Endast för kvinnor

En gång av alla som jag varit irriterad på ”nätet” i kristna debatter valde jag den rubriken: ”Endast för kvinnor”. Det var ju egentligen kvinnliga präster och pastorer jag ville nå! Vem svarade eller vilka? Jo, bara en enda man och bums. Han sa sig vara partikularbaptist. Vi andra i detta debattforum på den tiden som hette IMPAKT ville veta hans kyrko- eller samfundstillhörighet till slut. Vem var han, som kunde så mycket i bibeln? Och vågade skriva emot mig gång på gång?

Så klart att jag känner till lite mer om f.d. Svenska Missionsförbundet än jag känner till Pingströrelsen. Så klart jag känner till Svenska Kyrkan lite mer än Livets Ord i Uppsala. Å andra sidan har bibeltolkningar inte varit de samma inom SMF på västgötaslätten, som de varit i Uppsala. Till slut fattade jag begreppet tolkningshistoria. Prästerna från Lutherska Bekännelsekyrkan hade inte tolkningsföreträde fick alla veta i början av år 2000 på bibelsajten. Så har striderna fortsatt på personliga bloggar i stället för på nersläckta debattforum. Som sagt så kan jag inte låta bli att läsa en blogg från Svenska Kyrkans man, en från Evangeliska Frikyrkan och en från Pingströrelsen – privata bloggar med stor kännedom om egna området. Det var en sanning med modifikation för teologen Mikael Karlendal lämnade Pingströrelsen. Jag har gått motsatta vägen från att vara barndöpt till bibelläsning och sen önskan om vuxendop.

Så närmar jag mig poängen att även kvinnor kan läsa bibeln, tänka och vilja förstå. Jag lämnar de tre männens bloggar:

Aktuell debatt i Stefan Swärds blogg

Dag Sandahls bloggpost i ämnet hbtq

Mikael Karlendal slår larm också…

Så är det alla kommentarerna från namngivna eller anonyma eller skrivna under signatur av män. Där kom en hänvisning till profeten Hesekiel i kapitel 16 vers 49. Där står det om ”döttrar” i hela kapitlet. Därför är denna bloggpost endast för kvinnor! Män kan inte vara ”döttrar”. Män kan hålla på sina revir och bevaka dem men borde tillåta oss kvinnor att prata! Nu tänker jag prata och prata och prata. Det gjorde jag igår också!

Äntligen skulle jag få träffa en pensionerad sjuksköterska för första gången och få prata! Ja, vi pratade med varandra över två timmar utan att prata i mun på varandra. Till slut gjorde hon klart för mig, att hon inte tillhörde IBIS (intresseföreningen för bipolär sjukdom) på grund av sina yrkeskunskaper utan på grund av att hon har sjukdomen.
Äntligen fick jag prata och prata om 50 års ältande privat utan hjälp! Det är kvinnligt att utbilda sig till sjuksköterska. Den utbildningen fick jag aldrig göra färdig. Vem är då döttrarna i Hesekiel kap. 16 och vem är jag dotter till där? Är det inte jag, som varit så högmodig och berättat om alla doktorsavhandlingar i teologi, som jag läst oskolad som jag är?

Visst är det så? ”Försoningens mellanrum” intresserar mig mycket och Sofia Camnerin är en av tre kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Och jag gamla Gunnel har läst igenom hela avhandlingen och lyssnat i Betlehemskyrkan till fler än henne om försoningen. Är det inte jag Gunnel, som blev så stolt över en ny Facebookvän och en namne som undervisat i hebreiska på universitetet i Uppsala? Var det inte jag som ung, som rangordnade sjuksköterskeskolor men inte förstod hur någon kunde välja sinnessjukhusvården bara?

Vem är jag dotter till enligt bibelns mustiga, pricksäkra bildspråk? Vem är jag försonad med? Vad heter min försonare, min förlossare?

Det skulle vara något att prata om!