När döden fick ett ansikte

Minns du hur det var när sjukdomen aids fick ett ansikte med dödligt hot? Visst är det glömt snart? Sjukdomen är inte dödlig. Det finns bromsande mediciner. Så går livet vidare. Sjukvårdspersonalen har tystnadsplikt och kan inte säga emot behovet av försiktighet och behovet av handskar. Livet går vidare och andra sjukdomar får ett ansikte. Döden kan vänta. Men sjukdomen är livsfarlig…

Döden fick ett ansikte för mig som barn. Det finns skamliga sjukdomar och mindre skamliga. Det går att prata bort alla faror och varningar. Alkohol och bilkörning går inte ihop. Så fick döden ett ansikte, när jag var barn och sen dess har jag varit skrämd för alkohol.

Sinnessjukdom fick också ett ansikte och satte skräck i mig. Det var något, som bara liksom flög på en människa och sen var han inlåst. Eller hon. Det har inte fattas ett ansikte på de sjukdomarna för det har funnits många byggnader i rött tegel och en tyst, obehaglig dimma runt omkring. Gå inte i närheten! Där vet man inte vad som kan hända eller vem som blir inlåst! Men inte dör…Kanske kommer tillbaka…

”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. En dag ville jag sortera vad som är skamliga och mindre skamliga sjukdomar. Med all rätt ur egen erfarenhet och sjukvårdskunskap. Livet såg ut att ligga bakom. Hade inte jag rätt till att få ett ansikte på den hemska sjukdom, som jag blivit diagnostiserad med som ung och för livet? Döden är ingen sjukdom. Den kan komma när som helst i livet. Döden är inte skamlig – inget att skämmas över. Den är ofta plågsam och långdragen men förutsagd.

Vi behöver inget ansikte på döden. Ögonen är själens spegel. I ett par mörka ögon med svart blick fanns början till döden. Vi fick ett ansikte på den redan i Kains i lustgården. Han hade chans att behärska sin avundsjuka och sitt hat. Han fick en varning. Han fick veta, att han hade en dörr, som han själv ansvarade för. I annat fall blev han dödens också.

Enda medicin som hjälper är ett rent blod. Blod vet vi kan vara infekterat. Nu tänker jag på okunskapen om aids på 80-talet. Bibeln berättar om ett rent, oskyldigt blod som räddar undan döden.

Så varför inte ge döden ett ansikte? Ångest och dödsfruktan är inom ramen för psykisk ohälsa. Bibeln är inte rädd för att sätta rätta diagnoser. Rädsla finns inte i kärleken!         (1 Joh. 4:16-21) Vadå kärlek? Jo, Gud är kärleken och vet om alla människors svagheter. I rädslan ligger tanke på straff. Vadå straff? ”Jag har väl inte syndat mer än någon annan?” ”Vadå synd?” var frågan i ett radioprogram med författaren Lena Andersson med orden ur den lames mun. (Markus 2:1-11)

Då är jag framme vid poängen. Det är inget farligt att läsa Uppenbarelseboken. Där finns ruskiga scener men beskriver ett lamm som såg ut att blivit slaktat. Där är ruskiga scener med Vilddjuret. Det visste vi ju förut att Satan, Djävulen och den gamle ormen från tidens början är den samme och kom för att slakta och förgöra. Men det blev givet ett rent, felfritt blod som läkedom! Striden om oss blev avgjord redan i himlen då Lammet blev slaktat före världens grundläggning. (Ja, det finns olika bibeltolkningar. Det är inte farligt, att inte kunna skillnaden på objektiv eller subjektiv försoningslära med mera.)

Här är bibelversen som öppnade mina ögon för Uppenbarelseboken:

7:17

”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

Lammet blev herden och herden blev livets vatten, som släcker själens törst. Och Gud vet om alla tårar innan dess. Gud berättar både bakåt i tiden vad som skett och framåt om vad som skall ske genom sina profeter.