Kategori: Vägen valde mig

Summan av delarna

Hur var det nu vi fick lära oss i skolan? Finns det något som heter axiom?
Vad är summan av delarna lika med? Det räcker inte, att jag för min del kör med en enda bibelvers utan att kunna teologi eller exegetik. Det har jag fått läsa.

Nej, det är möjligt. Men det är en mycket bra vers, som jag har citerat i alla debattsammanhang på nätet och jag firar tolv år nu. Det jag lärde mig ganska snart var att debattekniken bestod i att plocka ur några ord ur motståndarens inlägg för att sen kunna köra iväg med dem åt ett annat håll. Precis vad som händer fortfarande tydligen. Det går att leta upp en gammal artikel och plocka ur några rader ur sitt sammanhang. Mindre snyggt tycker nog jag.

Ps 119:160
Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga lagar består för evigt.

Psaltarpsalmen lär vara uppdelad efter hebreiska alfabetets alla bokstäver. Så där finns helheten på ytterligare ett sätt om honom, som är alltings början och slut.

Gud och Allah är inte den samme

Försoningens ämbete

Prästämbetet tillhör männen, om jag fattat rätt. Vad innebär då försoningens ämbete, som Paulus beskriver?

2 Kor 5:14-21
”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Har jag som kvinna rätt att fråga Gud om blodets betydelse? Har Gud rätt att svara en kvinna på hennes frågor?
Jesus talade i liknelser. En del var mycket svåra för lärjungarna att förstå. De bad om en förklaring och varför Jesus talade i liknelser. Sen fick de veta orsaken. Det fanns en skillnad på lyssnarna. Vissa ville inte ha hans ord – himmelrikets hemligheter.
Så fråga på ni, tycktes Jesus mena!

Liknelsen om den orättrådige förvaltaren är svår. Det var en förvaltare som förskingrat, misskött sitt arbete och det förtroende han fått. Så förlorade han sin tjänst och gick ut och skrev ner andras skulder! Och detta handlande berömde Jesus. (Se Lukas kap 16)

Vem av oss bekännande kristna har ett perfekt förvaltarskap? En dag är tiden ute och vi får inte vara förvaltare längre. Det kanske är en bra idé, att inse fakta? Det kanske är väl använd tid att gå ut och skriva ner andras skulder? Är det inte det, som är en kristens uppgift att berätta: ”Du kan bli fri från din skuld inför Gud?”

Jag vet, att jag är frispråkig. Andra kan söka i mina bloggar och ta reda på om jag är frisk eller inte. Det finns fotografier till och med som antydningar. Det finns en bok, som kom ut för precis ett år sen. Rubriken är på grund av min självironi:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Jag är försonad med alla svåra minnen! Jag har insett, att jag är släkt med Kain, som släppte in avudsjuka och mörka tankar. Precis så är det. Bitterhet är synd. Det är släkt med hat. Hatet är släkt med mordlust, om inte jag fattat bibeln fel. Bitterhet kan förstöra många fina år av livet. Det är inte bra.

Det förvånar mig, att det blir så få kommentarer. Det jag vill ha sagt är att präster skall förkunna försoningen från Gud genom Jesus som det viktigaste. Eller också bevisa för oss att kvinnor inte får berätta om Jesu offerdöd och försoning för våra synder. Och att han lever.

Det går inte att backa i tiden för någon av oss. Det går inte att få något ogjort eller osagt. Skador som blivit i det förflutna kan repareras eller måste accepteras. Det är mitt ansvar att förlåta precis som min fader i himmelen förlåtit mig. Vi skall inte förskingra den tid vi fått här på jorden som förvaltare.

I annat fall är det en bra idé, att gå ut och skriva ner andras skulder.

Grattis Prosten!

Året 1958 har vi gemensamt många av oss. Det är inget märkvärdigt med det. Det märkvärdiga är utveckligen av vår tro sen dess och inriktningen i livet.
Sofia Lilly Jönsson har länkat så många gånger till prästen Dag Sandahl, att jag börjat följa hans Blogg. Det fick bli Google för att fatta senaste innehållet.

Så grattis Johnny Hagberg!

”Påvlig orden till prosten Johnny Hagberg
Johnny Hagberg, kyrkoherde och prost i Järpås församling i Skara stift, har av Vatikanen tilldelats Gregorius den Stores orden för sitt mångåriga arbete inom Skara stifts historiska sällskap som står bakom utgivning av ett flertal böcker med medeltida tema. Två av böckerna har även fått plats i Vatikanbiblioteket, Skaramissalet och Horae de Domina (Vår frus tider). Johnny Hagberg var 1992 med och startade Skara stifts historiska sällskap som hittills har gett ut 41 volymer.
Den 15 februari kommer Johnny Hagberg att ta emot den påvliga utmärkelsen av den apostoliske nuntien i Sverige, ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Läs mer i Katolskt magasin 3/2009.”

Om jag slutar att hamra kanske någon börjar lyssna på mig! Jasså! Jag har bara skrivit helt sakligt att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Sen broderade jag ut texten i en annan blogg att två kyrkor i sten kan inte bli en kyrka i sten. Om en kyrka i trä rivs finns bara en kyrka i sten kvar i bygden att fira gudstjänst i. Detta kan Prosten Johnny Hagberg och vet att Åsaka och Björke måste slås ihop till en enda församling.

Grattis Johnny Hagberg som under alla år respekterat prästen Ulla Welén som kvinna och förkunnare! För det har du väl gjort?

Vi har fått försoningens ämbete

hbtqrfsu

Med facit i hand, så upplever jag att Svenska Kyrkans Unga (SKU) seglade under falsk flagg år 2000. Det var lovvärt, att passa på och presentera nya bibelöversättningen B2000 för unga 12 – 20 år på ett modernt sätt på deras villkor. http://www.bibelsajten.nu fick inte första pris men blev nämd som en av de bästa för unga människor.

Senare var jag med och förstörde detta lovvärda initiativ och möjligheten till debatter. Innan dess tog jag hem alla uppsatser om homosex och köpte boken:”Blott i det öppna”. Jag lärde mig mycket om länkar. Det fanns inga länkar till några bra bibelstudier. Behöver 12 åringar debattera om homosexuella skall få skaffa barn? Kan de inte få vara barn den korta perioden?
Som sagt: Jag fattar trögt och år 2004 blev jag avstängd från debatterna trots att det bara var i avdelningen ”Bibeltolkning” jag ville vara.
Nu citerar jag mig själv från den tiden:

”För mig är bibeln NU, DÅ och FRAMTID.
Då år 1967 läste jag, att Nehemja grät, när han hörde om tillståndet i Jerusalem. Han kopplade tillståndet i Jerusalem till sin egen synd.
DÅ under fångenskapen i Babel studerade Esra skrifterna och såg orsak och verkan och innan fångenskapen i Babel hade Jeremia önskat, att hans huvud varit som en vattenbrunn, så att han kunnat gråta över sitt folks elände – gråta över de slagna.

Då år 2000 fick jag lära mig, att bibelberättelserna skall ifrågasättas kritiskt. Det profetiska orden är inte profetiskt uttalade utan efterkonstruktion, när allt var över. Under 2 års tids har denna demontering av Guds ord fortsatt.
Nu skall vi tala om nöden och inte nåden. Jakobs brunn ligger fortfarande på Västbanken nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. Jakobs brunn är fortfarande djup. Dotan ligger inte så många kilometer/mil väster om och där brunnen var torr och Josef skulle förgöras av sina bröder.

För mig är bibeln NU. Jesus samtalar fortfarande med människor och kan allas vårt förflutna. Han presenterar sig fortfarande på samma sätt som för kvinnan, när hon frågade: ”Det är jag. (Det är JAG ÄR” enl. grundtexten) Joh 4:26
”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”
För mig är bibeln DÅ och NU. Humanisterna lär att alla religioner har lika värde. Herren är den ENDE guden.
Det är inte grymhet av Herren, att säga ifrån att göra slut med de andra. Esra kap 10 Jfr 2 Kung 17:24

Jesus är Guds son. En muslim som uttalar den sanningen är dödsdömd. I Sverige är det viktigare med dialog, än att veta vem Jesus Guds son är. JAG ÄR var i den brinnande busken och samme JAG ÄR var i Getsemane, när soldaterna frågade efter vem som var Jesus. (Joh 18:5) Äntligen får vi se de orden från grundtexten! ”Det är JAG ÄR” är inte jämförbart med att läsa: ”Det är jag.”
JAG ÄR är inte samma Gud som Allah.

Vi behöver inte bygga upp några murar i Jerusalem. Däremot måste kunskapen om FRÄLSNING byggas upp.
”Vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem, så frälste Herren på den dagen….”
2 Mos 14:29

Det är inte sagor och myter det som står i bibeln! Det höll DÅ. Det håller NU och det håller i FRAMTIDEN.
År 1989 fick jag veta av tre olika att jag måste läsa Marinne Fredrikssons Evas bok, Kain o.s.v.
Motiveringen var, att man förstod bibeln bättre sen.
Det jag förstod var, att det är fritt fram att förvränga bibelsanningar hur som helst. En förförisk psykologisering av bibelsammanhang i romanform.
Kain kände sig fri, när han mördat Abel, skriver hon och längre fram:
”Men Gud var stum som alltid”

Jämför detta med Herrens samtal med Kain innan mordet var ett faktum.
Synden börjar i tankarna. I Sverige finns ingen synd.
Bibeln säger, att det börjar med lite avundsjuka, lite bitterhet……
Det är väl inte så farligt!
Jag vill ha bibeln, som det står. Jag behöver någon att skylla på! Jag behöver en syndabock och Jesu Guds sons blod, som renar från all synd.”
Slut citat

Maskrosor

…som ett ständigt takdropp

Jag tänker inte tala om var det står eller hur det står! Men det skulle kunna gälla vissa män också, som poängterar sitt ämbete ständigt. Som om det inte är Gud själv som kallar, utväljer och rustar vem han vill. Ja, jag sitter vid datorn stundtals och noterar och sorterar! Sen får jag i vanlig ordning myror i huvudet eller något att bita i.

Hur kommer då maskrosor in? Jo, jag tycker, att vi skulle kunna debattera om de är vackra eller inte. Gör de sig bäst i färg eller i svart/vitt? Visst är det självklart med färg? Särskilt turister i Sverige, som kommer långt bort ifrån tycker, att det är så vackert med en gräsmatta full av dessa vackra gula blommor mot grönt. Alla trakter har inte grönska.

I min församling skulle jag vilja predika. Kvinnor skall tiga i församlingen. Kvinnor skall inte undervisa enligt Paulus. Jag älskar Paulus och allt han sagt och skulle bara vilja predika om att maskrosor är ogräs med djupa rötter. Hur fotomässigt vackert det än är, när maskrosfrön flyger iväg för minsta lilla vindpust, så är det ogräsfrön. Då skall inte det vara en bild av maskrosfrön, som flyger för vinden som reklam för bibelskolan! Först påpekades detta till ansvarige och sen till alla. Kvinnan skall tiga i församlingen.

Bilden är snygg på en utblommad maskros vem som än lyckas med fröna för vinden. Jag har en pangbild i svart/vitt, när ett lite barn får blåsa iväg dem. Små barn behöver inte rensa i grönsaksland. Det är livskraft i en maskros. Det är livskraft i ett barn.

Det är livskraft i orden från en lära också. Fröna sprider sig för vinden och rotar sig. Det går aldrig att följa upp och se resultatet. Jag minns en kväll i min församling för många, många år sen när Peter Halldorf var talare. Han talade om sådant, som jag inget begrep av. Jag hade ingen som helst förkunskap och fattar nästan lika lite nu. Han var före sin tid och varnade för gnosticismen.

Det är snopet, att inte fatta, att inget veta om olika tolkningmodeller. Nu går det inte längre. Någon måste reda ut begreppen! Vem har som sagt ansvar för att bibelkunskapen försvinner eller har försvunnit i Svenska Kyrkan och i frikyrkor?

Runt åren 2002 levde jag i ständig vånda. Då skulle nya bibelöversättningen göras aktuell via nätet. Det såg så bra ut om det inte varit för dessa utblommade maskrosors skull. Barn fick blåsa ut fröna, som det såg ut bildligt talat. Hur blir det som sagt om barn skall lära sig att ständigt ifrågasätta allt utan att få kunskap i vad som är bestående? Det finns något som heter hållfasthetslära.

Nu tänker jag på trosbekännelsen. Den håller och skall inte ifrågasättas. Däremot behövs mycket undervisning och motivering varför den finns och håller gentemot andra bibeltexter. Ordet ”jungfrufödelse” finns inte i texterna men många texter berättar i förväg vad som skulle ske, när tiden var inne och hur och varför. Alla vet hur det är när man tappar något att det faller till marken på grund av tyngdlagen. Tyngdlagen kan debatteras. Det står alldeles tillräckligt om Jesu himmelfärd. Han längtade tillbaka till den härlighet, som han lämnat en gång hos fadern.

Mot sunt förnuft. Det håller att tro på ändå.

Är det viktigt att veta hur Gud blev människa?

Kampen mot döden

Äntligen en kommentar i Stefan Swärds Blogg, som ger mig hoppet tillbaka angående vad teologi och exegetik är för något! Vad det är egentligen…
Det handlar inte om högmod hos mig. Det handlar om en djup sorg, som funnits sen det kom två nya bibelöversättningar nästan samtidigt. Det var ju bra. Det var nödvändigt eftersom språket förändras på 80 år drygt från år 1917.
Men…
Enligt min bedömning tog bibelkritikerna över och har haft ett stort försprång genom de intellektuella, verbala, analyserande, som visar på alla grymheter i bibeln.
Så jag för min del måste börja på sagonivån igen med ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren. ”Häxan och lejonet” av C.S. Lewis har jag läst mer än en gång förut. Dessutom har jag stavat på Karl-Gustaf Hildebrands förord till ”Tre bibelböcker Första Moseboken Ordspråksboken Jeremia” I översättning av Bibelkommisionen. Just i det förordet används ordet ”sagor”. Noas ark är populär för alla barn och finns som leksaker med arken och alla djuren till och med. Hildebrand visar på att bibelns berättelser är mer än sagor minsann.

Läs gärna ”Bröderna Lejonhjärta” igen och lägg märke till hur författaren Astrid Lindgren är genomsyrad av bibelkunskap. Kampen mellan ljuset och mörkret mellan döden och livet är tydlig kanske till och med övertydlig. När Jonatan till slut blivit skadad av kampen mot fienden och vilddjuret blir han förlamad och kan inte röra sig som förut. Då vill han slippa! Vem vill inte det? Slippa bromsar, slippa sjukdomar!

Innan dess händer flera spännande avsnitt. Lillebror Skorpan Lejonhjärta har tagit sig ut ur Körsbärsdalen själv på sin häst Fjalar. Han har förstått, att Jonatan är i fara och Skorpan Lejonhjärta måste trotsa sin egen rädsla. (För den som inte läst sagan eller glömt en del, så blev Skorpan ofrivilligt instängd i den grotta, där han tänkt sova bara över natten. Fienden kom också dit på sina hästar, gjorde lägereld och pratade högt om vem de jagade. Det var just Jonatan hans älskade storebror som fienden var ute efter och dessutom honom själv.)

Nu gör jag ett tvärt kast till bibelns berättelse om herdepojken David och hans gudsfruktan. Det var i tilliten till Gud, som han tränat sitt mod att möta fiender. Fienderna besegrades. När kung Saul blev hans fiende måste David fly upp i bergen och gömma sig i en grotta. Där låg han instängd och visste, att han var dödens, när kung Saul kom med 3.000 man för att ta honom fången eller döda honom. 1 Samuelsboken 24: 1-

Bibelns berättelse om kampen mellan mörker och ljus, döden eller livet, hatet eller kärleken är mer spännande än någon saga. Studera krigsutrustningen på Tengals män i sagan om Bröderna Lejonhjärta och jämför med filisteen Goljats. David ville inte ha en krigsutrustning heller.

1 Sam 17:38-47 (Bibel 2000)
Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.
Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han för-akt-fullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat. I dag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik åt himlens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud, och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget, och han har gett er i vårt våld.”

Om jag fattat rätt så betyder exegetik att studera ett ords innebörd och rot och vart det pekar. Om någon vill ge mig en definition, så är jag tacksam. Exegetik och teologi tangerar varandra eller går i varandra i språkforskningen. Om jag fattat rätt så tål alla tolkningar att prövas gentemot de äldsta handskrifterna oavsett om det är hebreiska, grekiska eller latin. Kyrkans ledare har prövat tolkningarna genom alla tider och bibelns budskap är tidlöst. Att ha en egen teologi är dömt att misslyckas.

Vi kämpar nu också med vår rädsla för smärta och döden precis som lillebror Skorpan gjorde, när han var sjuk och så rädd för att dö. Det var ju andra som sa, att han skulle dö fast han inte ens var 10 år gammal! Författaren Astrid Lindgren har ett underbart språk. Trösten i hennes saga överträffar inte bibelns beskrivning om himmelrikets härlighet. Spänningen i sagans värld överträffar inte bibelns beskrivning av Segraren på Golgata.

Exegetik i NT

Stefan Swärd angående präst och pastorsutbildningar

Drömarbete

Det finns en bok som heter:
”Använd dina drömmar”
Den är skriven av Montague Ullman och Nan Zimmerman
Nan Zimmerman förväntade sig att den kände forskaren i drömarbete skulle transformera ner sina teoretiska och kliniska kunskaper till begriplig nivå. Själv trodde han, att han talade begripligt för lekmän. Så småningom arbetade de två fram en lärobok i ämnet.
Det är seriöst, att vara rädd om sina drömmar. Det är intressant, när någon kunnig visar på verktygen hur man skall arbeta.

I bibeln står det om hur fort en dröm försvinner. Det vet vi och hinner bara konstatera, att jag drömde så konstigt i natt. Sen är det bara modiga människor, som vågar ta vara på nattens information. Jag förnekade ett helt år, att jag drömmer. Drömmarna har metaforer, som är kända över hela världen. Den konstiga drömmen kanske inte är så konstig. En trasig bro kanske är en trasig bro till någon på andra sidan. Alla tolkar på sitt sätt och det är bara den som fått drömmen, som har facit till sitt liv. Men symbolspråket kan vara allmängiltigt. Att ha en trasig, sipprig bro framför sig, som är farlig eller omöjlig att gå på väcker starka känslor av maktlöshet.

Josefs drömmar i bibeln är mer än drömmar. De är profetior om vad som skulle komma. Mannat i öknen var historia men också ett profetiskt budskap om brödet från himlen, som Jesus är. Metaforerna i bibeln är logiska. Så jag bjuder på dagens ”mannakorn” i min privata samling av löftesord.

2 Kor 5:1
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.

B82
5:1 Jes 38:12; 2 Pet 1:13f. / Mark 14:58
5:1 tält Denna bild för kroppen blandas i fortsättningen med bilden av kroppen som en dräkt.

Det är bra om teologerna och exegeterna delar med sig av sina kunskaper – tranformerar ner den till begriplig nivå. Det ser vi fram emot efter all debatt om teologisk utbildning. Jesus lovade att ge sina lärjungar den helige ande som en hjälpare. ”Han skall lära er och påminna er om allt jag har sagt.”

Han finns i bibelns texter. Överallt. Och vill inget hellre än att undervisa oss om vägen till livet och Gud.

Gudsfruktan eller religion forts.

Idag vill jag fortsätta med ordvalet, som irriterat mig. Orsaken kan ju vara att Kristendom som religion i Sverige är självklar för mig, Jag tänker inte i pluralis och andras religioner som utgångspunkt. Herren är en och andra gudar är avgudar. Plötsligt måste jag tänka från andra håll. Det passar dåligt för den som går rakt fram. Viker varken av åt höger eller vänster (självironi).

Visst vet jag, att det finns synonymer. Någon skrev, att synonym är det ord man tar till, när man inte kan stava till det man först tänkte på. Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion. Jag kan citera från KJV och Bibel 2000:
1 Tim 3:16
And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Han uppenbarades som jordisk varelse,
rättfärdigades som andlig,
skådades av änglarna,
förkunnades bland hedningarna,
vann tro i världen
och togs upp i härligheten.

Ur min Bibelkonkordans till NT81:
deisidaimonia – gudsfruktan, religion
thréskeia – (guds)dyrkan, religion
eusébeia – fromhet, gudsfruktan

Nu är det som det är och vi har många olika bibelöversättningar, olika tolkningar och olika bibelsyn. Jag har berättat flera gånger, att jag mått dåligt genom mitt tvärsäkra sätt att debattera i kristna sajter. Inte nog med det. Jag tappade allt förtroende för teologi och exegetik.

Nu har jag mött en ung, lågmäld exeget David Willgren i Stefan Swärds Blogg och ger en länk till hans Gästblogg där. Det finns olika tolkningsmodeller. Det skall inte hindra det egna bibelläsandet. Och bibeltolkning skall ske inom församlingen, om jag fattat rätt. (Förr hette detta bibelstudier – en församlingsaktivitet, som borde prioriteras).

Exegetik

Gudsfruktan eller religion

Det är inte lätt att tänka om. Det kan ta tid. Det kan bli många myror i huvudet. Är det rätt eller fel att tänka? Den som ifrågasätter och anmärker kan bli ett stort irritationsmoment i omgivningen. Det ser ut, som det är bättre, att inte tänka. På Gud i vart fall.

Så fick vi äntligen en ny Bibelöversättning år 2000. Det var svårt, att få någon att vilja vara med i ett samtal hur det står nu och hur det stod förut i 1917 års översättning. Någon sa till mig, att först måste jag kunna grundtexten, innan jag anmärker så mycket. Det är försent i min ålder. Kvar är min intuition. Kvar är mina föräldrars uppfostran, ordlös i kärlek till varandra, oss barn och innan dess kärleken till Gud. De var före alla teologer och exegeter! Det är jag glad över. Det räcker teskedvis med denna teologi numera. Tydligen kan var och en ha sin egen eller gruppera sig…

Gudsfruktan är för mig respekt för den högste mycket mer än rädsla för åskväder. Gud fordrar inte respekt! Han är värd det! Fordrar respekt gör däremot ledarna för kriminella gäng. Annars kommer mordhoten och innan dess utpressning. Gud är värd respekt och tillbedjan. Det är inte kriminella ledare. Gudsfruktan är för mig tillit och trygghet. Religionskunskap har jag aldrig läst. På min tid var undervisningen självklar i Kristendom ända fram till realexamen. Nu vet vi hur farligt det är med Guds välsignelse till och med. Det kan vara kränkande.

Gudsfruktan är vishetens begynnelse.
All kunskap och vishet finns i Kristus! Varför ger då vår religion stor lön?
(1 Tim 6:6 ”Visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga,” Not: Matt 6:19-21, 24-34+; 10:9f.; Heb 13:5
6:6 Fil 4:11f.; 1 Tim 4:8; 5:18+)
1917 års översättning:
”Ja gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.”

Är det detta som kallas beröringsskräck? För de andras skull talar vi hellre om religionsdialog än att det finns en enda frälsning genom namnet Jesus…

Våga tala om summan av Guds ord!

Ett motgift

Via Google och Apoteksbolagets emblem får jag den text jag söker:
”Ormen som slingrar sig runt en stav är en symbol för den grekiske guden för läkekonst, Asklepios, och har varit läkekonstens symbol i över 2500 år”
Det låter ju trovärdigt.

Den bibliska historien är äldre än så och Jesus kopplar ihop den kommande händelsen, när han skall korsfästas med ormen i öknen runt 1450 år f.Kr.
Joh 3:14-15
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Isrels barn skulle bli friska igen efter ormbetten, om de såg upp på den kopparorm, som Mose hängt upp på en stång.
4 Mos 21:4-8
De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.”

Herren gjorde det ena undret efter det andra för att visa sin makt att rädda Israels folk ur träldomen i Egypten. De skulle lära sig tillit genom undren. De skulle lära sig att ingen Gud är som deras. De skulle lära sig välsignelse genom lydnad. Men de klarade inte av att tro på Herrens löfte om mat för dagen. (2 Mos kap 16)

Jesus kallade sig livets bröd och för brödet som kommit ned från himlen. I den texten använder Jesus samma namn som Gud använde om sig själv i sin presentation till Mose:
2 Mos 3:14-15
Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ‘Jag är’ har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.

Citat från noten till Joh 4:26 och Joh 9:37 NT 81

4:26 Det är jag Grundtextens uttryck kan, taget för sig, betyda ”jag är” och anspelar därmed på Guds ord till Mose enligt 2 Mos 3:14: ”Jag är (den jag är)”. Samma uttryck, med samma anspelning, återkommer flera gånger i Johannesevangeliet (6:20; 8:24, 28, 58; 13:19; 18:5; jfr Matt 14:27 med par.; Mark 13:6; 14:62).

Varför repeterar jag detta? Jo, därför att det är livsnödvändigt att påminna om att Israels Gud i Gamla Testamentet är samme Gud i Nya Testamentet i Jesus. Lydnad är inget ord som har prioritet nu för tiden. Det som gäller är mer ett skarp intellekt att kunna tänka självständigt och kunna sortera bland bibeltexterna vad som är rimligt eller inte.

Jesus lärde lydnad i allt fastän han var Guds son!
Heb 5:8-10
Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Talet om korset är en dårskap! Ta bort psalmen ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och kvar blir mänskliga tankebyggnader, som faller platt till marken.
1 Kor 1:18
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Jonas Gardells teologi kontra Marcus Birros

Vad är en kyrka?

Frågan blir mer intressant för varje dag. Det beror ju på att jag följt bloggen ”Fjärde väggen” sen start. Nu tar en nättidning ”Evangelium” fart. Mitt intresse för ”kyrkan” blir större och större. Min barndoms kyrka var en gång en del av profilen i ett samhälle, som byggdes upp på grund av en smalspårig järnväg VGJ mellan Nossebro och Trollhättan. En kyrka kan rivas, när siste medlemmen dör. Det yttre skalet kan dö men kyrkan som församling kan aldrig dö. Den lever vidare.

Min barndoms kyrka byggd i sten står orubbligt kvar sen tiden före digerdöden. Antagligen dog invånarna ut men kyrkan fanns kvar och blev så småningom upptäckt. Eller också är detta en sägen. Kyrkan får heta kyrka men en församling får inte vara hur liten som helst utan måste bli hopslagen med nästa kyrka. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka av sten. Ändå har kyrka inget annat ord i grekiska språket än församling.

Där kommer det brännbara in att kyrkan får sina medlemmar i samband med familjehögtider. På så sätt har Svenska Kyrkan många medlemmar. Och en mycket stor organisation, som ifrågasätts i bloggen Fjärde väggen…
”Ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv”. Det gäller väl inom en församling för huvudet för kroppen är Kristus och kroppen är församlingen. Det blir genast mycket mer komplicerat. Vem är då huvudet för Svenska Kyrkan? Vem bestämmer vad? Vem får vara med?

Personligen fick jag tydligen mitt medlemskap i Svenska Kyrkan genom ett spädbarnsdop på BB i Trollhättan. Personligen fick jag tydligen ett medlemskap i Missionsförsamlingen i och med min bekännelse, att jag tror på vad Jesus gjort för mig. Jag stannade kvar på nattvardsgång efter en inbjudan men hade aldrig sett ett troendedop eller hört någon sådan förkunnelse. Den övertygelsen läste jag mig till och har aldrig varit anställd i Svenska Kyrkan. Så jag kunde inte bli utesluten som medlem av den anledningen: vederdop. Mycket konstigt ord men det lär komma från tyskan och ha med ”åter” att göra. Vad vet jag om teologi?

Inte mycket. Inte något som ändrade min inställning till Svenska Missionsförbundet. Jag har bytt församling men inte uppfattning om Kristus som kroppens huvud som är församlingen. Församlingarna i Nya Testamentet såg olika ut och fungerade olika bra. Det finns beskrivningar hur en gudstjänst skall gå till på alla sätt.

Detta är spännande! Vi är inte bara en kyrka utan den levande gudens tempel på jorden.

Tillsammans. Frivilligt för den som vill vara i Kristus.

Att komma till insikt

Det har varit många bottenlägen i mitt liv. Ett av dem var, när jag tvingades ta emot hel sjukpension på grund av en svår ryggsjukdom. Det var ju Gud som fick alla anklagelser och frågor om vad han menade med detta. Så mycket som jag ville! Och var fanns kallelsen jag fått som tonåring? Ingen blir väl ändå kallad att vara sjuk? Jag var bara 53 år.

En söndagsmorgon klockan 9.40 eller med mitt egna uttryck, så var hon tjuge i tio och jag fick lite panik. En liten missionförsamling väntade på att jag skulle predika över den föreslagna bibeltexten. Det var en så välkänd bibeltext. Det borde inte bli problem så många gånger, som jag hört den utläggas av predikanter. Den senaste utläggningen var väl om Jesus som den store själavårdaren. Snart skulle det bli min tur att tala över texten i Joh kap 4 om den samariska kvinnans möte med Jesus.

Då plötsligt kom paniken. Jag kan ju ingenting! Jag visste ju inte varför judarna inte gick genom Samarien utan brukade ta vägen på andra sidan Jordan till Galieen. Det står i texten, att Jesus måste ta den vägen – underförstått som andra inte ville gå.

Den söndagen blev en vändpunkt i mitt liv. Jag måste läsa på och lära mig sammanhangen bakåt i tiden! Varför hade judarna och samarierna blivit osams, som en gång fått hela landet av Gud?
Det är inte för sent att inse, att man inget kan! Det finns bra läroböcker och kurser på distans om Gamla Testamentets historia.

Ett annat viktigt avgörande ögonblick i mitt liv var framför en av pastor Nils Pollaks alla bokhyllor. Han tog fram en bok och sa:
”Den här måste du ha!” Rubriken är ”Ljus över korset”
I förordet står det att läsa om teologen Wilhelm Buschs studier till präst. Han hade fått lära sig att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten…Han hade lärt sig att skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar…han hade hört att det fanns en första och en andra Jesaja. Det gick att skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från ”Jesu lära”…
Citat:
Kort sagt – Gamla testamentet var en högst tvivelaktig skapelse inom den religiösa judiska litteraturen. Så skickade universitetet ut mig i en stor församling som ”Guds ords förkunnare”.

Boken kom ut år 1959 och behövs mer än någonsin nu. I ett bibelstudium hade Wilhelm Busch föreläst om Mose, när han slog på klippan, så att det kom fram vatten. Han var övertygad om att han talat bra. Efteråt kom en gammal erfaren Jesu lärjunge fram och påpekade vad det stod i hans bibel:
”De drucko nämligen ur samma andliga klippa som åtföljde dem och den klippan är Kristus. Om det har ni inget sagt i kväll.”

Den unge prästen började sen att läsa bibeln på ett nytt sätt.
Jag tror också på
…den Helige Ande, en helig, allmännerlig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Längtan efter evangelium