Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Rättegången

Ur boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Han hade ett förflutet som narkoman och kriminell. Det följs åt så ofta. Så hände undret i hans liv, att han fick ett möte med Jesus kanske inte lika dramatiskt som det Saul från Tarsus hade upplevt en gång.
Men ändå. Det gamla var förgånget och något nytt hade kommit. Trodde han.
Så hände det, som inte får hända. Han fick ett återfall där han blandat sprit och narkotika blivit våldsam, slagit sönder en stor fönsterruta och sen gjort motstånd mot tjänsteman det vill säga polisen.
Som ett brev på posten kom ångesten och ångern och ruelsen. Det kom ett fysiskt brev också om inställelse till rättegång.
I det tillståndet mötte han mig med sin berättelse och de förtvivlade orden.
– Jag orkar inte en rättegång till! Kan inte du gå i mitt ställe?
Ja, så blev det. Han skrev en fullmakt åt mig och när åklagaren läst upp brottsrubriceringen och brottet och ställt frågan om NN erkänner brottet, så skulle jag svara: «Ja».

Efter denna händelse fick jag en aha-upplevelse. Det var ju så det hade gått till i himlen en gång. Gud såg människornas förtvivlan. Gud såg, att vi inte orkade stå till svars för vad vi gjort av brott. Gud frågade sin ende son:
– Kan inte du gå i deras ställe och erkänna det du blir anklagad för?

Och Jesus lämnade himlens härlighet. Han blev människa som vi och var frestad precis i allting som vi. Dock utan att synda.
Sen började anklagelserna. Dom haglade över honom. Efter det piskades han blodig. Alla rop ljöd, att han var skyldig till döden på ett kors.

Jesus hade fått fullmakt av Gud att gå på den rättegång, som ingen av oss orkar gå på. Han sa «Ja» i vårt ställe och tog på sig våra brott. Han led döden i vårt ställe. I mitt ställe.
Och jag är fri.

korset4Golgata Teckning av Dagmar Holmqvist

Åsikter och insikter

Det är inte nödvändigt, att ha åsikter om allt. Jag har den åsikten att här behöver städas före påskhelgen. De flesta anser, att detta är inget att ha åsikt om utan bara att se till att det blir gjort. En åsikt kan bli en insikt och ett tvättat fönster kan bli en utsikt minsann, som blir njutbar!

Det finns massor av åsikter om barns andliga behov eller om det är hjärntvätt i kyrkornas söndagsskolor. Hur var det nu med den naiva sången om Noas ark i förra bloggposten? Är det åsikter eller insikter? Kan någon vetenskapsman formulera upplysningen bättre? Det fanns en man, som vågade lyda Herren oavsett detta orealistiska bygge på torra land under så lång tid. Han heter Noa.

År 1991 kom det ut en provöversättning till Bibel 2000 av Bibelkommisionen:
”TRE BIBELBÖCKER FÖRSTA MOSEBOKEN ORDSPRÅKSBOKEN JEREMIA”
Karl-Gustaf Hildebrand har skrivit förordet.
Detta förord den gången satte myror i huvudet på mig för denne lärde man kunde så mycket om mångas åsikter. Detta gällde bland annat berättelsen om Noa saga eller myt. Därför vågade jag sätta in en gammal söndagsskolesång om just Noas ark. Tänk, om författaren till den enkla sången inte hade några åsikter utan bara insikter? Kan det bli så? Och är det jag, som inte fattar begreppet ”myt”?

För min del har jag fått växa upp med söndagsskola utan rörelsesånger. Det fanns ingen flanellograf heller bara torra, sakliga berättelser och sånger ur söndagsskolans sångbok. Som barn hade jag inga åsikter om det var sant eller inte. Som tonåring ville jag ha mera. Åsikter har jag om allt annat men insikter är något annat.

Det har nästan blivit fula ord talet om att lyda. Därför har begreppet ”Israel” blivit obegripligt och mytologi väger tyngre än sanningen. Visst är det beundranvärt att kunna olika folks gudar! Visst är det bra att kunna gammal historia! Till detta behövs kartor! Det behövs för att kunna se proportionerna på en lydig mans vandring till exempel som Abraham var och jämföra det med de stora mäktiga folken runt omkring.

Noa byggde efter den ritning han fått av Herren långt tidigare. Mose och folket byggde i allt som Herrens sagt genom en ritning till Mose senare än Abraham. Måtten har en så fin harmoni. Ändå senare i tiden blev det ett tempel där Salomo lydde Herren i början av sitt liv. Innan dess hade Israels folk varit lydiga utan att förstå innebörden av riterna. Försoningsdagens offer pekar fram mot Jesus död på ett kors. Det blodet blev givet en gång för alla och renar från all synd.

Budskapet i Noas bygge av en ark håller också!

Summan av Guds ord kan ge många åsikter men också mer och mer insikter.

KartaIsrael är som en liten prick bara bland de stora mäktiga rikena runtomkring

Noa

Det är söndagsmorgon och dags att förbereda ”söndagsskolan”. Eller hur? Visst är det lämpligt att börja med en rörelsesång? Den får inte glömmas sången om Noa! Filmen om honom har haft premiär och många har redan sett den. Bra eller dålig? Sevärd? Det vet jag inte ännu. Hitintills har jag några bloggposter om regnbågen i skyn. På vad sätt motsätter vetenskapen några väl valda formuleringar i den gamla boken, som kallas bibeln? Både vetenskapsmän och allmänhet vet nu för tiden hur det går till när regnbågen visar sig i skyn. Det som fattas är summan av Guds ord som är sanning enligt bibeln. Det håller att pröva minsann!

Om jag vore en liten mus

1.Om jag vore en liten mus, ville jag bo uti Noas hus.
Ville jag se den mannen stark bygga på sin ark.

2. Noa Herren på orden tog. Spikarna dansa´och hammar´n slog.
Arken han byggde efter mått, som av Gud han fått.

3. Skratta du, men det gör ej jag, för jag vet att till sist en dag,
räddas blott den som på Herren tror och i arken bor.

Teologen Stefan Gustavsson om Noa

 

”Min båge sätter jag i skyn…”

Foto: Lars Ahgnell

 

Foto Lars Ahgnell

Var finns biskoparna?

Den 20 mars är en särskild dag för mig. Äntligen hade jag lyckats ta mig ut på nätet och fått fram den första meningen. Blivit synlig. Sen dess har det varit en enda berg och dalbana. Året var 2000 och motgången var, att det gick att stänga av min röst några år senare. Först var det tillrättavisningar, sen hot och till sist släcktes min möjlighet att vara med i debatt under rubriken ”Bibeltolkningar”. Agendan hade blivit mer och mer synlig. Där kommer min fråga:

Var fanns biskoparna?

År 2002 beställde jag ett enskilt samtal med föreståndaren i Smyrna Jack Tommy Ardenfors. För visst har vi en enda bibel men olika översättningar, som kan jämföras? Visst är det så att kyrkor och samfund tolkar olika angående dopet och annat? Frågan gällde teologi, som det inte pratas om tycker jag inom den pingstförsamling, som jag tillhör. Kan var och en ha en egen teologi, tolka efter den egna uppfattningen?

Det gällde allt jag mött inom Svenska Kyrkans Ungas bibelsajt. För de SKU stod bakom och andra lämnade ekonomiska bidrag. Det är skillnad på det fick jag äntligen veta, när jag pressade någon i Svenska Bibelsällskapet. Sajten var för unga mellan 12 – 20+, så vad hade jag där att göra? Jag får skylla mig själv som trodde, att jag kunde få vara med och dela med mig av min bibelkunskap. Bibel 2000 hade just kommit ut och de unga skulle informeras mot fundamentalister (och om homosex som OK). Fundament är synonymt med grund. Är det tillåtet att rycka undan grunden för unga människor och inte undervisa om poängen i bibeln som är Guds förbund och förmåga att hålla sina löften genom Jesus Kristus?

Skall jag skämmas över i min församling, att jag efterlyser bibelstudier? Om jag fattat rätt skall bibelns budskap tolkas i kyrkan/församlingen tillsammans men en och en tar ställning för eller emot vad Jesus Kristus gjort genom sitt liv, sin död och uppståndelse.

Miljonsatning med RFSL/RFSU som läromästare i Svenska Kyrkan

Äktenskap samboföhållande och skilsmässa

Den 10 april hittar jag denna blogg:

Tankar i natten Leo Holtter

Söndagsskolan – den tidlösa

Det var en mörk och regnig dag med några ljuspunkter igår. Ljuspunkten var en oväntad kontakt på Facebook, som tror att jag kan lämna mina hjulspår. Det skall bli riktigt intressant, om det kommer att fungera. Det gäller att lära sig nytt. Det gäller överkurs på universitetsnivå. Å andra sidan är det tillåtet att söka själv hos de gamle lärda födda på 1800-talet med gammal skrivstil. Jo, det går att träna på. Hellre det än universitetsspråk för min del. Mitt i allt rann det till en gammal kör:

”O ljuva hemvist för Jesu vänner. Där finns ej mera en sorgens tår.
Ty syndagiftet ej mera bränner. De äro läkta de djupa sår.”

Precis så beskiver Peter Fjellstedt om ormens gift som brännande, dödligt i sin förklaring till 4 Mosebok 21.
Exegeten och teologen Gunnel André har skrivit boken:
”DET STÅR SKRIVET
Med inblick mellan raderna”

Det gäller kyrkoårets texter från Gamla Testamentet och jag ringde min goda vän pensionerade prästen Ulla Welén för att fråga vilken årgång, som vi befinner oss i. Det är för och nackdelar att vara pingstvän och bara f.d. ”missionare”. I Svenska Missionskyrkan på min tid följde vi de föreslagna predikotexterna. Egotrippad som jag är fick jag en stor, tjock bok i julklapp av mig själv. Det hela gedigna arbetet bjuder en annan Gunnel på – en ny Facebookvän.

Ormen finns inte förrän i tredje årets föreslagna texter från 4 Mosebok 21:4-9 på det sätt som jag ville läsa om honom. Det är Johannes tydliga koppling mellan kopparormen i öknen och Jesu död på ett kors för världens frälsning. Joh 3: 14 –
Här kommer en upplysning till om mig. Jag har missat att köpa den almanacka, som har alla föreslagna bibeltexter för varje söndag under året. Den är slutsåld nu. Nu är det sagt och idag är det den 6 april. Vi närmar oss påsk! På torsdagskvällens bönemöte fick vi sjunga:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus med sig förenat människa med Gud igen
Brusten är templets förlåt Vägen är öppen fri
Öppen till nådastolen för dig och mig.”

Så till rubriken. Äntligen har jag fattat, att jag har rätt att berätta det jag vet som en gammal söndagskolfröken (underförstått då inte som en kvinnlig präst). Jag skall inte ge någon mer länk till Dag Sandahls blogg. Om jag sätter in länkar här till mina egna äldre bloggar om patriarkerna, så kan det bli kronologisk ordning så småningom. Att jag inte tänker bli någon feministteolog det har jag skrivit förut minsann.

Nu gäller det bara att komma ihåg söndagens rubrik: Söndagsskola

Barnavännen140Barnavännen år 1935

P.S. Texten på framsidan i söndagsskoltidningen från år 1935 lyder under rubriken: Ett underbart möte
”Och han uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom —
han gick in och stannade kvar hos dem. —
Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, välsignade det och gav dem —
då öppnades deras ögon och de kände igen honom,—
men då försvann han ur deras åsyn.” D.S.
Ur Lukas kap 24:13-32

Här kommer den första länken ur mitt eget förråd skriven för snart fyra år sen:
Försoningsdagen

Försoningsdagen

Fängelset

Det är historia nu med Härlanda som fängelse. Långholmen är ett annat fängelse som blivit historia. Båda har blivit vandrarhem.
En gång i tiden har jag varit fängelsebesökare frivilligt utan att vara anhörig. En gång i tiden var det första besöket på ett fängelse och det var på Hinseberg. Vi som besökare hittade inte ens rätt väg att komma dit utan åkte över en pontonbro i ett vatten utanför Frövi samhälle. Den var farbar då för en bil utan mötesplats för någon annan. Den blev avstängd för biltrafik så småningom. Broförbindelsen var en upplevelse i sig.

Nu skall det handla om ett foto från Härlanda samlingssal för bio eller gudstjänst. Så det var ingen altartavla internerna fick i uppgift att måla. Vilka det var som ville måla vet jag inte men jag blev lika fascinerad vid varje besök. Hur hade de tänkt?

Nyligen fick detta mitt gamla foto av den stora tavlan komma på min tidslinje i Facebook. Skulle någon kommentera? Skulle någon tolka? Allt skall ju tolkas personligt. Eller också måste man fråga den som vet något om tillfället då tavlan målades och hur samtalet gick. Så blev det att jag samtalade med t.f.fängelsedirektören vid den tiden.

Det är ju bara de, som varit inlåsta, som vet om vilka frustrationer detta innebär. De är ju bara de, som vet vad de drömmer om. Fantasier eller verklighet med en egen idyll? Hur tar man sig från en obebodd ö utan någon båt?

Härlanda138Tavlan i f.d. Härlanda fängelse
(Klicka på bilden så blir den större och tydligare)

Där fanns vid ett tillfälle en finsk man, som målade sina tavlor som ett stort, mörkt, upprört hav i storm med en liten eka. I den fanns en man. Det var inte hela motivet utan från himlen kom en ljusstråle, som om någon upptäckt hans situation med sitt strålkastarljus. Det gick att få beställa en sådan tavla. Gissar att jag den gången tolkade på samma sätt som mannen gjorde. Här var det inte fråga om att få vara i fred – att få ha en egen plats ostörd. Det gällde bara hur räddningen skulle gå till.

Dessutom tänker jag på en stormig debatt i bibelsajten om kärlek. En kvinna målade Kärleken som Gud som ett enda stort hav där alla var en del – alltså delar av Gud både onda och goda. De kriminella hade ännu inte fattat och skulle fatta i nästa liv, om det inte gick i detta livet. Det var ett koncentrat av New Age och positiv utveckling i tid och i nästa och nästa. Alla tolkar. Ingen behöver vara rädd för döden. Den är en illusion skrev hon.

Bibelns undervisning är om fångenskap och frihet men inte hur som helst minsann. Det fattas bibelundervisning men inte kyrkohistoria och olika tolkningar. (Det är jag så innerligt trött på i bloggar och nätdebatter.)

Himlen väntar

Det är bara tre dagar kvar som chans att gå in på svt.se för att få se dokumentären:
”Lillhagen – fruktad och saknad”
Detta är en mycket viktig del av Göteborgs sjukvårdshistoria och landets för övrigt. Bernhard Öhrstedt är värd en eloge för sitt arbete och huvudpersonen läkaren Lena, som också var patient ibland, siste patienten Damir på avdelningen och överläkaren Frances som berättare.

Var kommer detta in då att himlen väntar? Jo, i dokumentären ser vi början av psykiatrisk vård på Vasa Sjukhus. Sjukhuset var en skräck i folkmun i Göteborg och kallades ”Brackan”. Skräcken för att hamna på Vasa Sjukhus har jag mött hos en gammal vän. Ingen förändring till ett bra sjukhus kunde ta bort de äldres uppfattningar och vad de hört om fattigdom och elände, som slutade med ”Brackan”.

Det var ett bra sjukhus på min tid som provelev på Göteborgs Sjuksköterskeskola år 1955. Några avdelningar inom ”Medicin” från Sahlgrenska Sjukhuset var på Vasa Sjukhus. Där mötte jag vänligheten själv på avdelningen bland personal och patienter. Det var på den tid då det var tillåtet med en orgel mellan två avdelningar, öppna dörrar på kvällen och en psalmsång. Fler än en sjuksköterska kunde spela orgel och sjunga i början av 50-talet. Det var tillåtet då.

På avdelning G mötte jag dem, som trodde på Gud både i personal och bland patienter. Men inom sjukvården är det inte tillåtet att inleda ett andligt samtal. Det lärde mig husmor på lasarettet i Vänersborg tidigare. På avdelning G fanns en patient av den första typen pingstvän. Han kunde sin bibeln och citerade en bibelvers då och då. Detta irriterade en av sköterskorna särskilt. Så blev han sämre och kunde inte gå runt med sitt positiva budskap på avdelningen. Hans sista dag kom i enskilt rum och det var min uppgift att försöka mata honom. Han tackade ”nej” så artigt och mjukt. Han var så dålig, att han hade grindar för sängen. Det blev sjuksköterskans tur att gå in med medicin. Precis den sköterska, som visat irritation på hans sätt att bjuda på en bibelvers då och då. När hon stod där framför honom med hans medicin sträckte mannen ut sin hand till sängbordet genom sänggrinden och höll sen bibeln högt upp i luften med orden:

”Nu vilar jag i Guds hand!”

Sen dog han i vittnets närvaro. Och hon berättade för oss andra. Hon berättade för de anhöriga. Jag fick höra både hennes berättelse och berättelsen, som de anhöriga kunde bekräfta. Himlen väntade och jag kan fortfarande se denne lugne, trygge man framför mig och höra hans sista ”nej tack” till lite frukost. Himlens härlighet väntade på honom.

Jag för min del vaknade mitt i natten och undrade hur jag skall få till det. Min egen historia är ju sjukvården som personal och patient och om Gud, som inte får nämnas.

Våga tala om psykisk ohälsa

Det var en fin morgon på Hönö i juli 2010, när jag hämtade in dagens Göteborgs-Posten. Från och med den dagen fattade jag mitt beslut. Det är inte rätt att vara så feg och rädd om eget skinn, att jag fortsätter tiga om vad jag vet. Snart har det gått fyra år sen mitt beslut att delta i upplysning om vad psykisk ohälsa kan innebära. Och det går inte att dela en människa i psyke eller kropp!

I Göteborgs-Posten fanns en helsida med Anneli Jäderholms berättelse om att leva med en psykisk sjukdom. År efter år har hon fortsatt att ge information till psykiatripersonal och allmänhet genom föreläsningar och artiklar. Andra ställer upp på liknande sätt och skaffar utbildning i att förmedla kunskaper på bättre sätt.

Nu är det sex dagar kvar som dokumentären ”Lillhagen – hatad och saknad” ligger kvar i arkivet på Svt.se Passa på att se den!

Den dokumentären av Bernhard Öhrstedt är sevärd av många anledningar. En läkare Lena berättar om sin egen chockupplevelse av att vara läkare i tjänst på en förmiddag och inskriven på vårdintyg på S:t Jörgen på eftermiddagen – tvångsintagen på grund av att hon varit öppen och berättat om sin mammas bipolära sjukdom och en morbrors självmord.
Detta visar på att personal inom sjukvården har svårt att hantera sin egen rädsla. Bältesläggningar missbrukas i förebyggande syfte många gånger. Det går att samtala även med en person i psykisk obalans! Det går att motivera val av medicinering utan tvångssprutor!

Lillhagen – hatad och saknad

Som jag ser det är det tre grupper, som kan ta illa vid sig genom samtal om psykisk ohälsa. Det är de som drabbats. Det är de anhöriga. Det är psykiatripersonalen, som ständigt utsätts för kritik på grund av felbehandlingar. Deras positiva insatser belyses sällan i tidningar eller artiklar. Risken är stor i känsliga samtal att de får sten på börda. Det är ändå ingen ursäkt för att inte samtala. Det går inte att sopa 90 års sinnessjukhusvård under mattan. På vad sätt blev vården bättre av ord på engelska – mental och psyke?

Själen är orolig till dess den finner vila…

Dagen efter:
Det har kommit en försynt påminnelse i min statistik. Den bloggen hänvisar jag till. Jag hade tänkt räkna sex dagar framåt för att se om det finns något som helst intresse för att tänka sig in i de psykiskt sjukas situation. Psykiatripersonal behöver uppmuntran! Politiker behöver fatta, att det inte håller med ständiga nedskärningar. Sverige är bland världens rikaste länder. Hur behandlar vi de mest utsatta i vårt samhälle?

Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar – Hänvisning till en nyttig blogg

Dimridåer

Dimridåerna låg kvar över kyrkfolket på läktaren till höger i Smyrnakyrkan, Göteborg. Läktaren till vänster sett om en talare noterat detta i söndagens förmiddagsgudstjänst. Nu fanns det inga rökpuffar, inga maskiner, som skickade iväg dessa då och då för att lägga dessa dimridåer. De skall vara i olika färger också. En tekniker sätter strålkastarljuset på rätt solist eller den person som skall vara i fokus för tillfället. En man från byggnadskommitten mätte ljudstyrkan då och då på fredagskvällen konsert. Den får inte överskrida vissa decibel. Konserten från fredagskvällen var över men dimridån låg kvar på övre läktaren vid söndagens gudstjänst i Smyrna i Göteborg. I Uppsala och Livets Ord var det slut på alla dimridåer. Allt skulle bli klarhet och tydligt nu. Tro det den som vill. Så många välsignelser över pastorsparet efteråt via tidningar och nätet gör mig ändå mer förbryllad.

Har det gått två eller tre år sen en kvinnlig präst gick ut med att hon inget fattat av påskens ”Guds rena lamm oskyldig. På korset för oss slaktad.” Det finns beskrivet i psalmer och det finns beskrivet i bibeltexter:

”…Måste inte Messias lida allt detta för att gå in i sin härlighet?”

Vad hände sen mer än att hon blev avkragad? Jo, Ulla Karlsson gav ut en bok på förlaget Recito, där hon förklarar sig. Det var bra gjort! De manliga prästerna borde också gå ut och berätta om bristerna i teologiutbildningen vid universiteten. Avslöja okunskapen varför Jesus måste dö.

Tekniken har kommit så långt, att vi inte behöver biblar längre. Texten kan komma upp på en skärm i kyrksalen då och då. Den kan finnas i mobilen också i en app. Vad nu app är. Jag kan säga app, men begriper inte innebörden. I mitt tankesystem är jag den lärjunge, som inte nämns vid namn i Lukas evangelium kapitel 24. Jag går bredvid en lärjunge, som är nämnd vid namnet Kleopas i vers 18. Vi går sträckan mellan Jerusalem och Emmaus precis så många gånger i livet, som jag behöver att få gå den och berätta om det obegripliga som skett under en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen. Visst finns det gånger, då jag fattat utläggningen. Visst finns det gånger då främlingen inte varit främling för mig utan just den Jesus, som lidit allt för just min skuld.

Jag vill inte ha någon dimridå över budskapet om korset! Jag vill inte bli begeistrad av ljuseffekter över de medverkande! När bomben från i söndags väl slagit ner i Livets Ord, Uppsala i söndagens gudstjänst återstår att se vilket dammoln som uppstod och irriterade mångas ögon. För något händer väl med oss alla när fokus är på någon annan än Jesus och honom som korsfäst för våra synder?

Drottning Kristina Ulf Ekman och kvinnliga pastorer

Enhet som inte bär till Rom

Ord och inga visor från Aletheia

Omtumlande

Det är inte lätt att vilja förstå männens sätt att tänka. Frågan är om det är värt ett försök. Så gick jag från den ene pastorn till den andre i början av år 2000 och frågade vad liberalteologi är för något. Jag hade börjat med en enklare fråga:
”Vad är teologi?”

Ingen svarade på min skriftliga fråga per brev med frimärke. Det går visst inte att svara.
”Finns det inte en enda kvinnlig teololog,” fortsatte jag. Fanns det ingen som jag kunde tänka på och veta hur hon förkunnade och på vilket sätt? Riksevangelisten i Svenska Missionskyrkan Torsten Åhman fick frågan på en Hönökoferens. Han tänkte länge sen kom svaret:
”Jo, William Boths hustru Catherine Both. Hon var teolog.”

Innan dess kom ordet ”omtumlande” om liberalteologi på min fråga vad det är för något.
Ja, detta samtalet var länge sen och mer omtumlande har det blivit. Inte bara för mig men jag vågar skriva det och räkna upp bloggarna jag följt från Svenska Kyrkans präst till frikyrkans predikant. Bland männen. På kvinnosidan är det Sofia Lilly Jönsson med Fjärde väggen mest och länkar jag fått den vägen.

29 röster skildrar kyrka och kyrkoliv i Sverige

Där kom ett annat problem, att jag inte förstår det akademiska språket. OBS, det jag klagat mest på är ju, att jag inte fattat det teologiska språket!
Så nu är allt som varit omtumlande fullständigt omtumlande och jag skäms inte längre över att inget begripa på dessa områden. Det var sångerna i min barndom och ungdom, som gav mig den teologiska kunskap som jag har. Senare i livet skulle jag lära mig att inte döma andra, som inte tror som jag gör. Jag fick veta, att det var tillåtet att tro, som jag gjorde men ett möte med Ulf Ekman måste jag gå på!
Så sa väninnan och jag gick med till en skollokal i Göteborg i början på 70-talet och inget mer med Ulf Ekman som talare. Det var omtumlande. Och förblev.

Nu är det natt. Jag råkade bli klarvaken på fel tid. Igår berättade jag för min mentor, att jag skulle vilja börja söndagsskola i min hemsida http://www.brefvet.com. Det är bara det, att jag glömt mina hemmasnickrade HTML-ramar.
Att vara söndagsskollärare är inget ämbete.

Allting jag uppgav allting jag vann

Evangelium enligt Matteus

Precis så börjar Nya Testamentets budskap med rubriken: ”Evangelium enligt Matteus”. Detta i 1917 års översättning. Svenska Folkbibeln har rubriken: ”Jesu släkttavla”. Bibel 2000 har rubriken: ”Evangeliet enligt Matteus”. Grundtexten lär inte ha några rubriker, kapitelindelningar eller verser. Vi skulle inte klara av att läsa alla bokstäver efter varandra från vänster till höger eller före varandra från höger till vänster utan mellanslag.

Utan någon kunskap i språken, så har jag sett att släkttavlan börjar med Abraham och slutar med Josef Marias man ”och av henne föddes Jesus som kallas Kristus.” Och som ständigt upprepas av de lärde, så tolkar alla människor själva. Det dröjde innan jag fattade. Jag trodde, att bibelns texter är så viktiga och ingivna av Gud, att text skulle förklara text tills sanningen syns. Det står ingenstans, att var och en blir salig på sin tro, som jag kan hitta. Däremot står det om att hålla fast vid budskapet trots all individualism.

Här börjar min egen berättelse. Det kommer plötsligt namnet på en kvinna här och där i från far till son som födde. Här kommer alla historier inuti historien om Jesu härstamning. Abraham födde Isak. Genast kommer associationerna till det absolut omöjliga löftet. Ja, en man kan blir far högt upp i ålder med en kvinna i rätt ålder. Han kan däremot inte bli far till någon genom en kvinna som är 90 år. Där börjar bibelns orimliga berättelse i detta kapitel och slutar lika orimligt att en son skulle födas utan en mans delaktighet. Sonen föddes av Maria utan den man som var hennes trolovade. Josef fick bära denna chock alldeles själv men fick hjälp av en Herrens ängel i en dröm. Herren Gud klarade sig utan mänsklig naturlig delaktighet av en man. Det gällde ett löfte om en son, som Herren Gud infriade när tiden var inne på Abrahams tid och på Josefs tid. Herren Gud delar inte sin ära med någon man (eller kvinna).

Så visst blev Jakobs söner tolv. Visst var stenarna i Jordan tolv vid övergången till löfteslandet. Visst var lärjungarna tolv och apostlarna tolv. Tolv är ett förbundstal som gäller Herrens förnyade förbund med Israel och alla människor.

Frågan är om tolv tomma kyrkor i Sverige med altare och altarring behöver tolv manliga präster, som förkunnar Jesu liv, död och uppståndelse. Var står detta skrivet att i denna tid behöver Herren Gud delaktighet av en man just?

**************************************************************************************

Fyra dagar har gått och Internationella kvinnodagen är över också. Det jag ville visa på igen från Jesu släktregister i evangelium enligt Matteus är att allt som behövde göras för vår frälsning är redan gjort av Gud genom sin son Jesus. Det håller inte att komma med att vi tolkar olika. Den som kan läsa innantill ser att summan av Guds ord är sanning. Budskapet om denna frälsning får både man och kvinna ta emot som gåva och bära vidare.
2014-03-09

10 000 kommentarer

I dagens återfall att läsa BloggarDag ser jag, att hans statistik gett just 10 000 kommentarer. Dem kan jag leva utan. Det jag fick lära mig för många år sen var, att dessa präster i Svenska Kyrkan, som håller på att ämbetet är endast för män är de som kan mest i bibeln. Och var syns detta? Jag väntar inte längre.

I min ungdom var det två distriktsföreståndare inom Svenska Missionsförbundet som ingav mig stor respekt för bibelns sammanlagda budskap. Under en månads bibelkurs undervisade den ene av dem i Gamla Testamentets budskap och den andre i Nya Testamentet. Ingen konkurrens om vem som kunde mest. I nästa års kurs för ungdomar växlade de uppgiften.

Det jag fick skarp kritik på var, att jag läste ur ett litet ficktestamente, när jag skulle prövas att lägga ut en bibeltext. Bibeln är hel och hör ihop. ”Skaffa en bibel,” var rådet och visst hade jag min konfirmationsbibel med och minnesversen av min konfirmationspräst:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Min konfirmationspräst Arthur Hesslefors var sjukhuspräst en tid på Restad Sjukhus, Vänersborg. Kanske därför som jag betonat så många gånger i mitt bloggande, att det heter ”själ” på svenska. Psyke ger så andra associationer.

Så tillbaka till ”kyrka”, som ger helt andra associationer än församling. ”Församling” står det i bibeln i våra översättningar före Bibel 2000. Bara på ett ställe har församling = kyrka ett annat ord i grekiskan. Det gäller pingstdagen för då var det en stor rörlig församling utomhus.

Enligt bibelns hela undervisning är Kristus huvudet för kroppen, som är församlingen. Det är genom honom som allt skapats som är till. Det är genom honom som vi är utvalda innan jordens grund var lagd. Det är nog dags nu att flytta allt fokus på Kristus. Genom honom är det som kroppen får liv och alla senor och ligament ger stöd åt alla dessa ben i skelettet. Det är bara att studera vad Paulus skriver om delar och funktion inom kroppen. Och hur andliga gåvor skall fungera inom Kristi kropp, som är församlingen.

10 000 kommentarer kan vi leva utan. Det är ORDET från Gud som har framgång.

Vilken kyrka skall man gå till?

En enda kommentar blev det här angående olika tolkningar

10 000 kommentarer om vad?