Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Stinksyska

Det är inte lätt att vara begränsad och samtidigt ha en vilja att komma utanför området. Det är inte lätt heller att ha ett intresse för blommor och sen inte kunna böja sig. Rödnarv är så liten mellan trottoarkanten och asfalten men gör mig så glad. Jag måste leta efter den eftersom jag vet, att den skall finnas nu. Den gör sig heller inte med ett ”flygfoto” från min höjd. Det är meningslöst med en digitalkamera, när jag ändå inte kan böja mig.

Böja sig måste man om Gud inte skall vara en metafor på tre bokstäver bara. Böja sig måste man, om man vill veta något om Gud. Och det kunde jag en gång i tiden.

”Detta fattar inte jag men jag fortsätter att tro på dig!”

Komplexen fortsatte att härja i min kropp. Tänk, om jag ändå fått vara frisk och orkat läsa! Teologi betyder läran om Gud till exempel. Tänk, att få lära om Gud!
Vi kan ingenting veta om Gud…Är det så det blir, om man får läsa teologi år efter år?

Visst, jag kunde lägga mitt stativ till kameran på rollatorn och ta ett foto på en vacker blomma sen. Men vad hjälpte detta? Den växte fel mitt ibland brännässlor och vägtistlar. Hur skulle det gå till att hitta rätt namn? Det var just den smala, skira, röda blomman jag önskade få ett foto av! Hur skulle den göra sig bland allt ogräs vid trottoaren? Hur skulle jag kunna hitta rätt namn och komma ihåg detaljerna tills jag kom hem och kunde leta i Floran? Jag brände mig så klart på brännässlorna. Det var resultatet tills kvällen kom…
Det kunde ju inte vara en orkidé, så varför inte ta en ny promenad och hämta den.

Till slut hittade jag rätt namn men beskrivningen var inte vacker eller snarare doften den sprider runt sig. Hur går detta ihop med min tro på Gud i alla blommor? Är jag inte lite överandlig? Finns det blommor, som ger ifrån sig en frän och obehaglig doft? Och hur är det nu med Kristusdoften runt den som tror så mycket på honom?

Nu väntar en stor helg. Vem tänker på Johannes Döparens placering i sin tid och den doft han spred runt sig? På måndag hoppas jag få se en bild av Stinknässlan och att någon hjälper mig med en närbild sen på den vackra blomman. Det finns ju de som kan böja sig och har digitalkamera. Ja, förr kallades Stinksyskan visst för Stinknässla.

Linnea

I morse hittade jag Linnea på Facebook. Det är en förtjusande liten blomma, som inte låter sig exponeras för vem som helst eller var som helst. Det finns sånger om blommor. I söndagsskolan sjöng vi:

”Tror du små blommor bedja till Gud
fastän du ej förnimmer ett ljud
Dock upp till himlen från ängden skön
stiger så sakta blommornas bön.”

Det var ju märkligt, att denna Smålands landskapsblomma inte ville visa sig för mig där på promenader i skogen! Och inte i Västergötland och inte i Dalsland! Jo, jag blev presenterad för olika växtplatser med orden:
”Här skall det finnas Linnea!”

Men det fanns ingen. Däremot är vägen kvar där hon och jag promenerade denna försynta för mig okända kvinna och jag. Det jag hört om henne dagen innan var, att hon var intelligent men inte hade utbildat sig efter sin förmåga och begåvning. Hon hade tidvis haft mycket liten lön och hankat sig fram. Hennes växtplats var samma som Linneans. Det vågar jag påstå efter att ha fått hennes ovanliga berättelse.

”Skomakare bliv vid din läst!”

Ja, det kan så vara och hon var skomakarens dotter bara och skall inte tro, att hon är något i jämförelse med män, som är präster dessutom.

”Lyssna till de tvåbenta böckerna,” brukade läraren och prefekten säga till sina elever. Innan hon kommit så långt var den kvinnan också elev vid Stenebyskolan. Precis som jag varit. Många, många år senare har jag lyssnat på bådas berättelser om hur livet självt fört dem fram på vägen.

Idag har jag hittat en Linnea på Facebook. Osökt kommer jag att tänka på den växtplats i skogen i Dals Långed där det skulle finnas en Linnea men inte fanns. Vägen finns kvar och berättelsen av den för mig okända kvinnan, som liknar en Linnea. Hon exponerar sig inte för vem som helst men berättade för mig hur hon hankade sig fram i Göteborg på halv lön. Hennes stora intresse var hebreiska språket. Så hon gick inte till någon frikyrka utan satt i synagogan och jämförde hebreiskan på en sida och svenskan på andra. Vad hade hon fått i sina gener?

Hon är lika försynt fortfarande men blev en av Svenska Folkbibelns översättare av Gamla Testamentet.

Ett dop

Vilket dop är det enda? Vilket dop är det rätta? Vem bestämmer vem som skall döpas? Paulus påstår, att det bara finns …en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader…
Vad är det då vi bråkar om? Det är inte bara i vår tid det bråkas. Det har alltid varit bråk om vem som har rätt.

Så stod jag en dag på biblioteket vid ett högt bord och läste tidningen Sändaren. Där fanns en liten notis att samtalen mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet strandat efter 20 år. Detta tog tag i mig. Hur kan man bråka med varandra i 20 år? Senare fick jag veta, att det var långt över 20 år. Om jag var intresserad fanns det en bok utgiven om dessa skiljaktigheter mellan samfunds tolkningar.
Nej, det är jag inte intresserad av. Det har gått många år ytterligare och tack vare unga människor, som inte drar på gamla stridigheter mellan samfund, så hände något.

Jag är inte intresserad av bråk! Ändå bråkar jag och fortsätter en blogg till. Var står det skrivet i bibeln, att vi skall ta ställning till en dopbild med vatten och en duva över den främre nakne mannen? Var i bibeln står det, att Jesus var naken offentligt? Det står mycket om en mantel, en mantel doppad i blod och en lögn. Det står mycket om att vara under skyddet av någons mantel. Det står om kraften, som gick ur hans mantel till hälsa…Ja, de kastade lott om detta ytterplagg, som tydligen var som ett täcke under kalla nätter.

Men var står det i bibeln, att vi bekännande kristna skall säga ”JA” till en nidbild av honom, som var lydig ända in i döden för vår skull? Kan vi genomgå det dop, som han genomgick, när han gick ut i offentligheten? Lämnade han någon garderob?

Ett kall

Idag fyller en kvinna år. Det har jag fått veta via Facebook. Så det är inget märkvärdigt med det. Eller en facebookgratulation… Det märkliga är att denna kvinna påstått offentligt, att hon fått en kallelse av Gud, trots att hon är kvinna! Ja, hör och häpna! Vi kan visst ingenting veta om Gud! Televisionen har en otrolig genomslagskraft dessutom. Jag vågar protestera. Som kvinna också mot en mäktig man, som sagt nyligen som sin sanning, att vi ingenting kan veta om Gud. Han är visst så mystisk…

Jasså! Och så finns det en kvinna, som fyller år idag och tydligen tror på sin födelsedag. Vem har annars lämnat denna uppgift till Facebook? Hon har en födelsedag och tror dessutom sig ha en kallelse från Gud att berätta för andra om denna födelsedag!

Jag har också en födelsedag och tror på den. Dessutom frågade jag min mor, när hon var i ålderns höst hur det var när hon fick mig det sjunde barnet. Det var en stor depression i Sverige på 30-talet. Det fanns inga jobb och mest bekymmer. Ville hon egentligen föda ett sjunde barn?

Jodå. Hon svarade ärligt. Sen är frågan vad Gud tyckte och ville. Det märkliga är, att vi kan veta något om Gud, om vi öppnar hans ord och läser innantill. Där står det, att jag inte ens är född av en mans vilja utan av Gud. Det är stora ord men villkorat. Om jag själv vill ha ORDET FRÅN GUD. Då just då kan jag bli född inte bara för första gången utan en andra. Född på nytt till ett levande hopp. Född av Gud och därmed också bli ett Guds barn. Det är hans sanning. Som har blivit min också.

Kvalificerat struntprat att vi inget kan veta om Gud! En dag ringde jag upp en pensionerad geolog och frågade om jag fick ställa frågor om tolv olika stenar. Det fick jag och fick skriva ner min fråga skriftligt. Han hade dessutom varit med och grävt vid Hagars källa. Så spännande. Jag fick veta hans sanning och andras i vilket område den ligger.
Jag fick veta via bibelläsning och bibelförkunnelse att dessa tolv ädelstenar, som skulle finnas i översteprästens bröstsköld nästan alla fanns i hårdhetsgrad nära en diamant. Översteprästen skulle gå inför Gud med alla dessa tolv namn inristade nära sitt hjärta. Precis som senare i tiden Jesus står inför Gud och manar gott för oss. Enligt hans eget ord.

Jodå. Det går att veta en del om Gud och hans samtal med människor. Det går att få veta vad han sagt och tyckt tiderna igenom. Tolv är ett förbundstal. Herren Gud hade förnyat sitt förbund gång på gång till ett motsträvigt folk, som han vill leda. Precis som han vill leda oss. Om vi vill ha kallelsen att följa vill säga.

”Jag har kallat dig vid namn. Du är min.”

Oavsett hur många Guds löften är så har de fått sitt JA och AMEN i Kristus. Vi kan få veta en del om Gud, om vi öppnar hans ord och tar emot kallelsen.

Barnet lär visst ha lättare att ta emot. Det är trohet, Herre dina ögon söka. Undrar ibland om det får stå kvar på baksidan av en sjuksköterskebrosch? Det är inte inne att tala om en kallelse.

Mary avd III134En liten Sofiasyster

Ingångslönen

En gång om dagen minst brukar jag göra bort mig. Det måste jag bjuda på annars blir livet odrägligt för mig med skamkänslor. Så har jag blandat ihop namn på unga släktingar, som jag inte sett och deras examina. Som sagt: ”Det kom mig osökt att tänka på…”

Just det. Syster M och syster E och syster S. Syster J har jag skrivit lite om tidigare. Alla var olika men alla hade finaste utbildningen i Stockholm till sjuksköterska. Det kunde man se på huvudbonaden och broschen. Det kändes i luften vilken sjuksköterskeskola, som var högst i rang på den tiden. Så är det inte nu och inget att komma med till en ”boråsare”. Den skolan är bäst…

En dag år 1954 klädde vi ut en liten flicka bland patienterna i hela munderingen med en sprutkolv utan spets i handen. Och vips stod syster M där utanför avdelningen och går till min historia. Ja, jag har ett bildbevis från det året och den tiden.

Så läser jag i Göteborgs-Posten om krisen inom sjukvården och alldeles särskilt över sommaren. Det går inte att få tag på sjuksköterskor som vikarier över semestrarna. Det är inte det, att det inte finns sjuksköterskor. Det är bara det med ingångslönen. Känn på det ordet! Den är för liten. Sen finns det politiker, som inte vet, att det finns gamla och svårt sjuka människor och har makt att stryka en hel avdelning på en gång och låta all personal gå någon annanstans. Vi har inte råd! Det finns inga pengar!

Dom finns någon annanstans. Och jag har bara kvar min associationer till baksidan. Ja, jag är i Stockholm i tankarna och blandade ihop namnen på de unga och deras broscher i vilken sjuksköterskeskola de fått sin utbildning. Jag är kvar i mitt förflutna och baksidan av broschen där det står ingraverat:

”Det är trohet Herre dina ögon söka”

Så hamnar jag i Stockholm igen i mina associationer i storasysterivassens blogg om en söndags föreslagna bibeltext: Kallelse till Gud rike
Det var spännande värre för en äldre, erfaren bibelläsare visste att rubriken för texterna hade ändrats. Det hade blivit en nästan omärklig förskjutning från Guds betydelse till mitt jag och min betydelse.
Det är möjligt, att jag rör till det igen. Men det får jag bjuda på. Alla är i vart fall kallade till tjänst i Guds rike. Ingångslönen är generöst tilltagen om man ger en behövande ett glas vatten till exempel.

gsbroschBroschen

Prayer Counseling

Vad är Prayer Counseling?
Via Google får jag detta svar:
”Prayer Counseling assumes that the problems and issues presently in a person’s life are usually symptoms of trauma and pain experienced at a young age and internalized negatively.

In Prayer Counseling we ask Jesus, who has been with us from the day we were conceived, to take us to the place our issues and problems began, to show us how we internalized our early hurt and pain and how they are causing the problems and issues in our lives today.

The Prayer Counselor listens to the presenting issues of the client and guides the client to ask Jesus to take them to the place where the emotions and problems first began…”

Fortsättningen finns att läsa via Google. För min del prövade jag alla andliga metoder och förslag på 70 och 80-talet för att bli frisk. Emil Gustafsons liv och sånger var en stor tröst. Detta hjälpte inte när Livets Ords lära blev utbredd. Vad var det för synd i mitt liv, som gjorde, att inte jag blev frisk efter förbön? Ständig värk kan ge ständigt ältande. Så blev det Svenska Kyrkans ”Hela hela människan” som blev ett komplement. En präst och en psykolog och en diakonissa var villiga att lyssna timma efter timma på min berättelse. Som dolde det verkliga traumat tills frågan kom varför jag inte blev missionär som jag ville… Då kom gråten. Hade det redan gått tre timmar? Det var inte tänkt så. Att gråta är ett svaghetstecken. Ja, rent av dåliga nerver. Det var min referensram.

Att sjukvårdpersonal håller varandra om ryggen är lika fel som att idrottsrörelsens ledare håller varandra om ryggen angående övergrepp. Att frikyrkorörelsen håller varandra om ryggen inför andlig våldtäckt är också förkastligt. Som jag ser det. Efter snart 60 år vet jag fortfarande inte vad som är tillåtet att berätta om övergrepp inom psykiatrin. Det skadar relationerna och samarbetet visst. Men om jag nu är både sjukvårdspersonal och f.d. patient på ett sinnessjukhus får jag inte då berätta om psykisk våldtäkt?

Jag får hjälp av okända på min blogg och någon hade tagit fram länken till Svenska Kyrkans tidning och Ulla Karlssons debattinlägg:

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer”

Detta är väl lika befängt att påstå som:

”Sjukvården har en uppgift utan helande”

Backspegeln

Någon har sagt, att tro sig kunna vara utan historia är som att köra bil utan backspeglar. Jag snappade upp ordet backspegel i Stefan Swärds senast blogg och associerar till ”Backspegeln” på Skara museum. Där fick jag viktig hjälp en gång genom att få läsa om Skara allmänna läroverk på 1860-talet. Det var så jag senare fick köpa boken inbunden av J Hagberg en gång präst i ”mitt” pastorat.
”Minnen från Skara skola på 1860-talet” av Peter Bagge

Ja, det var tydligen en mycket rolig skoltid för vissa elever och pennalism för andra. I min frikyrkohistoria kommer inte jag längre än till denne blivande student, som drunknade år 1868. Hans dröm var att få bli präst. Precis som farmors bror Sven Walberg. Han gick in till lillebrors skolklass innan och lillebror var 10 år och blev min morfar så småningom. Sorgen präglade hela familjen generation efter generation, tycker nog jag. Ingen mer fick studera på länge för att bli präst och bryta mönstret. Och varför just jag som kvinna skulle få denna ”prästgen” i arvet är obegripligt! (Jag menar obekvämt så klart.)

Där är vi nu. Svenska Kyrkan blev fri från staten och jag behövde inte venia för att få hålla andakt i min hembygd kyrka. En vecka före midsommar kallas det ”Vägkyrka” och jag frågade mig vad jag hade gemensamt i teologi med Svenska Kyrkan. Det var då jag fick syn på lammet med segerfanan högst upp nära taket på altaret. Sen tittade jag efter när psalmen ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” blev skriven och av vem. Sen hänvisade jag till min mor i andakten som alla kände. Hon var bondtös en gång före tiden i Norra Björke och visste hur en höna samlar in sina kycklingar, när det blir fara för dem. Det var ett kvinnligt bildspråk från Jesu tal en gång. Jag har aldrig sett något sådant tyvärr.

Därför har jag tyckt sen dess att präster bör flagga för det felfria, oskyldiga Lammet som slaktades för världens synder och mina. Och inget annat.

Bibelhänvisningar:
Till Lammet och Jesus överallt i bibeln
Till hönan och kycklingarna Matt 23:37,
Ps 57:2, 61:5, 63:8, 91:4
Till min personliga, egna historia 1 Kor 1:27

Frikyrkohistoria i Stockholm

Munkavel

Ser till min förvåning att ”kyrkis” fått en uppsträckning. Hon borde ha fått munkavel av sin chef kyrkoherden. Då var det försent tydligen. Skadan var redan skedd, när en skolklass besökte ”hennes” kyrka och hon nämnde namnet Jesus.
Detta är vad jag läst i natt och kommentarerna.

När jag började inom sjukvården som 18-åring fick jag stränga instruktioner av husmor vid lasarettet. Det var inte tillåtet att inleda ett andligt samtal med någon patient. Det var bara att respektera. Det var tillåtet att svara på frågor, om patienten frågade. Nu gäller det kyrkan, om det är tillåtet, att nämna namnet Jesus där och berätta om honom? Detta är intressant! Tre dagar har gått sen vår nationaldag. Sverige var en gång för 13 år sen ett unikt land, som fick en ny bibelöversättning genom ett regeringsbeslut. Staten stod för kostnaderna för ett arbete med en översättning, som varade runt 30 år. Tack vare denna översättning fick vi ytterligare bibelöversättningar. Och större möjlighet att jämföra val av ord från grundtexten.

Där det stod ”gudsfruktan” i 1917 års översättning står det nu religion. 1 Tim 6:6
”Ja, gudsfruktan i förening med förnöjdsamhet är verkligen en vinning.”
”Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga.” B2000

Att ha respekt för Gud är positivt för den som upplevt hans kärlek och känner honom. Att vara rädd är negativt och kopplas med tanke på straff. Då är inte kärleken fullkomnad inom oss. Den utläggningen finns i 1 Johannesbrevet 4:13-18

Vad är kyrkoherden rädd för?

Lång väg till försoning

Det står inte skrivet i bibeln hur länge en människa ältade sina tankar. Det står bara om att tankarna fanns kvar och dök upp igen. Tankar om brott. Det står inget om analyser. Det står bara en historisk beskrivning på orsak och sen verkan. Eller kan det vara så att vägen till försoning finns där i texterna?

Jakob fick fly hemifrån under dödshot. Han hade lurat till sig förstfödslorätten. Den tillhörde Esau. Jakob fick en dröm en natt. (Hans son Josef kallades ”drömaren” senare i tiden.) Tänk, om den långa vägen till försoning är utstakad här? Vi får inte veta hur många år vandringen varade i flykten från Esau till Jakobs kamp vid Jabboks vad. Då var Jakob liten och rädd på väg att möta sitt förflutna. Hur skulle han klara mötet med Esau på andra sidan Jordan? Kvar är drömmen om en stege, som räckte ända från himlen ner till jorden. Kvar är änglarna, som gick upp och ner på den. Kvar är att Herren inte gick till rätta med Jakob utan presenterade sig som ”din fader Abrahams Gud och Isaks Gud…” Sen fick Jakob veta vad han skulle få i framtiden. 1 Mos kap 28
Kvar är att Jesus hänvisade till denna dröm, när den blivit en verklighet! Han själv var och är förbindelsen från himlen ända ner till jorden. Han själv var och är förbindelsen från jorden och ända upp till himlen.

Innan profetian om Jesus går i uppfyllelse får vi hitta vägen till försoning i Gamla Testamentets texter. Det gäller att möta sitt eget förflutna. Men inte utan en kamp med den Okände vid Jabboks vad. Inte utan hans välsignelse! ”Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig!” Efter det kan vandringen fortsätta – vandringen mot det förflutna och mötet med Esau.

Vart vill jag komma? Jo, vägen är lång. Vägen är mycket lång senare i tiden för Jakobs söner. De trodde, att det var hungern bara, som drev dem till Egypten för att köpa säd. Som om det gick att förtränga, att deras bror Josef varit tvungen att gå den vägen före dem! Och som en slav såld till Egypten. Några få kapitel i bibeln innehåller så mycket! Fick Jakob förebråelser av Herren Gud i Betel, när döden hotade honom? Fick Josefs bröder förebråelser, när han till slut presenterade sig för dem? Hade inte bröderna gått länge nog och tänkt igenom orsak och verkan på vägen till och från Egypten om och om igen?

Jakob ledde hela sin familj till försoning med det förflutna. Det står inget om att han ältade det som varit men han förträngde det inte heller. Skall det vara så farligt att leda sin församling till försoning med ”Esau” – det som varit en gång i ett gemensamt hem?

Lovsång att sjunga efteråt:
”Han för sin hjord i bet
likt en herde
och sakta för han moderfåren fram.”
Jesaja 40:11

Om och om igen
om och om igen…
tills Lammet blir herden

Bibelhänvisningar:
Jakobs stege 1 Mos 28:12 som Jesus hänvisar till Johannes ev. 1:43-51
1 Mos kap 32 o 33 Kampen med Gud och kampen att möta det förflutna
1 Joh 1:1 Det vi har sett och hört…
Uppenbarelseboken 7:17

Andras synd och min synd

Det är svenska flaggans dag Nationaldagen och röd dag. Många skall samlas till bön för Sverige.
Hur skulle det vara med en extra liten böneplats vid Dotan? Vem vill komma och se på när han kommer gående drömmaren – sänd av fadern? Ja, de som står där har ingen annan far än Jakob. Nu gäller det våra känslor inför älsklingssonen. Tänkte han bli herre över oss? Drömde han om att bli kung och härska över oss till och med? Hur skall vi göra oss av med honom utan att det märks?
Nej, jag skall inte vara ironisk nu men visst är det bara männen det gäller? Männen samtalar om hur det skall bli kvitt honom.

”Vi måste döda honom!”
1 Mosebok kapitel 37

Visst har det gått för långt! ”Vi måste döda honom!”
Var det inte män den gången vid Lasarus grav också, som tyckte det? Skall han som säger sig vara Guds son bli herre över oss och regera som en kung till och med?
Johannes evangelium kapitel 11

Johannes kallar honom för ORDET från Gud denne älsklingsson. Då är jag med plötsligt och med i kören av röster:
”Vi måste döda honom!”
Han skall inte bli Herre över oss! Och inte regera som en kung över oss! Vi är självständiga individer och kan tänka själva! Det är min synd större än andras. Låt mig slippa ORDET från Gud!

Det är bara det, att jag behöver bröd för att överleva och måste vandra den långa vägen för att få det. Inte visste jag att försoningen redan fanns hos honom utan att jag bett om den!

Och Jesus grät.

Dag Sandahl kåserar

Klartext

Ja, så är det. Jag kan prata om flera saker på en gång och tänker långa stycken emellan. Då blir det svårbegripligt för den som eventuellt orkar och vill lyssna.
Trettioåriga kriget är visst en musikgrupp också förutom min trettioåriga interna strid mot teologin i Livets Ord, Uppsala. Tyvärr strider jag externt också. Mina närmaste vänner vet om min besvikelse och periodvis bitterhet.

Så är det då viljan att förstå. En ledare i Attention sa till mig, att jag behöver inte förstå allt. Det var ju skönt. Men några bokstavskombinationer och vad engelskan betyder hade inte varit fel. Motsvarigheten att förstå ADHD kan ju för andra vara att förstå vad SMF och BV och liknande står för. IRL måste jag lära mig bums för en präst undrade om jag var likadan i verkligheten som på nätet. Det var i början av 2000-talet med nyhetens behag av B2000.

Det var ingen klartext! Klartexten är att mitt intresse utöver andra är bibelns budskap. Då räcker det inte med svenska. Då räcker det inte med en utbildad exeget som förklarar. För exegeterna blir osams på nätet, om jag inte träffar dem IRL och ser vänligheten dem emellan. Det har jag inte gjort tyvärr och fortsätter att undra över Försoningens mellanrum och Försoningens hemlighet. Jag ramlar ofta mellan stolarna men båda författarna ovan tillhör och tillhörde – ja, just det SMF. Nu är det över. Förut var många på G. Nu skall alla vara på E. Varför inte som det stod på barndomens offerbössa då: ”I haven fått för intet så GE då för intet”. Kvar är att jag hamnade hos en exeget på Livets Ord och insåg, att där är inte försoningen en hemlighet. Försoningen är heller inte uppenbar. Försoningen är ett mellanrum. Eller är den frånvarande? Och hur är det med mellanrummet? Hur långt är det mellan altaret och den manliga prästen?

Ett av mina andra intressen har varit att rädda Eric Stands fina foton till eftervärlden. Med tålamod och hans tillåtelse. Här är receptet:
Ilford FP4, blåfilter, överexponering och 1 minuts underframkallning.

Stina o Sven022Moster Stina och fotografens lillebror