Idag vill jag fortsätta med ordvalet, som irriterat mig. Orsaken kan ju vara att Kristendom som religion i Sverige är självklar för mig, Jag tänker inte i pluralis och andras religioner som utgångspunkt. Herren är en och andra gudar är avgudar. Plötsligt måste jag tänka från andra håll. Det passar dåligt för den som går rakt fram. Viker varken av åt höger eller vänster (självironi).
Visst vet jag, att det finns synonymer. Någon skrev, att synonym är det ord man tar till, när man inte kan stava till det man först tänkte på. Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion. Jag kan citera från KJV och Bibel 2000:
1 Tim 3:16
And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.
1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Han uppenbarades som jordisk varelse,
rättfärdigades som andlig,
skådades av änglarna,
förkunnades bland hedningarna,
vann tro i världen
och togs upp i härligheten.
Ur min Bibelkonkordans till NT81:
deisidaimonia – gudsfruktan, religion
thréskeia – (guds)dyrkan, religion
eusébeia – fromhet, gudsfruktan
Nu är det som det är och vi har många olika bibelöversättningar, olika tolkningar och olika bibelsyn. Jag har berättat flera gånger, att jag mått dåligt genom mitt tvärsäkra sätt att debattera i kristna sajter. Inte nog med det. Jag tappade allt förtroende för teologi och exegetik.
Nu har jag mött en ung, lågmäld exeget David Willgren i Stefan Swärds Blogg och ger en länk till hans Gästblogg där. Det finns olika tolkningsmodeller. Det skall inte hindra det egna bibelläsandet. Och bibeltolkning skall ske inom församlingen, om jag fattat rätt. (Förr hette detta bibelstudier – en församlingsaktivitet, som borde prioriteras).
Gunnels plats i rymden 
Hej, Gunnel! Jag har läst några av dina kommentarer på Sofia Lilly Jönssons blogg och tyckte att du var en tuff och intressant kommentator där. Sofia Lilly tycker jag inte är tillnärmelsevis lika intressant, i alla fall inte på samma vis.
Emellertid anser jag att följande inte är helt korrekt: ”Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion.”
När man slår upp ordet religion i ett lexikon kommer ofta ”gudsdyrkan” som första synonym, inte ”gudsfruktan”. Dyrkan och fruktan är väl inte samma sak, eller vad anser du, Gunnel?
Hej Magnus! Det är teol.dr. Seth Erlandssons kommentar i ett sammanhang till översättningen av Bibel 2000, som jag tänker på. Han sa fritt ur mitt minne: ”Om det finns fem synonymer att välja bland behöver de väl inte ta den sämsta.” (Det kom ju ut provöversättningar).
Ett annat uttryck jag minns av honom är, att det skulle behövas kanske tio svenska ord för att översätta ett hebreiskt i något svårt sammanhang.
Jag skulle önska, att fler vågade samtala om bibeltexter.
Tack för din uppmuntran!
Tack för svar och väl bekomme, Gunnel! Men hur var det nu, anser du att dyrkan och fruktan är samma sak, eller att religion innebär både gudsdyrkan och gudsfruktan? Vi måste först vara överens om ordens betydelser innan vi kan samtala om hela bibeltexter, vilket jag ju väldigt gärna gör.
Magnus! Det jag ville ha sagt var, att det tar tid för mig att tänka till och tänka om. Jag studsade till när det stod ”religion” där det stått ”gudsfruktan”. Steget sen är ju, som du är inne på vad gudsfruktan innebär och gudsdyrkan. KG Hammar menade en gång, att man inte skall dyrka bibeln. Vad innebär då det? Jag älskar bibeln men har inte sett det andra ser om krigens grymheter. Ser det som en kamp mellan Guds vilja och motstånd mot hans löften om räddning. Många krig hade Gud inte förslagit. Rahav hade gudsfruktan på grund av vad hon hört om Israels Gud. Folken bävade.
Min gudsfruktan består i att jag inte vill synda medvetet. Gudsdyrkan är väl, att han får min tillbedjan och kärlek.
Du får gärna utvecka ordens innebörd. Religionskrig tycker jag inte om.
Jag anser att fruktan grundar sig på rädsla vilket inte dyrkan gör som ju istället grundar sig på uppskattning.
Intressanta ord av KG Hammar att man inte ska dyrka bibeln. Han låter som en riktig relativist när han säger så. Han verkar alltså inte särskilt nöjd med bibeln utan skulle vilja omformulera gud och religionen. Frågan är bara om hans omformulering fortfarande är kristendom. Den gängse relativistiska uppfattningen inom dagens religionsvetenskap, att en religion är vad utövarna gör den till, är en av de riktigt allvarliga villfarelserna, men Hammar verkar vara helt enig med den; den uppfattningen tycks ju också vara den rådande inom Svenska kyrkan.
Bra kommentar, Magnus Johansson. Jag hänvisar till teologen Stefan Gustavsson, som kan formulera vilken religion KG Hammar står för.
Tack, Gunnel! Ska bli intressant att läsa om Stefan Gustavssons syn på K G Hammars religion. Har du en adress eller länk till den text du kanske främst tänker på i sammanhanget?