Kategori: Vägen valde mig

Queerteologi

Ibland snappar jag upp ett nytt främmande ord och utökar mitt ordförråd. Ett sådant ord fastnade för omkring 10 år sen och jag har inte brytt mig. Nu vandrar jag på vägarna från Jerusalem åt olika håll denna period före påsk. Jag har ett helt överskåp fullt av Ilford kartonger sen min svart/vita tid. Dessutom andra kartonger fulla med osorterade foton. Tyvärr prövade jag olika filmer under resan i Jordanien och Israel jul och nyår 74 – 75. Jag lämnade detta med diapositiv så småningom och Agfafilmen hade mjuka färger men inte starka som Kodak.

Tyvärr är det bara några foton där jag vet exakt var vi var. Det var landskapsbilder som intresserad mig som sagt och hur naturen såg ut. Så har jag satt in en landskapsbild i förra bloggen, som jag tror är innan Jerusalem, när vi varit i Betlehem och stannade på en utsiktsplats.

Mina bloggar hör ihop och jag håller på att spola av som en gammal dam fick fram, när hon låg på sitt yttersta. Hon hade fått en kraftig stroke men vid ett av mina besök fick hon fram många ord.
”Jag spolar av nu!”

Det var på resan till Israel vi umgicks vid måltiderna ibland och senare i livet. Under tiden jag sitter här och minns resan och mötet med Hilja och Apollon Saarne, så minns jag, att dottern gav mig deras bilder i album över resan, som jag själv sammanställt! Så märkligt att jag är bra på att systematisera åt någon annan! Nu är det bara att ner på knä och få fram ett album, som ligger allra längst in i en djup skrivbordshurts!

Här och nu fick jag bildbevis på hur filmer inte skall ligga i väskor hem från en resa och gå genom röntgen! I det gamla parets album finns mina bilder också med bevarad färg! Jag hade fått veta hur noga det var att skydda filmerna.

Jakobs brunn263Vid Jakobs brunn

Så märkligt det är med associationer. Denna blogg började med en länk om olika bibeltolkningar. De är så många som undrar varför kristna är splittrade och osams. Jag har rört mig bland kristna från olika kyrkor och erkänt, att jag aldrig begripit KG Hammars sätt att tolka bibeln. Där är jag framme vid dagens poäng om änkorna Noomi, Rut och Orpa. Alla tre hade förlorat sina män. Noomi och hennes man kom från Betlehem (brödhus), när hungersnöden blev för svår. De kom till Moabs land där de två sönerna gifte sig med moabitiskor. Det var mot Herrens lag att äkta någon från ett hednafolk. När alla tre blivit änkor längtade Noomi tillbaka till sitt land. Hon rekommenderad sina sonhustrur att stanna kvar där de var och gifta om sig. De dyrkade olika gudar och Noomi ville komma tillbaka till sitt land. Orpa stannade kvar men Rut vill gå med och vi fick de välkända orden:

Men Rut svarade: ”Sök icke att övertala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.”
Ruts bok kap 1:16

Ruts bok innehåller bara fyra kapitel. De är viktiga och visar på hur lätt det är att tunna ut budskapet eller förvanska texten. Att vara under någons beskydd har inget med sex att göra. I grundtexten står det fyra gånger, att Rut senare låg vid fötterna under Boas mantel. Två av de fyra upprepade formuleringarna har blivit ändrade i Bibel 2000. De har tunnats ut i sin innebörd och kan ge andra associationer. Dessutom kan två kvinnor innan dess vandra en väg tillsammans i tillit och tro.
Nu heter detta tydligen queerteologi. En alldeles egen variant. En annan variant är visst att ta bort det patriarkaliska.
Försök med det att ta bort det som står om Abraham, Isak och Jakob!

Ur debatten om olika bibelsyn, där jag blivit helt förvirrad på grund av min okunskap om tolkningar, citerar jag mitt eget senaste inlägg. Det är från Stefan Swärds blogg. Jag blev ställd mot väggen genom att inte ens kunna formulera min fråga:
”Jonasq!

Jag vill instämma i Kajas tack. Det går bättre för mig nu att läsa debatten sen du blivit tydligare – det jag kallar för att tranformera ner sin kunskap till min nivå.
Om det inte finns knappast någon bibelkunskap kvar ens bland frikyrkoungdom, så måste det till begriplig svenska för det första.
För det andra undervisning om skillnaden mellan äktenskap och sambo. Om inte undervisningen om Gamla Testamentets förbund blir klarlagt, så måste väldigt mycket av nya testamentets texter städas bort till skräpkammaren.

Det går inte att ta bort hela bildspråket om brudgum och brud och att vänta på bröllopet! Det går inte att ta bort allvaret i att få rena kläder här och nu och bröllopskläder för framtiden.
Bröllopskläder är inget man fixar till i himlen.”

IT-pastorn försöker reda ut begreppen om evangelikal

Från A till O

Så väldigt snopet. Det kom en kommentar äntligen efter några månader och då står det, att exakt det jag skrev hade hon läst just i en bok. Det var bara att bita ihop och gå vidare. Kan någon som jag aldrig sett skriva exakt som jag gjort? Och så bra dessutom! WordPress ger en statistik varje nyår över bloggen. I den kan jag läsa, att jag inte skrivit något bra sen dess. Ungefär så uttryckte de sig…
Så skärpning. Någon föreslog att jag skulle sätta in bilder. Det skulle hjälpa upp statistiken kanske.

Så for hon till Israel min mentor med sin man och sina vänner för att vandra i Jesu fotspår. Då kunde jag beställa bilder men området stämde inte. Så enda önskan blev blommor. Jag får lov att bjuda på dem.

Han som skrivit exakt som jag gjorde i min blogg är Gösta Lindahl en kunnig guide i Israel förr. Boken kom ut år 1972 och heter
”Israel – landet i focus”
Den boken har jag fått låna och hittat den sida där författaren skriver som jag gör i bloggen: ”Jakobs tolv söner”.
Mina bilder från rätt område håller kanske inte att visa. Året var 1974 för min del i december och över till januari 1975 med pastor Josef Bothzén som reseledare och författaren Gunnar Edman som kaplan. Jag vill så gärna ha en landskapsbild och vägar! Det gäller ju vägen från Jerusalem till Emmaus som min viktigaste text!

Innan Jerusalem261Landskap med vägar på resan från Betlehem till Jerusalem ? jan. 1975

Då fattade jag inte hur viktig denna resa skulle bli för mig så här långt efteråt. Jag fattade inte, när vi fanns vid Jakobs brunn nära staden Nablus på Västbanken, att där kan jag vandra i bibeltexterna nu! Nu kan glädjen strömma fram även om det är tiden före påsk! Han lever och jag har vandrat vägen med honom mellan Jerusalem och Emmaus, som den namnlösa lärjungen i bibeltexten. Han har lyssnat på allt jag trodde på. Han har sett besvikelsen, att det inte blivit, som jag hade trott.
”Men varför ser du så bekymrad ut,” har han frågat. Så har vi vandrat sträckan om och om igen. Det som skedde med honom måste ske och alla skrifter berättar om det. Luk kap 24:13 och framåt.

Det är viktigt, att börja vandringen med honom i Jerusalem, när allt det grymma som hänt är över! Det är viktigt att veta, att han kan allt och vet vad jag varit med om! Sen kan man läsa Gamla Testamentets texter om krig och elände…
Eller hoppa över som jag gjort och bara umgås med Josef och de andra.

På sidan 104 i Gösta Lindahls bok ”Israel i focus” finns vägarna beskrivna. Ingen bok i världen som bibeln under någon tidsepok kan visa upp detta med en sådan noggrannhet. Platser har bytt namn visserligen men går att spåra. Det finns ingen före Herren Gud och ingen efter honom. Han är alfa och omega den förste och den siste och vandrar bland oss NU, DÅ och SEN.

Israel 2012 smalIsrael mars 2012 foto Rose-Marie Harrysson

Vägs ände

Det var den vår i mitt liv, då jag följde honom till vägs ände. Det var från mitt eget bottenläge. Alla fina betyg hade sjunkit till linjen för att vara just över eller under godkänd. All ork var slut och jag ville bara sluta realskolan. Ingen hade tvingat mig att börja. Det var min egen önskan så just den terminen borde jag i vart fall gå färdigt.

Detta sammanföll med fastetid och påsktid. Mörkare än så kunde inget bli, när jag blev medveten om kyrkans budskap och inbjudan att fira nattvard tillsammans med de äldre. Just där sammanstrålade våra vägar och jag följde med i tankarna till örtagården. Han talade om en kalk med sin himmelske far. Fanns det någon möjlighet att slippa? Inte bara smaka på kalkens innehåll utan tömma den till botten tydligen…

Förändringen hos mig märktes utåt under denna period för jag slutade att prata stup i ett. Jag blev så tyst, att en efter en av skolkamraterna blev irriterad på min tystnad. Eller var det en depression? I vart fall så fanns jag med i Getsemane, där han kämpade ensam för min skull. Alla sånger hade det innehållet, att det var för min skull han dog.
”Kärlek o viska det åter det var för mig som han dog.”
”Låt mig få höra om korset kvalen och smärtan han led…”

Den påsken är den viktigaste i mitt liv med detta bottenläge. Ingen annan påsk har jag varit så intensivt med i Getsemane och på Golgata. Hans väg till korset blev början på min väg dit. Det var dags att sluta med leken och bli vuxen. Det var en skarv, som gjorde mycket ont. Den skarven var inte unik för mig. Den får alla ta sig över och igenom. Det är normalt med en identitetskris. Det är normalt med vägskäl. För mig var det mer än en tonårskris. Jag kom in på ”den vägen.”

***
Det kan tyckas klumpigt uttryckt men sexton år senare berättade en känd, duktig ortoped, att jag inte gick någon ljus framtid till mötes. (Vi arbetade på samma fysikaliska terapi och rehab, när jag fick mitt första svåra ryggskott). Han kunde inte veta hur skönt det var för mig att äntligen få rätt diagnos! Äntligen stämde allt vad han berättade om min rygg med vad jag själv upplevt under åren som gått. Så fortsatte ett annat bottenläge. Men jag fortsatte min vandring på ”den vägen”. Ortopeden hade rätt angående diagnosen på min ryggsjukdom men inte om vad min framtid skulle innebära.

”Min framtidsdag är ljus och lång den räcker bortom tidens tvång. Där Gud och Lammet säll jag ser och ingen nöd skall vara mer.”

Det har varit mycket av värk. Det har varit mycket av kamp men vägen valde mig och om ”den vägen” vill jag berätta.

Fram till påskdagen är det berättelsen om Josef som gäller i 1 Mose kap 37 till 45 om någon vill läsa med mig.
Någon har sagt, att det är bara i en sjuk mussla som en pärla kan bildas.

Josef – en förebild till Jesus

Idag den 22 februari 2013 sökte jag på min tidigare rubrik:
Josef – en velourman? men hade svårt att hitta bloggposten (svårt med stavning kanske?). Nu byter jag rubrik och fortsätter min personliga berättelse. Det är aktuellt att debattera bibelsyn. Det är svårt, att följa exegeternas olika infallsvinklar. (Se Stefan Swärds Blogg) Alla dessa debatter har gjort mig osäker. Får jag som är oskolad i teologi fortsätta att blogga när allt är så komplicerat i historicitet och språk? Är Gud god eller är han grym? Vem fick sista ordet i debatten om helvetet mellan Torsten Åhman och Stefan Swärd den 21 februari 2013 i Uppsala Missionskyrka?

Dagens löfte i min privata samling är 1 Mos 43:23. Det fick mig att le och associera hela livets erfarenhet av vandringen med Jesus. Josef är en förebild till Jesus. Inte nog med att bröderna fått köpa säd till bröd och möjlighet att överleva en svältdöd de fick dessutom skatter gömda i sina säckar. Det kan se ut ibland som att vi blir prövade till bristningsgränsen men vi saknar perspektiv för framtiden. Vi vet inte vilken skatt Jesus lagt ner i vår ryggsäck. Vi vet inte i vilken stund han ger sig tillkänna för oss. Bröderna fick en alldeles egen stund, då Josef avslöjade vem han var bakom all rikedom och prakt. Jesus prövar oss också men har skickat med en skatt i ryggsäcken. Var så säker!

Josef – en velourman? Läs om Josef 1 Mos kap 37 – 46

Ett folk – en tro – en väg

Ursäkta att jag inte fattar vad det gäller. Kan vi inte ha en uppfattning om Gud? I så fall vill jag hellre ha en fyrkantig tro än en luddig. Jag är kvar i TV -programmet:
”Min sanning” med KG Hammar. När jag var ung fick jag veta bland andra unga, att om vi ville ha en tro, så skulle vi läsa Gamla Testamentet.

Det jag lagt märke till är att folket hade en fri vilja trots att det var Herrens vilja att leda folket ut ur Egyptens träldom. De fick knorra och klaga precis hur mycket som helst och gjorde det också. De begrep inte bättre.

En dag var måttet rågat för Josua som efterträtt Mose som ledare och han satte ner foten. Välj vilka gudar ni vill och följ dem, men jag och mitt hus vi vill tjäna Herren. De glömde av alla under som Herren gjort för att rädda dem och leda dem till löfteslandet. Det kom nya kriser: Vi vill vara som alla andra! Vi vill ha en kung! Tvingade Herren dem att lyda? Nej, han sa till Samuel, att det var inte honom de förkastat som ledare utan Herren själv. Låt dem få som de vill. Gå och smörj Saul till kung. (Ja, jag skriver fritt ur minnet en stund på morgonen. Kanske att jag letar upp hänvisningar framåt dagen.) Kan vi inget veta om Gud med tre bokstäver? Är han en metafor bara?

Saul klarade inte av att lyda Herren som kung och fick inte vara det längre. Herren ville i så fall ha en kung efter sitt hjärta – en med en herdes sätt att handla och leda. Den som ingen räknade med klarade att fälla Israels fiende under Guds ledning! Läs om fiendens hån mot Israels Gud under fyrtio dagar! I dessa bibeltexter kommer det fram ett val igen – ett frivilligt val, som återkommer i Jesu ord i Nya Testamentet. I valet mellan en far och en mor är det viktigare valet att följa Jesus! Obegripliga ord om ”någon inte hatar fader och moder så är han inte värdig” Lukas 14:26 jfr med Matt 10:37
”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig.”

Nu är jag framme vid poängen. Jonatan var son till kung Saul. Enligt Herrens eget bud borde han lyda och respektera sin far. I konflikten mellan vad som var Sauls vilja och Herrens vilja att leda ett folk så tog Jonatan risken att skydda David undan dödshotet. Det står ingenting i den texten om homosexualitet. Fråga vilken exeget som helst. Herrens ord är tidlöst och skall inte förändras till att passa i vår tid.

Kung David fick leda ett folk till ett stort rike utan exakta gränser. Han syndade mot Gud och ödmjukade sig. Han fick själv uttala domen över en sådan orätt som profeten Natan berättade om i tredje person. Vet vi ingenting om Gud? Kan vi ingenting veta om denna mystik?
Står det ingenting i klartext om nåd och barmhärtighet och lust att förlåta och upprätta?

Ett folk – en tro – en väg

Apost 11:26
”Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.”

Not till Apg 9:2
Vägen Både inom och utom bibeln är det vanligt att livsstilar och handlingsmönster kallas vägar (i NT t. ex. Matt 7:13f.). I Apostlagärningarna används bilden speciellt om det kristna levnadssättet. Detta kan kallas vägen till frälsning (16:17), Herrens väg (18:25) och Guds väg (18:26). Här och i fem andra fall (19:9, 23; 22:4; 24:14, 22) står uttrycket utan bestämning, som ett namn på kristendomen eller kyrkan.

Några bibelhänvisningar i Gamla Testamentet:
2 Mosebok kap 16 och 17, Josua kap 24:15, 1 Samuelsboken kap 8,17 och 18, 2 Sam. kap 12

En relation med bibeln

Summan av alla debatter blir i alla fall, om det går att förena Mammon med Gud. Som jag upplever min läsning. Har en afrikansk kyrka möjlighet att bryta samarbetet med den mäktiga Svenska Kyrkan? Hur skall det då gå med uteblivet ekonomiskt bidrag? Vi är rika i Sverige. De är så fattiga i Etiopien… Tänk, om det är så att vi är fattiga inför Gud och de är rika?Tänk, om grundvalarna skakar! Tänk, om det är så att det inte går längre att leda en kyrka utan hänsyn till hans eget sammanlagda ord?

Jag trodde inte allt tal om polygami som nästa steg, när det var debatt om enkönade äktenskap. Nu ekar det i huvudet att vuxna personer kan ta eget ansvar för sina relationer. Det skall inte varken kyrkan eller staten lägga sig i.

Kan man ha en relation till Gud i Kyrkan men inte till hans ord? Det är inte ens intellektuella tankar. Det är flum och inget annat. Början på slutet. Vi människor blir aldrig någonsin tvingade att läsa bibeln och lyssna in Herrens röst. Vi får gå vilken väg vi vill och dra med andra också. Det är bara att läsa på hur det gick för Nordriket och sen Sydriket i Israel före fångenskapen. Inga varningar hjälpte och till slut tog Herren bort sin hand över landet – prisgav dem åt fienden.

”Etiopiskt beslut bör inte förvåna någon” Läs Elisabeth Sandlunds Ledare i tidningen Dagen

Inget är heligt längre i Sverige?

Lyssna till förkunnelse från Smyrna

Guds sanning eller Min sanning

En stilla undran på morgonkvisten vart redaktörerna på Svensk television vill komma med ”Min sanning” de två sista programmen.
KG Hammar var ändå Svenska Kyrkans högste chef tillförordnad när staten och Kyrkan hörde ihop men som skulle skiljas. Finns det ett samband mellan KG Hammars formella makt och informella på grund av att staten och Kyrkan inte tänker på samma sätt?
Är det tillåtet att analysera hans så kallade flum? Är det tillåtet att lyssna igen och igen på hans skillnad mellan relationen till Gud och hans relation till bibeln?

”Min Sanning” igår kväll handlade om damfotboll, som det mest naturliga i hela livet. Har de två programmen en naturlig koppling? Och vad blir nästa ”Min sanning”, att vi alla är en neutral massa individer med egna personliga mål?

Nu är det som det är och jag har också varit tonåring och bara haft killar att leka med och sparka boll. De svor jämt, så min mamma ville inte, att jag skulle vara med dem. Hon ansåg, att jag blev påverkad. Jag förnekade detta men en dag svor jag till i alldeles fel sällskap -min granne som senare blev präst.

Ja, jag hade en relation till Gud privat bland dessa svärande pojkar. Jag hade också en relation till mitt nya testamente. En dag i skolan blev en lärare mycket irriterad på mig men jag försvarade mig. Följden blev att jag skulle få sänkt ordningsbetyg för min pratighet. Jag hade ju bara försvarat en annan elev, som hade rätt.

Där i bänken grät jag stilla och öppnade mitt testamente, så fort jag kom hem. Bara i den meningen att få tröst i hur rätt jag handlat. Jag fick ingen tröst men däremot en egen relation till Guds ord. Han visste hur min skoldag varit! Han visste, att jag vågat försvara en annan elev!
Vad gav han mig för tröst då? Ingen alls. Där i den stunden fick jag respekt för att Gud vet mer än jag om min envishet att vilja ha rätt. Jag fick respekt för, att han kunde visa på rätt vers i exakt rätt situation. Min Gudsrelation är inte fyrkantig! Det är mer jag i så fall.

Jag tror inte ett dugg på att kunna ha en relation till Gud och inte till hans ord. Där sitter allt lite flum!

Min sanning med KG Hammar

Min sanning med världens bästa förbundskapten i damfotboll

Den vägen

”Den vägen” är förebildad genom Israels historia i Gamla Testamentets texter. Frågan är om Gud är så grym, som texterna visar? Mose hade ju varit ledare för sitt folk genom obeskrivligt svåra passager. Han var ensam med Herren och lyssnade. Han tog emot folkets besvikelse och vrede. Ledde han alla dem ut i öknen för att dö? Hade dom det inte bra mycket bättre i Egypten vid köttgrytorna? De kom till och med ihåg den goda purjolöken…
Så skulle de plågas ihjäl av hunger och törst för att nå något okänt land!

Jo, de fick den mat, som de behövde men bara på villkor. Reglerna var omänskliga att hålla. De skulle klara av att tro på Herren, att han kunde ordna med bröd för dagen. De fick inte samla på sig för flera dagar. Undantag var sabbaten. Då skulle de samla för två dagar. De som inte klarade att lyda detta enkla bud blev bitna av ormar och sjuka. De var nära att dö. Mose fick ett nytt bud av Herren och lydde. Han skulle göra en orm av koppar och hänga upp på en påle. De som då såg upp på den ormen skulle bli friska. Annars dog de av ormbetten (olydnaden). Vem klarar så omänskliga krav?

Mose som ledaren skulle slå på en klippa för att få vatten. Och de skedde. Folket fick vatten för sin törst och överlevde. En annan gång upprepade Mose sitt slag på klippan trots att han denna gången skulle tala till klippan. Denna olydnad fick så stora konsekvenser, att Mose inte fick komma in i löfteslandet vid vägs slut. Folket var framme men Mose fick inte vara ledaren längre. Är Gud så grym för en liten olydnad?

Den vägen som förebildas på olika sätt i Gamla Testamentets texter blir helt synlig i Nya Testamentet. Israels folk skulle röja en väg, som hölls i ordning fram till en fristad i löfteslandet i sex städer först och senare i tolv. Fristaden skulle finnas för den som var jagad av dödshot. Det gällde att hinna fram innan hotet om döden var genomfört. Den vägen är förebildad överallt i Gamla Testamentet där ingen klarade att hålla alla bud om lydnad i allt.

Paulus beskriver att Kristus är klippan, som kan följa genom livet och ge vatten. Hebreerbrevets författare förklarar denna lydnad, som bara Kristus kunde hålla. Han blev slagen för vår skull en gång för alla och dog för att vi skulle kunna bli rättfärdiga inför Gud. En gång för alla inte två. Nästa gång räcker det att tala till klippan, som den samariska kvinnan fick uppleva. Sen fick hon det vatten som tillfredsställde henne och gav henne evigt liv och de andra som hon vittnade för. (Joh kap 4)

De är bara en som klarade att vara lydig intill döden. Innan han gick ut i sin offentliga verksamhet lät han sig döpas med omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Jesus hade aldrig syndat och behövde inte detta dop. Det visste Johannes Döparen och protesterade att ordningen borde vara tvärtom. Johannes Döparen behövde bli döpt av Jesus! Jesus fullbordade lagen i lydnad och lät döpa sig. Då kom en duva från himlen och en röst som förkunnade:
”Denne är min älskade son…”

Varför skall man då blanda in vetenskap att ingen kan födas genom helig ande? Både Maria och Josef fick ifrågasätta budskapet från himlen om Guds son, som skulle födas genom Maria. De fick ifrågasätta men sen böjde de sig i ödmjukhet inför Guds vilja. Herren fick välja ut vilket redskap han ville för att bära sonen.

Det var en duva över Jesus, när han skulle gå ut i offentlighet genom dopet och presentera Guds kärlek och väg till räddning. Duvan förebildar den helige Ande. Detta har inget att göra med den duva vi sett över två nakna män vid ett vatten i bilden från Ecce Homo. (Hänvisning till TV-programmet med KG Hammar ”Min sanning”. Det var inte bibelns sanning.)

Flagga för det felfria Lammet, som blev slaktat för vår skull och inget annat.

Repris

Han skulle kolla tiderna på repriserna på TV-programmet med KG Hammar och hon lovade ringa och meddela. Detta skulle jag princip kunna klara själv men var bekväm då det gällde vårt gemensamma intresse det vill säga vår gemensamma strid. Det gäller ju att välja sina strider, sägs det. Det gäller att hålla sig till någon och då särskilt till en auktoritet.

Tidigare i livet har hon och jag haft samma auktoritet som lärare i anatomi och beundrade hans pedagogiska förmåga. Så kom då KG Hammar dessutom och teologin och hon föreläste för mig om möjligheterna som finns i generna till vartenda ögonlockshår. För att inte tala om hur ett komplicerat öga blir till och där skenar hennes intelligens till en vetenskapsmans nivå. För allt detta har sin förklaring i generna. Där går gränsen. Debatten avslutades för många år sen, eftersom jag inte hänger med på vilken punkt gränsen går för att kunna begripa.

Vi avslutade vårt samtal om jungfrufödelsen för många år sen och fast jag avskyr själv att bli placerad i ett fack, så placerade jag henne där högt uppe bredvid f.d. ärkebiskopen. Det blev en skyddande kod för mig som umgås med Paulus. Han kunde alldeles tillräckligt om alla senor och ligament, som håller ihop kroppen.
(För visst var intervjuaren lite feg i programmet, som inte vågade fråga Svenska Kyrkans före detta högste ledare om fundamenten i den kristna tron?)

”Hur skall du kunna få en tro utan att öppna bibeln?”
Frågan kom blixtsnabbt till min väninna, som tar stöd av KG Hammars sätt att utveckla det som inte går att tro på. Den som söker han finner lovar bibeln. Intellektuella resonemang har provocerat mig till bristningsgränsen så många gånger tidigare. Ja, jag har varit med om ömsesidiga provokationer. Än är jag inte åttio år gammal och saktmodig som Mose. Han hade också haft temperament. Tänk, att få följa en människas ovanliga väg genom livet och följa ögonblicket då Herrens JAG ÄR mötte hans ”Jag kan inte ens…”

Tänk, att få följa de två genom hela ökenlivet, som sen gav oss en frälsningshistoria! Gud steg ned och mötte f.d. Faraos dotterson, som förlorat allt i ett nu. Mose var arvingen av ett jordiskt maktområde, om nu inte Mose hade varit mer än så från början och blivit upprättad till sitt sanna jag – en Guds avbild. En perfekt historia om en större Gud och en liten människa som blir ett i sitt tänk.

(Hänvisning till hela trosbekännelsen för övrigt)

Min sanning

Min sanning kan vara fel eller bara lite friserad. Min sanning kan vara feltolkad eller tolkad så att den passar mitt eget tankesystem. Det skall hålla att prövas. Andra kan duperas men inte Gud. Han ser igenom allt. Jag kan gå på andras bedömningar av mig. Jag kan ta emot Guds bedömning av mig. Och bli justerad.

Och nu har jag sett TV programmet ”Min sanning” med KG Hammar och tänker pröva min uppfattning igen om Kyrkans överhuvud. Har en ärkebiskop inget att säga till om? Hade KG Hammar ingen fri vilja som ärkebiskop?

Jag minns ärkebiskopens besök på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg med TV-gudstjänst (år 2003?, 2004?) på söndagen därifrån eller rättare sagt mest påannonseringen för den gudstjänsten:
”Kyrkan tror inte på bibeln – kyrkan tror på Gud”

Det var väl inte så lyckat ordval. Om citatet var korrekt. Kritiken kom men kvar var lite om fundamentalister, som dyrkar bibeln som en Gud. Minns jag fel? Kommer inte det resonemanget fram nu också? Tolkar jag alldeles fel? Är människan en bricka i ett spel i sin tid utan vilja?
Besöket sammanföll om jag inte minns fel med lanseringens av boken ”Om Gud” och ledningen i Betlehemskyrkan hade ingen fri vilja för Jonas Gardell hade bett att få komma och föreläsa om Gud. En man i tiden med samma budskap om bibeln. Måste vi gå på den tolkningen av Gud?

Jag är också i tiden men har inte fattat, att jag är utan vilja och ansvar. Har människan fått en fri vilja eller inte? Teologen fick frågan och svaret skulle vara ”ja” eller ”nej”. Jag ville inte hindra en så känd teolog med mitt tjat. Svaret kom omedelbart per mail.
Människan har fått en fri vilja ”JA”.

En sanning med modifikation? OK, pröva det då inför Guds ord. Bibeln säger, att Kristus är huvudet för kroppen. Kroppen är församlingen. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Om Kristus får vara huvud för sin församling, då blir det Guds vilja som sker. Gud kan inte strida mot sig själv. Gud kan inte komma i svår konflikt med sig själv. Han vill att alla skall bli räddade och komma till kunskap om sanningen. Att kroppen med sina delar har många svagheter kan vi inte förneka. Det var Guds vilja att ta sin boning i oss genom Kristus. Det är nåd och inte förtjänst.

Dagens löfte i min privata samling:

Ords 2:1-5
Min son, om du tar emot mina ord
och bevarar mina bud inom dig,
så att du lyssnar till visheten
och öppnar ditt hjärta för insikten,
om du ropar på klokheten
och kallar på insikten,
om du söker henne som man söker silver,
letar som efter en skatt,
då skall du förstå vad gudsfruktan är
och vinna kunskap om Gud.

Du skall inga andra gudar hava…

Systematisk teologi

Som sagt så är detta min blogg och jag har tillgång till en viss statistik över besök och sökord. År 2011 fick jag gå en kurs och bli utbildad till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Vissa bloggposter handlar om mötet med kursledare och kurskamrater. Så ett återkommande sökord är:
”Samma jävla ångest”.
Det är titeln på Madelein Larsson Wollniks självutlämnande berättelse om hur det varit att leva med neuropsykiatriska funktionshinder innan diagnoserna var satta. Det är min formulering. Madelein är aktiv i att hjälpa andra och särskilt barn och särskilt vuxna med barn, som själva fått diagnoser sent. Och särskilt oss som inget kunnat om problemen…

Det var de sökorden. Sen har jag ju min speciella humor och gör egna tolkningar på vad jag ser och hör. En dag fanns det sökord, som fick mig att le:
”En papegojas blodomlopp”.
Reservation för att jag minns fel. Min tolkning blev, att jag är tjatig, som en papegoja och att en papegoja bara kan upprepa några ord. Det blir tjatigt och jag är tjatig. Och blodomloppet skulle jag vilja upprepa gång på gång tills det sitter där. Än har ingen svarat på mina öppet ställda provokationer till präster och biskopar! Vem är det som skall undervisa om bibelns lära så att det sitter? Ja, alla församlingar borde läsa Ulla Karlssons bok har jag läst av en teol.lic. Vad blev det av Ulla Karlssons bekännelse att inget fatta av Jesu försoningsdöd? Vad får teol. kand. lära sig innan prästvigningen?

Nu kommer min bekännelse. Jag begriper inte ett dugg av systematisk teologi och tänker inte försöka förstå heller. Det har varit svårt nog under alla år att försöka förstå den lära, som kommit från Livets ord och överhuvudtaget teologin, som kommit via Uppsala. Det är upp till teologer att samla på vad alla andra haft och har för tolkningar av bibeln men det är bibelkunskap som fattas i hela vårt samhälle. Inte religionsdialog heller. Bibelns Gud är en och den ende guden bland alla gudar, som har en förstfödd son. Denne son var villig att lämna den härlighet han hade för att presentera faderns kärlek och vilja till räddning för världen.

Hela detta sammanhang är obegripligt utan hjälp. Därför övergav inte Jesus sina lärjungar utan att ge löfte om den helige anden, som en hjälpare och mycket, mycket mer. Bland alla villoläror finns möjlighet att få hjälp av den helig Anden, som är given en gång för alla.

”Tag emot,” sa Jesus en gång och andades på sina lärjungar. ”Tag emot” säger han idag också. Det finns hjälp att få för att förstå bibelns texter.

Blodets betydelse ur min egen livserfarenhet

En sakta susning

Det är lättare att följa en tydlig hierarki inom Svenska Kyrkan från ärkebiskop till kyrkogårdsarbetaren än det är att följa hierarkin inom frikyrkan. Som jag ser det.
Den senare tycks börja med den som tar emot Livets ord och slutar på bänkvärmaren i Svenska Kyrkan. Men frälst går inte att böja i frälst, frälstare, frälstast. Eller hel, helare, helast för den delen.
Så fick jag en poäng för att jag vågade ta upp en bok av Arid Edvardsson som hette ”Jobs Gud”. Den bokens innehåll stämde inte med min bibelläsning. Inte heller för pastor Nils Pollack, när han levde.

Många gånger har jag undrat över om jag borde söka upp Ulf Ekman och be om förlåtelse för allt mitt trots mot den så kallade framgångsteologin. Jag har varit som ett utåtagerande barn med ADHD som sparkat och skrikigt: ”fattar du inte?”
Nu är det som bekant okvinnligt att bli arg. Och det är mest pojkar som är utåtagerande. På mig har det gått både inåt och utåt denna obibliska lära i vissa delar.

Förste ortopeden som satte rätt diagnos på min ryggsjukdom sa, att jag inte går någon ljus framtid till mötes. Han sjukskrev mig tre veckor. Som om inte det är det samma som tjugoen dagar som Herren sa, när jag kom hem och öppnade min bibel! Jag har inga problem med han eller hon i bibeln och behöver inget ”hen”.

Herren sa i sitt ord som är DÅ, SEN och NU, att han skulle lägga mig på sjukbädden för han ville tala med mig och jag skulle inte kunna gå ut bland de andra. Det kändes minsann, att det inte gick. Sen talade vi med varandra. Vem kunde tro, att detta skulle ta så många år att fatta min svaghet och hans styrka!

Stormen är över för denna gången och jag fick lära mig ett nytt konstigt ord inom teologin. Det har med lunga och andning att göra på latin och något liknande på grekiska. Ja, jag är ”missionare” och andedöpt och med i en Pingstförsamling.

1 Kung 19:11-12
Han sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men inte var Herren i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men inte var Herren i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men inte var Herren i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.

Fylld av den helige ande eller andedöpt? Var finns den helige Ande?