Min dröm är att få kunna skriva något begripligt. Den som vill ha en blogg skall veta vilken målgrupp som en vill nå. Detta tycker jag är omöjligt och tyckte så från början. Hur kan en skriva rakt ut i luften och välja rätt lyssnare?
Så jag fortsätter prata mest för mig själv i försök att sortera egna tankar som virvlar runt i huvudet – det stackar huvudet som fått den ena smällen efter den andra i hårda parkettgolvet eller hårda asfalten. Minnet från långt tillbaka i tiden är det inget fel på. Det ligger inte nära och är inte så kallat närminne.
År 1955 var jag eld och lågor och kunde inte få nog av bra föreläsningar i anatomi och fysiologi. Föreläsarna var så bra på att rita och berätta. Jag hade redan läst det i bibeln om benen i min kropp och om blodet. Så fick vi detaljerad beskrivning av kroppens alla ben och ledernas funktion. Leden i tummen är alldeles speciell och bra åt olika håll.
I bibeln finns kapitel 37 i Hesekeils profetia om framtiden. Då begrep inte många hur detta skulle gå till med ett rassel i alla torra ben utströdda överallt. HERREN skulle låta ande komma in i benen och fästa senor och kött mellan. Han skulle sammanfoga det ena benet med de andra. Spännande läsning men obegriplig då att detta hänt redan den 14 maj 1948. HERREN hade kallat hem judar från hela världen och jag minns den sändningen i radion. Det var alldeles tyst i vårt kök. Mina föräldrar liksom höll andan. Något de visste skulle komma hade kommit. Israel blev en stat!
Det var en professor i anatomi som ritade ben och leder på tavlan så snabbt och bra. En annan föreläste om blodets förmåga i kroppen. Och hela blodomloppet måste vi kunna sa de med eftertryck till oss unga sjuksköterskeelever. Det var så intressant, att mina föräldrar fick hela föreläsningen, när jag kom hem. De fick namnet på läkaren och föreläsaren också. Min far tyckte inte han var något märkvärdigt, som suttit på vår kökssoffa som barn.
Ridå.
Men nu är det märkvärdigt för kvinnor föreläser i TV4 på ”bästa sändningstid” efter 10 hos Malou. Nuet finns inte längre utan var för runt fyra år sen och satte djupa spår i mig. Vi är framme vid poängen: feminister. Gunilla Thorgren är författare, journalist och skribent. Ebba-Witt Brattström litteraturvetare, professor och feminist. Boken som kommit ut och som var grund för samtalet heter: ”Guds olydiga revben”. Det handlade om bibelns kusliga kvinnosyn.
Sen NT81 kom ut (en provupplaga till B2000) har jag undrat på de fyra kvinnorna i släktforskningen i Matteus evangelium. Varför var just dessa fyra markerade bland alla män som födde en son?
Sen dess har jag fortsatt att forska efter programmet med feministerna hos Malou. Det absolut grymmaste exemplet på kvinnoförtryck i bibeln borde vara i Domareboken kapit 19.
Därför vågade jag skriva, att alla tolv delarna av en misshandlad kvinna till döds har ropat till Gud i himlen sen dess. Abels blod ropade till Gud innan detta hände. Alla tolv delarna som blev kringspridda fortsätter att ropa till Gud i himlen, tills han sammanfogat sin egen brud inför Lammets bröllop i himlen.
”Kvinnan” i bibeln är ett begrepp precis som ”Sara” är urmodern för den fria kvinnan. En kvinna kan göras i ordning för bröllop.
(Män får finna sig i att få ingå i den skaran. Fest skall det bli för de som vill vara med.)