Tugga maten

a-dikt-001

Dikt av Karin Breman ur samlingen: ”Den som planterar ett träd har inte levt förgäves” Illustration Cristina Jonsson 1995

Det här är andra dikten, som jag citerar och som blivit född i Varola Missionskyrka. Lokalen finns kvar men är avkristnad. Det finns ett ord för det också men det hittar jag inte. Kristna symboler måste bäras ut. Själva lokalen kan få andra ägare.

Så for jag tillsammans med en go´ vän genom delar av Västergötland, innan alla färgglada löv blåst av. Plötsligt tänkte hon, som jag brukar göra under bilresor i små missionshus utmed vägen: ”Där har vi sjungit! Står det kvar? Nej, det är rivet nu!”

Det var våra egna hemtrakter vi for igenom och jag behöver inte skämmas över att jag som chaufför stannade vid fyra olika kyrkogårdar. Stora pampiga kyrkor kan inte rivas, om folket slutar gå på gudstjänst. Jag är från landsbygden. Och det är min sorg med tomma kyrkor. Det är min glädje, att maten finns kvar och bloggandet fortsätter:  Tugga maten!

Det är mycket, som förändrats sen Jesu tid. Han såg ut över vetefälten och talade i liknelser sen. Det hade inte slagit om från grönt till gult ännu. (Joh kap 4:35) Han ville visa hur det var vanligt att tänka i moget eller inte, skördetid eller inte. Han ville visa på hela vetekornets väg från ensamhet nere i svarta jorden till liv i mångfald. Han såg ut över omogna vetefält men talade om sin egen förestående ensamma död i ett svart dödsrike.

Liknelsen är från Samarien nuvarande Västbanken. Bilresan med en nybliven pensionär genom gemensamma hembygder och handlade mycket om vackra färger på träden och var det funnits missionshus en gång. Vi pratade om osäkerheten att gå i skogen på grund av inplanterade vildsvin. Inte ens landet är en trygg miljö. Vart tog då liknelsen om vetekornets död vägen i denna min blogg?

Det som varit är väl inget att komma med nu? ”Våra fäder åto manna i öknen…” Precis så stod det! Sen kom Jesus och påstod, att han är brödet från himlen! Tugga på det! Människan lever inte bara av bröd utan av allt som utgår ur Guds mun! Motsäger Jesus sig själv?

Det finns mycket svårare ord att tugga på.

Frågan är om jag vill äta och dricka?

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: