Vänner kallar jag er…

Som sagt. På Facebook har jag 293 vänner numera. Det kan öka om någon söker vänskap med mig eller tvärtom. Där finns en ruta med nio särskilt utvalda men inte av mig och jag tror inte på slumpen. Ett av allt som gör mig frustrerad är när jag inte fattar hur något gått till. Hur länge kan någon få finnas i den rutan utan att försvinna nästa dag? Berit Simonsson har varit där. Urban Ringbäck någon eller några dagar. Jo, jag är högfärdig och skulle vilja ha några kändisar i min ruta.

Det är en annan Gunnel, som visat mig på att jag är svag för de högt utbildade inom teologi. Visst, jag samlar ju på doktorsavhandlingar, som jag begriper mer än en sida i. Rune W Dahlén vinner så klart. Sträckläste tills mitten av nästan 500 sidor. Där blev det tvärstopp och jag greps av vemod och besvikelse. Kan några vara proffs på att studera bibeln och sen nästan ta livet av varandras heder? Sen fortsatte jag att läsa till slutet och ändrar inte min egen uppfattning åt något håll. Kivens icke på den VÄGEN!

Är det bra eller dåligt att ha 293 facebookvänner och nio utvalda i en särskild ruta med namn och foto? Inte vet jag. Jag har aldrig sett mitt eget foto i någons ruta. Är det bara jag, som försöker roffa åt mig många vänner utan att vara en själv? Finns det någon, som är trygg i mitt sällskap? Eller älskar jag att provocera?

Vänner kallar jag er om ni gör som jag säger! Kan detta vara så? Kan det stå i bibeln? Det går inte att tvinga någon, att tycka om bibelstudier hellre än så kallade symöten. Nej, jag gillar inte att sy. Gärna prata och umgås men bibelstudiet får inte försvinna helt bland bekännande kristna. Eller vill jag lära andra utan att vilja ta emot undervisning själv? Så här hos mig fick mina vänner var sin ros en gång med en bibelvers på en lapp fastsatt. När det närmade sig slutet av kvällen fick var och en berätta ”sin” vers och en läste upp efterhand ur bibeln. Det blev en ros kvar för en kunde inte komma till symötet. Jo, då tyckte de, att jag borde också få en ros med en bibelvers.

Jag har ingen lust att berätta vad det stod för vers eller varför alla skrattade så hjärtligt. Eller hur det kunde bli så fel.

Det finns typer som styr och ställer och vill att andra skall lyda.

Religiöst oberoende

Det finns ord som irriterar mig. Ett av dem är ”frireligiös”. Hur är man då? Fri från det religiösa? Eller religiöst oberoende? Politiskt oberoende tror en tidningsredaktion, att det går att vara. Eller fattar jag inget av innebörden?

Stiftelsen Göteborgs Räddningsmission/Fyrbåksexpressen kunde inte skriva ”Religiöst oberoende” i sin presentationen. Jag har varit med i skarven av förändringar som anställd. Räddningsmissionen var bara beroende och stack aldrig under stol med det. Så kom en period av stort beroende från Göteborgs kommuns sida. Ungkarlshotellet Klippan blev alldeles för svårt att driva. Ingen personal klarade av alla slagsmål. De ville ”köpa” platser av Räddningsmissionen för sina ”gäster”. Det började så vidlyftigt med de boendes rätt till integritet när Klippans ungkarlshotell var byggt. Ingen skulle ha åsikter om de boendes alkoholbruk. Jag känner fortfarande Bertil Krook och Jim Simonsson och minns deras stora respekt för de boende på Fyrbåksexpressen. Ingen hindrade någon att köpa sprit men flaskan fick stå på kontoret under natten. På morgonen lämnades den tillbaka till ägaren.

”Religiöst oberoende”. Alla människor är religiösa och blir påverkade både av sol eller åskväder eller hur samhället fungerar mot de allra mest utsatta. Hur fungerar en stiftelse som är religiöst oberoende? All sjukvård skall drivas utan inblandning av något religiöst. Ändå släpper sjukvården in New Age i olika former utan att granska källan. Skolor släpper in yoga som avslappningsmetod och förnekar källan. Västvärlden och Östern har inte samma tänkesätt. Det som närmar sig det okulta i östern blir en affärsmetod i västländer. För visst kostar det alla dessa kurser? (Detta är inte jämförbart med att ge frivilligt av sina pengar i en kyrka.)

Nej, jag är inte frireligiös och oberoende. Jag är i allra högsta grad beroende av andra människor och deras åsikter. Ibland blir det nervöst. Vad har jag gett mig in på? I vilket sammanhang syns jag? Vad står http://www.drivinguscrazy.com för?  Vad står http://www.madinamerica.com för när jag söker på deras adresser? Vad står http://www.familjevardsstiftelsen.se för som arrangerade Driving us crazy i Göteborg?

En kväll och tre hela dagar fick jag träffa människor från många delar av världen. Tillsammans såg vi den ena filmen efter den andra, lyssnade på intervjuer, lyssnade på samtal mellan olika personer med samma bakgrund i stort sett. Detta var första gången i mitt liv, som jag mötte kvinnor i 70-årsåldern, som gått ut med sina berättelser från olika sinnessjukhus. Som likt mig fattat beslutet att bita huvudet av skammen. Jag har frågat:

”Är det jag som skall skämmas över att jag legat i bälte, fastspänd under flera dygn?”

Jo, förklaringen var i förebyggande syfte för ingen visste hur en patient skulle bete sig. Patienten kunde ju bli våldsam.

Dorothy var bara 19 år, när hon blev inlåst tre år och misshandlad med insulinchocker och ECT och värre än så. Lucy var bara 17 år, när hon låstes in på Kings Park. Ingen kan bära så svåra minnen ensam hur många år som helst! Lucy Winer gick tillbaka och ”tog tjuren vid hornen”, grät, filmade, lyssnade på före detta personal, läste på och dokumenterade en del av den stora psykiatrireformens följder. Om jag fattat rätt…

Vår oberoende religiösa kontakt är inte två veckor ännu. Dorothy Dumas är snart 75 år gammal. Hon gav mig sin genomgång av sjukjournalens olika anteckningar i form av ett collage. Hon fick min bok på svenska: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Gåvor och gengåvor. Lucy Winer gav oss sin film ”Kings Park” till Stiftelsen Gyllenkroken.

Försök med det att vara oberoende religiös! ”Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord.” Ur Psaltaren

Dorothy Dundas

 

 

Bekänna färg

Det har gått en vecka sen filmfestivalen ”Driving us crazy” hade premiär på Stora teatern i Göteborg. Hit kom människor från hela världen av överlevare på olika sätt eller professionella lyssnare eller konstnärer som filmat. Under tre dagar lyssnade jag på engelska utan att kunna språket. Det räcker inte, att fatta några ord här och där. Det blir inget sammanhang. Kvar blev alla filmerna med bilder, där jag känner till situationerna från mitt tidigare arbete bland missbrukare. Kvar är programhäftet med alla presentationer.

Den första gästen från USA presenterade sig för mig med sitt namn och som en överlevare. I stil med mig kanske hon trodde. Hon var 19 år, när hon blev inlåst på ett sinnessjukhus i tre år och behandlades med insulinchocker och ECT om vartannat. De unga kvinnorna blev dessutom sexuellt våldtagna. Den unga kvinnan i sängen bredvid henne fick för mycket insulin och dog. Hur överlever någon dessa minnen av så kallad vård?

Hon gick fram till mig och trodde väl, att jag var en överlevare i ungefär samma ålder nu och med svensk erfarenhet under tre månader från år 1956. För det står i programhäftet både på engelska och svenska om mig också. Det är dags att bekänna färg. Mina erfarenheter är inget jämfört med vad kvinnorna gått igenom i USA. (Sök på Lucy Winer på you tube och Kings Park. Lucy Winer var också gäst på filmfestivalen och hennes film visades.) Det var Dorothy, som sökte upp mig först.

Det är dags att bekänna färg tycker nog jag. Filmen ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är mycket informativ, saklig och osentimental. Där finns inget negativt om personalen – tvärt om. Det finns bara en enda stor ilska på systemet med bältesläggningar av slentrian, tvångsinjektioner, diagnoser för livet som stigmatiserade mig senare. Kvar har jag alla goda samtal med personalen, som jag haft sen dess och en brevväxling med före detta överläkaren. Min envishet är lite gränslös. Om jag fått en diagnos för livet, så har jag rätt att få veta vad denna sjukdom innebär och hur den verkar. Tycker nog jag. Andra drabbade tycker nog likadant. Om jag bara begripit engelska språket.

Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom aldrig ut år 2009 på förlaget ”Natur&Kultur”. Så högfärdig är jag, att jag ville vara med de stora pojkarna Johan Cullberg och Clarence Crafoord. Vi är ju ungefär jämngamla och lite mer information inifrån patientsynpunkt hade inte skadat. Det tyckte jag och prövade förlaget. Sen slapp jag påtryckningarna, att jag var så rädd att gå ut med min berättelse. De tackade ”nej” till erbjudandet att få trycka mitt manus.

År 2011 vågade jag en gång till och lät trycka boken på egen risk ekonomiskt. Två år senare var berättelsen filmad på plats inifrån och utifrån de andras öden. Vilken färg är det då som skall bekännas? Ilskan finns kvar, att de mest lärde tror, att det går att ha olika avdelningar för psyke och soma. Visserligen talar de om psykosomatiska sjukdomar men då gissar jag att det är fråga om vem som skall ta över det ekonomiska ansvaret – bli av med patienten med så svåra hjärtbesvär.

Så nu går det att köpa min bok igen på Adlibris eller genom mig: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Jag vägrade ta bort kapitlet om blodet ur manus. Jag kan faktiskt inte hjälpa, att det fattas kunskap i anatomi, fysiologi och teologi om blodets betydelse bland allmänheten. Försök vara neutral till blodets funktion i kroppen! Försök vara neutral till försoningens under genom tro!

Jag kan det inte och har en relation till bibelns hela berättelse om upprättelse och hälsa genom blodet. Det finns med i boken men inte i filmen.

Grattis prästen!

”Det är inte fråga om vad man säger utan hur man säger det!”

Det har jag fått höra mer än en gång. Det kan vara sant det jag sagt men sägs på ett fel sätt. Hur skall jag då tala om att jag är ledsen? Tidningen Dagen hade en krönika om pastorn, som borde få ägna sig åt det han skall och inte allt annat. Det är många år sedan Lilly Sofia Jönsson tog upp detta angående präster och biskopar i synnerhet. Det var i hennes blogg ”Fjärde väggen”, om jag inte minns fel. Nu skrivs det av en man och kanske blir viktigare. Och sägs på rätt sätt.

En av mina bloggar heter: ”Grattis prosten!” Johnny Hagberg var präst i Åsaka en gång och Norra Björke min hembygds kyrka/församling. Det var så jag hänvisade till Bibel 2000, som konsekvent bytte ut ordet ”församling” mot ”kyrka” för det är samma ord i grekiska språket. (Jag har en BIBELKONKORDANS till NT 81, som jag kan slå i). Så jag skrev ungefär att två församlingar kan bli en (hopslagen) men två kyrkor av sten kan inte bli en. Jag sörjer över situationen med tomma kyrkbänkar. Får jag lov att skriva att jag är ledsen? Det var i ”BloggarDag” uppgiften fanns om Johnny Hagbergs kunskap om katolska kyrkan. Igår gratulerade jag pensionären Dag på hans födelsedag via Facebook.

Den vänligheten varade inte länge. För idag blev jag arg igen och skrev med anledning av hans egna skrivande om stora dagar i livet. De som inte gratulerade igår kan gratulera idag.

”Annandagen är bäst i kyrkoårets föreslagna bibeltexter då Jesus själv som uppstånden gick igenom allt varför Messias måste dö för våra synder. Jesus delar inte sin ära med någon präst.”

I Mikael Karlendals blogg har jag skrivit många gånger, att det är bibelkunskap som fattas svenska folket. Inte kunskap i kyrkohistoria. Det är inte fråga om vad man skriver utan hur.
Visst!
Jag har skrivit, att jag är ledsen över att män har fått ämbetet att förkunna Guds ord och sen sysslar med annat.
Detta står jag för.
Skriv en kommentar…

När livet fick ett ansikte

Ordet är ”struktur”. Några unga i min omgivning vill gärna ha studier i bibeln men inte att jag hoppar hit och dit genom alla tidsepoker. Det är en rimlig önskan. Sanningen är den, att jag har panik som ”döfärdig” och upptäcker att två generationer efter mig saknar kunskap i bibellära. Paniken gör mig totalt vimsig i huvudet, när jag äntligen får en chans att berätta.

Så jag tog fram en plansch i hårdpapp från min söndagsskoltid. Som om det skulle hjälpa med en gullig bild på Jesus och barnen runt omkring? Nej, jag har ritat en karta över Mellersta Östern, där Jerusalem bara blir en liten prick på skalan. Den pricken fanns inte ens med. Det var många år sen jag ritade och berättade. Som sagt: Kvinnor får berätta. Och den stora kartan på blädderblockspapper förstör inte söndagsskolbilden under.

Denna plansch på kartan över Mellersta Östern placerade jag mitt på bordet och plötsligt fick alla tusen tankarna i huvudet en ordning. När jag ser området över Egypten i väster till Iran i öster, Turkiet i norr och Persiska viken i söder, så har jag olika bibelsammanhang i minnet vad som hänt på några olika platser. Jag har ett försprång som gammal utan bio och TV-program som barn och ung!

Nu ber de unga mig att backa och försöka ta det lugnt med undervisningen. Jag får ha paniken för mig själv. De vill komma tillbaka och lyssna. Vi börjar om från början men sakta.

Jojo. I TV-program har jag sett enkla små tävlingar. De tävlande får fyra bilder på personer. Tre har något gemensamt men vad och en skall bort. Den leken föreslår jag. De fyra är: Salomo, Nehemja, Paulus och Johannes.

En skall bort och de tre har något gemensamt! Hu så hemskt när Gud är KÄRLEKEN! Detta kan ju inte vara möjligt?  Skall vi inte ha lite liberalteologi att allt ordnar sig till slut? Och Gud blir allt i alla…

En snabb impuls av mig. Vad har jag för rätt att säga att någon skall bort? Och vad har en före detta ärkebiskop för rätt att städa i bibeln?

Salomo skall bort för han började så bra och bad Gud om ett vist hjärta. Sen slutade han i frosseri och synd.

Nehemja var av kunglig börd, om jag inte minns fel och fick följa med i fångenskap till Babylon. Han höll fast vid sin Gud och tog på sig skulden för sin och Juda folks synd, grät, fastade och bad till Herren. Han erkände, att också han och hans familj syndat som slutat lyssna till Herrens ledning. Så hade det gått som det gick. Nehemja började om med att bygga upp det raserade.

Paulus kunde hela Lagen som ung och var mycket lärd och nitisk. Ingen ny lära fick ta över kunskapen i Lagen. Så förföljde han HERREN själv och hans lärjungar, syndade grovt men ångrade sig och erkände sin synd. Paulus var kvar till slutet och undervisade om VÄGEN, som den enda att nå Gud. (Det var i Antiokia som de först började kallas kristna – för de följde den VÄGEN.)

Johannes skall vara kvar också som vågade undervisa om vad Jesus sagt om synd, rättfärdighet och dom. Johannes skall vara kvar för han undervisar om hela blodomloppet på ett annat sätt än Paulus undervisar om kroppens alla delar som församling. Johannes säger, att om vi påstår, att vi inte syndat så ljuger vi. De får vara kvar som erkänner sin synd och tar emot förlåtelsen genom Jesu Guds sons blod.

Livet har fått ett ansikte genom dem.

När döden fick ett ansikte

Minns du hur det var när sjukdomen aids fick ett ansikte med dödligt hot? Visst är det glömt snart? Sjukdomen är inte dödlig. Det finns bromsande mediciner. Så går livet vidare. Sjukvårdspersonalen har tystnadsplikt och kan inte säga emot behovet av försiktighet och behovet av handskar. Livet går vidare och andra sjukdomar får ett ansikte. Döden kan vänta. Men sjukdomen är livsfarlig…

Döden fick ett ansikte för mig som barn. Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga. Det går att prata bort alla faror och varningar. Alkohol och bilkörning går inte ihop. Så fick döden ett ansikte, när jag var barn och sen dess har jag varit skrämd för alkohol.

Sinnessjukdom fick också ett ansikte och satte skräck i mig. Det var något, som bara liksom flög på en människa och sen var han inlåst. Eller hon. Det har inte fattas ett ansikte på de sjukdomarna för det har funnits många byggnader i rött tegel och en tyst, obehaglig dimma runt omkring. Gå inte i närheten! Där vet man inte vad som kan hända eller vem som blir inlåst! Men inte dör…Kanske kommer tillbaka…

”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. En dag ville jag sortera vad som är skamliga och mindre skamliga sjukdomar. Med all rätt ur egen erfarenhet och sjukvårdskunskap. Livet såg ut att ligga bakom. Hade inte jag rätt till att få ett ansikte på den hemska sjukdom, som jag blivit diagnostiserad med som ung och för livet? Döden är ingen sjukdom. Den kan komma när som helst i livet. Döden är inte skamlig – inget att skämmas över. Den är ofta plågsam och långdragen men förutsagd.

Vi behöver inget ansikte på döden. Ögonen är själens spegel. I ett par mörka ögon med svart blick fanns början till döden. Vi fick ett ansikte på den redan i Kains i lustgården. Han hade chans att behärska sin avundsjuka och sitt hat. Han fick en varning. Han fick veta, att han hade en dörr, som han själv ansvarade för. I annat fall blev han dödens också.

Enda medicin som hjälper är ett rent blod. Blod vet vi kan vara infekterat. Nu tänker jag på okunskapen om aids på 80-talet. Bibeln berättar om ett rent, oskyldigt blod som räddar undan döden.

Så varför inte ge döden ett ansikte? Ångest och dödsfruktan är inom ramen för psykisk ohälsa. Bibeln är inte rädd för att sätta rätta diagnoser. Rädsla finns inte i kärleken!         (1 Joh. 4:16-21) Vadå kärlek? Jo, Gud är kärleken och vet om alla människors svagheter. I rädslan ligger tanke på straff. Vadå straff? ”Jag har väl inte syndat mer än någon annan?” ”Vadå synd?” var frågan i ett radioprogram med författaren Lena Andersson med orden ur den lames mun. (Markus 2:1-11)

Då är jag framme vid poängen. Det är inget farligt att läsa Uppenbarelseboken. Där finns ruskiga scener men beskriver ett lamm som såg ut att blivit slaktat. Där är ruskiga scener med Vilddjuret. Det visste vi ju förut att Satan, Djävulen och den gamle ormen från tidens början är den samme och kom för att slakta och förgöra. Men det blev givet ett rent, felfritt blod som läkedom! Striden om oss blev avgjord redan i himlen då Lammet blev slaktat före världens grundläggning. (Ja, det finns olika bibeltolkningar. Det är inte farligt, att inte kunna skillnaden på objektiv eller subjektiv försoningslära med mera.)

Här är bibelversen som öppnade mina ögon för Uppenbarelseboken:

7:17

”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

Lammet blev herden och herden blev livets vatten, som släcker själens törst. Och Gud vet om alla tårar innan dess. Gud berättar både bakåt i tiden vad som skett och framåt om vad som skall ske genom sina profeter.

 

Harmagedon – fortsättning

Många inom frikyrkorörelsen har kusliga minnen av predikningar om yttersta tiden och Harmagedon. Det kanske mest gäller i min egen generation. Så kom ifrågasättandet. Så kom upproret mot den sortens förkunnelse. Helvetesläran. Tills det blev tyst. Efter det tog vetenskapsmännen vid och började berättelsen om ett perforerat ozonlager. För att inte tala om kärleksläran. Om alla tänker positivt samtidigt, så tar krigen slut. Så rogivande! Tänk positivt!

 En dag måste jag dammsuga i min bokhylla och hittade en bok, som jag fått men inte läst. Så oartigt! Givarens tanke var att vi skulle samtala om innehållet sedan. Boken heter:

”När tiden tog slut” Författare är Göran Sahlberg

Eftersom insidorna av bokens pärmar i början och slutet har en förminskad plansch av hela originalet av ”Guds plan genom tidsåldrarna” Copyright 1934 C.A. Chader.”, så läste jag boken. En författare har rätt att skriva sin text som den gått genom den egna referensramen. Bra skildrat av en tragik. Visst, vi kan samtala hur mycket som helst om felaktig förkunnelse och duktiga författare. ”Rädsla finns inte i kärleken,” står det i bibeln. Det är bara att stava på om och om igen! Det håller!

Ur 1 Johannes brev citerar jag hela 4:e kapitlet från Svenska Folkbibelns översättning. Jag sätter inte en rubrik för att få många att läsa denna bloggpost om Harmagedon! Det finns flera olika tolkningsmodeller men det är ingen ursäkt att låta bli att forska! Gud talar om i förväg vad som kommer att ske och vad som redan har skett genom sina profeter!

”Pröva andarna

4 1 Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
 4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss . Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.


Guds kärlek och vår

7 Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss : han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
 11 Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
”  Slut citat

När jag var ung fick jag inpräntat i mig, att Jesus hänvisade till vad det också står skrivet. Satan kan alla skrifterna och ville få Jesus på fall. Jesus kunde mer. Han kan hela sanningen och är den.

Han har frälst oss undan den kommande vredesdomen. Därför skrev jag inget mer om Harmagedon i förra bloggposten.

Harmagedon

Många vet om att det skall bli en slutstrid, som kommer att bli fruktansvärd. Många vet om att Jesus skall komma tillbaka och sätta sina fötter på Oljeberget. ”Jerusalemsfararna” ville vara på plats, då de skedde. De sålde allt de ägde och for till Jerusalem. De lämnade sitt vackra Dalarna och Nås. De ville väl inte se på striden men väl vara vid Oljeberget. Och alla som väntat förgäves blir mer eller mindre förlöjligade.

”Hur går det nu med att han skulle komma tillbaka?”

Nej, jag är inte lurad för min del! Jag är glad i min förväntan precis som det står i bibeln. Var och en blir inte salig på sin fason utan på om det håller hela vägen! Där är jag nu och har lämnat de intellektuella debatterna om rätt tolkning. Jo, jag har kvar orden ”tolkningsmodell” och ”tolkningstradition”. Som om det skulle kunna göra mig glad att vara inom rätt modell eller tradition?

Läkaren och förkunnaren Sven Ahdrian lever inte längre. Hans bibelundervisning i Danielsboken blev inspelad och jag köpte hela serien. Trots att jag fortfarande inte fattar så bra, så lyssnar jag igen och igen. Prästen och pastorn KG Larsson, Örnsköldsvik, har haft en serie bibelstudier över Uppenbarelseboken. Hela den serien köpte jag för några år sen och har lyssnat på mer än en gång. Jag fattar trögt. Men ibland glimmar det till. Det har det gjort nu. Jag klagar inte jämt…

Jesus sa en gång till sina lärjungar, som han sänt ut och kommit tillbaka, att de skulle vara glada över, att deras namn var skrivna i livets bok. Det var viktigare än att de onda andarna hade farit ut ur människor i Jesu namn. (Sammanhanget finns i Lukas 10:1-22) Så klart att teologer tänkt och tolkat på olika sätt! Men jag för min del orkar inte sätta mig in i predestinationsläran och jämföra Luther med Calvin! Jag vill ha hjälp att förstå Uppenbarelseboken!

En dag kom jag till versen: ”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” Upp 7:17

Jesus finns överallt i texterna i Gamla Testamentet och gick igenom dem med två lärjungar, som var totalt desillusionerad efter vad som hänt på Golgata. Nu vill den helige Ande gå igenom bibeltexterna med oss! (Om biskopar och präster sviker sin uppgift). Jesus är Lammet som blev slaktat för vår skull! Jesus är herden som leder oss rätt i samma person!

Så till poängen när mitt namn blev skrivet i Livets bok. Står det där från början på de som vill ha evangeliet om Jesus? Kan det suddas ut om jag inte sköter mig och kan tro längre? I bibelstudierna av KG Larsson om Uppenbarelseboken drar han parallellen att gå in en församling och få sitt namn i en matrikel. I och med det tar församlingen sitt ansvar…När jag tar emot Jesus som min Frälsare tar Gud ansvar för mig och mitt namn blir skrivet i Livets bok. Det är inte skrivet där före världens begynnelse. Så fortsätter bibelläraren…När Johannes på Patmos såg in i himlen såg han ett lamm, som var slaktat före världens tillblivelse.

För min del har jag trott att allt blev fullkomnat på Golgata kors, innan Jesus gav upp andan. Det går inte att bygga en kyrka utan att följa ritningen, som finns i hela bibeln. Det tjatar jag om men nu visar den helige Ande på att hela ritningen till vår frälsning var klar redan i himlen. Jesus var villig att gå ner på jorden och utföra den till punkt och pricka. Inget skall bli förstört eller komma bort ur den ritningen! ”Mönsterbild” står det i Hebreerbrevet.

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat.” Upp 5:6

Allt som behöver göras för vår räddning är redan gjort en gång för alla. Han delar inte sin ära med någon! I inget annat namn finns det frälsning! Visst är det viktigt att lyssna på de, som kommer från andra kulturer till vårt land! Men religionsdialog utan Jesus som det slaktade Lammet fungerar inte. Och jag för min del fortsätter att tro på stommen i Gamla Testamentet. Tolv är ett förbundstal. Israel är Guds ögonsten och församlingen fick del av välsignelsen genom Abraham. Fortsättningen till Jesus skedde genom tro – Abraham trodde på Guds löfte och fick en son. Släkttavlan genom tro på det omöjliga finns i Matt kap 1. Det lagen inte kunde åstadkomma…det gjorde Gud. Han sände Jesus utan någon mans inblandning.

(Så jag är tillbaka i min tolkningstradition, att Jesus skall sätta sina fötter på Oljeberget men innan dess blir församlingen uppryckt ”honom till mötes.” Det får finnas olika sätt att tolka.)

Jag är glad över Wilhelm Berglings bibelundervisning också. Den färdiga ritningen, som fanns i himlen, innan jordens grund var lagd, skall komma tillbaka från himlen som ett tempel/tabernakel/tält. Jesus tältade en gång bland oss människor och presenterade Guds kärlek till alla. Vi såg hans härlighet!

P.S. Den 19 juni 2019 har jag lyssnat på mer undervisning om den sista tiden och tror inte längre på ett ”uppryckande av församlingen” före Harmagedon. Min respekt för bibeln är stor men kunskapen alldeles för liten. D.S.

Rallarsvingar

Jag har varit med på en enda prästvigning. Den var i Skara domkyrka och där var fullsatt. Jag hade kommit i god tid men hittade ingen parkeringsplats. Det blev långt fram till centrum där den viktiga vigningen skulle ske. Väl att det finns högtalare. Väl att jag är så intresserad fortfarande och kollar upp med jämna mellanrum vad en blivande präst lovar inför Gud och församlingen!

En blivande präst lovar inte att vara påläst i religionshistorien. En blivande präst lovar inte att hålla goda religionsdialoger. En blivande präst och pastor lovar inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord, som det är givet genom bibeln. (Formuleringen kan jag inte utantill men innebörden.)

Det är mer än en som tycker att jag bör ”formulera om mig”. Det är obehagligt med raka formuleringar och stöter bort många. Frågan är hur jag skall kunna bli helgad? Och mindre stressad av att veta att bibelkunskapen håller på att försvinna till förmån för all annan kunskap.

Det är tråkigt om jag delar ut ”rallarsvingar” på Facebook eller i debatter. En präst kallade mig ”den arga tanten”, när jag sökte vänskap med honom på Facebook. Först visste han inte vem jag var och jag måste påminna om våldsamma debatter i rätt tolkning eller fel tidigare.

Efter hand som jag upptäcker, att jag inget kan i ett ämne försöker jag läsa på. Därför har jag köpt: ”Ny tid ny tro?- Nyandliga rörelser och riktningar i dagens samhälle.” av författarna Arlebrand . Hermansson . Wallin

Det är en del om färger och stenar inom New Age. Det finns det i bibelns berättelser också. Så jag ringde en gång till en pensionerad geolog och frågade honom om hårdhetsgraden i stenarna, som fanns i översteprästens bröstsköld. Det visade sig, att han varit med om utgrävningar vid Hagars källa. Vandrade hon så långt tro?

Urtidens Gud eller morgondagens ( Bloggpost från 2012)

”Driving us crazy”

Vad är det som jag gett mig in i? En av mina vänner frågade bums på Facebook och jag svarade lika snabbt. Jag vet inte så mycket. Affischen stämmer inte med mitt budskap. ”Nu är programmet här.” Ja, jag ser det på Facebook. Och där finns min berättelse med. Som blev film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Som sagt. Paulus är min favorit som teolog. Han håller som det alla tider igenom. Han skriver om att han blivit en dåre för Kristus. Han skriver om evangeliet, som blivit en dårskap för dem som går förlorade men som är en kraft till räddning för oss som tror. Hur går detta ihop med dagens psykiatri? Hur går detta ihop med gårdagens psykiatri, som på min tid hette sinnesjukhusvård? Är det skillnad på en själ och ett psyke?

När vetenskapen blir en gud blir det problem i världen. När en människa blir totalt ur balans och tror sig vara Jesus är det ett tillstånd, som inte är friskt. Då behövs läkedom. Då behövs hjälp. Frågan är hos vem det går att få hjälp.

Den 16 – 18 oktober 2015 visas olika filmer om olika problem i samhället och inom oss i Göteborg på Stora Teatern. Jag för min del är utbildad inom sjukvården både före och efter traumat i september år 1956. Och jag är mycket väl medveten om att jag bearbetade mina egna djupa sår genom att arbeta 20 år inom Räddningsmissionen. Det var ingen snällhet, som drev mig att fara på besök den långa vägen till Hinsebergs Kvinnofängelse. Det var egen erfarenhet av hur det kändes att vara inlåst och bli kränkt och sen inte få någon hjälp alls. Jag ville bli upprättad själv men visste aldrig hur det skulle gå till. Under tiden hälsade jag på andra kränkta och önskade dem frihet.

Så länkarna visar senaste kontakten i min längtan att lindra psykiskt lidande för någon enda. Jag tror på en Gud, som har bättre koll på läget än jag har. Hitintills har det hållit att tro på honom och hans Son. Precis så är det att ”Hjälparen” som Jesus lovade klarade att leda mina steg till Gyllenkroken en dag då jag var ledsen och besviken. Tidigare i livet ledde han mig till Smyrnakyrkan.

Jo, jag tror på ledning.

Driving us crazy – Program för filmfestival

Familjevårdsstiftelsen

Stiftelsen Gyllenkroken – Ett samhälle med plats för alla

Räddningsmissionen Göteborg

Smyrnakyrkan – församlingsgemenskap

Den stora skammen

Det är tidig söndagsmorgon. Jag njuter av att få läsa Tomas Sjödins krönika. Den väcker som vanligt massor av ”vibbar” trots innehållet och smärtan av ett diskbråck och förlusten av två älskade söner. Det är hög igenkänningsfaktor. (Det ordet har jag snappat upp ganska nyligen – igenkänningsfaktor.) Jag har också en kökssoffa av gamla slaget och dessutom kökspallarna till den. Torsten min storebrors barndomsvän kunde numren på möblerna från Nya Möbelfabriken u.p.a. Det hörde ett hörnskåp till serien också. Färgerna hade också nummer.

Så skönt att få dessa smärtor beskrivna på ett underhållande, litterärt sätt! Det fordrar ett varmt trägolv vill jag påstå. En hård sängbotten och en kökspall uppe i sängen fungerade vid mina ryggskott. Det är skillnad på diskbråck och ryggskott. Ryggskott är så vanligt, att det inte ger någon medkänsla. Kökspallen väcker massor av minnen för i botten står det Martin. Tydligen var det livsviktigt, att vi inte tog varandras kökspall vid måltiderna. De två pinnstolarna var för mor Anna och en annan vuxen, tre på kökssoffan och resten på dessa kökspallar vid måltiderna. I bärtider vände vi upp och ner på en av dem, satte en hög, rak Höganäskruka på botten, knöt en sliten kökshandduk med snöre runt de fyra benen och silade saften. Eftersom fläckarna av svart vinbär finns kvar så får minnena ett gratis skjuts.

Under de värsta åren med många ryggskott och svår värk skrev jag brev till Tomas Sjödin. Det ena efter det andra därför att hans beskrivning av Karl-Petters situation hjälpte mig. Han var älskad trots att han inte kunde stå på sina ben och aldrig någonsin kunna arbeta och göra rätt för sig. För där satt trösten för mig. Det sitter i ryggmärgen hemifrån att arbeta och göra rätt för sig. Undermedvetet. Det var jag själv som tyckte, att det var så hemskt att ligga dagtid på en hård soffa och inget göra. Detta när de gamla föräldrarna arbetade som vanligt.

Den stora skammen hade jag ”skammat” mig själv med! Och det är nu som jag verkligen skäms! I slutet av juni år 1967 fick jag mitt fösta stora ryggskott och var på rätt plats i rätt ögonblick och fick rätt undersökning och rätt diagnos av en mycket skicklig ortoped. Han var känd för att säga sanningen på en gång. Det var det, som blev så befriande skönt. Jag fick rätt diagnos! Det var acceptabelt. Det var inget att skämmas över! Så nu skäms jag över mina egna fördomar och indelningar i skamliga sjukdomar och mindre skamliga.

För mig blev det en liten, osynlig upprättelse att få rätt diagnos i förhållande till den dolda skammen jag aldrig blev av med. Jag kommer att skriva mer om Lenas kamp med hennes tillåtelse. Det finns mer än en Lena, som fått diagnosen bipolär sjukdom. Det är bara tre år, som jag lyssnat med fladdrande öron till dem som måste leva med sjukdomen bipolär: ”Hur har du klarat detta?” (När jag var 20 år hette sjukdomen manodepressiv psykos)

Märkligt att vi inte kommit längre år 2015 än graderingen och det tabubelagda angående psykiska sjukdomar jämfört med ett rejält ryggskott. Alla nerver går ju i samma kanal!

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over