk i min länklista. Den allra första länken var ”Majas bibelblogg”. Då kunde jag inget om bloggande. Någon gjorde bara i ordning en blogg till mig med färdigt namn: ”gunnels plats i rymden”. Så fick jag lite medkänsla av en medsyster. Visst skulle jag kunna få plats i rymden, även om jag breder ut mig!

Nej, det går inte att slå sig fram för att få vara med. Då kan man bli varnad och sen avstängd. Senaste modellen är som sagt egna bloggar med egna filter eller system om vem som får vara med. Surt sa räven om rönnbären. Ett alternativ är då att gå sin väg och inte bara låtsa att det regnar utan låta det regna. Detta gäller Göteborg.

Nu är det som det är och jag är intresserad av metaforer. Dessutom har jag många fler intressen och är inte alls enkelspårig. Problemet är när jag växlar spår för fort och det blir obehagligt för omgivningen.

Senaste året har jag kommit i kontakt med många frimodiga personer, som berättat om egna upplevelser av psykiska rörelsehinder. En gång försökte jag tala om för en sjukgymnast, att jag inte ens kan städa. Så sjuk var jag! Men det ordet skulle jag inte använda, för det låter så dramatiskt. Jag skulle säga rörelsehindrad. Det gäller att välja rätt ord.

Idag gäller striden om himmel eller helvete i olika bloggar och det gäller att inte trampa någon på tårna, som vet vad ett helvete är för något. Jag är fortfarande mot slutet av denna blogg intresserad av metaforer.

Jesus tog en liknelse om ett bröllop som väntade där allt var färdigt och maten iordninggjord. De inbjudna gästerna visade inget intresse. Tjänarna fick order på att bjuda in andra personer överallt ifrån för det var så gott om plats…Läs själv Matteus evangelium kap 22. Till slut var tiden inne att bröllopet skulle börja och en man visade det sig hade inga bröllopskläder.

Där börjar tragiken. Och jag fortsätter mitt bloggande om kläder. Om att bli klädd inför Gud utan kostnad…

Om att få vara med…

Julafton år 1955

”Det var då det,” sa min kusin en gång, när jag påminde om att hon tvättade alla mina fönster under en mellanlandning hos mig.

”Det var då det.” Det kan man säga om mycket som fungerade förr men inte gör det nu. Vi som är långt över pensionsåldern och har ett förflutet inom sjukvården minns till exempel, att det fanns en orgel på vissa sjukhusavdelningar i mitten av stora salen. Den stora salen gick i ett. Fyra och fyra sängar avgränsade med en tunn halvvägg. Praktiskt för personalen att kunna ha överblick åt alla håll. (Det fanns ett par enskilda rum för de allra sjukaste.) Eller också fanns en orgel mellan två våningar på trappavsatsen. Dörrarna öppnades till salarna och någon spelade och sjöng en kvällspsalm.
Det var då det.

Eftersom julafton år 1955 är den allra finaste, som jag har i mitt minne, så gäller det just en så stor gammal avdelning, öppen med högt till tak, en orgel och en sjuksköterska, som kunde spela och sjunga och en sjuksköterskeelev. Närmast orgeln låg två 18-åringar båda med njursjukdomar och alldeles för högt blodtryck. Det är därför jag kommer ihåg medicinen Serpasil och dess biverkan. Det är därför jag aldrig glömmer mitt livs finaste julafton den första hemifrån och ”Stilla natt Heliga natt” i duett.

Det var så högt till tak. Det var så fin akustik. Det var en medicinavdelning till skillnad från den kirurgavdelning, som jag gick elev på senare. Där fanns ingen orgel. Det var frivilligt att ha en orgel eller inte och tillåtet att förmedla en hälsning från Gud via psalm eller sångtexter.
Det var då det.

Det är nu det, som den gamla sitter med sina minnen och knappar på datorn mitt i natten. Sången finns med hemifrån men inte orgeln. Orgeln finns kvar men inte någon sångröst. Så klickade jag på måfå bland bibelns alla verser i Bibel 2000. Där finns ett sökprogram. Inte mer på måfå än att jag valde Lukas evangelium och kapitel 1 för där skall det finnas om världshistoriens viktigaste händelse… Klick. En enda vers och det blev Marias undran vid änglabesöket. Ängeln hade meddelat henne att hon skulle bli havande med den högstes son. Visst hade hon all anledning att ställa frågan:

Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man?”

Det är inget att rekommendera att sitta och klicka på bibelverser på måfå, det som förr i tiden kallades att ta en tumvers. Därför lär jag mig att infoga en länk.
Det är nu det.

Radiopredikan fjärde advent av Torsten Åhman

I den Bloggposten finns ett ”Här”. Det är nu det. Precis lika aktuellt som på julafton år 1955.

Marias lovsång

God Jul önskar jag er mina läsare och tack till Torsten Åhman för din generositet, att vi får läsa ditt manus.

Inre rum, Gyllenkroken och (H)järnkoll

Sen drygt ett år tillbaka är jag engagerad attitydambassadör. Det är ett regeringsuppdrag med öronmärkta pengar att utbilda personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. 25% av befolkningen drabbas någon gång i livet. Min förra Blogg var i stället för en insändare till Göteborg-Posten. Jag fick inte till det, eftersom en så duktig personal inom sjukvården bara skall skingras före jul och deras avdelning stängas. Underförstått:
– Vi behöver inte er längre! Vi måste spara pengar!

Gör man så mot en yrkeskår som sällan klagat och aldrig strejkat? Det är inte tillåtet att strejka med tanke på tredje person, som är patienten. Alltså är patienten viktigast.

Nästa bit som upprör mig nu inför julen är att vårdbehövande inte har en chans att få en plats. Vi måste spara pengar!

En ljuspunkt är de unga som kämpar trots motstånd och vill utbilda sig för att hjälpa andra. Citerar en ung attitydambassadör Linnea Fridh, som skrivit detta på Facebook:

”Till varenda en av er som är på min vänlista. Jag gillar att fånga upp, höra om dig och din familj, dela skämt och nyheter, samt att ibland få ge och få stöd under goda och dåliga tider också. Jag är glad att räkna er som mina vänner . Så upptagna som vi alla är, låt oss se vem som tar sig tid att läsa detta inlägg hela vägen igenom. Om du uppskattar din familj och vänner runt om i världen, gå vidare och kopiera detta som din status också 🙂 Även om det bara är för en minut. Jag ska titta för att se vem som vårdar familj och vänskap precis som jag gör. Tack alla så mycket för att ni vill vara en del av mitt liv”

Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden

”Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden”
Detta är ett uppdrag för oss attitydambassadörer, som jag missade på grund av mitt temperament. Jag skulle egentligen skriva en insändare till en tidning. Skall jag sitta här i en ombonad miljö och tända ett ljus för dem som far illa?

Igår senast på Frölunda Torg kom en uteliggare fram till mig och bad om 10 kronor till en hamburgare. Med mitt logiska tänkande visste jag, att inte det räcker med 10 kronor till en hamburgare. Med min tidigare erfarenhet i yrkesverksamhet visste jag, att mannen längtade efter en öl. Med två snälla tanters hjälp kanske det kunde bli en öl?

Inget dämpar smärta eller ångest snabbare än alkohol. Det är ett känt faktum. Så jag inser, att det är meningslöst att sitta här mätt och belåten och tända ett ljus för honom. Det minsta goda jag kan göra är att köpa tidningen FAKTUM och försöka sätta mig in i de hemlösas situation.

Det blev ingen insändare för min del i kampanjen. ”Tänd ett ljus i advent – Bryt tystnaden”.
Jag har redan brutit tystnaden och berättat utförligt för personalen på avdelning 606 Högsbo Sjukhus om att alla tidigare sår gick upp igen och började blöda i nätternas sömnlöshet bland snarkande gamlingar. Jag var en av patienterna över 65 år och tillhörde geriatriken. Nu skall denna allra bästa välfungerande personal skingras till jul och deras avdelning stängas för gott. Vi samhällsmedborgare måste ta vårt ansvar och spara på pengarna!

Väg de gamlas blöjor i stället och slösa inte! Låt de dementa irra runt på stan! Alltid är det någon som förbarmar sig!
Jag tänder ett ljus för personalen på avdelning 606 på Högsbo Sjukhus, som inget hellre ville än att hjälpa och stötta, där hjälp behövs! Nu skall allt deras arbete tillsammans slås i sönder. Personalen skall skingras.

Jag tänder ett ljus för dig med så svår ångest, att du behöver en plats på Sahlgrenska Sjukhusets Psykiatriska över julen. Vi samhällsmedborgare måste ta vårt ansvar och spara pengar! Det finns ingen plats för dig över jul! Och här sitter jag maktlös och skall tända ett ljus för dig…Två avdelningar skall stängas just över den svåraste tiden på året!

Ljusets egen kung fick heller ingen plats i samhället. Det utsatta lilla barnet föddes med en omgivning full av hot och fiender. Så var det en gång för alla gossebarn i Egypten. Det skulle dödas och fick inte växa upp och bli ett frihetslängtande folk. Två föräldrar vågade trotsa Faraos påbud. Det utsatta barnet överlevde och blev deras ledare senare ut ur fångenskapen. Mose liv är en profetisk förkunnelse om det utsatta barnet i Betlehem.

Han tände ett ljus och skingrade mörkret runt omkring sig. Precis så mycket ljus, att det går att ta ett steg i sänder framåt i hans närhet.
Gud sade: Varde ljus och det vart ljus.

Natt skall inte förbi, där nu ångest råder. Det var han, som tände ljuset och som är ljuset.
Jag är bara en attitydambassadör utbildad till att försöka förändra attityderna i samhället till psykiskt sjuka eller till personer med neuropsykiatriska handikapp. Jag har varit personal/patient/personal/patient och är numera bara pensionär.

Alla behöver ljuset från himlen. Alla behöver ljuset nära marken, där vi tar ett steg i taget.