Blås liv i elden

Trenderna växlar. Jag hinner inte med. Går i ultra-rapid. Stapplande gång…

”Det var då det,” sa min kusin, när jag påminde om att hon tvättat alla mina fönster åt mig. I förbifarten till Hönö…

Det var inne att ha blogg en gång. Sen kom snabbare system. Allt gick för fort och jag kunde inte bromsa något! Framför allt inte sången i våra frikyrkor. Samma ackord, samma ord tills jag inte orkade hänga med längre. Unga hänger i kyrkorna på fredagskvällarna. Det gick inte att bromsa någon. Och jag satte mig på tvären. Där sitter jag nu.

Tills jag kom på att hålla ett bibelstudium i en tom kyrka med ledig talarstol. Mer aktuellt än någonsin med frågan: Kan en kyrka dö? Så läser jag på Facebook idag: ”Halleluja! Äntligen ett missionshus till försäljning…” Visserligen för runt 3 millioner kronor och ett himmelsk rum. Men ändå?

Då vill jag ropa ändå högre: Ta fram sångböckerna igen och sjung de gamla sångerna! ”Friköpt jag är men ej med silver Återlöst men ej med guld. Det är Guds Lamm, som genom blodet har befriat mig från skuld.”

”Ritningen till kyrka/församling finns i bibeln” och bibelstudiet på Youtube.

Där finns hänvisning till tabernaklet i öknen. Där finns alla tecken för framtiden vad allt står för. Det var de gamle bra på och sjöng om i psalmer och sånger. De kunde språket, som gått nästan förlorat och kraften i tro på blodet.

Elden fick aldrig någonsin slockna då. Det skall den inte nu heller.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

4 reaktioner till “Blås liv i elden”

  2. ”Och jag satte mig på tvären. Där sitter jag nu.” haha=)

    Det är en härlig sång med rejält sväng i. Min farmor och hennes syster med kompisar åkte spark till Frälsis i Kiruna för att dansa till deras musik utanför lokalen som är den äldsta kyrkolokalen i Kiruna. Där huserar nu Equmenia/Missionsförsamlingen, Ortodoxa etiopier och eritreaner, katolska kyrkan och en mycket liten spillra som finns kvar av Frälsis. På övervåningen bor en organist i SvK och hans fru är laestadian. Det ekumeniska är något jag riktigt älskar med ”min” församling i Kiruna.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: