Hemligheten

Det var i början av år 2000-talet. Debatten var livlig. Debatten var hård också och onyanserad: ”Jag har rätt och du har fel.” Ungefär. Vi var många olika viljor på ett debattforum, som egentligen var tänkt för unga från 12 års ålder och upp till 20+. Det började så bra och bibelsajten fick bra kritik. Tills vi äldre gav oss in i debatten och hade rätt…

En av alla frågor var om judarna i synagogan hade svensk översättning  genom översättningen i Bibel 2000 i deras ”bibel” till gamla testamentets texter. Det påstod jag och blev så motsagd. Ibland är det bra att vara envis. Så jag ringde synagogan i Göteborg och var välkommen på besök och att få köpa denna ”bibel” på hebreiska och svenska (Chumash). Får jag vara så barnslig och sen berätta hur lycklig jag blev över att få läsa 1 Moseboken med början på slutet av boken och bläddra framåt?

Det blev en plats kvar i minnet från min balkong, där jag satt och kom till orden:

”…Stanna här med åsnan. Gossen och jag vill gå ditbort. När vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er.” (1 Mosebok 22:4)

Kan det vara så att vissa personer har tusentals tankar i huvudet samtidigt, som flyger åt alla håll inom Svenska Kyrkan och runt på kartan i Mellersta Östern? För visst är det så att den vanligaste trosbekännelsen har blivit ifrågasatt och under debatt? Visst är det så att Kyrkans högsta ämbetsmän krånglat till det med ett annat sätt att tänka? Jag för min del fick vara ett barn i barndomen och söndagsskolan. Om Gud prövade Abraham med att han skulle gå och offra sin son, så var det fråga om en prövning och som blev bra genom berättelsen om Jesus som Guds son.

En av alla debattörer i bibelsajten påstod, att inte en enda profetia i Gamla Testamentet hade gått i uppfyllelse. Vem som helst fick komma med motargument. Han kunde smula sönder dem bums. Jag tackade ”nej” till hans erbjudande. Och satt på min balkong en tidig morgon och fick syn på orden: ”…när vi har tillbett, skall vi komma tillbaka till er.” (1 Mosebok 22:5)

Vilka vi? Det var ju Abraham och Isak – far och son och sonen skulle offras! Ingen mer fick gå med på denna tunga vandring. De andra skulle stanna kvar där de var och vänta. Som om vänta inte är tungt också? Sen skulle de komma tillbaka!

Just där började glädjen att porla inom mig. Far och son skulle komma tillbaka trots vad Herren sagt om offer av sonen! Ja, det är minsann tungt att bara vänta på vad som skall ske. Kan någon hindra tankarna på far och son i Getsemane? Visst fanns fadern med där? Visst fick lärjungarna stanna och inte vara med i den svåraste stunden? De somnade och kom inget ihåg om Abraham och Isaks vandring upp på Moria berg.    (Matt 26:36-46)

Det var den 27 augusti år 2004, som jag stred om att ha rätt bibeltolkning. Sen blev det inga mer strider och jag blev avstängd. Hur kan någon gammal människa få vara kvar bland unga, som skall lära sig historisk kritisk bibelsyn på vetenskaplig grund?

Hör här! Jag är född på landet och mina föräldrar fick en granne, som ägnade sig åt får. På våren fick de lamm. När tackorna fick sin mat sprang alla lammen fram och tillbaka på den öppna ytan på gärdet. Då var det fart. De tvärvände vid staketet och sprang alla samtidigt vilda av livslust. Så jag har sett lamm och fler än sju samtidigt och att de inte kan stå still.

Abrahams herdar blev en gång osams med Abimeleks herdar om en brunn som Abraham grävt. Det fick bli en uppgörelse mellan ägarna, som var juridiskt bindande på den tiden. Detta står i kapitlet innan. Undrar just hur Abraham hade tänkt sig, att sju lamm skulle kunna stå stilla tills uppgörelsen var klar? Abimelek frågade Abraham vad han menade med de sju lammen. (1 Mosebok 21:29)

Ja, varför inte tänka på Jesus som Guds lamm, som tar bort världens synd?

De gjorde upp om äganderätten till en brunn, som Abraham grävt. Är det då så konstigt om jag associerar till en annan brunn som Jakob, Abrahams barnbarn grävt senare i tiden? Är det så konstigt, att jag tänker på Josef,  som son och Jakob som far? Jakob skickade Josef att söka efter sina bröder just vid denna brunn? (1 Mosebok 37:12-17).  Är det inte nära då att tänka på Jesus, som kom till sina egna? Visst är det lätt, att tänka på vilken väg Jesus måste gå för att leta efter sina bröder? Det är ett bra sätt att läsa bibeln på att följa personernas vandring via en karta. En dag kom Jesus fram till Jakobs brunn och var törstig. (Joh kapitel 4) Just där sammanfattas allt i Jesus. Den tro på Gud som Abraham hållit sig till och den brunn han grävde en gång är en profetia framåt i tiden mot Jesus, som skulle komma med livets vatten. Som jag upplever texten.

”Det står mer men aldrig mindre i bibelns texter”. Det var ord av en rabbin. När Jesus uppstått från de döda gick han som en främling bredvid två av hans lärjungar och lyssnade på deras sorg och förlust. (Lukas 24:13-33) Sen gick han igenom alla skrifter med början på Moseböckerna och visade på att Messias måste lida allt detta som hänt under påsken i Jerusalem. Det står om Jesus överallt i Skrifterna (Gamla Testamentet)!

Tusentals tankar kan fara hit och dit i min hjärna samtidigt. Det som är svårt är koncentration. Det är svårt, att inte berätta allt vad jag sett samtidigt! Jag skulle ju bara upp till bevis att profetiorna i Gamla Testamentet gått i uppfyllelse!

Som sagt. Ibland är det bra att vara så envis. Där ute på min balkong hände det, att jag fortsatte läsningen bakifrån och framåt utan att kunna förstå hebreiskan. Lite ovant att bläddra på detta sätt men sen kommer att Isak behöver en hustru. Abrahams mest trovärdige tjänare får uppdraget att söka denna hustru ur Abrahams egna sammanhang. Inte bland fiender. Om Jesus visat på, att det står om honom överallt, så finns han ju här också i kapitel 24? Kan det inte vara så att bildspråket från bibeln håller på att glömmas? Hur många i den unga generationen kan vad ett förbund innebär mellan Gud och en människa eller mellan Gud och en familj eller mellan Gud och en hel släkt och sen ytterligare ett nytt förbund?

Det är skillnad mellan äktenskap och sambo! Det är en historisk verklighet, att Israel som folk följde Herrens ledning genom öknen en gång. Detta kallar Herren själv för ”som en brud följer sin brudgum”. Johannes Döparen kallade sig själv för brudgummens vän. Det håller att tänka på. Vem sökte Johannes Döparen bildligt talat en brud åt?

Jo, så är det. Summan av Guds ord är sanning och hans rättfärdiga domslut är eviga. Det är tryggt att veta, att det håller att bygga på. Det håller att pröva. Felaktiga tolkningar håller inte i längden.

Så till hemligheten. Den står det om i Efesierbrevet kapitel 5:25-33. I Ruts bok står det om hur Noomi förberedde sin sonhustru Rut för nytt äktenskap. Rut var moabitiska och hade blivit änka precis som svägerskan Orpa och tillhörde ett fiendefolk till Israel. I Esters bok står det om en judisk kvinna Ester, som förbereddes att bli drottning. Bibeln använder begrepp som förbund och äktenskap och talar om ett kommande bröllop.

Det är visst bara strutsen som kör ner huvudet i sanden och inget vill se.