Kategori: Vägen valde mig

Mer salig än lycklig

Första björken hade slagit ut och vitsipporna hade blommat en vecka. Det var en varm, strålande dag.
Är det lämpligt, att sitta på en begravningsgudstjänst och bli lycklig, när det satt barnbarn i bänkarna framför och grät? De hade varit framme vid en älskad mormor eller farmors kista och tagit farväl. Det är en stor familj nu. Under tiden spelade kantorn mjukt och stilla på orgeln. Det var så många vänner också som samlats och ville ta farväl framme vid kistan.

Det var då jag satt och blev ….nej, det räcker inte med ordet lycklig. Jag blev salig för jag kunde texterna till musiken och den var bara till så kallade hemlandssånger. Begravningsgudstjänsten efter en vän, som jag mött på 70-talet var i Svenska Kyrkan och när jag minst anade kom melodin till ”Svarta Sara” min barndoms söndagsskolsång. Visst! Jag var med….

”Där uppe ingen död skall vara och inga tårar ingen natt
Där får jag se Guds anlet klara och prisa Gud i evighet.”

För visst spelade kantorn musiken till den 8:e eller 10: versen i sången? Detta har jag aldrig tidigare varit med om på en begravning, att få höra hela reportoaren av hemlandssånger kända från min barndom.
”Hemland där sol ej dalar…..hemland, hemland….”

I min ålder ligger det allra mesta av livet bakom. Döden är inget mål för livet men döden kan vara ett avstamp till det som är bättre.
Saliga är de som dö i Herren! Leva vi så leva vi för Herren. Dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör hör vi Herren till. (citat fritt ur minnet)

Det hade hon gjort 86 år gammal men inte frisk och pigg de sista åren. Saligheten sitter i hoppet till en Gud, som håller vad han lovat. Saliga är de renhjärtade ty de skall se Gud. Och det rena hjärtat kommer genom vad Jesus gjort för oss – förlåtit synd och helat brister. Och öppnat en väg att nå ända hem.

Där uppe ingen död skall vara och inga tårar ingen nöd.

Just därför satt jag igår på en begravningsgudstjänst och blev salig.
Vi hoppas på det vi inte ser. Och hoppet låter oss inte komma på skam.

I DE (O)BOTLIGAS LANDSKAP

I Medicinhistoriska museet i Göteborg invigdes en permanent utställning
I DE (O)BOTLIGAS LANDSKAP på torsdagskvällen med ett material och kunskaper från en utställning, som tidigare funnits vid Lillhagens Sjukhus. Linda Zwamp föreläste om egna erfarenheter om panikångest.
Jag stod under hela föredraget längst bak med ryggen mot en dörrpost. Vi hade hela den okända åhörarskaran mellan oss. Efter föredraget fanns tillfällen till frågor och det blev tyst tills Lindas fråga kom:
– Vad tycker du Gunnel?

Skall jag fega ur eller håller jag fast vid att jag vill bita huvudet av skammen? Ser man en skräckfilm upprepade gånger under årens lopp, så blir man imun till slut eller i vart fall avtrubbad. Eller i vart fall så är det bara ärr kvar i själen – sår som slutat att blöda.

Min skräckfilm är från år 1956 från ett sinnesjukhus som patient. Den filmen finns kvar i mitt huvud tyvärr. Sen finns det dessutom en sång, som också kan sätta igång nästan när som helst. Det har den gjort nu i samband med den kvinnliga prästen Ulla Karlssons artiklar i Sv Kyrkans tidning. Jag citerar en liten mening bara:

– Tanken att Jesus dog på korset för ”våra synders skull”, att ”han har betalat skulden med sitt blod”, är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.”

Nu är det som det är. Ingen kan backa i tiden och få något ogjort eller gjort på ett annat sätt. Allt som behöver göras för att rädda oss i vår tid och för framtiden har Gud redan gjort genom Jesus Kristus.

Så sången sätter igång också i mitt huvud när som helst och jag sjunger med av hela mitt hjärta:

– Nu är försoningsdagen kommen för världen all
Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall.
Tallösa skara ila fram till sin arvedel
Nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ

Dig o Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev
och med den stungna handen syndoffret sönderrev
Och utav oss ett evigt rike av präster gjort
Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.

Nu finns vid nådastolen rening i Lammets blod.
Nåd utan gräns som solen lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar nya förbundets folk.

Kom du som hjälplöst driver fram över stormigt hav.
Golgata kors dig giver vad intet annat gav.
Tron finner ankarfäste, vila din tanke får.
Jesus din vän, den bäste, frälsa din själ förmår.

Text: H Schager 1925, Kerstin Lundin 1986
Musik: F Campana (1819 – 1882)

Dagen löfte från min bibel är den 16:e april:
Jes 33:24
Ingen i staden skall säga: ”Jag är sjuk”,
ty folkets synd är förlåten.

Ett kodat budskap

Det står så mycket konstigt i bibeln. Det går att plocka verser lite här och var och få till precis vad som helst. En del säger, att det bara är krig i Gamla Testamentet. Andra säger, att det är felöversatt. Vi kan inte veta.

Vad har jag gemensamt med kvinnliga prästen Ulla Karlsson efter hennes artiklar i Sv Kyrkans tidning?
Kyrkan behöver inget försoningsoffer!

Ingenting mer än att vi båda är kvinnor men en får lov att vara präst och en inte. Vad hade jag gemensamt med min hembygds församling första gången jag fick hålla andakt där? Jag såg altartavlan igen. Svenska kyrkor har ofta en Jesus på korset och frikyrkor ett tomt kors som föreställer att Jesus uppstått från de döda. Högst upp på det höga altaret i min hembygds kyrka finns ett lamm med en segerfana. Räcker inte detta som gemensam teologi?

Jag har fått läsa teologi och exegetik baklänges genom att läsa andras inlägg på nätet sen år 2000. Jag kan inte debattera för övrigt för jag blir bara arg. Jag blev nästan ursinnig för 10 år sen över vad jag såg inom Sv Kyrkans ramar. Nu har vi fått klarspråk genom två artiklar av Ulla Karlsson. Förut har Jonas Gardell deklarerat samma sätt att tolka i boken ”Om Gud”. (Väl att jag har biskop Gottfrid Billings tolkningar av kyrkoårets bibeltexter från år 1915)

Bibelns språk är kodat för den som inte vill veta vad det står där uppenbart. Här är ett enda exempel från Uppenbarelseboken 7:17

Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

Bibelns Jonatan fick leva med en pappa, som blev förvirrad ju mer han blivit olydig mot Gud och gått sina egna vägar. Kanske detta innebar ett hata sin fader och moder och bli värdig att följa den osynlige Jesus då i Gamla Testamentet? Jonatan kom till en punkt där han måste ställa sig på herdens sida. Herden som blivit smord till kung. Obegripligt för den som inte vill veta mer.

Bibeln har ett kodat språk om ett lamm, som såg ut som det varit slaktat. Bibeln har ett kodat språk om ett lamm som blev herde.

Det är ju alldeles uppenbart för den som blir som ett barn och tar emot himmelriket här och nu.

Biskopen i Västerås

Det skall bli mycket intressant, att få veta hur samtalet går mellan prästen Ulla Karlsson och biskopen, som hennes högste chef. Det står som sagt inget i bibeln om svenska kyrkan som högkyrka, lågkyrka eller frikyrka. Det står bara, att vi skall pröva det som förkunnas.

Det verkar som att mitt sätt att tänka och känna är mycket gammalmodigt i förhållande till artiklarna i Sv Kyrkans tidning av Ulla Karlsson. Det verkar som att jag då för min del har stannat i utvecklingen på åren runt 1911. Jag är med andra ord bara 100 år efter min tid i mitt tänk. Jo, jag dammade av en andaktsbok från år 1915 skriven av biskopen i Västerås Gottfrid Billing. Det han skriver stämmer med det som står i bibeln. Det är bara stavningen som skiljer.

– Han (Paulus) har lärt oss hvad det är, hvarefter vi skola pröfva all kristlig predikan; denna skall prövas efter den plats, som i den inrymmes åt Kristi kors. Något betänkligare tecken till ett urarmat församlingslif och till en urvattnad predikan gifves icke, än att talet om korset är matt, otydligt, tveksamt, så att man nästan ej har något om detta att vittna och bekänna.
Citatet är bara en enda liten del om förkunnelsen om Kristi kors och om ”själfgjorda” kristna, som utesluter talet om korset.

Boken av biskop Gottfrid Billing heter:
Betraktelser för hvarje dag under kyrkoåret

Billing var professor i praktisk teologi vid Lunds universitet 1881, biskop i Västerås 1884, överhovpredikant 1885[1] biskop i Lunds stift 1898 riksdagsledamot (första kammaren 1889-1906 och 1908-1912, ledamot av Svenska Akademien 1900. (Wikipedia)

Drömmen som gick i uppfyllelse

1 Mos 28:10-15
”Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ända räckte upp till himmelen, och Guds änglar steg upp och ned på den. Och se, Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och din säd. Och din säd skall bli som stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skall bli välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Ty jag skall inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”

Vad är det för dröm som gått i uppfyllelse? En dröm är ju en dröm och försvinner nästan lika fort, som jag vaknar. Eller hur?
Men så finns det vissa drömmar, som är uppskrivna i en bok, som klarar hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst. Orden bara fortsätter att finnas där. Inte nog med det. Evangelisten Johannes skriver, att ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Orden blev singularis i en människa. Denna människa vågade hänvisa till en dröm runt 2000 år tillbaka i tiden.

– Ni skall få se, sa han.

Vänta bara skall ni få se! Fortsätt att håna idag! Fortsätt att ifrågasätt orden från Gud!
Ytterligare 2000 år har gått sen Jesus berättade för sina första lärjungar om vad de skulle få se. Natanael hade förstått, att Jesus var Guds son. Var inte det stort nog? Nej, tydligen inte.
De skulle få se en dröm i uppfyllelse. De skulle få se en öppen himmel och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen. (Johannes evangelium kapitel 1)

Bibeln tål hur mycket kritik som helst och hur många ifrågasättande som helst till och med av kyrkans präster. Det finns väl ändå en redaktion och ansvarig utgivare till Sv Kyrkans tidning? Hur länge skall hånet mot bibelns budskap få fortsätta? En del är inte ens förvånade över avfallet. Jag för min del vill ha
– Gud sade och det vart.

Gud uppenbarade sig för Jakob i en dröm med en stege rest på jorden, som räckte ända upp i himlen. Det var inte fråga om en trappa högst uppe på taket. Det var inte fråga om någon bit som fattades. Det fattas ingen del mellan jorden och himlen. Gud skapade människan av stoft och ande och har uppenbarat sin vilja till gemenskap, sin vilja till en förbindelse mellan himmel och jord, sin vilja att göra det omöjliga möjligt.

Större än så skulle de första lärjungarna få se än att Jesus är Guds son. Vad kan vara större? Jo, en fulländad dröm om en förbindelse mellan jorden och himlen – en stege som når hela vägen fram. På den stegen skulle lärjungarna få se änglarna stiga upp och stiga ner över Människosonen.

Omkring 4000 år har gått sen Jakob fick sin dröm i Betel, jagad av ett dödshot. Syndens lön är döden, skriver Paulus, men den gåva som Gud ger är evigt liv. Finns det någon, som kan mäta ut hur långt himmelriket nått i alla väderstreck sen Jesus bekräftade, att Jakobs dröm skulle gå i uppfyllelse?

Det finns en förbindelse mellan himmel och jord mellan jorden och himlen. Gud steg ner och blev människa i Jesus. Jesus Guds son var villig att lämna himlens härlighet för vår skull och komma till jorden för att presentera vem Gud är och att vägen att nå fadern är öppen nu genom honom. (Se och jämför vad det står i Ordspråksboken kap. 8:24 – 31)

Ingen kan rubba på ORDET från Gud.

Se upp för Laban!

Det är bråttom nu. Se upp för Laban! Det är bara en liten rekommendation, som skall prövas. Jesus sa, att ingen kan tjäna två herrar för antingen kommer han att älska den ene och hata den andre. Ingen kan tjäna både Gud och Mamon. Laban visade sin svaghet för guld redan i mötet med Abrahams tjänare.

Det är intressant med släktforskning. Abram, som han hette först, bröt upp från det kaldeiska Ur och ett sammanhang med avgudadyrkan. Abrams bror hette Nahor och deras far Tera. Nahors son hette Betuel och hustrun Milka och deras barn var Laban och Rebecka. Bibeln berättelser är koncentrerade. Det står inget om när bröderna valde olika gudar att tjäna. I Haran var det måndyrkan. Där stannade inte Abram utan drog vidare ner mot Kanaans land. När Nahor kom till Haran får vi inte veta heller.
(Nu har jag lagt till en länk http://www.bibeln.se där det är lätt att söka efter var det står skrivet i bibeln.)

När Abraham och Saras son Isak var giftasvuxen fick en tjänare i Abrahamn hus i uppdrag att hämta en hustru åt Isak. I det sammanhanget går det att se Labans verkliga intresse.
I nästa generation måste Rebeckas son med Isak fly för sitt livs skull. Rebecka föreslog, att sonen skulle fly till hennes bror Laban i Haran. Jakob hade lurat till sig den gamle faderns välsignelse från tvillingbrodern Esau. Ja, den förstfödde hade förstfödslorätten. Hur komplicerade förhållandena än var, så lär bibeln ut skillnaden i onåd och nåd. Jakob kom i onåd till sin tvillingbror men fick nåd av himmelens Gud vid Betel. Den berättelsen kommer senare.

Idag skriver jag bara, att det är bråttom. Se upp för Laban! Han luras och bedrar. Det går inte att tjäna både Gud och Mamon. Vilken dag bröderna Abram och Nahor valde olika gudar att tjäna står det inget om. Det står bara om konsekvenserna för barn och barnbarn.
Det står i bibeln om konsekvenserna av att lyssna till Herrens röst och bli välsignad eller konsekvenserna av att förkasta hans varningar. Orsak och verkan är inget bekvämt budskap.

Kyrkan har inget ärende utan ett försoningsoffer! Länken till Ulla Karlssons artikel i Svenska Kyrkans tidning visar klart och tydligt att det är bråttom att skaffa bibelkunskap. Det är bråttom att lära in hur människan kan bli skuldfri inför Gud.

Öppet brev till kvinnlig präst

Denna länk går till Svenska Kyrkans tidning.
Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer
Webbdebatt: Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm
Publicerad 2011-03-23

Eftersom länken inte fungerar längre kommer en del av inlägget här insatt den 13 oktober 2013

Ulla Karlsson skrev:
”Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, o Jesus”. Sv ps 143

”När världens Frälsare jag ser på korset där sitt liv han gav, jag bittert ångrar, blygs för det som förr min lust och stolthet var”. Sv ps 145

Eller en mer modern variant:

”Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. Han gjorde det för dem”. Sv ps 442

Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…

Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!

Det kräver förstås ett stort och omfattande arbete i att formulera nya psalmtexter, nya gudstjänstordningar och annat, men det kan det vara värt i slutändan!

Ulla Karlsson
Präst i Aspeboda församling

Så jag skriver spontant ett öppet brev.

Kära Ulla Karlsson!

En av mina Bloggar heter Vem är jag. Den kom för ett år sen och nu behöver jag inte berätta mer om det personliga, att jag varken fick bli sjuksköterska, missionär eller pastor. Den som vill bli präst måste ha lika höga intagningspoäng, som den vill bli läkare har jag hört. Så grattis till begåvningen! Den finns i generna.
Du skriver bland annat, att alla som är pedagoger vet, att människor utvecklas av uppmuntran, inte tvärtom. Så sant. Jag för min del fick självkänslan totalt knäckt inom mitt eget område: sjukvården.

Ingen behöver försvara bibelns budskap. Det tänker inte jag göra heller. Det jag vill berätta är, att det finns en röd tråd genom hela bibeln från pärm till pärm och det är blodet. Inom min första utbildning fick vi grundlig undervisning om blodets betydelse både i anatomi och fysiologi. Så jag tvivlar inte på blodets betydelse i människokroppen utan är bara fascinerad.

Genom min egen bibelläsning och trovärdiga bibellärares undervisning har jag fattat, att jag kan bli upprättad, ren och rättfärdig i kraft av Lammets blod. Ja, detta är totalt ute men inne för mig och många flera, som inte blivit besmittade av felaktig teologi. Jag har haft stora problem med mitt minne för detaljer – min oförmåga att glömma. Genom Jesu försoningsgärning på korset för mina synder vet jag att jag inte bär på agg mot någon. De hade tråkiga, kränkande rutiner år 1956.

Teologi nuförtiden kan tydligen se ut hur som helst. SOS för teologer med din inställning! Du har två handikapp. Det ena är att du är kvinna. Det andra är, att du är präst. Det innebär, att jag följt den debatten över 50 år om kvinnliga präster och tagit åt mig all kritik som ett läskpapper.

Numera undervisar jag inte utan berättar bara vad Jesu Kristi Gud sons blod betytt för mig, så att jag blivit upprättad! Det är nåd och inget annat. Nu kommer jag med stor glädje att berätta vidare om Jakobs söner hur de slaktade ett djur och doppade Josefs mantel i för att kunna lura sin far Jakob, att Josef nog blivit dödad. 1 Moseboken kap 37 –

Ja, så uppenbart är förhållandet mellan far och son i gamla testamentets texter till förhållandet mellan far och son i nya testamentet.
– Vi såg hans själs ångest 1 Mos 42:21

Har du och jag sett hans själs ångest i Getsemane för vår skull? Lukas kap 22:44
Jesus dog för din och min skull. Men han lever även om det fanns blodfläckar på manteln.

Allt gott
önskar
Gunnel Bergstrand

Elohim

Sändebud av högsta rang = ambassadör (enligt Bonniers lexikon).
Jag måste slå på ordet ambassadör, när jag fått den tidning som heter ”Inblick” i min hand. Hur kan någon bli ambassadör så lättvindigt, som ordet användes? Jo, regeringen har avsatt pengar till att ändra attityder om psykiskt sjuka och om personer med neuropsykiatriska diagnoser och handikapp. Så kan man utbilda sig till attitydambassadör….
Visst vill jag vara med och ändra allmänhetens tråkiga attityder till personer som någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa eller måste leva med handikapp! Visst har jag egna erfarenheter! Och har blivit accepterad av gänget…..

Tre av mina kurskamrater har skrivit egna självupplevda böcker, som jag gett länkar till. Det gäller hur det är att leva med ADHD eller erfarenhet av psykoser. Nu har någon länkat till mig och det citat jag gav en kväll:
– Kaos är granne med Gud.
Jag har haft kaos i huvudet mer än en gång och kan inte reda ut mina tankar. Som detta med alla elbolag. Här är svaret från en elektriker:

– el är el sen var den kommer ifrån kan du inte veta, den kommer från samma ställe men dina pengar går till det företag du betalar till.

Så otroligt enkelt! Och den tiden är slut, när kunniga tjuvar kunde på ner i källaren och tjuvkoppla, så grannen fick betala!
Så otroligt enkelt, att energin kommer från samma ställe, om alla tänker positivt! Gud är gud fast på olika språk, som en skrev och gjorde reklam för islam på bibelsajten. Detta var i början av 2000-talet.

El = Gud
Men inte vilken Gud som helst vill jag betona. Att hålla tummarna för någon är inte det samma som att be till Gud eller att det kvittar vilken Allah och vilken religion.
Det är precis där som gränsen går mellan Gud och Allah. Sara orkade inte tro på det löfte, som hennes Gud givit Abraham om en son. Sara var 90 år. Den biologiska klockan i hennes moderliv hade stannat för länge sen. Hagar däremot kunde föda barn i stället.
Så där går gränsen mellan det omöjligas Gud och ett mänskligt sätt att räkna ut hur detta skulle och skall gå till.

Jag har inte vilken Gud som helst som min och granne till mitt kaos. Min Gud är Abraham, Isak och Jakobs Gud – det vill säga bibelns Gud. Han är det omöjligas Gud och har gjort allt som behöver göras för oss. Den högstes sändebud fick ett namn och bara i det namnet finns det räddning – hjälp i nöden som är väl testad. Hans lära är bästa hållfasthetslära.

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

I Roths Skolatlas No 1 tryckt år 1947 är det en tydlig Palestinakarta på baksidan. Det gillar jag. Nyhetssändningen från Radio TT den 14:e eller 15:e maj år 1948, glömmer jag aldrig. Det var som om vi höll andan och jag var ju bara 13 år drygt. Israel proklamerades som en stat.

När jag som gammal hade svårt att hitta rätt i närmaste lilla skog i min hembygd, så blev jag irriterad. Det var ju skogsvägar och stigar överallt. Som gjort för rundgång. Då fick jag rådet att titta efter berg eller åsar på kartan. De ligger kvar och det var gott om orienteringskartor i mitt hem.

Så nu beger vi oss ut på en vandring tillsammans med denne – i dagens analyser velourman. Män flyr kyrkan tydligen därför att de är för starka och hittar inget vettigt att göra. (Se tidningen Dagen)
Josef var tydligen en mjukis – en velourman. Vi tar sällskap med honom till Sikem via nuvarande Nablus på Västbanken. Han har ett ärende att uträtta för sin far Jakob, som älskar honom mer än de andra. De är inte bra! Men detta är en så lång historia om lögner, svek och åter svek. Efter sju års slit som dräng eller rent av slav hos Laban fick Jakob inte Rakel den han tjänat för utan Lea, som var äldre och ful dessutom. Dessa kapitel i 1 Moseboken är som gjorda för familjeterapeuter, tycker nog jag. Texterna får ge hur mycket information som helst. Det står alltid mer men aldrig mindre enligt en judisk rabbin.

Bergen Ebal och Gerissim ligger där de ligger och i dalgången frågade Josef efter sina bröder. Hade någon sett dem? Jo, de hade varit där men gått till Dotan. Spänningen i texterna stiger i och med brödernas svallande känslor för sin näst yngste bror faderns älsklingsson med Rakel.
-Där kommer drömmaren!
Frågan var kanske varje dag hur dom skulle kunna bli av med honom. Ville dom själva komma i en bättre position till fadern? Skall jag verkligen berätta mera hur det gick när texterna är mycket, mycket bättre i 1 Mosebok 37?

Vi närmar oss påsk. Josefs långa historia är en profetisk förebild till Jesus älskad av fadern och sänd för att se hur bröderna hade det. Läs om Jesu vandring mellan berget Ebal och Gerissim. Han måste till och med gå den vägen……

*************************

Idag den 22 februari 2013 sökte jag på min tidigare rubrik:
Josef – en velourman? men hade svårt att hitta bloggposten (svårt med stavning kanske?). Nu byter jag rubrik och fortsätter min personliga berättelse. Det är aktuellt att debattera bibelsyn. Det är svårt, att följa exegeternas olika infallsvinklar. (Se Stefan Swärds Blogg) Alla dessa debatter har gjort mig osäker. Får jag som är oskolad i teologi fortsätta att blogga när allt är så komplicerat i historicitet och språk? Är Gud god eller är han grym? Vem fick sista ordet i debatten om helvetet mellan Torsten Åhman och Stefan Swärd den 21 februari 2013 i Uppsala Missionskyrka?

Dagens löfte i min privata samling är 1 Mos 43:23. Det fick mig att le och associera hela livets erfarenhet av vandringen med Jesus. Josef är en förebild till Jesus. Inte nog med att bröderna fått köpa säd till bröd och möjlighet att överleva en svältdöd de fick dessutom skatter gömda i sina säckar. Det kan se ut ibland som att vi blir prövade till bristningsgränsen men vi saknar perspektiv för framtiden. Vi vet inte vilken skatt Jesus lagt ner i vår ryggsäck. Vi vet inte i vilken stund han ger sig tillkänna för oss. Bröderna fick en alldeles egen stund, då Josef avslöjade vem han var bakom all rikedom och prakt. Jesus prövar oss också men har skickat med en skatt i ryggsäcken. Var så säker!

Existentiell ångest

Nu är det som det är, att jag besöker platser där det debatteras kristen tro. Debatterna har för det mesta gjort mig mycket upprörd eller i vart fall satt myror i huvudet på mig. De olika tolkningarna har drivit mig närmare bibelns huvudperson. Hans motståndare är övervunnen men härjar ändå.

Debatterna förs i rymden, där vi är viktlösa. Eller också vägda på en våg och befunna för lätta. Eller också så går debattens vågor höga. En del dränker oss i ord bildligt talat.
Denna existentiella ångest är min egen och jag skyller inte på vad Ragnar skriver här

Det finns i min personlighet ett antingen eller men det finns inte vilken bibeltolkning som helst. Om vi skall tala om indoktrinering från barndomen, så stod det målat i ord ovanför det tomma korset i Missionskyrkan med den gamla sirliga stilen:

Gud är kärlek

Många, många år senare måste gudstjänstlokalen målas om. Den utskurna mallen med bokstäverna hade blivit skadad och orden kom inte tillbaka. Tekniken har gått framåt. Utan att kunna en enda hebreisk bokstav scannade jag det jag tror står där: Gud är kärlek och placerade på första sidan av min hemsida.
www.brefvet.com

För ungefär 30 år sen fick jag ett brev med en deklaration om tro eller inte tro som summan av en existentiell ångest. Vad är meningen med livet? Måste inte varje människa bära sig egen skuld? Hur skulle någon kunna tro på en Jesus, som tagit den på sig upp på ett kors ( eller en påle)? Hur skulle en nutidsmänniska kunna vältra över bördan på en Jesus och tro att hans blod renar från all synd? Det var hans existentiella ångest. Jesus var som renaste guld och bästa människan som levt på jorden men inte mera. Ingen Frälsare som kunde ta på sig andras skuld och befria från synden……

Ingen slipper frågorna om livets mening och lidandets mening. När rädslan kommer så gäller det att stava på rätt ord och jag delar heller inte den grundsyn som Ragnar visar på i debatten om straff från Gud i varje katastrof eller sjukdomsplågor.
Jag är också antingen eller i min personlighet men på ett positivt sätt att kärlek aldrig kan tvinga sig på en människa. Så ställdes Israels folk inför valet att lyssna på Herrens ord eller att förkasta det. Vilka konsekvenserna skulle bli finns uppräknade och det är bara att studera. Motsatsen till välsignelse är förbannelse. Bergen Gerissim och Ebal ligger mitt för varandra fortfarande och mellan finns en dalgång med en djup källa. Fortfarande. Fortfarande fungerar orden i bibeltexterna!

Där satt Jesus en gång och erbjöd ett vatten som släcker trösten inifrån genom tro på den han var, är och den som skall uppstå efter döden.
Jesus beskrev vetekornets lag för folket efter det att kvinnan berättat för folket i sin stad om vad han sagt henne. Och dom kom till tro!
– Tro på Herren Gud så skall ni finna ro.

Kristen per definition

Första gången jag såg detta uttryck var på http://www.bibelsajten.nu tänkt för unga mellan 12 och 20+ i debatt om kristen tro. Jag reagerade häftigt och ansåg, att ingen kan avgöra vem som är en kristen. Där någonstans sökte jag behörighet till Missionskyrkans och Baptistsamfundets Skutan för att få ställa alla mina frågor. Vi borde ju ändå ha en minsta gemensamma nämnare! Där någonstans började varningarna mot mig komma för mina ordval.

10 år har gått och debatten rasar fortfarande. Nu är det på Bloggar. Nu vet jag, att man inte får bli arg på nätet bara hemma i all stillhet utan vittnen. Utan åhörare. Debatten om rätt översättning av 1 Mos 3:15 syns inte längre. Det finns en acceptans att de två svenska bibelöversättningarna skiljer sig åt.

Mina väninnor tror inte som jag gör. Det finaste är att säga:
– Jag tolkar inte på samma sätt, som du gör.
Mer tydligt är att tolka som förre ärkebiskopen KG Hammar angående jungfrufödelsen. Den tredje varianten lyder:
– Jag är också kristen men inte på ditt sätt.

Om nu detta senare innebär, att hon inte uppför sig lika illla, som jag gjort i debatter på nätet, så beror detta på att hon aldrig deltar. Om det däremot innebär, att jag är emot Nyandligheten, så delar vi inte intresset för New Age.

Dessutom har jag väninnor, som är med i olika frikyrkor och som inser efter alla år, att det är meningslöst att tolka på annat sätt än mitt. Vi talar inte om det.

Det är två veckor kvar till Jungfru Marie Bebådelsedag. Det låter sig inte debatteras, att det sen är 9 månader kvar till jul. Den som vill kan låta sig drabbas av bibeltexterna i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelium. De skriver på olika sätt men är helt överens om att Gud steg ned och blev människa i Jesus Kristus.
Jag har en relation till dessa bibeltexter helt frivilligt. Jag har dessutom en relation till aposteln Paulus raka påstående om förbannelse över den som förkunnar en annan Jesus.
(Bibelhänvisning till Galaterbrevet kapitel 1)

Men numera är det mer viktigt med ett gott samtalsklimat oss emellan – oss kristna.

Patient 67

Den här morgonen kommer jag att fantisera fritt ur hjärtat om deckaren Patient 67. Den intresserar mig verkligen, eftersom jag aldrig läser några deckare och vill begripa vad jag läser. Så jag har frågat bibliotikaren. Sen fick jag syn på en ung tjej, som skrev om filmen. Genast fick hon en skur av frågor per mail. Tålamod och åter tålamod. Som om inte jag läst boken själv!
Unga och gamla kan få ett bra samtal per mail och en gång var hon yngst och jag äldst i en kurs om (H)järnkoll. Det är det, som detta gäller. Hennes mobil är av senaste modell och hoppar över lite bokstäver, som den anser går att utesluta. Så får ju inte jag skriva minsann…

”- handlar om två poliser som ska till ett mental sjukhus för att utreda ett fall där en patient har rymt, dom ska hitta henne oh föra tillbax henne, men den e lite lurig, vem e patient 67? saker oh ting stämmer inte riktigt där borta, ena polisen tar de här på fullaste allvar oh går in helhjärtat i att finna patienten, men som sagt de e ngt lurt på sjukhuset….. utspelar sig på 50-talet, hur bra som helst, älskar den, oh slutscenen e bäst, man vet aldrig va man ska tro när man ser den. bygger på en bok som heter patien 67, tror jag den heter. den ska tydligen va ännu mer lurig, än filmen”

Precis så är det för mig lite lurigt. Jag skrev en Blogg om boken, ångrade mig och tog bort. Då kom det ett meddelande till mig om Error 404.
Så kan man alltså inte göra bara sudda ut och tro, att det är glömt vad jag skrivit! Skriver jag det som jag ångrar, så finns det läsare som prenumererat på det jag ångrar, att jag skrivit.

Så nu kommer poängen! När Gud förlåter det jag ångrar och ber om förlåtelse om så suddar han ut det som en molnsky, som försvinner. Tyvärr finns det personer med gott minne, som prenumererar på det jag ångrat. Jag är värst av alla att komma ihåg och samla.

Där kommer det luriga i filmen in. Vem är personal och vem är patient på detta sjuka sjukhus? Vem är förövaren och vem är offret? Jag har läst min egen sjukjournal över 50 år senare i tiden och minns det mesta i detalj. Det är spännande värre för jag blandade ihop rollerna och trodde, att jag fortfarande var sjuksköterskeelev. Det var patient jag skulle vara! Det är det som är lite lurigt och jag skall glömma och gå vidare och kommer i alla fall ihåg vem jag var och är.

Där kommer verkligheten in. Gud suddar ut mina vredesutbrott och prenumererar inte på dem. Jag är försonad med alla minnen av övergrepp på ett sinnessjukhus – försonad med mig själv, att jag blev så arg på deras system att möta en patient. Det är lite lurigt vem som var vem.

En del kristna menar likt teologen Rudold Bultmann en gång att språket i bibeln måste anpassas i tiden. Nutidsmänniskor förstår inte talet om försoning. Som om det skulle hjälpa mig att tala om höghus och rusningstrafik, när jag har längtat efter förlåtelse och hjälp att glömma?

Jesu Guds sons blod renar från all synd. Det är dagens verklighet.