Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel