Maja klarade sig alldeles förträffligt bland akademikerna på Stefan Swärds Blogg. Det var där jag blev så imponerad. Min upplevelse var, att hon var en ung tjej, som for fram som en virvelvind på Stockholms gator. Och rörde upp dammet inom Svenska Kyrkan dessutom när hon väl gått ut i sitt eget namn.
Nu är hon redaktör och bjöd in f.d. ärkebiskop K.G. Hammar att skriva en recension över ”Av denna världen? Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen” av Joel Halldorf
(Det var tydligen spännande att möta vårt frikyrkliga ”tänk”.)
Nättidningen heter: Tidskriften Evangelium
Sofia Lilly Jönssons blogg heter Fjärde väggen och om jag fattat rätt är det ett uttryck från teatervärlden där publiken är den fjärde väggen.
Så är den rebusen löst med min rubrik idag. P står för Präst. P står för Pastor. P står inte för Niklas P. Även om han har en publik. Även jag har haft en publik i Fiskebäck/Önnered, Kölingared, Bjurbäck Nyhem med Betania som Missionshus. Det var efter ett möte där som vi serverades historien om andedop och Pingströrelse.
Nu sätter jag P för mina försök att göra mig förstådd bland akademiker på nätet. Svenska Kyrkan var sammankopplad med Staten och hade rätt att utse en ärkebiskop. Ärkebiskopen gick Statens ärende. Svenska Missionskyrkan fegade ur trots att vissa pastorer hotade att lämna. Evangeliska Frikyrkan lämnade tillbaka sin rätt att viga brudpar. Pingströrelsen har låtit andra debattera.
Svaret är: ”Det är svåra frågor.”
Jag har vågat skriva att Pingströrelsen valt ut Niklas Piensoho till en syndabock för sin egen feghet. Det fattas bibelstudier överallt och bara Jesus är vår tvåfaldige syndabock enligt skrifterna. Synden skall fortfarande läggas på honom och ingen annan orkar bördan av vår skuld och synd.
Kommentar över Piensohodebatten
Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?
Framgångsteologi och trosförkunnelse
Gunnels plats i rymden 