Kategori: Möten i rymden

Upprättad

Det är en sak att längta efter upprättelse och en annan att få den. Det är en sak att hålla fast vid en hägring – en annan att kunna nå dit. Bilden av Missionsskolan på Lidingö finns kvar på näthinnan. Det kanske beror på mitt intresse för bilder. Det kanske beror på bildminne. Med åren som går tonas bilden ner och förväntningarna blir mindre och mindre. Det kanske inte var det bästa att stå efter för min del? Kvar är andras doktorsavhandlingar i teologi. Det var liberalteologi, som smög sig in lite pö om pö. Jag har lärt mig ett nytt namn utanför Svenska Missionsförbundet, som var mitt i barndomen och ungdomen: Rudolf Bultmann…

Diagnoserna som jag fick för livet år 1956 har hindrat mycket av min framfart och jag har klagat. I svar på ett av mina klagande brev stod det, att det kanske inte var bra att sparka sig blodig mot en mur. Det kanske var bättre att gå runt den. Ordagrant kan jag inte citera ur läkaren brev. Ibland rev jag det, som påminde om min förlust.

Så kommer frågan vem som har tolkningsföreträde. Det är ett ord, som jag lärde mig av präster i nätdebatter. Då år 2000 var det helt nytt för mig med samma bibel i Sverige som 1917 års översättning. Hade de översatt så fel tidigare? Blev försoningen annorlunda genom Svenska Bibelkommissionens 30 åriga översättningsarbete? Jag för min del vet i vart fall om en preposition, som blivit fel :-). Det var missionär William Bergling som påpekade i början av 70-talet. Och där började mitt intresse för upprättelse! Språket var inte oväsentligt. Bräderna i tabernaklet skulle vara genomborrade. Det skulle inte hållas ihop av något som satt utanpå! 2 Mos 36:20 –
(Tillämpningen var att kristna skulle vara ”genomborrade” av Guds ord.)

Det var bara att fortsätta att tro på hur noga Gamla Testamentets texter hör ihop med Nya Testamentets. Jag är upprättad i Kristus på ordets grund! Det bildspåket återkommer på annat sätt än genom två fotstycken av silver. Det har gått många år sen jag fick undervisningen om att jag tillsammans med andra som tror på Jesu försoningsverk är upprättade och har lika värde (lika mått på varje bräda i tabernaklet).
”Vi är ju den levande Gudens tempel.” 2 Kor 6:16

Gäller inte detta vare sig jag är medlem i en Missionskyrka eller i en Pingstkyrka?
Vem får vara medlem i en Pingstkyrka? Jag följer Mikael Karlendals blogg…

Vem får vara medlem i en Pingstkyrka?

Vem tolkar försoningsläran rätt? Jag följer Stefan Swärds blogg…

Vem tolkar försoningsläran rätt?

Och svårare fråga än så: Har jag förlåtit andra, som Gud förlåtit mig? Igår kom ett nytt nummer av Tidningen Evangelium ut. Översättningar är inte lätt!

Har jag förlåtit andra som Gud har förlåtit mig?

Pastorslien

Igår fick jag lite dåligt samvete över hur jag hanterade min morbror kyrkoherdens gamla fina handbok i mjukt rött kalvskinn.
Det blev inte så enkelt som jag tänkt att scanna trosbekännelsen. Å andra sidan är jag så frustrerad över…ja, den länken finns ju till Dag Sandahls blogg ”Till Anna”.
Jag fick fläka handboken lite i ryggen och gjorde den lite illa.

Så klart att alla associationer vimlar i huvudet på mig. ”Missale för Svenska Kyrkan” det var ju det arvet, som jag fick efter honom. Jag bad att få detta! Sen har vi syskon en massa roliga minnen. Den bondpojk, som inte kunde hantera en spade fick läsa. I syskonavundsjukan blev det mycket att retas om.

Så när gräset på sommarstället var högt och tungt att slå fick min syster rådet av en annan morbror att ta pastorslien. Den var lättare.

Det var bara en av frustrationerna igår varför inte jag fick bli präst, som inte orkar arbeta. 🙂

Den andra frustrationen var en artikeln i tidningen Dagen mot Sofia Camnerin f.d. pastor i Missionsförbundet och numera en av ledarna för Eqmeniakyrkan, okänd för debattörer i andra samfund. Så kom kvällen med fullsatt Smyrnakyrka, gratis tidningen Dagen och en sittplats ledig för mig, där jag brukar sitta ungefär. Det är bara det, att mannen bredvid läste just tidningen Dagen och den helsidan. Han slötittade inte utan läste i lugn och ro tills jag avbröt denne okände man – bad om ursäkt och sa ifrån att det där stämmer inte. Det var Tomas Sjödin, som skulle tala och inte jag. Men mötet hade inte börjat.

Tänk om vår professor i Smyrnaförsamlingen barnmorskan Marie Berg hade valt att doktorera på skadorna som alla Kongos kvinnor fått genom det brutala kriget! Tänk om Marie Berg hade valt försoningen som ämne! Kan alla dess våldtagna, uppfläkta kvinnor, som sen förlorat sin egen man på grund av skammen…tänk om de hade fått berätta om försoning och förlåtelse, som en del av kristet tänkande! Hade Sofia Camnerin fått någon förståelse då för sina tankegångar? Ja, försoningen från Gud är fullkomnad på korset och fullständig! Försoningen till förövare och fördärvare av den egna personligheten är lite mer ofullkomlig och svår.

Kvar är min frustration över att män som de enda som fått ämbetet att förkunna evangeliet om försoning genom Kristi blod inte ägnar sig åt sitt ämbete.

ladugardPastorslien

Äntligen!

Äntligen någon som vågar sätta ner foten rejält! Och det är en kvinnlig teolog – professor emeritus Eva Hamberg.
Stefan Gustavsson har gjort det förut. KG Larsson gjorde det hos biskopen i Skara. Min f.d. granne, pensionerad präst sörjer över utvecklingen inom Svenska Kyrkan. Den sorgen har jag varit med och delat. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka av sten. En församling är de, som tror att Jesus är Guds son men respekterar de som har en annan religion. Två församlingar kan fira gudstjänst i samma kyrka.

Gudsfruktan och religion ger inte samma associationer. Hela svenska folket skulle behöva respekt för historiens Gud, skapelsens Gud och undrens Gud. Den respekten kan man inte tvinga någon att inta. Den kommer inifrån på grund av personlig erfarenhet. Det håller att tro på denne ende Gud. Olika språk gör inte, att det blir samme Gud som Allah.

Fortfarande år 2013 håller bibelns bildspråk om kroppen som är församlingen och Kristus som huvudet. Kristus har presenterat vem Gud är. Det var hans uppgift. Ritningen till vår frälsning/räddning utförde han in i minsta detalj och bekräftade, när allt var fullbordat. Inget mer behöver göras för vår räddning mer än att ta emot vad han gjort för oss alla. En annan grund finns inte än den som redan är lagd nämligen Jesus Kristus. Kan allt uttryckas tydligare än det som står i bibeln?

Och i dagens Sverige skall allt uttryckas så intellektuellt, att det behövs en fjärdedels A4-sida för en förklaring till vad som blev sagt! Ja, det behövs sida upp och sida ner för att analysera vad de blivande ärkebiskopkandidaterna egentligen menar.

Annat är det med Herrens ord.

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.”
Psaltaren 160:119

Ledande teolog går ur Svenska Kyrkan

11 oktober 2013
Eftersom det bara är prenumeranter till tidningen Dagen, som kan läsa artikeln, så ger jag en länk till Mikael Karlendal för mer information.

Hamberg går ur, Jackelén vill ej tala ur ”skägget”

Och ur Svenska Kyrkans tidning

Präst i läronämnden lämnar Svenska Kyrkan i protest

Fyra P mot Fjärde väggen

Maja klarade sig alldeles förträffligt bland akademikerna på Stefan Swärds Blogg. Det var där jag blev så imponerad. Min upplevelse var, att hon var en ung tjej, som for fram som en virvelvind på Stockholms gator. Och rörde upp dammet inom Svenska Kyrkan dessutom när hon väl gått ut i sitt eget namn.

Nu är hon redaktör och bjöd in f.d. ärkebiskop K.G. Hammar att skriva en recension över ”Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen” av Joel Halldorf
(Det var tydligen spännande att möta vårt frikyrkliga ”tänk”.)
Nättidningen heter: Tidskriften Evangelium
Sofia Lilly Jönssons blogg heter Fjärde väggen och om jag fattat rätt är det ett uttryck från teatervärlden där publiken är den fjärde väggen.

Så är den rebusen löst med min rubrik idag. P står för Präst. P står för Pastor. P står inte för Niklas P. Även om han har en publik. Även jag har haft en publik i Fiskebäck/Önnered, Kölingared, Bjurbäck Nyhem med Betania som Missionshus. Det var efter ett möte där som vi serverades historien om andedop och Pingströrelse.

Nu sätter jag P för mina försök att göra mig förstådd bland akademiker på nätet. Svenska Kyrkan var sammankopplad med Staten och hade rätt att utse en ärkebiskop. Ärkebiskopen gick Statens ärende. Svenska Missionskyrkan fegade ur trots att vissa pastorer hotade att lämna. Evangeliska Frikyrkan lämnade tillbaka sin rätt att viga brudpar. Pingströrelsen har låtit andra debattera.
Svaret är: ”Det är svåra frågor.”

Jag har vågat skriva att Pingströrelsen valt ut Niklas Piensoho till en syndabock för sin egen feghet. Det fattas bibelstudier överallt och bara Jesus är vår tvåfaldige syndabock enligt skrifterna. Synden skall fortfarande läggas på honom och ingen annan orkar bördan av vår skuld och synd.

Kommentar över Piensohodebatten

Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?

Framgångsteologi och trosförkunnelse

Prästens arbetsmiljö

Modlöshet

Den här bloggen skall handla om mina känslor igår kväll. I bibeln står det om olika känslor och alla sorters känslor. Där finns inte vårt svenska lagom. Det är tillåtet att känna vrede. Det är tillåtet att gråta och riva sönder sina kläder i förtvivlan.

Dagen började med koncentration av vad jag ville ha ut av ett samtal med en projektledare på Stiftelsen Gyllenkroken. Jag tror i min enfald, att min historia är lika viktig som de yngres. I min ekonomiska situation är 130.000 kronor väldigt stora pengar men ingenting i jämförelse med alla som medverkat med sin berättelse om psykisk ohälsa. Min fråga är fortfarande:

Vem är Sveriges kommuner och landsting?
Dessutom har jag en fråga till:
Vad är psykiatripersonal rädda för som inte vill en dialog om bältesspänningar och tvångssprutor som rutin?

I min enfald trodde jag, att jag trots min höga ålder har något att bidraga med för att förbättra psykiatrisk sjukvård.

Vårt samtal på Gyllenkroken var bra och givande för mig. Trots att jag var uppgiven på kvällen. Trots att jag inte förstår detta med att bära en silvernyckel, så sätter jag in länken och surfa gärna runt bland de enskildas berättelser:

Silvernyckeln?

Gyllenkroken, Göteborg

Nu har jag över 500 bloggar att surfa runt bland och har inte velat vara otydlig. Som kristen har jag mina ömmaste punkter i relationen Svenska Missionsförbundet kontra Pingströrelsen. Men jag skall inte sätta in något foto på P Waldenström ur min privata fotosamling. 🙂

Min subjektiva försoningslära är helt baserad på min egna djupa sår och oförmåga att glömma vad som hände mig år 1956. Kalla det gärna att jag ältar! Poängen med mitt ältande är, att jag har fått en fri vilja. I varje situation där det gällt ett val och landet legat öppet för mig, så har jag måst ansvara för det val jag gjort.

Till slut var det inte jag, som valde honom utan han valde mig! Det som för världen var dåraktigt och svagt det utvalde Gud för att världens visa skulle komma på skam.

Hur debatterar vi kristna ledare

Så blev det en ny morgon med nytt hopp. Och i det hoppet renar jag mig, precis som han är ren.

Enligt skrifterna.

”Den svenska synden”

Det är inte så värst många, som läser min blogg. Om jag då gör ett experiment och gissar att hälften, som läst gårdagens blogg sett filmen: ”Hon dansade en sommar” och den andra hälften vet vem syskonen Marta och Maria är och hemmet i Betania med brodern Lasarus. Då blir det fråga om referensram och vilken ålder mina läsare har. Det blir också obegripligt för den unga generationen hur vi ”gamla” kan debattera en predikan av föreståndaren för Filadelfiakyrkan i Stockholm Niklas Piensoho.

I vart fall så väckte filmen ”Hon dansade en sommar” genast så stort intresse, att den kunde översättas och säljas till utlandet som export och den nervkittlande ”svenska synden”. I släktforskningsboken ”Steg för steg” av Per Clemensson och Per Andersson är det mycket intressant att läsa. Författarna valde en socken med en präst, som skrev tydligt och var noggrann i sina anteckningar. Så blev det min mors hemsocken och en av handstilarna känner jag igen. På 1800-talets slut i väckelserörelsen var det synd att snusa. Jag kan också min frikyrkliga historia. ”Allting var synd, som var roligt,” sa en frikyrkoman på sin ålderdom. Ändå ångrade han aldrig, att han lämnat sitt liv åt Gud. Så hette det i början av 50-talet. Det uttrycket var inom Svenska Missionsförbundet. Inom Pingströrelsen skulle de bekänna sig som frälsta.

Det var inte fråga om att bekänna sig som bättre än andra och vara snusfri. Det var fråga om vad bibeln lärde:
”Ty om du med din mun bekänner, att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst.” Rom 10:9 (1917 års översättning)

Hur skriver jag en blogg begripligt utan att veta vem som läser eller vilken referensram eventuella/eventuelle läsaren har? Jag vet bara en sak och det är att Guds kärlek har gått ut till alla människor genom Jesus Kristus och hela hans skapelse vittnar om att han finns. Jag vet på vem jag tror och det är mitt ansvar att hålla fast vid hans ord. Summan av Guds sanning är Jesus personifierad. Bibeln skrivs inte om för att många vill sortera i den.

Det är tio år sen jag började traggla med ett språk som bygger på engelska språket, som jag inte kan. Alltså blev det ändå svårare med HTML. Men jag ville så gärna ut på nätet och byggde från grunden. Precis så långt bakåt i tiden, som jag begriper av ett totalt nersupet folk i Sverige. Min Hemsida http://www.brefvet.com är byggt efter modellen av ett hus på fast grund, som sedan blivit ett hem. Frikyrkofolket kallade församlingen för sitt andliga hem. I Bibel 2000 är ”församling” utbytt med ”kyrka”. Visst det är synonymt i grekiska språket men jag associerar till alla tomma kyrkor på landet. Det är ett stort problem och stor kostnad att skydda all konst. Bibeln säger, att vi är den levande gudens tempel. Vi skall låta oss byggas som levande stenar.

Det finns inget större än att få leva i gemenskap med Gud, Jesus, den helige Ande och hans församling! Prototypen finns i berättelsen om ett hem med tre syskon Marta, Maria och Lasaros.
Döden gjorde filmen ”Hon dansade en sommar” så vacker och så gripande visst.
Döden kom på omtumlande besök i Betania också. Utgången blev minsann ingen svensk synd utan liv och uppståndelse!

Elden

Den som bjuder andra på en av sina drömmar skall bara bjuda och inte tolka. Om jag fattat rätt och enligt en seriös modell av Ullman och Zimmerman i boken ”Använd dina drömmar”.
Sen är det upp till var och en som lyssnat, att göra drömmen till sin och berätta om vad metaforerna står för.
”Alla tolkar”, upprepade en kyrkoherde på den tiden i bibelsajten, när debatterna var som hetast. Tänk, att det tog många år, innan jag fattade! När det gäller bibeltexter är det väl bara att läsa rätt innantill! Eller?

Ja, hur är de nu med detta? Vem kan tolka de drömmar, som Josef hade och berättade för sin far och sina bröder rätt?
Kan stadsbor tolka ett skördearbete med hårt arbete med lie och folk, som binder för hand alla dessa kärvar? Kan jag, som inget vet om astronomi tolka drömmen om solen, månen och stjärnorna rätt? Allt var ju i olag och alla bugade sig för en enda stjärna?

Kan någon annan tolka min dröm om att vandra motsols mitt i natten, som inget vet om vad jag varit med om och varför det blivit natt och går baklänges? Det är ju bara den som haft drömmen, som har facit till sitt liv! Ändå bjöd jag, för där har jag varit mitt i natten och mitt i verkligheten med alla minnen om åsknedslag både i ett hus mitt i hembyn och just där inne i den stora skogen bakom mannen med en liten eldslåga i min dröm.

Så prövade jag, att se efter någon ny blogg i Fjärde väggen och hos storasysterivassen. De två och andra har arbetat intensivt med ”Tidskiften Evangelium” och bloggandet har fått vila. Men så fanns det bloggar igen om Kyrkan och elden dessutom! Det var förra söndagens föreslagna bibeltexter om hur det skall gå för oss på domens dag. Inom Pingströrelsen följer man inte kyrkoårets föreslagna texter. Så jag får läsa på nu. Ja, hur skall det gå för oss pingstvänner då på domens dag? Räcker det att vara vuxendöpt, andedöpt och kunna tala i tungor och sen få slippa domen?

”Andlig klarsyn” var rubriken för den 21:e juli. Matt 7:22-29, Ordsp 7:1-3 och 1 Kor 3:10-15

Jag för min del har sysslat mycket med utvärdering av mitt liv – ältat tycker en del. Vart tog kallelsen vägen, som jag fick när jag var 16 – 17 år? Det har jag undrat mycket över. I vart fall har Gud lovat, att jag skall få vara med igen, när elden renat mig från slagg.

Elden kan vara förödande men också renande. Om mitt eget verk brinner upp på domens dag, så är frälsningen kvar genom Jesus Kristus och härligheten från Gud.

Det är nog och övernog!

Två drömmar

Josef hade två olika drömmar, som irriterade hans äldre bröder. Han drömde, att de var ute på åkern och band kärvar. Då reste sig hans kärve upp och blev stående. Brödernas kärvar ställde sig runt hans och bugade sig.
1 Mos 37:5-
Där fortsätter tydligen berättelsen om lite avundsjuka. Lite synd om du så vill med tanke på Kain…
De elva kärvarna bugade sig för Josefs kärve. Så fortsatte bitterheten mot Josef och hatet pyrde.
Inte nog med denna dröm om vanligt skördearbete det jordnära så att säga. Josef bad dem lyssna till en än kraftfullare dröm om solen och månen och elva stjärnor som bugade sig för hans stjärna. Jojo. I psykiatriska termer är väl detta vanföreställningar och mani att drömma om universum och vara stor där. Det var inte bara bröderna, som förkastade berättelsen. Fader Jakob tog sin son vid sidan om och ifrågasatte, att han själv som familjen överhuvud och hans hustru Rakel, som fött Josef skulle falla ner för denne yngling. I vart fall blev det värt att begrunda och gömma i sitt hjärta.

Tills det gick i uppfyllelse! Som om Gud inte vet historiens gång? Som om Gud inte talar om i förväg vad som kommer att ske? Som om Gud inte kan tala på olika sätt i olika tider? Vem var det som utbrast:

”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Vem var det som kom ihåg hans själs ångest, när det själva var i dödsnöd?

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…

En gång för länge, länge sen drömde jag, att jag gick slingan motsols i min hembygd på natten. Drömmen började ett stycke in på stigen och jag gick bredvid en mörk man med ett annat språk än mitt. Vi gick tysta sida vid sida och jag visade honom min tillgivenhet genom att ge honom en kyss. Sen var det öppet fält och fullmånen lyste mot oss. När skogen närmade sig igen, så stod där en annan mörk man bakom en timmerklo. Han höll en cigarettändare i handen med en liten låga och skogen var bakom. Där hade det varit en stor skogsbrand, när jag var mellan barn och tonåring. Åskan hade slagit ner och antänt på mer än ett ställe.

Så vaknade jag i stor rädsla. Mannen som jag vandrat med var försvunnen och jag stod som mellan dessa två i avstånd.

Det är bara jag, som har facit till mitt liv. Den som läser och lånar min dröm har facit till sitt eget liv men inte mitt. Jag hade inte märkt, att jag gick i förväg och kommit ifrån honom, som jag var trygg med. Få människor har haft en så trygg barndom, som jag haft och fått lära känna Gud från början och hans kärlek. Inte alla har fått det med modermjölken, att det jordiska och det himmelska hör ihop alltid i Kristus.

I honom är det som vi rör oss och är till.
Gissa vem som skrivit det!

Herbariet

Idag har jag läst UnderbaraClaras blogg. Hon är uthållig och stilbildare. Det var ingen häftig grej att blogga för henne eller en tillfällig stor besöksgrupp. Vad är det, som gör att en blogg överlever? Som det ser ut av texten idag och tidigare är det målmedventenhet och mycket arbete. I en tidigare blogg jag läst av henne rekommenderar hon kontakt och samarbete med andra duktiga inom det intresseområdet. Alla besökare och alla som kommenterar borde ju vara en stor inspirationkälla till att fortsätta för henne.

Hemsida eller blogg, twitter eller facebook? Idag skulle jag vilja blogga om de lärde, som är ödmjuka och delar med sig så generöst av sina hopsamlade kunskaper. Det gäller inte grupper, som står mot varandra och grälar om vem som har rätt. Det handlar om en stor grundkunskap, som finns tillgänglig och som bara den ödmjuke/ödmjuka kan ta åt sig. Där gäller öppna ögon och målmedvetenhet. Där gäller det att vilja ha mera kunskap. En dag upptäckte jag en adress inom Facebook:
http://www.blommar.nu

Det har räddat min sommar! Den som blivit rörelsehindrad hoppar inte som en kalv på grönbete. Inte ens om detta är en framtid, som beskrivs i bibeln – höjden av glädje över en plötslig frihet! Jag tränar inte ens för framtiden.

När sommaren började föreslog jag en av mina vänner att fotografera blommorna, som hon skulle träffa på deras semester. Fotografering är inte hennes grej. Det hjälper inte med någon digitalkamera ens eller mobiltelefon med kamera. Nej, jag skulle få ett vanligt vykort med blommorna uppräknade tills utrymmet att skriva var slut. Och jag föreslog mina asfaltsblommor – det vill säga blommor, som blommar inom rimligt avstånd från rollatorn. Det gör gatkamomill. Vi bestämde, att den är vacker!

En dag fanns det en liten blåklocka på min bakgård mellan asfalten och kantstenen. Några dagar senare hade bostadsbolagets personal rensat. De bränner till och med i den skarven. Kvar är de vackra grässtjärnblommorna i vissa rabatter. Vi tolkar olika visst och jag närmar mig poängen med en liten campanula. Det är inget ogräs! Den behövs! Ödmjuka, kunniga, generösa människor behövs, som delar med sig av sin kunskap om blommor! På så sätt får flera glädje av rikedomen att komma ut i naturen norr över och öster ut. Ja, varför inte en bild på all vallmo i Skåne?

Jag har fått lära mig, att jag haft fel och hållit fast vid det.
”Vadå, det är väl inget farligt, att ha fel?”
Jo, lite snopet är det allt, tycker jag. Det är skillnad på Strätta och Kvanne. Det är bättre, att de som kan undervisar. Men jag kan visa, att jag försökt lära mig, när det var tillåtet att pressa växter.

HerbariumDet är inget farligt att ha fel…

Liten blåklocka Foto: Göran Schmith

Bloggdöden som uteblev

Underförstått så behövs det små klockor (campanula) för att pigga upp tillvaron. Det behövs lärda, som är ödmjuka och vill dela med sig av en given grundkunskap färdig att ta emot för oss, som vill ha den. Latin är bottenplattan. Namnet säger något om blomman och miljön.

Hebreiska och grekiska finns för ytterligare grundkunskaper. Varför då gräla om vem som tolkar mest rätt?

Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Klartext

Ja, så är det. Jag kan prata om flera saker på en gång och tänker långa stycken emellan. Då blir det svårbegripligt för den som eventuellt orkar och vill lyssna.
Trettioåriga kriget är visst en musikgrupp också förutom min trettioåriga interna strid mot teologin i Livets Ord, Uppsala. Tyvärr strider jag externt också. Mina närmaste vänner vet om min besvikelse och periodvis bitterhet.

Så är det då viljan att förstå. En ledare i Attention sa till mig, att jag behöver inte förstå allt. Det var ju skönt. Men några bokstavskombinationer och vad engelskan betyder hade inte varit fel. Motsvarigheten att förstå ADHD kan ju för andra vara att förstå vad SMF och BV och liknande står för. IRL måste jag lära mig bums för en präst undrade om jag var likadan i verkligheten som på nätet. Det var i början av 2000-talet med nyhetens behag av B2000.

Det var ingen klartext! Klartexten är att mitt intresse utöver andra är bibelns budskap. Då räcker det inte med svenska. Då räcker det inte med en utbildad exeget som förklarar. För exegeterna blir osams på nätet, om jag inte träffar dem IRL och ser vänligheten dem emellan. Det har jag inte gjort tyvärr och fortsätter att undra över Försoningens mellanrum och Försoningens hemlighet. Jag ramlar ofta mellan stolarna men båda författarna ovan tillhör och tillhörde – ja, just det SMF. Nu är det över. Förut var många på G. Nu skall alla vara på E. Varför inte som det stod på barndomens offerbössa då: ”I haven fått för intet så GE då för intet”. Kvar är att jag hamnade hos en exeget på Livets Ord och insåg, att där är inte försoningen en hemlighet. Försoningen är heller inte uppenbar. Försoningen är ett mellanrum. Eller är den frånvarande? Och hur är det med mellanrummet? Hur långt är det mellan altaret och den manliga prästen?

Ett av mina andra intressen har varit att rädda Eric Stands fina foton till eftervärlden. Med tålamod och hans tillåtelse. Här är receptet:
Ilford FP4, blåfilter, överexponering och 1 minuts underframkallning.

Stina o Sven022Moster Stina och fotografens lillebror

Trettioåriga kriget

Det är natt och jag hinner att tänka över det trettioåriga kriget. Undrar just varför jag vaknade så utsövd ”medan det ännu var mörkt” eller ”strax innan gryningen”. Jag älskar de olika formuleringarna för sen hände det något! Inte det vanliga morgonkaffet för min del utan en språngmarsch eller en promenad till en tom grav. Ja, det finns olika sätt att beskriva en omvälvande händelse för några lärjungar. Det är väl det. Det är inte fel att beskriva samma händelse genom mer än ens liv och referensram.

Det som varit ett trettioårigt krig för mig är tydligen en stor högtid i Uppsala. Och jag älskar bibelns formuleringar ”om livets ord tala vi.” Jag älskar Emil Gustafsons sång sen ungdomen. Han fick inte vara frisk utan dog redan i 30 års åldern. Det är precis därför jag älskar honom! Det var min far, som måste tänka om på sin 90 årsdag. ”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Ja, han hade fått vara frisk hela sitt liv och kunnat arbeta med glädje. Nästan obehindrat och utom på söndagar. Två röda dagar var nästan en för mycket. Då kom längtan till nästa vardag. Han hade tagit vara på Herrens ord och löften och kunde citera för mig: ”Ingen av dessa sjukdomar…”

Både han och jag kunde Emil Gustafsons sånger. Både han och jag hade sjungit i Missionskyrkan av hjärtans lust. Jag sjöng hemma dessutom och kunde spela orgel hjälpligt. Tillräckligt bra men utan taktkänsla. Taktkänsla är medfött anser nog jag och svårt att lära in. Var höger och vänster är det är ett annat problem. Medfött tror jag.

Nåväl. Igår skulle jag rensa i länklistan till min blogg. Det var nytt för mig med länkar och det kom till den ena efter den andra. Ett råd senare var att inte ha det så. Hur jag borde strukturera fick jag inte veta i just det samtalet. I vart fall är det stor blandning bland de ämnen som intresserar mig.

”Exegetik” stod det i kanten. Det är borttaget nu. Jag kollade vart länken ledde och hamnade i mitt trettioåriga krig inombords med livets ord, som vi talar. Det vill säga männen. Och doktorsavhandlingen ligger här och väntar på koncentration och villighet att slå upp konstiga främmande ord. Det kommer att gå bra för jag har haft ohälsa trettio gånger två i år räknat från och till. Det senaste trettioåriga kriget är över med Livets ord. Släktforskningen är avslutad för länge sen också med kapten Krum som en av härförarna och något trettioårigt krig med danskarna har inte varit aktuellt i min generation. Intressant har det varit med allas synpunkter.

Är det mörkt ännu eller är det strax innan gryningen?

1.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2.
Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

3.
Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4.
Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5.
Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Tack gode Gud för Emil Gustafson och exegeterna efter honom! Av denna världen.
Bibelhänvisningar:
ingen av dessa sjukdomar…2 Mose 15:26
Om livets Ord tala vi 1 Joh 1:1 ( 1917 års översättning)
”medan det ännu var mörkt…” Joh 20:1
”då solen gick upp” Mark 16:2