Kategori: Personliga reflektioner

Gud har sagt ”ja” till mig

Hel sjukpension var ett faktum vid 52 års ålder. Det var en fruktansvärd besvikelse, att vara så dålig i ryggen och inte orka arbeta längre! Och vart tog kallelsen vägen, som jag fick vid 17 års ålder i Missionkyrkan i Trollhättan?
Som jag har undrat! Som jag har ältat framgångsteologin! Vad har jag gjort för fel? En dag var det färdiggrubblat, när jag mötte en ledamot i styrelsen i Räddningsmissionen med orden:

– Gud har sagt ”ja” till mig!

Hon fattade inget av det som var självklart för henne men inte för mig. Om detta lär feministteologi handla att lyfta upp de bibeltexter, som män inte lyfter upp. Om jag fattat rätt.

Detta är en personlig Blogg och inget annat. Så jag skriver i jagform. Min bok är slutsåld nu.
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
Det innebär att 100 ex hade en försäljningstid under tre månader. Sen var den tiden slut. 200 ex hade en försäljningstid under sex månader. Den tiden är slut nu.
Det märkliga är att det svåraste kapitlet i mitt liv inte hörde till berättelsen i boken enligt mångas kreativa kritik. Det var för svårt. Det var nästan obegripligt. Och då blir det ingen mer tryckning. Det som varit svårt för andra att förstå om blodets funktion i människokroppen är A och O för mig. Utan ett blodomlopp dör människan. Utan försoningens blodomlopp genom tro på Jesus dör jag andligen. Det var ett stort problem för mig att förlåta det system inom sinnesjukhusvården som var år 1956. Det höll på att knäcka mig för livet. Genom Guds nåd är jag vad jag är. Hans nåd har inte varit förgäves.

Här är en bra artikel att läsa

Före detta

Det händer att någon väljer fel förkortning och skriver f.d. i stället för förkortningen f. för född och sen flicknamnet.
Så bra då om jag kunde skriva f.d. Gunnel till exempel. Detta är min Blogg och jag är personlig. Alla människor har ett f.d. till och med Milla, som jag mötte första gången som ofödd 7½ månad gammal och började längta efter. Nu springer hon visst omkring redan 9 månader gammal. Tiden går så fort för en f.d. baby. Det var i början av januari mötet med henne var tänkt men tiden rann ifrån mamman. ”Ler”

Idag bjuder jag på en bild av min f.d. arbetsplats i Haga. Vi revs ner samtidigt kan man säga och jag fick full sjukpension. Det var inte roligt! I denna gamla byggnad har jag mött mitt livs första kvinnliga teolog. Det gick inte att få bli prästvigd på den tiden för en kvinna. Hon höll ett bibelstudium för gruppen frivilliga, som skulle bli besökare på fängelser. Texten hade hon valt från gamla testamentet och visade på hur många verb det var för att riva ner och bara ett för att bygga upp. Om jag inte minns fel från slutet av 60-talet eller år 1970, så hänvisade hon till hur människor kan brytas ner av flera olika anledningar. Hoppet fanns i ett bygga upp.

Det blev en plats kvar på det slitna golvet också, när jag ställde en fråga till pastor Roland Hellsten. Han hade kommit hem från Amerika och kunde inte svara på min fråga direkt men fiskade upp ett litet testamente på grekiska ur fickan och kontrollerade min fråga. Så sken han upp och bekräftade, att så står det! Kan detta vara så noga att kunna vad det står egentligen? Ja.

För där är vi igen och jag personligen. Jag är ingen f.d. baby och ingen liten flicka, som fick namnet Gunnel. Någon har sagt att kvinna föds man inte till – det blir man (och gammal om man får leva). Och jag har levt med Mose i öknen och mötte Herren Gud i en brinnande buske. Mose var en f.d. i allra högsta grad och insåg vad han varit och inte blev. Herren visste detta mer än väl och mötte honom med sitt:

JAG ÄR DEN JAG ÄR…

Denne Gud är den samme och möter vilken f.d. som helst med samma hälsning: JAG ÄR DEN JAG ÄR oavsett om vi bara få kan se detta på svenska språket.

Det jag hade hört och frågade Roland Hellsten om var, att Jesus använde namnet JAG ÄR i Getsemane, när de romerska soldaterna kom för att gripa honom. Det är bra att kunna grundtexten i grekiskan också. Det blev en plats kvar på det slitna golvet i Räddningsmissionens lokaler runt år 1970.

Jesus kallar sig JAG ÄR fortfarande och har samma namn som Herren Gud i Gamla Testamentet. Jesus är Gud och människa. Han kan börja om när drömmarna raseras och bygga något nytt. Jag har varit i öknen tillsammans med andra turister och studerat all sand och brist på växtlighet och lyssnat på författaren Gunnar Edmans föreläsning om Herrens möte med Mose. Det var också tidigt 70-tal.

Denna Blogg tillägnas min unge vän Pär, som jag mött på nätet och sen IRL.
Vi måste träffas igen i vår Gudstjänst, tycker jag. Hälsa din fru!

Det gamla blir rivet…Foto: Gunnel Bergstrand

Telefonförsäljare

Igår hade jag ett återfall. Som den uppmärksamma läsaren sett, så har jag mina förebilder i bibeln. När det nu mest är män i bibeln, så får det bli en man. En av mina förebilder är Mose just därför att han hade sådant temperament som ung och blev mild och go´ som gammal. Han fick mod att ta det lite lugnare och inte ilskna till så snabbt på ålderns dar. (Det här är min alldeles egna tolkningsmodell. Jag får ju som bekant inte vara med ”de stora pojkarna”.)

Nåväl. Det kom en räkning, som jag hade all anledning att bestrida lungt och sansat hade jag tänkt. Visst skulle jag klara det! Det finns ju möjlighet att ångra sig. Det finns ett alldeles eget telefonnummer att ringa till och ångra köpet. Det hade jag gjort med motiveringen, att jag tänkt igenom detta med Larmanordningen noga. En gammal person kan få ha kontakt med en larmcentral. Den förmånen har jag haft redan och borde fatta. Det systemet fungerar inte hos försäljarens bolag. Så tjejen på Ångratelefonen och jag var helt överens.

Det finns två tjejer till i detta ärende. Den första mötte jag på språng i höghuset och fick ett förhandsmeddelande, att det blev min tur att få besök senare på dagen. Sextio lägenheter tar tid att besöka och jag kunde ju nästan allt om det nya fibersystemet i taket. Trodde jag. När det så blev min tur på eftermiddagen, så hade vi två var sin referensram. Det ordets innebörd lärde jag mig, när jag bara var 35 år. Att vara över dubbelt så gammal och sen inte ha fattat att två personer kan prata om olika saker på samma gång är något annat. Telefonförsäljaren är ung och lever med mobil och mobila grejer. Det gör inte jag. Ordet för detta är stationär. Datorn och jag är stationära – det vill säga mer eller mindre rörliga. Den som inte hittar sin mobil kan visst gå till grannen och be grannen ringa den. Då hörs det visst var den finns. Jo, jag vet. För ett sådant besök har jag fått och utfört en sådan tjänst. Där är vi nu. Vi hade var sin referensram om det mobila och jag använder inte min ”enkronas”. Den var en present från alla mina syskon till min 70 årsdag. Den skulle vara så bra att ha ifall bilen stannade. Fast till något syskon kunde jag inte ringa för att få hjälp, när bilen vägrar.

 Det är så bra att ha en mobil med sig ändå. Så jag har ju en som ligger här oanvänd. Jaha, så skrev jag på medveten om min rätt att ångra mig. Och detta har jag gjort. Tjejen fick högsta betyg på skalan, när näste (nu var det en kille), som ringde och kollade hennes insats som försäljare. Hon hade gett tydlig information och jag var nöjd. Det skulle bli 200 kronor billigare för mig i kvartalet med dessa nya ledningar i taket. De första systemet till mitt bredband finns nergrävda i marken.

Helst skall jag komma till en poäng i min Blogg. Den kommer nu. Igår blev jag tvärilsk trots min höga ålder och mitt goda föredöme i Mose. Jag fick en räkning på samtal, som jag aldrig ringt. Ord står mot ord. Tredje unga tjejen nu på fakturaavdelningen har bevis på att jag ringt men får inte tala om vart. Det är tydligen sekretess på det.Det skall komma skriftligt bevis på min pratsjuka. Den är registrerad.

Jag har inte ringt ett enda samtal för jag begriper inte hur jag skall göra!

 Ord står mot ord. Lite mindre arg är jag men inte mycket. Kvar är att det retar mig med ett får på två ben som bild.

Blommor och barn

Igår hittade jag blommor via nätet precis som jag drömt om. Vilken lycka att få sitta och klicka och äntligen få möta en Granspira igen! Som jag har letat i verkligheten och inte längre kan gå i skogen! Den finns på G i alfabetet så klart. Det gäller att vara på G!

Mötet med en liten blomma kan vara hur viktigt som helst. Det blir en plats kvar där mötet ägde rum. Så finns det en plats kvar i min hembygd, där jag mötte en Granspira i min ungdom.

Mötet med ett litet barn som ler kan vara hur viktigt som helst också. Någon har sagt, att den som älskar barn och blommor älskar Gud. Det blir en plats kvar där mötet ägde rum. Det blev en plats kvar på Universitetsbiblioteket i Botaniska trädgården, när jag tog fram en bok om blommor och fick syn på Svenska Missionsförbundets andre missionsföreståndare P. Waldenström från det att SMF bildades. Han hade en god vän i USA, som gett honom förslaget till landskapsblommor en gång i tiden. En tidning lyste ut att läsarna fick rösta på sitt landskaps vanligaste vilda blomma. Och så blev det till. Det blev en plats kvar i biblioteket, där jag stod och läste om P Waldenström och hans kärlek till blommor också.

Det blev en plats kvar på Mellangatan i Göteborg, där jag mötte en höggravid lärare på (H)järnkoll. Hon bar på sitt sjätte barn och jag blev så glad. Det är precis min egen placering i en stor syskonskara. Det är inget att ta fel på hur mycket barnen betyder för henne. När jag var född skrev min morfar och gratulerade. Brevet gömde mina föräldrar i sekretären i brist på värdepapper och pengar:

”Barn är en Guds gåva och inte en Guds plåga, som man pläga säga numera.”

Blommor i skärgården

Här finns artikeln om ADHD som tillgång

Epilog

Min fars trebenta trädgårdsstolar blev ingen försäljningssuccé på 20-talet. De fanns bland annan bråte på vårt loft sen dess. I armstöden fanns djupa skåror minnen av min storebrors försök att lära sig såga som barn. Det var inte lätt att lära sig såga i ek. Den dag som det var dags för det stora röjet efter föräldrahemmet, tyckte min syster Sonja, att dessa misslyckade trädgårdsstolar var vackra och jag borde få dem till min balkong. De fem äldre syskonen har egna trädgårdar.
De är inte mindre misslyckade för det. Jag har spacklat igen de djupa skårorna och målat dem vita igen. Sätter man sig inte rätt och sen sitter still, så tippar de framåt. Men vackra är de. Även fotomässigt från 20-talet, då barnen bara var tre i Solhem.

Min bok blev heller ingen försäljningssuccé. Vacker på utsidan kanske men för övrigt lite trebent och vinglig. Om man inte sätter sig rätt och har tid att se vad det står att läsa vill säga. För det mesta står mellan raderna. En del är ordlekar utan förklaring. En del är lika mycket tjat, som jag är ”tjatig och efterhängsen”. Detta sista enligt journalen och inom citationstecken.

”Då gör vi om ´et,” brukade min far visst säga till min mors irritation. Hon ville, att det skulle bli bra efter den första satsningen. Å andra sidan gav hon honom en eloge för hans goda humör, att inte ge upp utan göra ett nytt försök på bättre sätt.

Där är inte jag riktigt ännu. Jag vill inte skriva om denna bok men har lyssnat på många synpunkter. Det blir ingen fjärde del som utfyllnad. Det blir inget fjärde ben på stolen bildligt talat för att ta bort det vingliga. Jag kan bara berätta om ritningen till boken. Är jag hämndlysten? Är jag revanschlysten?
Nej. Det handlar bara om min kärlek till mitt jobb inom sjukvården. Det handlar bara om en stor besvikelse över att bli sjuk och bli patient i stället för att få vara personal. Det handlar om en bra personal fortfarande, som omedvetet använde ordet ”patient” till mig och sen” färdigbehandlad”.

Två små ord inom sjukvården rev upp stora sjok av minnen och fick mig att ta itu med mitt livs trauma från år 1956. Alla kapitel blev blandade i dåtid och nutid för att väva in helheten av mig trots allt. Allt är skrivet under vånda och lång tid.
Alla kapitel var en A4-sida var, som jag la upp på min strykbräda då och då. Det är ergonomi att stå rak, när jag inte klarar minsta lilla böj i ryggen framåt utan att få värk. Så stod jag där och flyttade arken hit och dit fram och tillbaka tills det blev lite struktur. Lite men inte mycket…

Fem exemplar kvar

Själen och psyket

”Själen är i blodet”, står det någonstans i Gamla Testamentet. Sen går det tydligen att dra ur detta ur helheten av bibelns budskap och bygga upp en lära. Sen går det att debattera hur mycket som helst om rätt eller fel bibeltolkning. Längst ut på skalan finns ett rättshaveri.

Igår blev det medvetet bara en rubrik. Den som besökte min Blogg hade chans att associera själv utan styrning. Jag har fått ett råd, att hålla mig på min blogg. Varför? Vem kan hänga med i mina tusen tankar, som korsar min hjärna? Dessutom finns ju alldeles för många luckor i mitt prat eller i det jag skriver. Som om lyssnaren eller läsaren kunde veta vad jag tänker…

Nej, jag sympatiserar inte med Jehovas vittne och skulle aldrig klara en debatt mot dem. Det trodde jag bara i min enfald, när jag var ung. Å andra sidan skall den avkragade prästen Ulla Karlsson skriva en hel bok om sin uppfattning om läran i Svenska Kyrkan. Det gäller samma blod, som Jehovas vittne inte får ta emot. Ulla Karlsson vill inte förkunna Jesu Guds sons blod som renar från all synd. Det finns ju ingen synd kvar i Sverige eller någon skuld.

Min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” har bara 63 sidor och det enda kapitlet, som handlar om blodet måste bort, om den skall kunna gå att sälja. Detta är intressant! Nu berör vi ytterligheterna i teori eller verklighet. Som ung sjuksköterskeelev blev jag alldeles fascinerad av undervisningen om blodet av doc. Thorvald Bjurö. Jag kan fortfarande hans undervisning om möjligheterna i blodet och vikten av blodomloppet. Hur kan en sådan undervisning bli obegriplig? För vem?

Jesus sa, att det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag vill ha hans läkedom till ande, själ och kropp.

En vänlig själ…
En orolig själ…
Åka in och ut på psyket…

Vad då? Själen och psyket är den samma fast språken är olika och associationerna leder år spretiga håll.

Dagens löfte i min privata samling är idag den 27 januari:

5 Mos 30:6
Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du att få leva.

Trådlöst

”Du behöver inte begripa allt!”

Så skrev han till mig angående alla mina frågor om bokstavskombinationer.
Om projektet bara skulle vara till och med år 2011, så var det bråttom för min del. Jag kom ju inte med förrän slutet av år 2010 och var redan då för gammal. Det gäller en attitydförändring till psykiskt sjuka eller till de som har ett neuropsykiatriskt handikapp. Och jag bland många andra har blivit utbildad till attitydambassadör. Självklart att jag skulle vilja lära mig mera.

Får vi gamla bara tid på oss, så fattar vi också. En dag hade jag besök av en f.d. kollega 75 år gammal, som inte ens har dator! Se och notera. Men hon har mobil och är med de andra på bussen, som stör medpassagerarna med telefonsamtal!

Nu skall det bli trådlöst här i huset utan att jag fattar hur det skall gå till. Så jag får väl ta nattens timmar till hjälp att tänka. Trådlöst har jag alltid haft på ett annat sätt. Det finns många, som inget begriper av den förbindelsen genom tak och väggar upp genom rymden. Ordlösa suckar eller bara ett enda konstaterade: Gud – min Gud!

”Fattar inte hur intelligenta människor kan tro på en gud!”
Så skrev en kvinna i ett mail angående min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.
En annan skrev, att hon var ateist men fattade, att min tro hjälpt mig genom allt.
Nu skall det bli trådlöst på fysiskt sätt utan att jag fattar hur detta skall gå till. Jag behöver tydligen inte fatta allt. Det fungerar ändå. Snart men inte ännu.

Dagens löfte är, som jag läser mitt i natten:
Neh 2:20
Men jag gav dem svar på tal: ”Himlens Gud skall ge oss framgång. Nu börjar vi, hans tjänare, att bygga. Varken lag eller hävd ger er någon rätt till Jerusalem.”

”Jag fattar inte bibelverserna skrev en tredje.” Då vet inte jag, var jag skall börja att förklara. Det ofattbara är så enkelt att ett barn begriper det. För barnen är det så självklart, om ingen vuxen förstör deras förbindelse med himlen och Gud. Barnen har alltid haft en trådlös förbindelse.

Det är natt och har varit bloggtorka länge. Det fattas ord. Det fattas lust att skriva en Blogg. Här skall bli trådlöst. Det har alltid varit trådlöst här.

”Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.”

Vad gäller det?

Mitt intresse är så enkelt som svart/vitt. Men det visade sig vara svårt att ha som intresse. Det gäller att få fram kontraster. Det gäller från början att exponera rätt och framkalla rätt. Det gäller val av fotopapper. Sen är det en smaksak. Generna är som de är. Jag är lite svag för… med ett annat uttryck antingen/eller.

Hela skalan skall finnas med om ett svart/vitt foto skall vara vackert. Det får inte sota igen. Och jag trodde en dag i min ungdom, att jag skulle kunna fotografera en bibeltext. Resultatet blev inte, som jag tänkt mig. Kontrasterna bör nog visas i färg, när det gäller frukten i vart fall.

Här är texten i Johannes evangelium kapitel 15 om vingårdsmannen, trädet, grenarna och frukten. Det gäller att vara i Kristus.

Kontrasten när ingen trädgårdsmästare finns, som sköter fruktträdet var det, som jag ville ha fram. Sagt och gjort. Jag gick till en gammal öde husplats, där jag visste, att det fanns ett frukträd kvar, fotograferade och gick hem. Hela resultatet blev risigt. Allt gick i ett. Varken svart eller vitt.

Intresset för bibeltexten finns kvar. Torra grenar kastas i elden. Trädet blir beskuret för att det skall bli mera frukt. Livet för grenarnas skull finns i stammen och rotsystemet. Livet och kärleken hör ihop. Den som vill vara kvar genom sin tro får vara det enligt texten i Romarebrevet kapitel 11.

Så visst är debatten viktig mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om vad som händer efter döden. Om det inte finns någon bibelkunskap kvar i svenska folket, så behövs först och främst undervisning om hur det går till att bli inympad i det äkta olivträdets saftrika rot. Då måste svenska folket ändra sin negativa inställning till Israel också och börja välsigna Jerusalem.

Det var där Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Den som tror på Jesus skall få leva om han än dör. Det löftet gav han. Det är i presens.

En läkare och katolik gick in i debatten

Eva – en feminist

Vem var hon?

Det var min mening, att ha denna fråga och sen skriva en bok i hela bibelns skala från Eva till bruden i himlen. Och huvudpersonen skulle vara jag själv så klart. Det skulle handla om mitt förhållande till försoning och förlåtelse och till brudgummen – till Lammet i Uppenbarelseboken.

Nu blev det inte så. Jag blev bromsad av att det inte finns någon bibelkunskap. Då skulle intresset att läsa vidare försvinna. Så nu kom det obegripliga bara på bokens baksidestext, som skall vara skriven i tredje person. (Justerad till det bättre av Rose-Marie Harrysson)

Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog, och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp och frän artikel år 2000?

Boken kom ut den 17 augusti med titeln:
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Idag skall jag bestämma mig för om jag skall fortsätta eller inte.

Det är väl bara att ta ett djupt andetag! För så länge jag andas, så lever jag. Där är debatten, som jag blivit så besviken på mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om en baksidestext men inte om andningen nu. Den som slutar andas dör. Och efter detta vad händer då?

Evangelisten Matteus börjar sin berättelse (toledot) om Jesus på Abraham. Någon har sagt, att det är precis som om Matteus vill poängtera att lagen inte kunde klara av att ge oss en frälsning från synden. (Det är min egen formulering, när minnet sviker om rätt ordalydelse.) Detta är intressant för på så sätt kommer det plötsligt med kvinnonamn. Vi måste läsa själva hela deras historia i Gamla Testamentet. Där tappar många intresset för bibelläsning tyvärr. Släktregister är inte roligt. Krig är destruktivt. Så får det vara med bibelläsningen…

Författaren Eva Moberg var feminist och hennes skarpa artikel mot Gamla Testamentets Gud finns att läsa i tidningen Ordfront nummet 1 år 2000. Det är bara att fråga på ett bibliotek eller skriva direkt till redaktionen. Så fick jag artikeln. Det är det skarpaste jag läst intellektuellt över ett så stort ämne över så lång tidsperiod. Det är tillåtet att skriva mot Guds ord. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Detta är allvarligare än att ha en brosch och läppstift eller inte. Detta är mer än frikyrkohistoria.

Bibelns första kvinna var också feminist och ifrågasatte vad som var rätt eller fel i Herrens undervisning. Evangelisten Lukas börjar inte sin berättelse om Jesus på ett orimligt löfte till Abraham och sen om alla snesteg från Lagen. Lukas börjar med forskning som tål granskning och med grunden för vår tro. Lukas börjar med bottenplattan för ett bygge på jorden och slutar hos Gud själv, där allt utgick ifrån. Maria var ingen feminist! Hon undrade hur allt skulle gå till utan en man. Maria undrade med all rätt. Sara undrade också och log vid tanken på att hon skulle föda en son vid 90 års ålder. Det är helt OK att undra hur allt skall gå till enligt ord från Herren.

Det är helt OK att debattera rätt tolkning eller inte men jag vill hellre ha bibelundervisning. Jag andas alltså lever jag. Jag har en själ, som kallas psyke på andra språk. Jag har ansvar hur jag lyssnar på Herrens ord i det land jag lever och i den tid jag lever. När jag inte andas längre så dör jag. Det är bättre att andas i relation till Skapelsens Gud nu än att debattera andning efter döden. Bibeln talar om ande, själ och kropp i Nya Testamentet men bara om själ och kropp i Gamla Testamentet. Kan detta ha med Jesus Kristus att göra? Han undervisade om något nytt bättre än Lagen:

Du måste bli född på nytt till ett levande hopp!

Jag är inte feminist. Och vill inte bli det heller. Kan någon förklara begripligt för mig vad feministteologi är för något, så lyssnar jag.

Liten upplaga är slut snart

Edit.
Debatten om boken: ”Kärleken segrar” av Rob Bell finns här:
Stefan Swärds synpunkter
Torsten Åhman har en annan tolkningsmodell och jag syftar i min Blogg på bokens/böckernas baksidestext. Det gäller alla tre böckerna, som jag klarar att skriva om på samma gång och kanske rör till det. Det gäller boken ”Efter detta”av Stefan Swärd. Det gäller NU för min del och min bok:
Pat är frisk och pigg för övrigt

Konsekvenser

Den kände läkaren som kallades SkåEdeby Jonsson citerade bibeln i ett av sina böckers förord: ”intill tredje och fjärde led…”. Med detta syftade han på missbruks- och sociala problem generation efter generation. Detta lilla citat taget ur sitt sammanhang satte myror i huvudet på mig.
Sitter Gud uppe i himmelen och styr alkoholism och kriminalitet inom vissa släkter generation efter generation intill tredje och fjärde led? För visst går det att studera arvsanlag och se olika miljöer?

Israels folk fick veta i förväg konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst eller konsekvenserna av att inte lyssna. Har Herren rätt att förutsäga framtiden? Har Herren rätt att använda ett antingen eller?

Det är intressant med olika tolkningsmodeller till en viss gräns. Den lära som påstår, att vi inte fått ansvar och egen vilja, vill inte jag ha. Calvins lära till exempel är visst mycket bra men inte hans lärjungars i senare tid. Som jag fattat tidigare debatter. Så var det med Schartau också. Han var bra men lärjungarna på Västkusten blev för hårda. Andens dop är nödvändigt för ett lärjungaskap men man får inte vara slarvig med frälsningens gåva o.s.v.

Ett intressant svar

Beröringsskräck

Det var meningen, att ha frågan: ”Vem är hon” genom bibeln i min påtänkta bok. Men jag blev avrådd. Om det står om Gomer och Hosea i förordet, så skulle läsaren bli avskräckt och tappa intresset. Det kanske inte fanns en bibel tillgänglig… Det kanske inte gick att hitta berättelsen i så fall…

Där är jag. Kärleken vinner men det finns ingen som helst referensram till berättelsen om kärleken från Hosea till Gomer. Det finns däremot beröringsskräck i alla kyrkor för helvetet. Vi låtsar inte om att det finns, så slipper vi att engagera oss. Vi kan ju ändå inte få bort det.

Varför är det så?
Du vet väl om att du är värdefull – att du är viktig här och nu?
Den sången skorrar falskt i mina öron varje gång jag hör den och frikyrkovärmen känns som en skyddad verkstad.
Helvete också!
Orden klingar ju överallt i de flesta sammanhang men frikyrkofolk har beröringsskräck för detta helvete.
Fråga en nergången narkoman, om han vet om hur värdefull han är här och nu!
Fråga en prostituerad, om hon vet om hur värdefull hon är här och nu!
Fråga en ung, arbetslös som aldrig kommit in på arbetsmarknaden och fått egen inkomst och självkänsla!

Hon tog en överdos för 16 år sen på julafton och hade talat om helvetet mycket innan dess. Helvete också! Faen. Hon for från kyrkogård till kyrkogård med blommor till gravarna, där killar fanns begravda. De hade ledsnat på helvetet och förkortat livet. Teologiskt kan vi debattera ordet – orden. För övrigt är det mycket av beröringsskräck. Orden byts ut gång på gång för att mildra effekten för omgivningen. Ångest får inte synas. Ångest får inte finnas. Men helvetet finns här och nu. Vågar jag lyssna?

Det var min tanke att få ställa frågan. Vem är hon? Det var min tanke att få presentera honom, som betalade allt för att få henne fri. Men det finns en beröringsskräck för rätta orden på ett tillstånd. Känn på ordet sinnesrogudstjäst. Så vackert. Så värdefullt att få ro i själen. Sen kommer beröringsskräcken, att det finns sinnessjukdomar. Vi måste byta namn!

Jag är inget undantag, som inte ville veta och inget fattade av deras ångest och SOS-signaler. Jag var mig själv nog i min värme.
”Helvete också,” sa hon så ofta och hade utbrott. Sen orkade hon inte längre en julafton, när Stilla natt heliga natt tonat i varenda affär. Hennes julångest började i september.

Vem är hon?

Kärleken vinner

Följ debatten här

Nätvänner

Under mina snart 12 år ”ute på nätet” har jag fått några vänner. Detta oavsett att vi fortsätter att tolka livet på olika sätt. Två vänner fick jag på CredoAkademins debattavdelning. Jag avslöjade min brist på akademisk bildning och blev erbjuden hjälp per mail. Vi blev tre, som samtalade om olika bibeltolkningar utanför debatten och i samma mail.

Stefan Herczfeld har hjälpt mig många gånger genom sin bakgrund och tillhörighet till Katolska kyrkan. Eller på annat sätt uttryckt: genom att inte tillhöra svenska frikyrkan.
En del använder uttrycket ”kristen tolkning” av Gamla Testamentet. Stefan är både kristen och katolik med judisk bakgrund.

Nu hittade jag i Torsten Åhmans Blogg en ny vän från Fjärde väggen Alma Mater, som skrev om bland andra mig:

Torsten får inte mothugg av många, men mycket av några få. De flesta skriver så klokt här, Gunnel, Bengt Wikström m.fl.(och Ireneus av Lyon, som jag citerade). Det finns alltså en hel del som läser Bibeln som det står utan att filtrera den genom grekisk hedendom innan.

Tack Torsten för att du tar itu med denna viktiga fråga. Själen är inte odödlig i sig-syndens lön är döden. Vi blir inte delfiner i ”nästa liv” , vi plågas inte för evigt om vi råkat be fel frälsningsbön, vi har antingen liv nu i Kristus eller död för evigt utan honom.

Jaha. Så är det. Jag har inga filter, när jag läser bibeln, om jag gör det. Det som irriterar mig är, om jag måste kunna vad alla män sagt ända ner till första århundradet efter Kristus. Jag är lättirriterad och triggar igång snabbt. Det räcker långt att ha bibeln som referensram. Debatten mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman gäller för eller emot Rob Bells förkunnelse.

Poängen här och nu är för eller emot Jesus Kristus. Detta blir avgörande i morgon också och bakom döden.