Nästa år är det sjuttio år sen den 5 september år 1956, om jag får leva. Sjuttio år i Babylon med bibelns bildspråk, som jag längtat hem och velat berätta för den som velat lyssna om hemmet ”ovan där”. Två steg framåt och ett tillbaka ungefär.
Tack till dig som ville gå vissa sträckor samtidigt!

”Men när på Sion jag tänker sättes mitt hjärta i brand.”
Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar.2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord.3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.4 Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. 1 Mos 16:1-4
Det jag kallar Babylon under 70 år är den hopplösa kampen som Saraj hade, att vilja hjälpa Herren med mina mänskliga tankar, min mänskliga situation, när allt var kört och jag krossad i min självkänsla! Då ville jag göra om hela den dåvarande mentalsjukvården och få dem att fatta: ”Så gör man inte mot en patient!”
Tre månaders behandling är väl inget i förhållande till ett helt liv i frihet? Frågan är bara hur jag kunde tro att Läkemedelsbolagen skulle inse sitt ansvar och inte varna för beroende. Hur kunde jag tro, att jag med min starka vilja skulle kunna omvända alkoholister och narkomaner genom berättelsen om Jesus? (Jag tog inte psykiatrins recept! Deras diagnos var maktmissbruk.)
Hur kunde jag tro, att jag bara skulle gå vidare som kristen och kunna glömma det som sårat mig? Där började kampen, att de inte räckte att förlåta. Jag skulle glömma också! Det läste jag mig till i bibeln. Det blev mitt fruktlösa arbete att försöka glömma och aldrig nudda vid fel behandling. Tills den dag jag fick namn på mitt slit. Jag var egenrättfärdig. Skulle klara det själv.
Värre var mötet med olika förkunnelser och krav på tro, att jag blivit frisk i min rygg. De hade ju bett tron bön för mig gång på gång och jag skulle hålla fast vid att jag var frisk – utan värk. Annars var det synd hos mig. Åren gick och det har varit slitsamt att hjälpa Gud med en sjuk kropp och tro för andras helande.
Gal kap 4:21 -”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte känner födslovärkar, för den ensamma har många barn, fler än den som har en man.” Slut citat
Ja, jag upprepar mig. Men det har varit viktigt för mig med en egen plats på Guds kallelse, Guds förslag hur jag skulle kunna gå vidare i livet. Hans kallelse som jag väntat på som 17 åring var enkel, att jag kunde få berätta om tryggheten i Gud.
Under hans vingar jublar jag.





Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.