Kategori: Vägen valde mig

Anfall är bästa försvar

Idag har jag lagt till adressen till Stefan Swärds Blogg. Det beror på att Sofia gjort upprepade kommentarer bland alla mäns. Sofia har varit med på min länklista från början. Av någon anledning. Jag gillar hennes analyser.

Om Stefan Swärd skriver om vad som helst enligt hans egen analys, så blir det genast 100 kommentarer.
Om jag skriver – inte om vad som helst – utan om Jesus, så blir det ingen kommentar. ”No comments” har varit genomgående på alla mina bloggposter. Nu citerar jag mitt eget senaste inlägg i bloggen ”Fjärde väggen”:

”Hoppsan, Sofia!
Först går du ur din egen Svenska Kyrkan och anfaller sen en ”koloss på lerfötter”, som jag uttryckt all din frustration tidigare.
Sen ger du dig på min frikyrka utan att ha varit med i den och utan att fatta att kyrkan är kyrkan och kyrka och församling är ett och samma ord på grundspråket! Att stå i strid med sin egen kropp = församlingen är destruktivt. Ingen har någonsin hatat sitt eget kött…..Jo då. Det finns gott om destruktiva personer, som skär sig för att lindra sin ångest. Men det är inte normalt. Det normala är, att man är rädd om sin fysik och sitt andliga liv och älskar den kropp man tillhör där Kristus är huvudet.

Stefan Swärds bloggpost var en analys av en annan mans utsagor. Där är poängen. Inte pedofili. Pingströrelsen har slutat att ha församlingstukt med unga som börjat äktenskapet i fel ända (ett försök att vara vitsig.) Pingströrelsen har slutat med församlingstukt angående urringade kläder intill nakenhet och provokationer på mäns svagheter (försök att vara ironisk). Pingströrelsen har slutat med uteslutningar ur medlemsregistret i princip utan att vi medlemmar har fattat, när detta skedde. Församlingstukten har upphört. ”Bibeln på mina egna villkor…”, som en doktorsavhandling heter.

Jag har bara varit med i en Pingstförsamling i 45 år. Innan dess är jag uppvuxen i Missionsförbundet, som har såå högt till tak och inga trösklar knappast. Det går att se himlen genom taket till och med. ”Jesus är herre” men över vad och vem det är frågan.

Som sagt, Sofia. Jag rekommenderar bibelläsning. Fundament = grund
Ta bort grunden (som finns beskriven i trosbekännelsen), så rasar hela KYRKAN. Många präster och pastorer har sysslat länge nog med ett rivningarbete men inte Stefan Swärd av allt jag läst i hans Blogg.

Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Jag älskar Aslan. D.S.”

Slut på citat av mig själv angående anfallet på Stefan Swärds utmärkta analys av Pingsrörelsens nuvande problem angående medlemskap. Vem får bli medlem i vilken kyrka? Vad innebär ett lärjungaskap?

Lejonet av Juda stam

Ett sätt att få en snabb inblick i bibelns värld är att se filmen Narnia – en saga för barn av C.S. Lewis. Ändå bättre är att läsa hela serien. Allra bäst är att utgå från källan till fantasierna och följa bibelns historia om lejonet av Juda stam.
Bara ett enda litet folk – Israel – i hela vår världshistoria har fått en så viktig uppgift som att föra berättelsen vidare om vår frälsningshistoria.
”Jesu släktregister” toledot som ord lär ha betydelsen fortsättningshistoria.
Så det är bara att följa personerna och se vilka som är nämnda och hålla fast vid att det lagen inte kunde åstadkomma eftersom den var försvagad genom köttsliga begär….det gjorde Gud. Sen kan teologer gräla i all oändlighet om denna nåd räcker och är till för alla i Jesus Kristus Guds son född av kvinna och ställd under lagen.

Det är en profetia, som gått i uppfyllelse, att Jesus skulle komma ur Juda stam. Det går inte att fatta varför eftersom prästerna var av Levi stam. Jesus är ju vår överstepräst till evig tid.
Det är en profetia om Jesus, att en av kvinnans säd skulle trampa på ormens huvud. Det går inte att fatta med förståndet men Gud är större än all mänsklig intelligens. Ormen förebildar Satan/ Djävulen genom hela bibeln.
Det är förutsagt, att den som tror på Herren Gud skall bli räddad. Rahav trodde och blev räddad och hela hennes familj.
Det är förutsagt, att Herren är barmhärtig och nådig och förlåter missgärningar. Det fick kung David vara med om. Först fick han själv uttala domen: ”Dödens är den man som handlat så!” Syndens lön är döden men den gåva Gud ger är evigt liv.

Batseba är med i Jesu släktregister i Matteus kap 1. Salomo är född i synd. Inget under de tre första århundradena motsäger enligt forskare, att släkttavlan i Lukas kap 3 är Josefs svärfars släkttavla alltså Marias. I kung Davids näste son med Batseba, när Batsebas man Uria var död, så går Josef och Marias släkttavlor samman. Profetian om Jesus säger, att han skulle vara av Davids hus.

Två unga änkor står en gång i samma situation. Deras svärmor är också änka och vill gå tillbaka till det landet hon kom från och som var hennes och mannens från början. En liten bibelbok berättar tydligt om att människor gör val. Som om vi inte hade en fri vilja! En del påstår, att det inget står om fri vilja i bibeln. Som om Gud radarstyr oss! Rut och Orpa var båda unga och hade blivit änkor. Dom tillhörde inte Israels folk och enligt lagen skulle ingen man äkta en hednisk kvinna. Rut kom med i Jesu släkt.
Bibelns fortsatta historia visar på en kvinna som valde att följa med till ett okänt land och att följa den Gud som Noomi tillhörde. Rut kom in i släkten på grund av sin tro. Orpa var i samma situation och valde att stanna kvar där hon befann sig.

Och så vidare. Jag har inte läst teologi eller exegetik ändå ser jag i bibeltexterna, att jag som människa har ett ansvar för mina val och det blir konsekvenser, när jag lämnar vägen och vandringen tillsammans med lejonet av Juda.

Jag älskar Aslan

Nu var det proklamerat. Men inte i vilken filmversion som helst. En väninna i min ålder och jag skulle gå på en billig eftermiddagsbio och se Aslan för några år sen. Vilken besvikelse! Så svårt det var att se förväntanfulla barn dessutom. Nej, det var fel version och inget av budskapet kom fram, som jag sett det i en äldre film.

Lammet som lejon. Hur går det ihop då? Hur går det ihop överhuvudtaget att leva utan bibelkunskap. Lammet är inget lejon och har motsatta egenskaper. Får som en get går heller inte ihop. En dag skall lejonet av Juda stam skilja mellan får och getter, som en herde skiljer dem åt. Får man röra till det hur mycket som helst, när det ingen referensram finns för bibelns texter?

Precis så är det med ett kodat språk, som bara de invigda fattar.

När blev Lammet deras herde? Och när började jag bli beroende av lejonet?

En blivande brud

 

Citat från debatten i FaceBook från den 27:e december:
”Milda makter. Stefan, det här är väldigt humoristiskt. Vad har nu FI med detta att göra? Vilka exempel har du på individer som är traumatiserade av sitt genus, och hur skulle en diskussion om bibelns kvinnor utmynna här tror du? *väntar intresserat på svar*

Ps. Jag tror färre kvinnor blir traumatiserade av sitt genus än av attityder från män som gömmer sig bakom ”viljan att hålla Guds bud” och gör allt för att behålla status q.

GUNNEL! Förlåt att din logg blir arena för detta. Jag försöker hålla mig från tangentbordet men detta blir bara mer och mer vansinnigt, och tillika ganska underhållande.Visa mer

den 27 december kl. 17:49″
 
Det är ju bra om samtalet inte spårar ur innan det börjat ens. Det skall handla om bruden, som följer brudgummen i bibeln var det tänkt. Bibeltexten som jag tänker på är 1 Mosebokens 24:e kapitel. Min egen teologi är hämtad från Psaltaren  psalm 119 och vers 160. Mitt stora intresse är Jesus i texterna uppenbart eller dolt i profetiorna enligt Lukas evangelium kapitel 24. Där handlar slutet av kapitlet om en vandring med en främling en vägsträcka på ungefär 11 kilometer. Den texten är viktig för mig och mitt sökande i Gamla Testamentets skrifter. 
Jag tror att människan fått en fri vilja men inte att kunna välja föräldrar, uppväxtmiljö eller tiden att födas. Om kulturen var annorlunda på Abraham och Saras tid, så fick ändå Rebecka frågan, om hon vill följa en man och gå mot en okänd framtid. Jag tror på Guds ledning men inte, att jag är ett viljelöst kolli utan ansvar.
Gott Nytt År 2011. Det gamla är förgånget. Se något nytt har kommit.

Blodomloppet

Det har gått över 50 år sen den stränge professorn i anatomi lyckades sätta lite skräck i mig och kanske i de andra eleverna också.

Han sa, att även om vi blev väckta mitt i natten, så skulle vi kunna beskriva blodomloppet. Så viktigt var det och uppräkningen började i vänster förmak.

Har blodomloppet någon början och ett slut? I bibeln finns det också ett blodomlopp, som jag ser det. Vänster förmak får då motsvara Edens lustgård, då ett oskyldigt, fläckfritt offer dog för att Herren Gud skulle kunna kläda människan och ta bort hennes skam. 1 Mos 3:21

Blodet utgjutet som ett offer cirkulerar i bibelns texter fram till Jesu död på korset. Då förklarade Jesus, att det var fullbordat och gav upp andan. Joh 19:30

Kan någon fatta blodets betydelse och innebörd? Jag kan inte utveckla mina tankar ner till de första århundradena om hur olika män tolkat bibeltexterna. Jag har inte ens någon kunskap i det ämnet. Det får bli denna Blogg som mitt svar på frågan i tråden: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Rätt teologi och exegetik är lika viktiga som rätt anatomi och rätt fysiologi. Som jag ser det.

Samme stränge professor ritade en gång en skiss över ett fosters hjärta i moderlivet och berättade om blodomloppet via moderkakan. Sen berättade han om det osynliga under som sker, när barnet föds, att det blir ett övertryck i vänster förmak och ett undertryck i höger förmak, så att genvägen som fanns under fosterperioden sluts igen. Ett blodkärl, som också varit en genväg, börjar svullna igen. Barnets egna blodomlopp fungerar och luftblåsorna i lungorna vidgas. Alla väntar på detta första skrik, när barnet drar andan.

Människan kan bara födas en enda gång och kan inte gå tillbaka till kravlösheten i fosterstadiet. Ändå måste människan födas på nytt för att kunna se Guds rike enligt Jesus.  Joh kap 3.

När jag personligen började tro på Jesu Guds sons blod, som renar från min synd, så fick jag bildligt talat ett eget fungerande blodomlopp. Och jag blev klädd inför Gud! Vem får berätta om denna försoning med Gud genom Jesu död? Paulus är den teolog, som jag uppskattar mest och han skrev, att vi har fått försoningens ämbete. Där börjar striden och kivet. Vem får förkunna försoningens hemlighet och hur?

Apologinörd

Så skönt! Jag hittade det befriande ordet i pingstpastor Mikael Karlendals Blogg på vad jag vill ha sagt angående debatten om kvinnliga präster.(Hans Blogg gäller andra debatter just nu). Debatten om kvinnliga präster har pågått ända sen jag själv sökte i slutet av 50-talet för att få utbilda mig till pastor. Bibelverser skall inte tas ur sitt sammanhang och inte citeras till hälften. Bibelverser bör heller inte fotograferas för att provocera tre stora världsreligionerna. Det är min uppfattning och bara jag tar ett enda ord ur bibeln som till exempel ”äktenskap” och använder det, så blir vissa människor provocerade å andra sidan. Och sårade. Alltså bör bibeln få vara precis lika hel, som den är mellan A och O den förste och den siste han som är som var och som kommer tillbaka. (Se Psaltaren 119:160)

Under mina 10 år ute i kristna sajter med tillfälle för vem som helst att debattera, har jag fått kritik, att jag inte kan argumentera. Det är en svaghet. Där kommer ordet apologik in. Där kommer det tragiska in om en person aldrig någonsin slutar att argumentera för sin sak…..ja, då är det nära rättshaveri.

När Jesus uppstått från de döda var graven tom och den stora stenen hade någon vältrat bort. Vem sökte sig först av alla till graven om inte kvinnor för att få göra en sista tjänst? Vem var det som upptäckte förändringen? Vem var det som gick ut och ville berätta detta? Männen trodde inte på kvinnorna. Männen trodde, att de bara pratade. Män talar och förkunnar och kvinnor pratar! (Se Lukas 24:11)

Ändå var detta det viktigaste budskapet! Detta budskap har delat upp männen till och med i olika tolkningsgrupper. Jesus har uppstått från de döda! Visst det är tillåtet att tolka bort denna fundamentala sanning och kalla den för en myt. Det är tillåtet. Det är tillåtet med hur många tolkningsmodeller som helst.

Men för oss som tror är det en Guds kraft till frälsning, att Jesus uppstod från de döda. Det får vi kvinnor berätta om också. För en massa tomma bänkar eller för en eller två nära oss……

Arvsynden

Skå Edeby Jonsson skrev i en av sina böcker ett citat ur bibeln. ”intill tredje och fjärde led….”. Därmed satte den kände läkaren myror i huvudet på mig. Är alkoholism och kriminalitet ärfligt så små barn inte har en chans?

Jag är glad över att jag fått repekt för bibelns upplysningar, innan jag mötte läkarvetenskapen. Det finns ett sammanhang. Det finns en orsak. Förbannelsen är inte ärftlig. Välsignelsen är inte självklar heller för vissa. Det går att bryta förbannelsen. Det går att avsäga sig välsignelsen.

Som sagt så länkar jag bland annat till storasysterivassen. Efter möjligheten till ett avdop på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg för några år sen med lite vatten på huvudet och en hårtork i rosa färg, så blev prästen Miriam mycket upprörd. Hon skrev om dopets välsignelse i sin Blogg. Sen följde en bra debatt. Vad innebär spädbarnsdopet och varför är orden i dopcermonin ändrade? Ja, det är teologiska utredningar och olika traditioner.

Om det inte finns någon som helst bibelkunskap kvar i Sverige ens bland teologer, så blir allt förvirrat. Bibelns budskap hör ihop och Jesus Kristus är A och O den förste och den siste begynnelsen och slutet ( A och Ö i vårt alfabet). Det går att få leva under blodets beskydd. Vi behöver inte bära på flera tidigare generationers synd eller förbannelse. Synden är inte ärftlig. Som pastor Bertil Olingdahl uttryckte det en gång angående arvsynden:

”Jag är född hemma i kökssoffan i Härjedalen men jag fick för den skull inte kökssoffan i mig.”

Synden är inte ärftlig men det finns mycket i vårt genetiska arv. En förbannelse kan brytas. En välsignelse kan avsägas.

Jag rekommenderar bibelns upplysningar om ondska mer än Ann Heberleins bok: ”En liten bok om ondska”

Bibeln berättar om att förbannelsen kan brytas genom honom som  ÄR  VAR  och KOMMER.

Mörkret har ingen makt över ljuset.

Avklädd

Det pågår en utställning i Göteborgs historiska museum, som heter ”Psykets historia – en resa genom 4000 år” fram till den 28 nov 2010. Den har pågått sen december 2009 och är ett stort teamarbete på liten yta. Museet ligger så vackert i Slottskogen mot Linnéplatsen.

Mer information finns på www.inrerum.com

Så blev det äntligen av efter många påtryckningar, att jag gick dit och sen kunde säga: ”Ja, jag har varit på den utställningen. Ja, den var bra fast det fanns ingen guide.”

Det var ju synd. OK. Jag skickade mail till ”Inre rum” och gav mig tillkänna. Svaret kom så småningom att jag kunde få vara med på en guidad tur som i fredags. Det gjorde skillnad! Det gjorde skillnad att dessförinnan få möta minst tolv okända med egna upplevelser av psykiskt ohälsa och mötet med psykiatrin och kunskapen om omgivningens kompakta tystnad eller oförståelse.

Bit för bit fick gymnasisterna i fredags guidning genom historiens dårskap eller gyckel fram till nutiden och en vit patientskjorta uppsatt på en vägg. Där blev hela psykiatrins ruskiga historia kött och blod, ångest och tårar. Guiden själv, Anneli Jäderholm, bar denna patientskjorta på fotografiet och gav sin berättelse om hur det kändes att bli totalt avklädd och sen påklädd och bältad.  Stämplad med ”Tillhör landstinget” uppe under axeln.

Vem hade blivit stämplad? Var det Anneli som patient eller var det bara den lilla tunna bomullsskjortan? Eller var det bara hon i detta rummet,  som blivit stämplad, fastspänd i bälte och förnedrad? Nej, där stod jag också fast besluten att inte fega ur. Jag blev stämplad för livet den 5 september år 1956 och fick en vass tvångströja av diagnoser för livet. Trots att jag var en ambitiös sjuksköterskeelev och snäll…..

Det gäller att klä på sig igen så fort chansen ges, när man blivit avklädd inför många. Det var skämmigt. Så hette det inte då. Så säger de unga nu vid lite blygsel.

Jag har tillsammans med många andra bestämt mig för att försöka bita huvudet av skammen. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra inte. Min ryggsjukdom är inte skamlig. Den började i tidiga tonår som en flicksjukdom.

Bibeln talar om ande, själ och kropp. Skönt att få vara hel.

Släktträdet

Vem är jag? Och när skall jag presentera mig? Som tonåring bryter och bänder frågorna inom en och det är helt normalt med trotsperioder redan från 3-årsåldern visst. Det är normalt med en frigörelseprocess upprepade gånger i livet. Det är vanligt att spela olika roller beroende på vem man umgås med. Det är möjligt att kunna skärpa sig i vissa sammanhang, som kräver detta.
Vem är då jag, som var inne på att öppna en Blogg ytterligare för att kunna vara lite mer religiös här och lite mindre religiös där. Är jag två personer? Spelar jag olika roller i olika sammanhang? Har jag en personlighetsklyvning?
 
I går gjorde jag ett försök att öppna en ny Blogg med nästan samma namn för att kunna hitta den lätt och klickade på många olika funktioner. En Blogg som har lättare kommentatorsfunktion. Till slut var det en stor vit ruta och en kant runt från ett svart/vitt foto av mig och mina drömmar i ungdomsåren. Där stannar jag. Det är ändå inte min egen dödsruna jag bygger på.  Det blir heller ingen mera Blogg för min del. Jag är inte två olika personer.
 
Jag har en stor släkt och då blir det självklart arvsanlag från två olika släkter och sen fyra och sen åtta och så vidare. Vare sig man vill eller inte måste man acceptera det som finns i ens gener. Predikaren i bibeln påstår att evigheten är nedlagd i varje människa. Det var enligt 1917 års översättning. Jag tror ju fortfarande, att detta är så. "Min själ längtar och trängtar efter vattenbäckar……" Det finns en törst inom varje människa efter någon som är större och bättre och som kan hjälpa mig och ge mig hopp och tröst för evigheten.
 
Hela bibeln budskap handlar om tillhörighet, som från början fanns med Skaparen. Den relationen blev förstörd men Gud fortsatte att söka kontakt och förberedde en ny möjlighet. Enligt bildspråket i Romarbrevet kapitel 11 är det som ett olivträd med ett heligt rotsystem. Ur detta rotsystem enligt Jesaja kapitel 11 skulle det komma upp en telning – ett rotskott. Stammen var avhuggen men roten fanns och finns kvar. Paulus berättar, som om han var en skicklig trädgårdsmästare om inympning. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna och evangeliet har gått ut i hela världen till alla människor snart om detta rotstystem och om Jesus som Livets träd.
 
I detta släktträd finns jag, som en liten gren enligt bibelns ord och har en stor släkt i Sverige och i hela världen. Jag är inte rotlös utan rotad i Kristus med min längtan och mina drömmar om framtiden. Jag är frälst men inte slutfrälst förrän i himlen. Och i mitt genetiska arv har jag en prästgen känd sen början av 1800-talet. Det är okvinnligt och väldigt motigt, att just jag skulle få den. Som jag ser det väljer Gud vem han vill och utrustar vem han vill. Även om det ser dåraktigt ut och svagt.
 
 
 
Detta är en skiss bara
 
 

Försoningsdagen

Tankarna virvlar runt, runt därför att jag läst om den stora planerade försoningsfesten i Clarence Crafoords bok:
”Kärleksförsök och svek
En själsläkares berättelser”
 
Författarens 60-årskalas var minutiös förberett, som en försoningsfest med x-fru, barn, barnbarn, äldre syskon, släkt och vänner, kollegor från när och fjärran.
Det blev inte så lyckat, som det var tänkt, för äldste sonen höll ett långt tal om pappans svek och ställde frågan:
”Hur kunde du?” 
Som övergivna barn hade sonen och de andra syskonen längtat efter sin pappa.
 
Tankarna virvlar runt, runt för detta hade jag inte tänkt, när jag köpte denna dyra bok av nutidens i Sverige mest kände psykiater och psykoanalytiker.
Det har hängt upp sig i huvudet på mig. Nu kan ju alla, alla f.d. konfidenter ta del av hans misslyckanden! En psykoanalytiker skall ju bara spegla och aldrig någonsin bjuda på något eget…..
 
Jag Googlar på Annika Östberg och läser Ann Heberleins recension av programmet i söndags ”Sommar, sommar, sommar…..”
Det var heller inte som jag tänkt. Ann Heberlein tänker inte som jag heller. Läs mer här:
 
Ja, då backar jag i tiden till den stora försoningsdagen i Israels historia. Det var alldeles nödvändigt med någon att skylla på. Det var alldeles nödvändigt med en syndabock. Det räckte inte med en. Det behövdes två. På dem placerades Israels folks synder. En måste dö och lite blod bäras in i det allra heligaste av översteprästen och inför Herren. Den andre skulle släppas att bära bort synden så långt iväg som möjligt till Asazel, där den hörde hemma.
 
Det finns ett tydligt profetiskt budskap i denna rit, som skulle upprepas och kunna förstås långt, långt senare, när Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Han blev den syndabock, som vi fick att skylla på och placera synden på. Han är offret. Inte Annika Östberg eller någon annan kändis.
Det är väsentligt att samtala om det som varit ur den synvinkeln, att inget går att ändra på. På vad sätt blir de anhöriga* mer respekterade om Annika Östberg måste dömas till  döden eller få livstids fängelse? Räcker det inte med vad hon sonat? Och varför skulle inte hon kunna få dela med sig av sina erfarenheter?
 

(* syftar på de anhöriga till poliserna, som blev skjutna av Annika Östbergs sambo)


Alla har syndat och förtjänar döden enligt bibeln. Alla behöver en syndabock att placera sin synd på. Alla tycker synd om sig själva någon gång och upplever sig som offer för omständigheterna. Som jag ser det.
 
Försoningsdagen behövs. Den är värd att studera och finns att läsa om i 3 Mos kapitel 16 och 23.
Sen kan försoningsfesten börja för oss alla.

Vem äger kyrkan?

Att Blogga är som att hoppa på tuvor i en mosse om hösten och leta bär. Det gäller att känna till marken och inte ge sig ut på vattensjukt område. Nu pratar jag för mig själv och barndomsminnen. Lingonen såg så stora och röda ut på vissa tuvor. Det var inte behagligt, när stöveln sjönk en gång mellan tuvorna och var mycket svår att få upp. Det var sug i mossen ibland.
Vissa debatter i kristna områden är som en mosse på hösten lite lurig. Den kan vara vattensjuk. Den bilden bjuder jag på och den som läser får tolka själv. Förra Bloggen är som att hoppa på tuvor och leta efter fina bär. Det heter inte tuvor utan länkar i detta fall, där man kan hoppa hit och dit. Jag är intresserad av Kyrkan och vackra bilder och fastnade för den, som finns i Svenska Kyrkans senaste nummer. Bilden ger mig associationer till min hembygds kyrka. Min hembygds Missionskyrka är riven och blev riven på en timma och fem minuter enligt en granne. Siste medlemmen hade dött och kyrkan hade tunna väggar och var byggd på torpargrund.
Min hembygd kyrka kan vara från 1200-talet. Den kan vara hittad igenvuxen och glömd efter digerdöden. Den har inte tunna väggar utan kraftiga stenväggar med djupa fönstervalv. Den har konstskatter, som andra ”statskyrkor” har och en stor målning av Jesus på korset på altaret högt upp till taket nästan. Där högst upp finns ett lamm med en segerfana. Där hittade jag den teologi, som jag har gemensam med vänner i Svenska Kyrkan.
”Se Guds lamm som tar bort världens synd.”  ”Hans död på korset förkunnar vi.”
På kyrkogården på gravstenarna har jag också hittat bibelassociationer. Sist jag sökte hänvisningarna till Uppenbarelseboken var det för sent. Åren har gått sen år 1998 och väder och vind suddar ut det, som en gång var tydligt markerat eller skrivet. Nu har jag ingen guide längre, som kan kyrkogårdens och bygdens människor 150 år tillbaka. De gamla har dött en efter en och det var sent men inte försent, som jag satte igång att fråga, om det som varit.
År 1987 kom frågan i min hembygd upp vem som ägde denna Missionskyrka bygd år 1919. Vem äger den kyrka som finns kvar? Är det prästen, kantorn och kyrkvärdarna och några kyrkobesökares? Är det staten som äger den? Det är detta debatten handlat om mellan Sofia Lilly Jönsson och mig i vart fall från min sida sett i Bloggen ”Fjärde Väggen”.  Vem gör en gudstjänst?  Är det prästen och kantorn bara och kyrkvärdarna? Vad är en församling på landet eller i staden? Vad är en socken och sockengränser nu förtiden?
Jo, jag har frågat mycket. I grannsocknen finns en mycket vacker ruin efter en kyrka, som jag tycker är mer lagom i format än den nuvande. Min fråga var ställd med tanke på kyrkobesökare. Varför dessa stora tomma kyrkor lite överallt? Det var beräknat efter folkmängden visst och då är vi inne på teologi. Ett barn som döps blir medlem i Svenska Kyrkan i och med dopet. Storasysterivassen är präst och tror på Gud och vågar ta upp samtal om dopets innebörd och syndabekännelsens vara eller inte vara i gudstjänsten. Det är så jag länkade i förra Bloggen med foto.
Det är så jag tänker inför midsommarveckans Vägkyrka i min vackra hembygd Norra Björke. Jag har ingen venia från biskopen men skall ändå få hålla en andakt. Som ung gick jag dessutom ur Svenska Kyrkan, eftersom man inte borde tillhöra två samfund utan bara ett. Missionsförsamlingen var ansluten till Svenska Missionsförbundet. Det finns inte längre som namn.. Det är bara frågorna kvar på vem vi tror och varför. Och vilka som är en församling. Församling och kyrka har samma ord i grundtextens grekiska.

Gudstjänst

 

Idag kopierar jag en bild ur Svenska Kyrkans tidning. Enligt lagen är det tillåtet att använda en bild, som redan är publiserad, om jag fattat rätt. Fotografens namn är tydligt återgivet och kyrkan påminner om min hembygds kyrka, så när som på fönstret bakom altaret. Texten under bilden är citat från Svenska Kyrkans tidning.

Sen hänvisar jag till storasysterivassens Blogg och kommentarer på olika artiklar från Svenska Kyrkans tidningar mycket läsvärt.

Och en gång till rekommenderar jag Lilly Sofia Jönssons Blogg "Fjärde väggen", där många andra frågor ställs varför gudstjänsten inte fungerar. Det är många års funderingar.

Tomt i bänkraderna klockan 11 på söndagar. Mycket annat konkurrerar om familjernas tid.  
 
Tomt i bänkraderna klockan 11 på söndagar. Mycket annat konkurrerar om familjernas tid.
Foto: Rolf Hamilton