En kort sammanfattning av allt jag vill berätta, som hör ihop. Jag hör ihop med ande, själ och kropp och är inte antingen psyke eller soma.
År 1958 hade det gått två år, när jag fick den bibel, som jag önskat mig. I den skrev jag ner versen och löftet ur Jesaja kapitel 43
18 ”Tänken icke på vad förr har varit
akten icke på vad fordom skett
19 Se, jag vill göra något nytt”
Det visade sig, att det var inte riktigt så enkelt att förtränga ett trauma, glömma och gå vidare. När jag minst anade flöt alla skräckbilder upp igen. Som kristen borde jag glömma och förlåta precis som jag själv var i behov av förlåtelse.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”
I över femtio år har jag från och till stavat på texterna om att förlåta och gå vidare. För sex år sen fick jag en ny höftprotes och hamnade i bottenläge igen med gamla minnen av sjukvården. En sjukgymnast råkade träffa den ömmaste punkten i mitt liv, att jag inte är personal längre, ung och duktig utan en patient. Igen.
Hur skulle någon kunna veta vilka associationer jag utsattes för i denna ström av minnen? Och Sjukvården som apparat glömmer aldrig någonsin heller! Det finns dokumenterat, att jag fått en ny höftprotes den 22 maj år 2007. Eller minns jag fel? De vill i vart fall ha en röntgenbild och bedöma resultatet av operationen.
”Pat. är frisk och pigg för övrigt.”
Ja, det är min ironi efter att ha skrivit ner min egen upplevelsen av behandlingen och diagnoserna år 1956. Sen dess har sjukgymnasterna fått vara mitt bollplank och med eller mot sin vilja fått ta emot mina kapitel ett efter ett. Detta ingick inte i deras arbetsuppgifter!
Klippan och vägen
”Jag går före er…”
Jag är inte två olika berättelser. Jesus hade varit på Restad Sjukhus, innan jag kom dit den 5 september år 1956. Han hade varit på varenda avdelning och sett patienternas lidanden. Där är jag nu i min utveckling. Jag älskar Josef och vandrar med honom till olika stationer på vägen. Jag älskar Jesus och passar inte han inom psykiatrin och (H)järnkoll, så är det tragiskt. Ande själ och kropp hör ihop. Vi föds en gång. Vi föds igen om vi tar emot tron på Jesus Kristus som Guds son. Han är uppståndelsen och livet i bestämd form. Inte som en vår bara då mycket till synes dött återuppstår.
Ann heberlein om Smärtans hirearki
Någon hjälper mig framåt och har klickat fram denna länk sen igår. Tack!
Gunnels plats i rymden 
ande kropp och själ hör ihop, jo du kunde inte sagt det bättre själv. för det är ju liksom i ett det är på något konstigt sätt hela paketet. Det är viktigt att vi alla får plats och det får vi när det bor acceptans, förmåga att förstå och förlåta i minns sig själv 🙂 kram på dig
STARKT Gunnel
”Psykiatrin har misslyckats” sa en läkare jag känner på min fråga om varför inte hon blev psykiater. ”Det skulle jag aldrig orka,” fortsatte hon. Undra på det, när vetenskap är A och O och kemiska substanser utan Gud.