Att komma till insikt

Det har varit många bottenlägen i mitt liv. Ett av dem var, när jag tvingades ta emot hel sjukpension på grund av en svår ryggsjukdom. Det var ju Gud som fick alla anklagelser och frågor om vad han menade med detta. Så mycket som jag ville! Och var fanns kallelsen jag fått som tonåring? Ingen blir väl ändå kallad att vara sjuk? Jag var bara 53 år.

En söndagsmorgon klockan 9.40 eller med mitt egna uttryck, så var hon tjuge i tio och jag fick lite panik. En liten missionförsamling väntade på att jag skulle predika över den föreslagna bibeltexten. Det var en så välkänd bibeltext. Det borde inte bli problem så många gånger, som jag hört den utläggas av predikanter. Den senaste utläggningen var väl om Jesus som den store själavårdaren. Snart skulle det bli min tur att tala över texten i Joh kap 4 om den samariska kvinnans möte med Jesus.

Då plötsligt kom paniken. Jag kan ju ingenting! Jag visste ju inte varför judarna inte gick genom Samarien utan brukade ta vägen på andra sidan Jordan till Galieen. Det står i texten, att Jesus måste ta den vägen – underförstått som andra inte ville gå.

Den söndagen blev en vändpunkt i mitt liv. Jag måste läsa på och lära mig sammanhangen bakåt i tiden! Varför hade judarna och samarierna blivit osams, som en gång fått hela landet av Gud?
Det är inte för sent att inse, att man inget kan! Det finns bra läroböcker och kurser på distans om Gamla Testamentets historia.

Ett annat viktigt avgörande ögonblick i mitt liv var framför en av pastor Nils Pollaks alla bokhyllor. Han tog fram en bok och sa:
”Den här måste du ha!” Rubriken är ”Ljus över korset”
I förordet står det att läsa om teologen Wilhelm Buschs studier till präst. Han hade fått lära sig att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten…Han hade lärt sig att skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar…han hade hört att det fanns en första och en andra Jesaja. Det gick att skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från ”Jesu lära”…
Citat:
Kort sagt – Gamla testamentet var en högst tvivelaktig skapelse inom den religiösa judiska litteraturen. Så skickade universitetet ut mig i en stor församling som ”Guds ords förkunnare”.

Boken kom ut år 1959 och behövs mer än någonsin nu. I ett bibelstudium hade Wilhelm Busch föreläst om Mose, när han slog på klippan, så att det kom fram vatten. Han var övertygad om att han talat bra. Efteråt kom en gammal erfaren Jesu lärjunge fram och påpekade vad det stod i hans bibel:
”De drucko nämligen ur samma andliga klippa som åtföljde dem och den klippan är Kristus. Om det har ni inget sagt i kväll.”

Den unge prästen började sen att läsa bibeln på ett nytt sätt.
Jag tror också på
…den Helige Ande, en helig, allmännerlig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Längtan efter evangelium