Kategori: Vägen valde mig

Nollställd

Det är ingen lätt situation, att bli nollställd från att ha varit något/någon. En gång i bibelns historia hade två föräldrar varit detta åt en son, som skulle dödas enligt order från landets högste. Föräldrarna tillhörde Levis´ stam. Det innebar, att sonen borde bli präst som vuxen och utbildad. Nu blev de nollställda på grund av Faraos beslut att döda alla gossebarn bland hebreerna. Vi får veta genom berättelsen i andra Moseboken, att denne Egyptens farao inte hade kunskap om vad Josef betytt. Den låg 400 år tillbaka i tiden.

Så blev två förtvivlade föräldrar nollställda. De vågade trotsa faraos förbud under tre månader. Sen fann mamman på en lösning som vi vet att fläta en liten kista av rör, beströk den med tjära och jordbeck och satte barnet och kistan i kanten av Nilen. Detta är spännande läsning! Detta är både historia och profetia och nutidshistoria!

Det går inte att ta död på Guds frälsningsplan!

Det är bara att läsa på fortsättningen! När barnet Mose vuxit upp som Faraos dotterson var han utbildad i all Egyptens vishetsläror. Gissar att han kunde allt om landets gudar och deras förmåga. Mose visste dessutom sin egen historia, att han tillhörde ett folk med Herren som Gud och ingen annan. En dag kom skiljelinjen och blev tydlig. Nästa dag blev det så uppenbart, att Mose sett slaveriet hans bröder utsattes för och mördat en av de grymma fogdarna. Mose grävde ner honom i sanden i vittnens närvaro. Fyrtio år senare som flykting i öknen och bara som en simpel herde trädde ett större vittne till händelserna fram och förklarade:
2 Mos 3:7-8
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.

Under fyrtio år hade Mose blivit totalt nollställd från sin ställning som Faraos dotterson och arvinge. Han hade fått böja sig längst ner till en tjänst som herde – utblottad på allt. Sen fick han inte ens ha kvar sina skor för ödemarken var plötsligt helig och den högste presenterade sig för honom som JAG ÄR DEN JAG ÄR.
I samtalet dem emellan fick Mose berätta vem han var. En nolla varken mer eller mindre. Nollställd väl medveten om sitt brott.

Kan bibelns berättelser bli bättre än så här? Den evige stiger ner och berättar för en människa som misslyckats i sin tidigare position, att han vet hur folket har det och hur de lider? Inte nog med det. Den högste önskar ett samarbete med den som inget är!

Inte nog med det! Jesus lämnade himlen härlighet och blev nollställd på lägsta nivå som en herde för får. Han använde ändå detta namn om sig själv vid vissa tillfällen senaste gången i Getsemane: JAG ÄR DEN JAG ÄR

Kan bibelns berättelser bli bättre än att han är den samme idag och möter nollställda människor som förlorat sin position? Det är så lagom roligt, att bli nollställd!
Det blir så annorlunda att lyssna på den högste, som steg ned och talade om…

Jag vet vad de lider! Jag vill befria!

Diskriminerande

Så skönt att jag skrivit min blogg igår innan Expressen/GT hann ut med sitt budskap om Smyrnaförsamlingen i Göteborg som diskriminerande. Varför har jag bloggat så mycket om Svenska Kyrkan och inte låtsat om att jag tillhör en pingstförsamling?

Svaret är enkelt och det är att bibelns grundtexter är de samma i alla kyrkor men vi föredrar olika översättningar eller jämför olika.
Medlem blir man i Svenska Kyrkan genom spädbarnsdopet. Baptistiska församlingar kan också ha barndop ner till 8 års åldern men barnet skall vilja detta dop – kunna gå själv till dopgraven. Kalla det gärna medlemskrav men diskriminerande är det inte.

Sen gäller för den vuxne att hålla fast vid sitt dop i faderns, sonen och den helige Andes namn. Det är bra att läsa Jesu missionsbefallning om dop och lära. Det är inte vilken lära som helst minsann! Läran skall vara prövad gentemot alla skrifter, som lästes i dåtidens synagogor. Vårt samlingsnamn är Gamla Testamentet.

Det jag reagerade på i artikeln om Stockholmsteologin citerar jag här:

”Själv brottades Martin Luther med att finna en nådig och barmhärtig Gud. Och han gjorde det. Ur hans upplevelse formades teologi och förkunnelse som bland annat förklarade människan som myndiggjord inför Gud, människans möjlighet att nå rättfärdiggörelse enbart genom Guds nåd, människans frihet att själv tolka bibelordet. Han vände sig emot en kyrka som lade ut hinder för detta. I Luthers spår har vi samma uppdrag. I den stund organisation och planer hindrar människor från att uppleva sin frihet, sitt myndigblivande eller att uppleva Guds nåd och barmhärtighet, då är det dags för oss att tänka reformationen.”

Innebär detta att var och en tolkar bibelns texter som han eller hon vill, att det skall stå?
Är det det som är Stockholmsteologi, feministteologi eller liberalteologi? Inte var väl Martin Luther flummig?

Som en röd tråd

I mitt liv är det skillnad på bibellärare och teologer. Det borde inte vara det. Nu är det som det är. Sen år 2000 tappade jag förtroendet för teologer och håller fast vid bibellärarnas undervisning genom åren. Tills någon upprättar förtroendet för en teolog som yrke…
Skadan uppkom i och med att jag började ta in olika uppfattningar av de lärde. Det var spännande till att börja med. Sen blev det vemodigt. Detta hände mitt i en tjock doktorsavhandling angående teologernas bekymmer från år 1917 till år 1942. Hälften av boken sträckläste jag och var lycklig över igenkännandet och att jag fattade vad jag läste. Där mitt i efter 300 sidor kom sorgen. Jag visste inte, att de som undervisar i bibelns lära var osams. Tolkningar fanns inte som problem i min bibelläsning. (Gissar att jag hoppat över det mesta och letat fram mina egna ”russin”).

Å andra sidan hade jag varit lycklig så långt fram i tiden. Ingen kan undervisa längre än så. Jag hade undervisat både barn och vuxna men så hamrades orden in om kvinnans ställning. Undervisningen kom ute på nätet av manliga teologer. Jag får inte vara med om att undervisa från bibeln!
Så nu fortsätter jag att berätta om vad försoningen i Jesus Kristus betytt för mig – försoningen genom hans blod på korset – hela den undervisningen, som bör bort ur Svenska Kyrkans undervisning enligt flera teologer (min ironi).

Som jag uppfattat olika människors berättelser, så finns det grova övergrepp gjorda av andra på kroppen eller i själen eller i anden. Nyss sändes en dokumentär i SVT med rubriken.
”Våga minnas”
Det hade gått 25 år sen en ung tjej på 18 år blev våldtagen och som inte klarade av att bli av med upplevelsen.
Andra kan säga: ”Du måste lämna detta bakom dig!” Andra kan ha goda råd att ge. Skadan finns kvar och påverkar hela livet. Så berättade Ewa.

Jag för min del blev utsatt för en psykisk våldtäkt år 1956 inom sinnessjukvården. Jag fick 50 år på mig att försöka bli av med minnena.
”Du måste lämna detta bakom dig!”
Ja visst! Det kan andra säga. Men jag har hela filmen kvar i hjärnan.

Så finns det andlig våldtäkt. Det ena grova övergreppet går inte att jämföra det det andra. Skadorna är inte jämförbara. Påverkan är inte jämförbar för utomstående. Det var och är som att få in bakterier i blodomloppet. Vi lever inte med varandras blodomlopp! Vi lever inte med varandras sår även om omgivningen påverkas av skadorna.

Min personliga tröst och läkedom har jag fått genom bibeltexterna som detta

Jes 43:18-19
Tänk inte på vad förr har varit, bry er inte om vad fordom har skett.
Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig – märker ni det inte? Ja, jag skall göra en väg i öknen, och strömmar i ödemarken,

Sen satte jag det på försättsbladet i nya bibeln med datum 5 dec. 1958
Visst löftet gäller Israel enligt bibeltolkning! Då gäller det bara att läsa vidare att löftena hur många de än är gäller var och en som tror.

Bit för bit vill jag berätta om blodets beskydd och betydelse i min bibelläsning. OK den skiljer sig från andras bibelläsning. Jag kommer att citera ur Jonas Gardells bok:
”Om Gud”

En bra bild förmedlad genom Sofia Camnerin

Till man och kvinna skapade han dem

Trosbekännelsen i Svenska Kyrkan börjar med tron på en Skapare.
”Vi tror på Gud Fader allsmäktig himmelens och jordens skapare.” Så det är inte prästers uppgift att argumentera för evolutionsläran. Det är bra att kunna vetenskapens utveckling men viktigare är att ha tillit till Gud och vem bibeln säger, att han är den han är.

Det finns många kristna kyrkors historia att läsa på om. Det finns mycket att lära av brytningarna i lärofrågor. Jag är inte klar ännu med min egen historia och måste vänta med att läsa om Pingströrelsens med uppsatsen:

”Kvinnans roll inom Pingströrelsen utifrån ett genuskontrakt”

För min egen personliga del har jag tagit skada av debatten, om en kvinna skall få bli präst eller inte. Det ser inte ut, som om den striden är över. Eller också är det bara bitterheten kvar bland vissa män, som tror på ett ämbete enbart för män. Vad är nu det för värde med alla dessa tomma kyrkor, som drar värme och kostnader men inte lyssnare? Ursäkta, att jag efterlyser poängen med alla spädbarnsdop också! Präster skall ha dopsamtal innan dopet och föräldrarna skall få veta innebörden. Sen skall de svara ”ja” till att vilja undervisa och fostra barnet i den kristna tron. Föräldrarna har största ansvaret inte bara för att barnet skall få ett namn eller flera. Så finns det barntimmar och konfirmationsundervisning…
Det är tvunget att tänka till nu, (poskvänner)!

Så nästan omärkligt försvann frikyrkornas begrepp med en högtid då tonåringarna avslutade en bibelskola. Vi vill vara som alla andra! Visst, vi kallar det för konfirmation utan att tala om vad det är vi konfirmerar! I Svenska Kyrkan konfirmeras det som hände i spädbarnsdopet att barnet blev upptaget i den kristna tron och en medlem i Svenska Kyrkan. Omärkligt nästan har frikyrkan tagit över ett begrepp utan att tänka igenom innebörden. Vart tog då den fria viljan vägen? Jo, flera blivande konfirmander vet, att då vid konfirmationen blir det mycket presenter. Vart tog förkunnelsen vägen om den fria viljan och behovet av omvändelse? Vart tog förkunnelsen vägen, att hela livet består av val och det nödvändiga i att hålla fast vid historiens Gud. För inte går det väl att hitta äldre text än om Abram från Ur skrivet på sten? Det är ju så, att den som inte kan tro på uppenbarelsen från Gud måste ha synliga bevis för allt.

Om någon undrar var jag får allt ifrån så följer jag BloggarDag. Där finns mer konflikter än bröd för själen. Så kan det vara i min Blogg också, om jag inte skärper mig. Sen har jag ”Den Inre Missionens historia” i fem band av E.J. Ekman och senare upplagan i två stora band reviderad av N.P. Ollén.
Det lär vara ett samfund det också att bara läsa bibeln och tro på det allmänna prästadömet. Fast det var mycket, mycket länge sen.

Var är poängen?

Alla tolkar. Ja. Men var är poängen?
Via Berit Simonssons namn på Facebook kommer jag till en länk om kyrkomötet. På mitt köksbord ligger fortfarande en kopia från Svenska Kyrkans tidning undertecknad av en teologie doktor Elisabeth Arborelius.
Alla församlingar bör diskutera Ulla Karlssons bok: ”Människa du är någon” enligt henne.

Som jag uppfattat Ulla Karlssons budskap bör poängen i Svenska Kyrkan bort nämligen, att Jesus Kristus är all världens syndabock, som blivit slaktad!
Någon bättre syndabock får aldrig Svenska Kyrkan att skylla på, att lägga skulden på!

Denna poäng skall bort och in med New Age och ”Samtal med Gud” och ”Samtal med änglar”! In med Tomasevangeliet och Mariadyrkan…

Detta angår ju inte mig egentligen. Ändå är jag en del av Kyrkan i Sverige och världen. Ändå är jag en del i frälsningen från fångenskapen. Ändå har jag varit en del av en Räddningsmission i Göteborg och undrar var poängen tagit vägen med StenJesus. Fyrbåken/Räddningsmissionen har fyllt 60 år och några samlar ihop historien. För 60 år sen var poängen i arbetet, att Jesus Kristus kan upprätta den mest nergångna människan. Det var så Arne Nilsson fick veta om möjligheterna genom tro. I inget annat namn fanns den räddningen. Av den anledningen slutade jag som arbetsterapeut i rehabilitering inom sjukvården. Inom sjukvården får man inte berätta om upprättelse genom Jesus.

En dag tappade jag poängen med Jesus och blev bitter och sjuk. Det är tragiskt, när man tappar poängen. En annan dag långt senare fick jag tag på poängen med kallelsen igen. Det blev en vändpunkt även om min ryggsjukdom inte försvann. Där är jag nu och håller fast vid bibelns poäng:

Jesus har kommit för att frälsa syndare!

Den som läst mina bloggar vet, att jag älskar Paulus. Det är ett citat av honom och han ansåg sig vara den störste syndaren.

Vill Svenska Kyrkan och alla missioner ta bort poängen om Jesus?

Kyrkostyrelsen skönmålar det egna förslaget

Alla tolkar

Under mina tolv år ute i debatter på nätet har detta upprepats:
”Alla tolkar!”
Visst är det så att vi kan läsa själva och uppleva det lästa på olika sätt! Ingen får påstå sig ha rätt tolkning! Då blir det strid på kniven minsann. Självklart att jag tolkar också i vart fall försöker att förstå en text, som intresserar mig. Så har det varit med Jesu liknelse om de tio jungfrurna, som alla hade gått ut för att möta brudgummen. För några finns förkunskaperna om bibelns bildspråk. För andra finns de inte och då blir texten hård och obarmhärtig minst sagt. Alla tio jungfrurna hade samma förväntan att få vara med på det stora kommande bröllopet. Alla hade samma målsättning. De fem stupade strax före mållinjen. Är inte det fruktansvärt tragiskt?

Här är texten med liknelsen:
Matt 25:1-13
”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen.Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ‘Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ‘Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ‘Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ‘Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ‘Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Jag gissar, att det är exegetik att se på ordet ”jungfru” i grundtexten och se vad det står för. KJV har:
Matt 25:1
Then shall the kingdom of heaven be likened unto ten virgins, which took their lamps, and went forth to meet the bridegroom.

Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”jungfru” men Bibel 2000 översätter med unga flickor. Redan där behövs ett sammanhang och kunskap om kulturen, när Jesus framställde liknelsen. Jesus hade det vi kallar Gamla Testamentet som sin bibel = skrifterna.

Så min egen tolkning av liknelsen har varit att oljan som förebildar den helige Ande finns i lampan, som är förebildat som mina fötters lykta i Psaltaren 119:105. Den helige Ande finns inom Guds eget ord. När det krisar till och närmar sig den dagen för bröllopet i himlen mellan Lammet och bruden, då kommer det fram en skillnad.

Detta är mina funderingar kring en svår text i bibeln. Så har jag vågat se det, att det räcker inte med biblar överallt i olika översättningar. Det räcker inte med en egen läst bibel, där den helige ande finns! Det måste finnas olja i kärlet dessutom också. Enligt andra bibeltexter är människan som ett kärl och kvinnan som det svagare kärlet. Det gäller att ha helig Ande i sitt liv också.

I Bibel 2000 står det ”fackla” där det stod ”kärl” tidigare. Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”kärl”.

Och en sak till. Om män tolkar bibeltexterna så att kvinnor inte får undervisa, så kommer ingen man att dömas i mitt ställe.

Jag är kvinna och undervisar också och skall därmed få en strängare dom än de som inte undervisar.

Bibeln är Guds ord

En kyrka utan ett försoningsoffer

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer,” skriver Ulla Karlsson. Artikeln har varit som en debattartikel på Svenska Kyrkans tidning. Nu upprepas orden i hennes bok:
Människa du är någon!

Jag vill betona, att jag är glad över artiklarna och boken. Jag är tacksam över boken ”Om Gud” också av Jonas Gardell, som kom ut år 2003. Annars hade jag fortsatt att leva i min lilla värld med en viss tolkningsmodell. För så heter det, förstår jag. Var och en kan ha en egen tolkningsmodell eller kana in i andras hjulspår. En del sväljer allt. Andra tuggar i det oändliga. Viktigt för oss alla är vilken mat vi stoppar i oss.

Om ändå Jesus hade fått prata för sig själv och inte få orden lagda i Ulla Karlssons mun! Men nu finns de där som ett fiktivt samtal i början av boken. Det finns andra samtal i bibeln:

Matt 16:13-17
When Jesus came into the coasts of Caesarea Philippi, he asked his disciples, saying, Whom do men say that I the Son of man am? And they said, Some say that thou art John the Baptist: some, Elias; and others, Jeremias, or one of the prophets. He saith unto them, But whom say ye that I am? And Simon Peter answered and said, Thou art the Christ, the Son of the living God. And Jesus answered and said unto him, Blessed art thou, Simon Barjona: for flesh and blood hath not revealed it unto thee, but my Father which is in heaven.

”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig,” sa Jesus till sin lärjunge Simon Jonas´ son enligt 1917 års översättning men inte i Bibel 2000 där det står ”ingen av kött och blod…”
(Genast öppnar det sig för tolkningar!)

Jesus själv hänvisar brödet från himlen till sig själv och tidigare i historien mannat i öknen. Mannat i öknen räckte för hela vandringen mellan punkt A och punkt B – det vill säga från befrielsen ur fångenskapen fram till löfteslandet.
Det står för något! Det är historiska händelser före Kristus och profetior. Sen är det förklaringar efter hans tid på jorden. Det är så många bibelsammanhang som förklarar att motsatsen till liv är synd och synden kom Jesus för att förlåta och försona oss med Gud igen.

Utan hans offer på korset finns det ingen väg att nå Gud. Ingen kan tömma den lidandets bägare, som Jesus tömde i botten för vår skull! Vi kan bara ödmjuka oss och tugga på brödet – äta hans ord.
Han är ORDET från Gud.

Visst är det lättare att acceptera än hans kött och blod? Vi är inga cannibaler minsann…
Hur är det nu med utvecklingen? Visst kan en kristen utvecklas genom den helige Andes ledning?

Samtal pågår.

Inbjudan till bröllop

Det finns många liknelser i bibeln. Det finns många valsituationer både då och nu. Vilken lära skall jag ansluta mig till? Vad innebär det med objektiv eller subjektiv försoningslära? Vad innebär det att bli utsedd till offer? Isak skulle ju inte behöva bry sig om svaret på sin fråga. Tänk, att gå uppför Moria berg steg för steg tillsammans med sin far och inte få svar på den viktigaste frågan:

”Var finns offret?”

Isak fick bära veden och elden själv till offeraltaret. Abraham bar kniven. Isak fick inget svar på sin fråga om fåret till brännoffer. 1 Mosebok 22
Nej, det fick han inte! Men det har vi fått klart och tydligt. Det är bara att läsa på och begrunda!

Kan man utesluta viktig information i bibeln och hitta på egna tolkningar? Vi skall inte ha någon offerroll utan vara gudar! Vi skall anta ordet ”hen” och slippa detta med ”han” och det patrialkaliska i bibeln. Visst, vi skall slippa, att det finns ”hon” också som kön. Det skall vara jämlikt!

Det kommer det aldrig att bli. Fadern och sonen är inte jämlika ens men fungerar i ett innerligt förhållande, där sonen har full tillit till sin far. Det förhålladet förebildas fler gånger i Gamla Testamentet och pekar fram mot Jesus som Guds son i ett innerligt förhållande till sin himmelske fader. Det blir väldigt mycket att städa bort ur bibeln, om vi skall ta bort den så kallade jungfrufödelsen! Jesus kom från himlen och längtade tillbaka till den härlighet han hade, innan han föddes som människa och Gud.

Kalla mig gärna för en trospolis! Det ordet har förekommit i kristna debatter sen år 2000, att den som ifrågasätter var olika tolkningar kommer ifrån blir kallad en trospolis. Nu står det i Ulla Karlssons bok: Människa du är någon!, att hon råkade ut för trospoliser i allt rabalder om ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” med flera påskpsalmer.
Som borde bort!

Hur skulle det vara med en gammal sång av J.A. Hultman?

”På bröllop jag bjudits av urtidens Gud i himmelens sköna palats
i dräkt o så vit med en blodtvagen svit
jag skyndar att taga min plats.”

I de gamla sångerna finns bibelkunskap, som har gått förlorad. Med de glada melodierna var de lätta att sjunga och lära sig utantill.

Det var kanske bättre än nutidens teologiska institut.
I nästnästa kapitel om Gud som utsett ett offer står det om en rätt hustru till sonen.
1 Mosebok kap 24
Uppenbarelsebokens språk går knappast att förstå utan berättelserna från Gamla Testamentet om lammet och bruden, berättelsen om herden och fåren och om kungen, som var närmast striden och vann den åt sitt folk.

En prästs syndabekännelse

Det här är intressant:
Om någon är sjuk, skriver aposteln Jakob, så skall han kalla till sig församlingens äldste och de skall be över honom och smörja honom med olja. Det verkar inte som att syndabekännelsen skall ske offentligt. De verkar som att de skall bekänna sina synder för varandra.
Jakobs brev kap 5:14-16
”Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.
Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Jag fortsätter att läsa Ulla Karlssons bok:
”Människa du är någon!”
Det anade mig att det fanns stor påverkan av Kay Pollaks budskap och New Age. Det är bra om det blir ett samtal nu om maktmissbruk och feltolkningar. Det bra om alla skriftlärda får höra Jesu verop. Ulla Karlsson har skrivit en uppsats i detta ämne. Det är bra om det blir samtal om syndabekännelsen i Svenska kyrkan och prästens avlösning vänd mot folket:
”Om vi bekänna våra synder så är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder…”
(Se 1 Johannes brev kap 1:8-10. Det stämmer inte med New Ages lära.)

Det intressanta i Ulla Karlssons bok är, att hon som präst bekänt sin synd inför Gud vänd mot altaret söndag efter söndag…ungefär så (se sid 60 -62):
Jag kan inte tro, att vi är så syndiga…
Jag kan inte tro, att du är Guds son Jesus Kristus avlad genom helig ande!
Jag kan inte tro på uppståndelsen från de döda…

För det är ju det som är synd enligt Jesus! ”De tro inte på mig!”
Joh 16:7-10
”Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre.”

Storasyster i vassen Miriam skriver bra i ämnet syndabekännelse och bön

Frikyrkotanten i ljusblå blus

Jonas Gardell fick hålla en serie med söndagsskola i SVT härom året. Jag följde programmen noga och har bra bildminne och ibland textminne. Så här finns en blogg som heter ”En delad kyckling” någonstans i mitt förråd av bloggar.

På den tiden när fotot på mig är taget under en andakt i min hembygds kyrka, så visste jag inget om frikyrkotanters ljublå blusar. Men Jonas Gardell hade lagt märke till oss. Som väl är så har jag en syster, som berättar för mig hur viktigt det är att en talare är rätt klädd. Så hon bjöd mig på en kavaj varje sommar att ha över blusen. Allt för att åhörarna skulle lyssna bättre. På så sätt har jag fått tre olika kavajer av henne. Tre olika somrar. Nu är Missionskyrkan i Varola såld. Där kan jag inte få predika längre. Där är den ena delen av min frikyrkohistoria med första nattvarden utanför Svenska kyrkans lokaler. (Se brefvet.com och bilden från den oinredda andra våningen).

Nu skall jag berätta lite mer om mina grannar från landet. De tre sönerna blev affärsmän som sin far. Den enda dottern blev präst till slut och förkunnar fortfarande Guds ord precis som det står skrivet utan att tolka bort, att Jesus skall komma tillbaka. Precis som han har lovat.

Det budskapet är inte populärt! Ulla Welén vågade förkunna detta förra året i vår hembygds kyrka en måndagskväll.
Jag vågade också på en annan sätt på onsdagen, när det var min tur. Jag började med hur stort det var som barn, att få titta en stund på kung Gustaf V i Lilleskog. Där stod det kungliga tåget uppställt under älgjakten.
Hur mina barndomsminnen associerade till Jesus som kung, det minns jag inte. Vi hade inget gjort upp om innehållet i våra respektiva andakter. Det är först efteråt som jag förhört min f.d. granne om vad hon talade om. Vi fick inte komma tillbaka i år.

Igår kväll vågade en ung man 25 år gammal tala en hel timma om allvaret i bibelns texter utan att låtsa som om det inte står där. Detta var i Smyrnakyrkan i Göteborg.
Sanningen skall göra oss fria. Sanningen är befriande

Andakt i Norra Björke kyrka

Agnar och vetekorn

Det finns många bevingade ord samlade i Pelle Holms bok ”Bevingade ord”, som har hänvisning till bibeln. Men det finns inte med att skilja agnarna från vetet. Det kommer fram fler och fler bilder från barndomen och landet. Det var så dammigt runt tröskverken. Det finns ingen chans, att få se ett sådant arbete mer. Nu kör stora skördetröskor ute på gärdena samtidigt som trafiken på vägarna susar förbi i hög fart. Ingen stannar upp för att meditera över Johannes Döparens ord om agnar och vete, som skall skiljas åt. Och elden…

Det som är mera aktuell att samtala om är glutenallergi och mindre vitt bröd. Ändå använde Jesus liknelsen om vetekornet, som faller i jorden och dör om sig själv och sin egen död. (Se Joh.12:24) Agnarna hade gjort sitt. Det var livet som avgjorde allt. Han överlämnade till slut sin ande i faderns händer på korset och dog sen. Agnarna – höljet runt hans liv behövdes inte längre men livet fortsatte. Under tre dagar var han i dödsriket och förkunnade. Sen visade han sig för sina vänner och lärjungar under 40 dagar vid olika tillfällen.

Ta inte bort trosbekännelsen! Där finns ett koncentrat av kristen lära! Det är inte farligt, att berätta om livet i ett vetekorn till skillnad från agnar! Det är inte farligt att berätta, att det var i Jerusalem, som agnarna skilldes från vetekornet en gång. Jesus gick frivilligt mot Golgata och dog i vårt ställe för att ge oss liv, som tror på hans död och uppståndelse! Skörden av hans död blir stor. Ibland hundrafalt. Ibland tusenfalt.

Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus! Det är inte genom Allah och hans profet Muhammed från 600-talet efter Kristus.

Det hände en gång i Jerusalem utanför staden på en plats som kallades Golgata. Jesu död angår alla jordens invånare. Jesu uppståndelse angår alla jordens invånare. Jesus lever och skall komma tillbaka precis som han lovat.

Om jag fattat bibelns budskap rätt, så skall agnarna skiljas från vetet den dagen. Det som är värdelöst sen i mitt liv skall brinna upp. Tron på Jesus kärnan i mitt liv kommer att räddas.

Det pågår kyrkomöte om maktens fördelning och pengarnas. Se upp med vad som händer!

Läs Alf Svenssons kommentar här

Fundamentalist, fanatiker, frireligös…

Igår hamnade jag mitt i en svår debatt för mig via TV:ns Kunskapskanal. Detta tål att tänka på! I början av år 2000 hade jag hört, att jag är en fundamentalist så många gånger, att jag måste fråga en språklärare vad jag är.

Hon svarade, att fundament betyder grund och att jag skulle vara stolt över att jag har en grund för min tro.

Något att tänka på tills vidare