Brevet som är på väg

En gång fanns det en refexion om vem som äger brevet och när det byter ägare. Så länge som det är skrivet och adresserat är det mitt så klart. Jag har rätt att ångra mig, låta det ligga till sig eller riva det för gott. Tillhör det Postverket, om jag släpper det i brevlådan och så länge som det är på resan mellan avsändare och mottagare?

Jag skall få ett brev på måndag. Egentligen. En stolt mamma till en sjuåring fotograferade en del av kuvertet. Så fick jag ett förhandsbesked. Det är på väg. En liten yrhätta har sprungit till närmast brevlåda och lagt det där. När raden är slut och alla bokstäverna inte får plats får resten stå på nästa rad. Bara det ett sådant kuvert blir värdefullt att gömma. Sen är den tiden över och sjuåringen lär sig vilka bokstäver som hör ihop och bör vara på samma rad.

Spännande. Vi har sett varandra en enda kväll Mathilda och jag. Nu skall vi byta bokstäver ordnade på olika sätt.
Det är bara att vänta.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel