Pär och Linnea Stenberg är både ”nätvänner” till mig och sen riktiga vänner. Det är inget nytt med Pärs kärlek till Paulus. Om jag inte minns fel, så har jag skrivit det samma i min presentation.
Här kommer generöst en Gästblogg av Pär:
Paulus och vår resa till Efesus
Jag älskar Paulus. Jag kan inte finna ett bättre sätta att formulera det på. I år har jag bott i hans brev och jag har lärt känna honom genom dessa. Jag har läst hans ord otaliga gånger på svenska såväl som grekiska och jag har läst mer böcker om honom än vad jag kan räkna. Han är min inspiration, min förbild, och mitt ankare i den kristna tron. Jag kan inte annat än att beundra hans passion, hans starka övertygelse att Gud har gett liv åt människan Jesus. Jag berörs av hans motgångar, hans ständiga kamp, hans varma hjärta gentemot sina barn i tron (läs brevet till Filemon eller Filipperbrevet). Jag har gråtit med honom och jublat i glädje tillsammans med honom. För mig så reflekterar Jesus såsom ingen annan kan. Han gjorde hela sitt liv till ett gestaltande av vår Herres evangelium och genom honom ser vi hur Jesu budskap ser ut i kroppslig gestalt (1 Kor 4:11ff, brevet till Filemon). En komplex person med ett brinnande hjärta för Gud och för vad Gud har gjort i och genom Jesus från Nazareth. En dynamisk personlighet; ett strålande exempel av Kristi mildhet, men har precis som Herren Jesus en skarp tillrättavisande ton (Gal 3) och en brinnande sarkasm när det behövs (1 Kor 4, 2 Kor 11-12 etc.). Jag kan verkligen inte säga något annat än att jag verkligen älskar Paulus.
Paulus är en av de huvudsakliga anledningarna att jag är och förblir kristen. När diverse invändningarna kommer mot den kristna tron så har jag tre saker som ständigt håller mig kvar: 1) de historiska bevisen för Jesu uppståndelse från de döda; 2) det oemotståndliga porträttet av Jesus i evangelierna som min själ bara skriker ”Ja!” till; 3) men framför allt vittnesbördet från Paulus själv. Paulus är den av Nya Testamentets författare som vi med säkerhet kan säga tillhör den första generationen av kristna och som påstår sig ha sett den uppståndne Herren Jesus. Efter att ha levt tillsammans med Paulus så intensivt som jag har så kan jag inte svara annat än affirmerande till Pauli retoriska fråga: ”Har inte jag sett Jesus, vår Herre?” Alltså blir Paulus en viktig del i min kristna tro. Det gamla argumentet som så ofta används om Jesus: (Var han en galning? Lögnare? Eller Guds Son?) kan överföras likaså på Paulus: Var han en galning? Lögnare? Eller hade han verkligen sett och blivit utsänd av Guds Son? Jag kan inte hävda något annat än det senare.
Sedan det att mitt Paulus-intresse blommade upp för 6-7 år så har det länge varit en dröm att få besöka någon av de platserna där han har varit; och den här sommaren hade stunden äntligen kommit. Jag och min fru Linnea skulle åka till Bodrum, Turkiet vilket ligger 3 timmars bussfärd från Efesus (och också några timmar från Kolossae, Laodicea, Smyrna, Kos, Mileteus, m.fl).
Efesus har en rik historia och det var också en viktig stad för de första kristna. Här levde och undervisade Paulus i tre år, det var här ifrån första Korintherbrevet skrevs och det var hit första och andra Timotheos brevet sändes (förutsatt att dessa verkligen är skrivna av Paulus själv; en komplicerad fråga som inte kommer beröras här). Det kan vara värt att nämna att Efesierbrevet inte nödvändigtvis var skrivet till Efesierna. Texten ”till den heliga i Efesus” har textkritisk problem då frasen ”i Efesus” saknas i viktiga handskrifter. Troligen var brevet ett rundbrev, varav en kopia kanske sändes till Efesierna och troligen en kopia till Laodicea Det var inte bara Paulus som hade kopplingar till Efesus: Församlingen i Efesus får ord direkt från Jesu mun i en av breven i Uppenbarelseboken. Johannes sägs ha bott i Efesus under den senare halvan av sitt liv, Ignatius skriver ett av sina brev till de troende i Efesus (c.a år 110), och Polycarpus, en av Johannes efterföljare, är verksam här. Efesus omnämns vid ett flertalet ställen i Bibeln: Apg 18, 19, 20; Upp 1:11, 2:1ff; 1 Kor 15:32, 16:8; 2 Kor 1:8 (?); 1 Tim 1:3; 2 Tim 1:18, 4:12.
Det fanns något ofattbart stort i att få vandra där Paulus själv en gång har vandrat. Även om mycket av Efesus fortfarande inte har grävts upp och då många av byggnaderna tillkom efter Paulus tid så är platsen den samma. Jag blev hänförd av tanken att jag tittade på samma berg som Paulus en gång beundrat med sina egna ögon för två tusen år. Det var så stort, att jag knappt kunde begripa det. När Paulus reciterade från Psaltaren om Guds magnifika skapelse så var det denna vy han såg framför sig. Och nu, två tusen år senare, här stod jag – resultatet av Paulus missionerande för att ge oss hednafolk en del i Abrahams arv och för att vi skulle få bli adopterade in i Guds familj.
Tyvärr så hade vår guide inte lust att ge oss tid till tystnad för tanke och reflektion. Det är sorgligt att leva i en tid då tystnad ständigt måste bekämpas med prat, tv och musik. Tystnad till tankar, bön och reflektion borde vara en stor del i vårt kristna liv. Står det inte skrivet: ””Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden”; och ”Salig är den som har sin glädje i Herren undervisning och tänker på den dag och natt”)?
Vår hetsiga guide fortsatte med att skynda oss på genom staden. Efter någon timma så kom vi till Efesus stora amfiteatern som i sin slutgiltiga form kunde ta 25 000 människor. Detta är med all säkerhet den platsen som Lukas omnämner i Apostlagärningarna 19:29 (το θεατρον) där Paulus ställs till svar för de oroligheter han orsakat för vissa i staden.
Flertalet byggnader var från tiden efter Paulus (bland annat det välkända Celsus biblioteket). Jag fick möjlighet att beskåda flertalet inskriptioner, dock var de omöjliga för mig att försöka datera (och läsa. Mitt vokabulär är begränsat till vad vi finner i NT och DÅTEXTENVARSKRIVENSÅHÄRSÅVARDETSVÅRTATTURSKILJAVARETTORDBÖRJADEOCHETTANNATSLUTADEALLTSÅVARMINABRISTANDEKUNSKAPERINTETILLSÅSTORHJÄLP). En av inskriptionerna listade kejsare som är från andra århundradet så vissa var troligen från 300-talet. Utöver dessa inskriptioner så fann vi inristade IXTHYS-symboler på marmorstenarna. ΙΧΘΥΣ-anagrammet (ΙΗΣΟΥΣ ΧΡΙΣΤΟΣ ΘΕΟΥ ΥΙΟΣ ΣΟΤΕΡ) i sin äldste form har utseendet av ett hjul med ekrar i (när bokstäverna i anagrammet förs samman bildar de mönstret av ett hjul med ekrar). Troligen härstammar dessa från tiden då de kristna fortfarande var förföljda för sin tro och då det fanns ett behov att signallera för andra kristna att de inte var ensamma.
Vips så var vi ute från staden och tillbaks på bussen. Vi åkte för att besöka Artemis tempelet (som också hänvisas till i Apostlagärningarna 19) men då ingenting av tempelruiner är original (de är i tryggt förvar vid ett museum) så var det inte mycket att se; jag och Linnea hade hellre stannat i Efesus någon timma extra. Men något som var otrooooligt retsamt var att man kunde på avstånd se Aposteln Johannes grav (!) ifrån tempel-området där vi befann oss. Jag är i vanliga fall mycket skeptisk till platser som utger sig för att vara en apostels grav eller Jesu födelseplats etc, men det finns flera tidiga traditioner, bland annat hos Irenaeus, som placerar Johannes i Efesus mot slutet av sitt liv. Alltså finns det goda skäl att tro att den här graven faktiskt tillhör den historiske Johannes. Men tyvärr så ingick inte denna sevärdhet i vår Efesus-tur! Jag var otroligt besviken. Inte heller fick vi se platsen där Konciliet i Efesus hölls år 431. Nästa gång åker vi inte med Vings-guidade turer.
Så vad tar jag med mig från allt detta? Många saker. Att få en tydlig inre bild av hur landskapen och städerna runt Paulus tid såg ut levandegör Apostlagärningarna, men främst av allt så får jag en bättre bild av den historiske personen Paulus som levt i tid och rum, den mannen som av Gud fick nåden att se den uppståndne människan Jesus.
/Pär
Pär vid ed Ixthys-symbol
Gunnels plats i rymden 
Mycket intressant att läsa om Pärs ”kärlek” till Paulus. Vi borde alla bli mer gripna av de historiska personerna. Och så sant – vi hednakristna är ett resultat av Paulus missionsresor – vi har blivit inympade i det äkta olivträdet.