Skrivet av: Gunnel | 1 januari, 2011

Rebecka

I väntan på en Gästblogg om Rebecka i den israeliska historien 1 Mos.24, så lyfter jag fram Pär Stenbergs kommentar. Det är viktig information:

”Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.

Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.

Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?”

Mitt stora intresse är att Jesus finns överallt i gamla testamentets texter förebildad på ett tydligt sätt eller genom profetior eller dolt i berättelserna. I debatterna från år 2002 i www.bibelsajten.nu  ”Bibeltolkning” mötte jag en lika bibelintresserad kvinna/tjej. Vi fortsatte våra häftiga debatter per mail. Till slut blev frågan: ”Vem är hon i bibeln?”  Annika kommer att vara med i samtalet efter nyårshelgen i mån av tid.

Abrahams tjänare skulle gå en lång väg för att hämta en hustru åt hans son. Där ligger hemligheten i släkttavlan i Matteus kap 1. Isak var född genom ett löfte av Gud. Jesus är född genom fullbordan av alla löften. Uppenbarelseboken berättar om honom som Lammet och bruden som följde honom frivilligt överallt.

I Skutan/Missionskyrkans ”Bibelsamtal” har jag mött Sofia Camnerin, som skrivit doktorsavhandlingen: ”Försoningens mellanrum”. Mina kunskaper räcker inte på något plan till att läsa den. Däremot min envishet och ämnesområdet är ”Systematisk teologi” med poängtering på feministteologi. En stor utredning med andra ord. Annika satte huvudet på spiken i debatten på FaceBook före jul (där jag gjort reklam för min senaste Blogg). Hur skulle det se ut i världen utan krig och våldtäkter på kvinnor som krigsstrategi?  (Det är min egen formulering nu angående att mannen är kvinnans huvud).

Jag är så innerligt trött på halva citat av Paulus, att kvinnan skall tiga i församlingen. Kvinnan skall inte undervisa heller. Hellre skall vi tydligen fortsätta att sova och vara utan bibelkunskap!

Ja, jag är frustrerad men mild och go´ för övrigt. Väl mött under nya året . ”I Jesu namn”


Responses

  1. Oj sikken ära att få ett halvt inlägg. 🙂

    På tal om 1 Kor 14:34 så är jag inte så övertygad om att den ursprungligen fanns med i texten som Paulus skrev. Det finns en hel del textkritiska bevis som EVENTUELLT talar för att det är ett senare tillägg (vilket dock inte är fallet med 2 Tim 2). Men oavsett så är den versen inte så begränsad som man kanske skulle vilja tro; kvinnan får ju fortfarande profetera och be högt i församlingen.

    Och ännu ett ”på tal om”: på tal om släkttavler notera hur kvinnor är inkluderade i Matt lista vilket inte var en direkt vanlig företeelse. Den kristna rörelsen är inte bara ”kvinnoförtryck” utan har lyft kvinnan till hennes rätta plats som mannens jämlike.

    Gott nytt år Gunnel (och Annika)! 😀

    • Pär, du skall få mer plats om du inser din ringa ålder och inte retar Annika (dubbelt så gammal eller mig tredubbelt).=)
      Väl mött! Jag uppskattar din insats!
      Hälsningar
      Gunnel

  2. Har vi inte ett ganska gemensamt problem när vi läser skriften? Vi läser in det vi själva vill. Sedan varierar det hur den enskildes vilja och tankar ser ut, liksom vilka metoder och grepp som vi använder.

    Ändå är det Guds ord. Han vill säga oss något. Men ordet kan inte begränsas till enbart bokstäverna i boken, hur mycket möda vi än lägger på att räkna ut vad som egentligen står där, eller hur texten sett ut vid ett tidigare tillfälle, eller … Ordet är levande. Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Ordet är kvar mitt ibland oss. Ordet är liv, och livet är människornas ljus. Ordet är Kristus själv, och han är kvar mitt ibland oss, i kyrkan som är hans kropp. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

    Att tolka ordet på egen hand, dvs. utanför kyrkan och hennes tradition och läroämbete, leder därför ofta snett. Det innebär inte att vi skall sluta att läsa själva. Däremot är det en god idé att också lyssna till vad kyrkan, Kristi kropp, säger. När Jesus gav uppdraget till sina lärjungar finns ingenting som tyder på att han tänkt sig att det skulle vara några decennier, varefter folk skulle få söka ibland den nedtecknade kvarlåtenskapen för att räkna ut vad som är sant och rätt. Tvärtom sade han att ”såsom Fadern sänder mig, så sänder jag er”, och de var snabba med att ge det vidare genom att göra först Mattias, och senare även Paulus & Barnabas till apostlar, att tillsätta presbyter i församlingarna, och så småningom också biskopar. Det finns inget som säger att uppdraget tog slut. I stället är det nu, liksom i biblisk tid, så att Kristus är närvarande i som församling, och förkunnar evangeliet främst genom dem som han kallat och smort därtill – även om det numera är ganska många led… Såsom Fadern sänt mig sänder jag er.

    Detta var en katolsk reflektion över temat att människor tar Guds ord och gör något eget utav det.

    • Tack för ditt långa svar, Stefan! Jag lyfter från din kommentar här så länge till en ny Blogg.
      Hälsningar
      Gunnel


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: