Skrivet av: Gunnel | 22 november, 2011

Dagen efter domsöndagen

Igår var det dagen efter texten i bibeln om vad vi gjort eller inte gjort för de minsta, de utsatta och de sjuka och de som sitter i fängelse. Igår var dagen för några av de allra värst drabbade f.d. barnen i Sverige, som fått sina liv förstörda ofrivilligt. De var bara barn en gång i tiden men blev förstörda av vuxna.

Idag vaknade jag med det ord i huvudet, som jag inte förstått förut ”ofrivilligt” i en bibeltext. Det står i Gamla Testamentet ett exempel på en man, som ofrivilligt råkat döda en annan och måste fly undan en blodshämnare – en anhörig till den döde. Öga för öga och tand för tand.

Bättre än så här kan jag inte förklara en föreskrift om fristäder i löftetslandet. Det skulle finnas fristäder, som låg så strategiskt till att den anklagade kunde fly dit innanför stadens port. Vägen till fristaden skulle vara i gott skick, så att blodshämnaren inte hann ikapp. Budskapet är inte lättillgängligt för den late bibelläsaren. Överallt i Gamla Testamentet är Guds räddningsplan förebildad på olika sätt. Vägen till räddning skulle vara inom räckhåll och i gott skick, så att den dödsdömde hann fram i tid! Det skulle finnas en väg undan döden i den nya löfteslandet.

Vad har detta med fosterhemsplacerade barn att göra, som blivit vuxna och begärt upprättelse? Hur kommer ”ofrivilligt” in i mina tankar? Jo, jag tänker på dagens personal inom det sociala, som får kritik vare sig de griper in för tidigt eller försent. Hur hjälper vi barn, som far illa? Hur hjälper vi föräldrar, som är narkomaner eller alkoholister? De har ju också varit barn en gång. Finns det ett helvete?

En gång år 1956 fanns det en sjukvårdspersonal, som ofrivilligt skadade mig. Skräcken för att bli sjuk en gång till och hamna på det sinnessjukhuset jagade mig i vaket tillstånd och i nattens drömmar i åratal. Ofrivilligt har jag skadat andra och är dödens enligt bibelns budskap. Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud. Då bör det finnas en plats för mig, där jag kommer undan anklagelserna. Det bör finnas en väg, som är i ordning, så jag hinner fram i tid, innan jag dör.

Nej, jag skall inte skriva i ”vi”form om ansvar och synd. Jag har syndat mot Gud och behöver en framkomlig väg att nå honom igen. Som när jag var barn. Samhällets alla problem går inte att lösa kollektivt. Min skräck för att kunna bli sjuk igen kan ingen annan lösa. Livet är sådant att rädslan kan bli ett gissel.

Johannes skriver att rädsla inte finns i kärleken för i rädslan ligger tanke på straff. Domsöndagen är förbi med sina bibeltexter. Ändå är så många rädda för domens dag i uppdelningen av får och getter.

Jag för min del kommer att läsa på om fristäderna i Gamla Testamentet. Som barn fick jag lära mig vägen till korset. Den vägen var i gott skick och jag har hunnit fram i god tid undan döden.

Nu blir det ingen fällande dom för dem som är i Jesus Kristus.


Responses

  1. 🙂

  2. Tack för din domssöndagspredikan ”dagen efter”, Gunnel. Jag brukar annars tänka att varje söndag i nådens tid är en söndag före domssöndagen.

    • Tack själv, Andreas, för att du delar med dig av din bibelkunskap och Sions sånger. (Jag skall snart få en sådan.) Vaknade mitt i natten och kom ihåg mitt slarv från igår. Det får bli ”Edit.” idag – gissar att det innebär att man rättar till -:)

  3. finns det inte nått om den som kastar den första stenen vad jag tänker vet jag inte i sammanhanget eller om det har med detta att göra vet inte ens i vilket sammanhang det är taget ur. Men de barn som blir omhändetagna av samhället tänker jag att den dagen de är ett faktum att barn ska tas från familjen är det må nga stenar kastade långt innan det. och ett misslyckande när det är så illa att barn blir omhändetaget blir det sedan så att samhället sviker barnet igen för att de som skulle vårda ovårdar då är vi ibland i verkligheten som inte borde finnas. Det som skulle skydda förövade igen och igen och igen. Den som förlorar mest av alla är den som blir förövad det kan vi inte komma ifrån.. var och en av oss bär vår egna historia och vet vilka sår som gör ondast vi äger våra upplevelser det kan ingen ta ifrån oss….

    • Carina, du är inne på rätt spår. Den perfekta människan, som inte gjort något fel kan kasta första stenen på kvinnan som misslyckats. (Min travestering av händelsen i Joh kap 8). Men fariseerna troppade av en efter en och stenkastningen blev inte av. Jesus hade alltid de svagaste i centrum, de skyddslösa, de förfördelade utan att ursäkta det som var fel. Jag återkommer om honom, som orsakade en annans död ofrivilligt. Ondska mot barn är ondska och inte ofrivilligt. Det är barnen, som fått betala priset.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: