Feministteologi

Min dröm är att få kunna skriva något begripligt. Den som vill ha en blogg skall veta vilken målgrupp som en vill nå. Detta tycker jag är omöjligt och tyckte så från början. Hur kan en skriva rakt ut i luften och välja rätt lyssnare?

Så jag fortsätter prata mest för mig själv i försök att sortera egna tankar som virvlar runt i huvudet – det stackar huvudet som fått den ena smällen efter den andra i hårda parkettgolvet eller hårda asfalten. Minnet från långt tillbaka i tiden är det inget fel på. Det ligger inte nära och är inte så kallat närminne.

År 1955 var jag eld och lågor och kunde inte få nog av bra föreläsningar i anatomi och fysiologi. Föreläsarna var så bra på att rita och berätta. Jag hade redan läst det i bibeln om benen i min kropp och om blodet. Så fick vi detaljerad beskrivning av kroppens alla ben och ledernas funktion. Leden i tummen är alldeles speciell och bra åt olika håll.

I bibeln finns kapitel 37 i Hesekeils profetia om framtiden. Då begrep inte många hur detta skulle gå till med ett rassel i alla torra ben utströdda överallt. HERREN skulle låta ande komma in i benen och fästa senor och kött mellan. Han skulle sammanfoga det ena benet med de andra. Spännande läsning men obegriplig då att detta hänt redan den 14 maj 1948. HERREN hade kallat hem judar från hela världen och jag minns den sändningen i radion. Det var alldeles tyst i vårt kök. Mina föräldrar liksom höll andan. Något de visste skulle komma hade kommit. Israel blev en stat!

Det var en professor i anatomi som ritade ben och leder på tavlan så snabbt och bra. En annan föreläste om blodets förmåga i kroppen. Och hela blodomloppet måste vi kunna sa de med eftertryck till oss unga sjuksköterskeelever. Det var så intressant, att mina föräldrar fick hela föreläsningen, när jag kom hem. De fick namnet på läkaren och föreläsaren också. Min far tyckte inte han var något märkvärdigt, som suttit på vår kökssoffa som barn.

Ridå.

Men nu är det märkvärdigt för kvinnor föreläser i TV4 på ”bästa sändningstid” efter 10 hos Malou. Nuet finns inte längre utan var för runt fyra år sen och satte djupa spår i mig. Vi är framme vid poängen: feminister. Gunilla Thorgren är författare, journalist och skribent. Ebba-Witt Brattström litteraturvetare, professor och feminist. Boken som kommit ut och som var grund för samtalet heter: ”Guds olydiga revben”. Det handlade om bibelns kusliga kvinnosyn.

Sen NT81 kom ut (en provupplaga till B2000) har jag undrat på de fyra kvinnorna i släktforskningen i Matteus evangelium. Varför var just dessa fyra markerade bland alla män som födde en son?

Sen dess har jag fortsatt att forska efter programmet med feministerna hos Malou. Det absolut grymmaste exemplet på kvinnoförtryck i bibeln borde vara i Domareboken kapit 19.

Därför vågade jag skriva, att alla tolv delarna av en misshandlad kvinna till döds har ropat till Gud i himlen sen dess. Abels blod ropade till Gud innan detta hände. Alla tolv delarna som blev kringspridda fortsätter att ropa till Gud i himlen, tills han sammanfogat sin egen brud inför Lammets bröllop i himlen.

”Kvinnan” i bibeln är ett begrepp precis som ”Sara” är urmodern för den fria kvinnan. En kvinna kan göras i ordning för bröllop.

(Män får finna sig i att få ingå i den skaran. Fest skall det bli för de som vill vara med.)

Livet är i blodet.

Det är skillnad på draksådd och somt som föll i den goda jorden. Det är skillnad på Satans lögn och Guds sanning. Det är skillnad på att vara naken inför Gud eller klädd.

Så den som vill veta sanningen behöver bara läsa bibelns tre första kapitel och sen komma till det fjärde. Tidens början hör ihop med denna tids slut. Ett oskyldigt djur måste dö för att HERREN Gud skulle kunna göra kläder åt olydiga, skamfyllda, nakna människor. Att bli klädd inför Gud är det samma som att bli rättfärdiggjord genom tro på Jesu död i vårt ställe. Det är detsamma som att stå i den stora vitklädda skaran inför Lammets tron i himlen senare.

Det är skillnad mellan förlorare och segrare. Det är skillnad mellan hat och kärlek. Vi älskar därför att han först har älskat oss och gett sitt liv till lösen för många. Därför kan vi läsa om Gomer som en sköka, hustru, äktenskapsbrytare och sköka igen i Hosea bok. Hon blev älskad, äkta hustru, älskad igen och friköpt ur sitt slaveri som prostituerad! Därför kan vi läsa om Israel som en fallen kvinna och Juda som systern. Därför kan vi läsa om Jesus, som kunde Israels historia från början och visste varför han var sänd av Gud till ”kvinnan” i Samarien. Det var folket där som fallit djupast från lagens bud. Ingen fanns som kunde hålla lagen.

Därför kan vi öppna bibeln idag och låta Guds kärlek strömma mot oss! Jesus finns överallt i Skrifterna – dold i berättelserna eller uppenbar. Kärleken från Gud tvingar sig aldrig på någon. Den som önskar förneka, att den är gestaltad i Höga Visan mellan HERREN och bruden får fortsätta med det.

”…ifråga om synd”, sa Jesus, ”ty de tror inte på mig.”

En egen teologi

”Det här stämmer ju inte med bibeln,” sa jag när jag läst boken ”Om Gud” av Jonas Gardell.

Av en teolog fick jag svaret, att det är hans teologi. Punkt slut. Sen det samtalet har jag utvecklats och fattar, att var och en kan ha sin egen teologi. Var och en är en egen individ och vi har rätt att tolka som vi känner för. Vi har åsiktsfrihet och religionsfrihet i Sverige.

För fyra år sen ungefär hade ”Malou efter tio” ett program i TV4 tillsammans med två lärda feminister. Programmet bygger på författaren Gunilla Thorgrens bok:

”Guds olydiga revben”

Hela programmet som går att följa via Youtube handlar om bibelns ruskiga kvinnosyn. Det var inte deras teologi. De hade ingen bara lusten att ifrågasätta bibeln utan förkunskaper. Som exempel blev det bibelns mest ruskiga kapitel bland många ruskiga: Domareboken kapitel 19. Någon skrev på Facebook om programmet och jag såg det gång på gång för att inte missa något.

Så vetgirig är jag. Sen köpte jag boken…

Den är oläst men väckte mitt intresse för bibelns kvinnosyn ändå mer. Bibeln är Guds ord för mig men ondskan är inte hans! Ondskan blev så stor en gång, att han ångrade sin Skapelse. Under hundra år hade Noa uppdraget att lyda en ritning till räddning för honom och hans familj. Sen kom vattnet.

Senare beskriver bibeln att två för stora familjer måste dela på sig genom ett val. Lot fick välja först och valde det bästa området för sig, mågarna, döttrarna och sina husdjur. Senare kommer ett ruskigt hot som ser helt obegripligt ut. Lot ville hellre rädda männens skinn än döttrarnas.

Bibeln är sanning och obegriplig för den som inte vill se helheten. Ingen människa kan bemästra ondskan som råder fortfarande. För Gud är kvinnan som en brud som följer sin brudgum genom lång ökenvandring till ett löftesland fritt från träldom. En levit skulle inte ha en bihustru! En levit var av Levi stam och fick inget eget område i löfteslandet. Leviterna skulle tjäna alla de andra elva stammarna i templet och gudstjänsten. Kvinnorna skulle inte lämnas ut till fiender och våld. Det var inte Guds vilja! En missbrukad kvinna till döds är en död kvinna och kan inte få liv igen! Alla Israels områden i löfteslandet fick del av det ropet till Gud allas Skapare. Tolv är ett förbundstal. Laban lurade Jakob på den äkta hustru, som han tjänat för i sju år som slav.

Herren Gud tänker ut var göras kan för att den förskjutna inte skall förbli förskjuten. Frälsningen kommer genom judarna och gäller dem först och främst.

Som jag ser det har jag ingen egen teologi utan tror att Jesus dog för alla, uppstod och har lovat komma tillbaka för att hämta sin älskade brud. Under tiden gäller det att tron på Jesu Guds son blod renar från all synd. Vi kan inte leva livet åt varandra. En egen teologi håller inte som grund för frälsning.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan är lagd.

P.S. Det är söndag hela dagen och bra att läsa bibeln. Tag fram en karta via Google på fördelningen av löfteslandet till de tolv stammarna. Det var Herren som satte gränserna. (Josuas bok). Det går att läsa bibeln på många olika sätt. Jag för min del har varit intresserad av bildspråket i HERREN och Israel, HERREN och församlingen och HERREN och den enskilda människan som tar emot erbjudandet om ett förbund/äktenskap. Rebecka är urmodern, som fick frågan om hon ville följa och blev brud åt Isak (löftessonen, som hon inte ens sett ännu).

Israel tecknas i bibeln som äktenskapsbrytare och sköka i Hoseaboken. Israel och Juda är som värsta horan i Hesekiel kap 23. Israel är leret i krukmakarens hand, som misslyckas Jeremia kap 18, men HERREN är som krukmakaren och börjar om och gör något nytt. Israel är som kvinnan som haft fem män och den hon nu har är inte hennes man Joh kap 4 med trolig syftning av Jesus till 2 Kungaboken 17:24 -och framåt enligt bibelforskare. Bibeln använder olika sätt att berätta summan av historien från evighet till evighet.D.S.

Ohola och Oholiba

Idag får du rita en oval själv. Den som fattas. Nu är vi två kvinnor i samarbete, som berättar om kung Jesus i vårt liv. Läs Alma-Lenas kommentar först till ”Släkttavlan” i Matteus kapitel 1, som intresserar oss. Vi kan fortsätta en märklig kontakt som uppstod bland lärde män, som hoppade över våra små försök att få vara med i olika debatter. De var som att männen inte såg oss! Teologi är männens revir!

I Jesu släkttavla nämns fyra kvinnor som sticker ut – varför?

Ohola och Oholiba är två kvinnor i bibeln och är systrar och horor. Det står för de tio stammarna i Israel och de två som kallades Juda. Alla övergav sin rätte man Herren Gud, som var som en brudgum för dem och älskade dem. Det skulle inte vara två. Det skulle vara ett folk och en Gud. Det skulle inte vara en äldre, ful syster och en vacker, som Herren valde bland och förebildad av Lea och Rakel. Men nu är Israel historia! Nu är det så att Herren tänker ut vad göras kan för att den förskjutne inte skall mista livet och dö. (Se 2 Sam 14:14) Och ingen kunde eller kan hålla Lagen.

Bibeln talar i klarspråk om äktenskapsbrytare, skökor och horkarlar. Samaria får heta Ohola. Jerusalem får heta Oholiba. Läs Hesekiel kapitel 23 och få grepp om smärtan i Guds hjärta.

Var gärna med i samtalet! Använd sökrutan. Första kvinnan som hjälpte mig var Rose-Marie. Då var jag gråtfärdig över att det inte går att få hjälpa till med bibelkunskap i församlingen bland unga- det finns ingen efterfrågan. Rose-Marie kunde dataspråket och sa: ”Jag hjälper dig.” Tjugo år har gått sen dess.

Visst talar bibeln och breven i NT ofta om ”käre bröder”. Det stora bildspråket är ändå en brud som följer sin brudgum på väg till bröllop.