Gunnels plats i rymden

Det finns en dröm som snart är tjugo år. Vad blev det av den? Den var ju så enkel. Det gällde bara att få gå ut på nätet och berätta den gamla berättelsen om blodet. För att kunna följa berättelsen behövs bara en karta och intresse att följa en farfar och hans sonson och sonsons son och dem runt omkring. Det behövs en bibel också och tålamod med berättaren.

Kapitel 1

                                                 Följ blodspåren

Det var en gång en man, som måste vända om och möta sitt förflutna. Han hade stora rikedomar, som han skaffat sig genom list från sin svärfar. Hans svärfar hade varit listigare tidigare i livet och gett honom fel dotter. Seden var sådan hade svärfar sagt.

Först gifter man bort den äldsta dottern. Sju år hade mannen tjänat som dräng för att få den han älskade. Själv hade mannen lurat sin far en gång. Lurat till sig viktigaste förstfödslorätten av Esau. Så hette brodern, som var född först det vill säga kommit ut först ur Rebeckas moderliv. Det hade varit dramatik på högsta nivå genom tvillingarna. De hade bråkat med varandra i fosterstadiet så mycket att Rebecka gick till Gud och frågade varför det skulle vara  så och om det skulle fortsätta så.

Herren svarade: ” Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli strakare än det andra, den äldre skall tjäna den yngre.”

Den som kom ut först var rödhårig och hade en hårmantel över hela kroppen. Det gav honom namnet Esau. Detta står att läsa i 1 Moseboken kapitel 25.

Så det var han som kom ut som nummer två, som måste möta sitt förflutna. Där börjar inte blodspåren men avundsjukan och hatet hade påverkat två bröders liv på olika sätt. Hans namn är Jakob och konsekvenserna av hans lögner blev att döden jagade honom hemifrån. Alla minnen hemifrån släppte aldrig sen han fått sin älskade Rakel och alla söner genom Lea och hennes bihustrur. Platsen utan blodsspår var vid Jabboks vad. Den mäktiga floden Jordan skilde bröderna och deras familjer åt. Jordan var inte alltid mäktig och flöt fram. Nu skulle det gå att vada över.

(Dagens avsnitt är prövat på en av mina vänner och fick avslag. ”Vart vill du komma?” Nu försöker jag igen och återkommer. Eller Googla på ”blodet”. ”Julen varar in i påska.”)

P.S. Idag är det den 7:e februari år 2026. Enligt min statistik har någon läsare klickat fram just denna blogg-post. Jag som fick idén att gå ut på nätet och berätta om blodet satt i Smyrnakyrkan, Göteborg på ett ekumeniskt möte kl 15 på nyårsdagen år 2000. Där fick jag syn på en datakonsult från en annan församling tvärs över läktarna. Han borde kunna ge mig datahjälp! Efter mötet rusade jag ner för trapporna och hittade honom och frun på kyrktorget. Mitt behov av hjälp var så stort, att frun konstaterade, att var lika bra, att jag fick komma hem till dem. År 2000 fanns mest bara Stanley Sjöberg att hitta på hans datorer i ämnet personliga vittnesbörd. Sen denna dag har jag gjort många försök att berätta om Jesu Guds Sons blod, som renar från all synd. D.S.

Början på demens kan vara att samma historia upprepas gång på gång. Det är så vackert ord ”närminne” men inte som del i en diagnos. Hon hette Hanna, som var i templet dag och natt med sina böner och sin fasta. Nej, jag glömmer inte henne! Hon hör inte till närminnet men är inte utanför ramen. Hanna var 84 år och jag får gåshud, när jag läser om den gamle Simon, som traskade upp mot templet med trötta steg. Han måste orka en gång till. Vi får inte veta om han hade lång eller kort väg till templet i Jerusalem.

Det intressanta var att Simon inte var döv utan hade hört Herren tala. Han hade åldern inne att få dö men innan dess skulle han få se Herrens frälsning. Så kom dagen då han övervann tröttheten och gick till templet en gång till. Hanna 84 år var redan där som sagt. Då hände det att ett par kom med sin nyfödde för att göra som lagen föreskrivit. Hade hans uppfattningsförmåga försvunnit? Gick det trögt att tänka? Simon hade hört rätt! Simon fattade rätt! Nu skulle han få dö äntligen och slippa alla ålderskrämpor…

Då var tiden inne. Då fick den gamle Simon hålla ett litet barn i sina armar och kunde utbrista:

”Nu har jag fått se Israels frälsning!”

Kommer jag ihåg rätt? Kolla gärna i en bibel. Titta i en gammal översättning eller i en nyare. Jämför de olika översättningarna. ”Gud vakar över sitt ord.”

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Det är en minnesvers från barndomens söndagsskola. Texten om de tio jungfrurna i Nya Testamentet är ändrad i B2000. Alla översättare har inte trott på Herrens förmåga att uppenbara framtiden innan den har kommit.

Det är skillnad på vetenskap och uppenbarelse.

Bibeltexten finns att läsa i Lukas kap. 2:22-38

Det har varit ett långt uppehåll i mitt bloggande. Jag försöker förstå. Det är inte bara mig själv minsann utan mest andras uppdateringar. Försöker jag hitta lite struktur i tillvaron, så nog är datatekniken där och rör till allt.

Jo, jag försöker lära mig ekonomiskt tänkande också på gamla dar. Så har jag sprungit ut och in i affärer för att jämföra priser. Först får jag brev på posten, att priset måste höjas. Men å andra sidan får jag ringa hur mycket som helst sedan. Detta ”sedan” visade mig, att så mycket ringer jag inte tidigare heller. Varför skulle jag då ringa mer sen och utan en lur? Den höll jag i en dag, när den var stendöv. En döv person hör inget men kan eventuellt tala. Det kunde jag. Ingen kunde avhjälpa felet. Ingen var ansvarig för att en lur kunde strejka. Det var så mitt ekonomiska intresse vaknade. Jag måste ju lära mig ekonomiskt tänkande.

Ja, så blev utvecklingen. När andra inte ändrar sig måste ju jag försöka tänka om. Mobil betyder rörlig. Det kan den kanske vara men inte utan mig. Så långt fattar jag tekniken. Ledningarna går inte i framtiden under jord utan uppe i taket i hallen och vardagsrummet. Detta är viktigt att fatta var urtaget är placerat i förhållande till betongväggar. Signalen bör gå fram. Så här finns signaler överallt runt mig numera. Jag som vill ha mörkt för nattsömn måste finna mig i en trygghetslampa, som klarar lysa upp det mesta av rummet.

Så varför inte gå till poängen nu. Svenska Bibelkommissionens duktiga arbetare under 30 års tid bytte ut mer än ett ord för mig, som var invant. Jag var van vid en lykta och de bytte till fackla. Gissa om jag kom i obalans? Gissa om jag kan se skillnad mellan en byggnad och en församling? Där är jag nu. Jag vill ha struktur jag också fast jag rör och pratat om tre saker samtidigt!

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps 119:105. Olja står ofta för den helige Ande i bibeln. Den helige Ande finns överallt i bibeln. Människan är som ett bräckligt kärl. Det gäller att ha olja i både ock.

Jo, det går att byta ut begrepp, som varit kända när det fanns bibelkunskap. En jungfru är en jungfru enligt bibeln och en ung flicka en tjej numera.

Mer skriver jag inte men det heter eskatologi – området i Matteus kap 25:1 enligt Bibel 2000. (Vi har inte haft en Bibel med Bibelförklaringar i samma text sen Peter Fjellstedts för över 100 år sen. Nu finns Nya Testamentet i Svensk Kärnbibeln med förklaringar.) Och jag rekommenderar Svenska Folkbibeln innan dess.

Bilden då? Jo, när jag var ung hörde jag, att det lär finnas 365 löften i bibeln minst – ett för varje dag, då människan har tendens att oroa sig. Så jag började samla längst bak på pärmarna i min bibel. Där är många luckor. Lätt att börja med något bra. Värre att fullfölja…

Från och med den 18 oktober lämnar jag ”telia.com” i min E-postadress och går över till ”gmail.com”. För övrigt är den som förut.

WordPress meddelar mig att mina kunder inte kan nå mig på Contact.gunnelsplats(at)gmail.com, om jag inte köper till vissa fördelar.

gunnelsplats(at)gmail.com är upptagen och tillhör inte mig!

När jag hade hemsidan ”brefvet” och slutade med crossnet.com, så blev min kontaktadress ledig och hamnade någonstans i Hongkong för snuskaffärer. Det är en farlig värld vi lever i. På Facebook blev min ”profil” stulen en gång och någon hackers lade in en skadlig länk med porr.

För att känna igen rätt person ”Gunnel”, så vet att jag tillhör Jesus Kristus och vill berätta så enkelt som möjligt om bibelns påverkan i mitt långa liv. Står det för mycket om mitt JAG, så hoppas jag på en förändring snart. Under 50 års tid har jag kämpat med skillnaden mellan att minnas och att förlåta. Det är inte det samma. Så jag vill fortsätta att stå på de psykiskt sjukas sida mot övergrepp inom psykiatrisk vård. Så jag vill fortsätta stå på två fotstycken av silver som försoningsgrund i mitt liv. Jag är upprättad i Kristus! Guds ord är som silver renat sju gånger i eld. Det är försoningsdagens budskap över hela världen där två eller tre kan sin bibel. 2 Mosebok 36:24, 3 Mos 16. Bibeln budskap gäller alla som vill tro på en felfri syndabocks blod. Jesus har en gång för alla tagit på sig all världens skuld, skam och synd i vårt ställe.

Meddelas endast på detta sätt.

I

I

Det finns några bloggar om kökssoffan där hemma. Den har varit med nästan från början av föräldrarnas äktenskap. Gissar att de började tillverka enkla köksmöbler i slutet av 20-talet på den gamla, lilla möbelfabriken. Den brann upp år 1936. Så jag minns bara den så kallade ”Nya Möbelfabriken u.p.a.”

Kökssoffan ropade jag in på auktionen, som var privat mellan oss sex syskon. Vi gick från rum till rum och bjöd på möbler eller saker. Väggtelefonen bjöd jag också på med alla sina minnen från ”telefonrummet”, som Telegrafverket hyrt under många år med telefonväxel, skrivbord, stol och papperskorg. Så papperskorgen med alla minnen finns också i mitt liv och leverne. ”Telefonrummet” var närmast köket. Där hade ju mor Anna viktigaste arbetsplatsen att förse alla hungriga med mat. Nästa ständigt.

För övrigt försöker jag säga upp relationen med Telia och fast telefon. Hur jag skall lyckas med detta att leta efter var telefonen ligger fattar inte jag.

Just nu gäller minnet alla missionärer, som suttit på vår kökssoffa och berättat privat efter gudstjänsten i Missionskyrkan. Så jag ville också bli missionär och dela med mig av den trygghet jag fått genom tro på Gud. För detta fattades en visshet, som var så stark att den höll genom alla svårigheter långt hemifrån. Detta hade jag fått höra. Plus att få föräldrarnas välsignelse till den långa resan till Kongo.

Snart har jag berättat och berättat i tusen bloggar och är på punkten att närminnet försvinner. Jag vet inte längre vad jag skrivit. Bara att jag saboterade en modell med bredare textspalt, som jag trivdes bättre med. Ingen fattar vad jag behöver hjälp med för jag inte kan engelska språket.

WordPress suport skriver gång på gång, att de skulle vilja hjälpa mig, om jag bara förklarar problemet.

Hör och häpna. Jag fick den kallelse jag ville ha, när jag var 16 år. Problemet har bara varit att hålla fast vid den och inte vara så egotrippad som jag är. Det är inte jag med mina drömmar, som är centrum i bibeln utan att alla människor skall kunna fatta sin egen kallelse till Guds rike.

Det skulle jag vilja göra klart för någon enda.

En vecka har gått idag sen jag föreläste på före detta Restad Sjukhus om hur sinnessjukhusvården var på 50-talet.

Vem kunde ana, att det inte blivit ett dugg bättre med psykiatrisk vård sen dess? Det kom ett mail från en ung kvinna, att hennes historia liknade min fast i nutid.

Mitt upplägg till föredraget var enkelt. Jag plockade fram några böcker ur bokhyllan, som betytt mycket på min väg till försoning. Den har varit lång därför att min skam bekräftades av så många andra, att detta talar vi inte om. Ingen ville höra på. Så blev det en stigmatisering av diagnoserna och minnena blev cementerade. Som om jag fått sjukhussjukan fastän i psyket.

Konstvetaren Irja Bergström var klar med sin doktorsavhandling och jag hade följt hennes arbete under många år genom en stolt mor Hilja Saarne. Hur kunde någon ägna år efter år av arbete att följa en mentalsjuk kvinnas konst och leta efter det som inte fanns offentligt utan bland före detta personal på sinnessjukhus?

Boken heter: ”Ensam fågel – jag vet vem det är”

Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström Utkom år 1989

Då hade det gått 30 år sen jag lovade Gud, att han kunde få spillrorna, som var kvar av mig efter vård år 1956 på Restad Sjukhus och sen stigmatisering. Sträckläste boken och lärde mig mycket om systemet på sinnessjukhusen.

År 2010 anmälde jag mig till Stiftelsen Gyllenkroken och Inre rum, att jag också hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa och önskade få vara med att gå ut till allmänheten med information och sticka hål på fördomar. Det var ett regeringsuppdrag som kallades (H)järnkoll och gav utbildning till attitydambassadörer. Jag berättade som det var att jag ville lyssna och bara kunde min egen historia och lite teori om psykiska sjukdomar.

På första lunchrasten erbjöd en man sin berättelse om att leva med schizofreni. Så fick jag hans bok: ”Den verkliga overkligheten – Berättelsen om två självupplevda psykoser” av Fredrik Axelsson. Mitt manus till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” var klart. Det fick han av mig. Jag hade till och med manus klart till ett föredrag: ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. Han och några andra gav kritik på en provträning på Inre rum.

Boken ”Inre rum – Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscentrum om psykisk sjukdom hälsa och ohälsa” kom ut 2011 och var ett arvsfonsprojekt av Annica Engström och Linda Weichselbraun som författare och ledare. Samma år blev mitt manus tryckt på eget ansvar.

År 2014 kom en sammanfattning av (H)järnkoll kampanjen under fem år.

År 2015 kom ”Döden ingen talar om” av Ulrika Jannert Kallenberg. Hennes pappa dog hastigt när hon var fyra år och de fick aldrig prata om honom. Minnet av honom utplånades av hela omgivningen. Författaren fick lägga sitt pussel själv efter hans självmord.

Då har det gått över 50 år för min del och mitt tysta, tunga arbete med att kunna förstå de diagnoser och den behandling jag fick som 20-åring. Diagnoserna var för livet och etsades i mig utan förklaring. Tack vare den bipolära intresseföreningens generösa bemötande har jag fått ställa mina frågor om sjukdomen manodepressiv psykos. Vad innebär den?

Ja, det var år 2006, som allt brast för mig i ett telefonsamtal. En vänlig sjukgymnast ringde och meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient efter en höftoperation. Utan anledning började jag storgråta. Nästa dag kom insikten, att jag måste söka hjälp. Jag kunde inte vara själv med att gå igenom kopian av min sjukjournal från år 1956. Så jag fick remiss till en psykolog på vårdcentralen februari år 2007.

Försoningens ämbete då? Ja, det står om i bibeln. Jag kan inte hjälpa någon om jag inte blivit hjälpt själv. Mina sår hade gått upp gång på gång och blödde.

HERREN sa: Ohelbar är din skada, oläkligt är det sår du fått. Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår; ingen helande läkedom finnes för dig….

Ty jag vill hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN.

Det står i bibeln! Den har tröstat mig under alla svåra år. Böckernas bok.