Försoningens ämbete

Prästämbetet tillhör männen, om jag fattat rätt. Vad innebär då försoningens ämbete, som Paulus beskriver?

2 Kor 5:14-21
”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Har jag som kvinna rätt att fråga Gud om blodets betydelse? Har Gud rätt att svara en kvinna på hennes frågor?
Jesus talade i liknelser. En del var mycket svåra för lärjungarna att förstå. De bad om en förklaring och varför Jesus talade i liknelser. Sen fick de veta orsaken. Det fanns en skillnad på lyssnarna. Vissa ville inte ha hans ord – himmelrikets hemligheter.
Så fråga på ni, tycktes Jesus mena!

Liknelsen om den orättrådige förvaltaren är svår. Det var en förvaltare som förskingrat, misskött sitt arbete och det förtroende han fått. Så förlorade han sin tjänst och gick ut och skrev ner andras skulder! Och detta handlande berömde Jesus. (Se Lukas kap 16)

Vem av oss bekännande kristna har ett perfekt förvaltarskap? En dag är tiden ute och vi får inte vara förvaltare längre. Det kanske är en bra idé, att inse fakta? Det kanske är väl använd tid att gå ut och skriva ner andras skulder? Är det inte det, som är en kristens uppgift att berätta: ”Du kan bli fri från din skuld inför Gud?”

Jag vet, att jag är frispråkig. Andra kan söka i mina bloggar och ta reda på om jag är frisk eller inte. Det finns fotografier till och med som antydningar. Det finns en bok, som kom ut för precis ett år sen. Rubriken är på grund av min självironi:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Jag är försonad med alla svåra minnen! Jag har insett, att jag är släkt med Kain, som släppte in avudsjuka och mörka tankar. Precis så är det. Bitterhet är synd. Det är släkt med hat. Hatet är släkt med mordlust, om inte jag fattat bibeln fel. Bitterhet kan förstöra många fina år av livet. Det är inte bra.

Det förvånar mig, att det blir så få kommentarer. Det jag vill ha sagt är att präster skall förkunna försoningen från Gud genom Jesus som det viktigaste. Eller också bevisa för oss att kvinnor inte får berätta om Jesu offerdöd och försoning för våra synder. Och att han lever.

Det går inte att backa i tiden för någon av oss. Det går inte att få något ogjort eller osagt. Skador som blivit i det förflutna kan repareras eller måste accepteras. Det är mitt ansvar att förlåta precis som min fader i himmelen förlåtit mig. Vi skall inte förskingra den tid vi fått här på jorden som förvaltare.

I annat fall är det en bra idé, att gå ut och skriva ner andras skulder.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel