Idag har jag läst UnderbaraClaras blogg. Hon är uthållig och stilbildare. Det var ingen häftig grej att blogga för henne eller en tillfällig stor besöksgrupp. Vad är det, som gör att en blogg överlever? Som det ser ut av texten idag och tidigare är det målmedventenhet och mycket arbete. I en tidigare blogg jag läst av henne rekommenderar hon kontakt och samarbete med andra duktiga inom det intresseområdet. Alla besökare och alla som kommenterar borde ju vara en stor inspirationkälla till att fortsätta för henne.
Hemsida eller blogg, twitter eller facebook? Idag skulle jag vilja blogga om de lärde, som är ödmjuka och delar med sig så generöst av sina hopsamlade kunskaper. Det gäller inte grupper, som står mot varandra och grälar om vem som har rätt. Det handlar om en stor grundkunskap, som finns tillgänglig och som bara den ödmjuke/ödmjuka kan ta åt sig. Där gäller öppna ögon och målmedvetenhet. Där gäller det att vilja ha mera kunskap. En dag upptäckte jag en adress inom Facebook:
http://www.blommar.nu
Det har räddat min sommar! Den som blivit rörelsehindrad hoppar inte som en kalv på grönbete. Inte ens om detta är en framtid, som beskrivs i bibeln – höjden av glädje över en plötslig frihet! Jag tränar inte ens för framtiden.
När sommaren började föreslog jag en av mina vänner att fotografera blommorna, som hon skulle träffa på deras semester. Fotografering är inte hennes grej. Det hjälper inte med någon digitalkamera ens eller mobiltelefon med kamera. Nej, jag skulle få ett vanligt vykort med blommorna uppräknade tills utrymmet att skriva var slut. Och jag föreslog mina asfaltsblommor – det vill säga blommor, som blommar inom rimligt avstånd från rollatorn. Det gör gatkamomill. Vi bestämde, att den är vacker!
En dag fanns det en liten blåklocka på min bakgård mellan asfalten och kantstenen. Några dagar senare hade bostadsbolagets personal rensat. De bränner till och med i den skarven. Kvar är de vackra grässtjärnblommorna i vissa rabatter. Vi tolkar olika visst och jag närmar mig poängen med en liten campanula. Det är inget ogräs! Den behövs! Ödmjuka, kunniga, generösa människor behövs, som delar med sig av sin kunskap om blommor! På så sätt får flera glädje av rikedomen att komma ut i naturen norr över och öster ut. Ja, varför inte en bild på all vallmo i Skåne?
Jag har fått lära mig, att jag haft fel och hållit fast vid det.
”Vadå, det är väl inget farligt, att ha fel?”
Jo, lite snopet är det allt, tycker jag. Det är skillnad på Strätta och Kvanne. Det är bättre, att de som kan undervisar. Men jag kan visa, att jag försökt lära mig, när det var tillåtet att pressa växter.
Det är inget farligt att ha fel…
Liten blåklocka Foto: Göran Schmith
Underförstått så behövs det små klockor (campanula) för att pigga upp tillvaron. Det behövs lärda, som är ödmjuka och vill dela med sig av en given grundkunskap färdig att ta emot för oss, som vill ha den. Latin är bottenplattan. Namnet säger något om blomman och miljön.
Hebreiska och grekiska finns för ytterligare grundkunskaper. Varför då gräla om vem som tolkar mest rätt?
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.