Mer salig än lycklig

Första björken hade slagit ut och vitsipporna hade blommat en vecka. Det var en varm, strålande dag.
Är det lämpligt, att sitta på en begravningsgudstjänst och bli lycklig, när det satt barnbarn i bänkarna framför och grät? De hade varit framme vid en älskad mormor eller farmors kista och tagit farväl. Det är en stor familj nu. Under tiden spelade kantorn mjukt och stilla på orgeln. Det var så många vänner också som samlats och ville ta farväl framme vid kistan.

Det var då jag satt och blev ….nej, det räcker inte med ordet lycklig. Jag blev salig för jag kunde texterna till musiken och den var bara till så kallade hemlandssånger. Begravningsgudstjänsten efter en vän, som jag mött på 70-talet var i Svenska Kyrkan och när jag minst anade kom melodin till ”Svarta Sara” min barndoms söndagsskolsång. Visst! Jag var med….

”Där uppe ingen död skall vara och inga tårar ingen natt
Där får jag se Guds anlet klara och prisa Gud i evighet.”

För visst spelade kantorn musiken till den 8:e eller 10: versen i sången? Detta har jag aldrig tidigare varit med om på en begravning, att få höra hela reportoaren av hemlandssånger kända från min barndom.
”Hemland där sol ej dalar…..hemland, hemland….”

I min ålder ligger det allra mesta av livet bakom. Döden är inget mål för livet men döden kan vara ett avstamp till det som är bättre.
Saliga är de som dö i Herren! Leva vi så leva vi för Herren. Dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör hör vi Herren till. (citat fritt ur minnet)

Det hade hon gjort 86 år gammal men inte frisk och pigg de sista åren. Saligheten sitter i hoppet till en Gud, som håller vad han lovat. Saliga är de renhjärtade ty de skall se Gud. Och det rena hjärtat kommer genom vad Jesus gjort för oss – förlåtit synd och helat brister. Och öppnat en väg att nå ända hem.

Där uppe ingen död skall vara och inga tårar ingen nöd.

Just därför satt jag igår på en begravningsgudstjänst och blev salig.
Vi hoppas på det vi inte ser. Och hoppet låter oss inte komma på skam.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel