Vägen valde mig – Sida 40 – Gunnels plats i rymden

Vart tog bibelstudiet vägen?

Det hände för väldigt många år sen att en kvinnlig präst försvarade de manliga prästerna med att de var de, som kunde mest i bibeln. De höll sig till bibelns ord. Det lät ju bra. Åren har gått och mina frågor blir fler och fler, när jag läser BloggarDag. Var finns denna bibelkunskap? Ser det inte ut som att ÄB är herden för fåren och två små lamm hade taget sig ut? Jag citerar BloggarDag:

Jag slutade skriva här, tryckte på publiceringsknappen och skyndade ut. Två av lammen hade tagit sig ur hagen och måste av den gode herden återföras till hjorden. Jag såg i denna händelse kanske inte ”God’s glory” men ”God’s call”. Vackert så. Hur det gick? Lammen är tillbaka och har fått en förmaning att inte göra så igen. Kanske Svenska kyrkans ärkebiskop skulle försöka fösa in PB i den stora flocken igen??

Visserligen är Uppenbarelsebokens budskap nästa obegripligt för den oinvigde men bildspråket finns om en god herde och en lejd. Den gode herden ger sitt liv för fåren men den lejde flyr i farans stund och lämnar fåren som ett byte. Summan av bildspråket blir att Jesus är både herden och lammet. Det behövs bibelförklaring till det felfria lammet, som måste offras! Det behövs bibelundervisning för att kunna ana blodets betydelse för försoning för våra synder!

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad…””

När skall prästerna ta sin uppgift på allvar och undervisa om enda vägen att nå Gud? Eller skall detta snälla fortsätta, att det inte kan vara, som det står i bibeln? Har Jesus givit felaktig undervisning om enda vägen till Gud?

Förlåt att jag frågar. Om mannen är den ende, som får förkunna Guds ord varför inte göra det då?

Profetord till prästerskapet

Hackers

Det var länge sen, som jag skrev om dataproblem. Det är som att det går att vänja sig vid symtomen. Ingen idé att oja sig. Går den i tjära liksom så närmar sig…Ja, lite likt kroppens symtom kan det ju vara. Så kommer rädslan. Är det dags nu igen? Skall den lägga av nu? Den är ju inte gammal! (Jag är ju inte gammal?) Det är väl inget tre år! Det är väl inget nu för tiden säger andra till mig om min ålder. Jojo. Kommer det ett anfall, så är det illa nog. Är ansvaret mitt, så blir det sju gånger värre. Hur kunde jag låta mig luras att öppna en fil? Svältande barn står det visst något om nu och lite hjälp till dem…

Det var redan år 1992, som jag hörde talas om virus i datasystemet och kopplade det till Skaparens goda program i lustgården en gång. Eva öppnade den filen:

”Skulle då Gud ha sagt…”

Adam gick på det och skyllde på Eva. Så har det fortsatt att fungera. Andreas på Facebook skyller inte på någon annan idag. Han skriver, att han öppnade en fil och fick ett farligt virus i sin datorn. Så smart av avsändaren att skriva om svältande barn! Ja, det är ju bara att knappa in bidrag på dessa små handdatorer nu för tiden. Som nästan alla tittar på utan att möta någons blick!

Jo, det tjatigt att få höra: ”Öppna aldrig en fil från en okänd!”
Men Skaparen var inte okänd för varken Eva eller Adam i lustgården. Han hade visat all skönhet för dem. Han hade erbjudit dem att äta av alla lustgårdens frukter. Det var ett överflöd att välja bland. Det var bara ett, som de skulle låta bli för att inte dö.

Öppna aldrig en fil på datorn från en okänd! Öppna gärna bibeln och ät av allt gott, som Skaparen bjuder på. Hela Skapelsen presenterar honom som god i varje blomma just nu och i alla träd. Om inte alla bin blivit förgiftade, så blir det frukt till hösten.

”Jag vill ge er liv och övernog.”

Samme Gud

Einar Ekberg, sångaren, tog hem många sånger från Amerika. ”Amerika sjunger” hette många sånghäften, när jag var ung. En av sångerna var och är ”Samme Gud”.

”…och den Gud som fanns på Mose tid är likadan idag.”

Det var fråga om bibelns Gud vers efter vers. Gud var före dagens olika tolkningar i mitt föräldrahem. Det var först efter år 2000 i Svenska Kyrkans bibelsajt för unga, som jag mötte ett vidgat perspektiv. En kvinna som var konfirmerad i Svenska Kyrkan hade så småningom lämnat Sverige och konverterat till islam. Lugnt och sansat berättade hon om att det bara var fråga om olika språk. Gud heter Allah inom den religionen men det är samma Gud. Kvinnans vänliga framtoning imponerad på mig med mitt häftiga temperament. Men det var helt omöjligt att få veta i vilket land hon bodde och verkade. Så fick hon hålla på att göra reklam för en annan religion men olika språk på samme Gud bara.

Det hinner att gå många associationer genom mitt huvud sen jag läst ”Tankar i natten” av LeoH
I TV:s kristna utbud fanns religionsdialoger ledda av Per-Arne Axelsson. Har vi blivit bättre på att förstå och lyssna på varandra nu? Eller kan det vara så att förvirringen blivit total utan bibelförankring och bibelkunskap?

Skall jag skämmas över mitt engagemang på den tiden? Ja, jag skäms över mitt temperament men inte över min upprördhet. Om Svenska Kyrkan vill möta 12-åringar med bibelundervisning, så borde väl urkunden vara grunden för den undervisningen? Det finns ändå en trosbekännelse, som är ett koncentrat av de stora slutsatserna.

Det är dags att börja om från början och låta Gud vara Gud. Resten är avgudar enligt Herrens bud till Mose och folket. En levande Gud skiljer sig från döda gudar, som måste bäras ut eller gömmas.

Tankar i natten

Den 25 maj fortsätter LeoH en dialog på sin Blogg: ”Tankar i natten” och jag citerar ur ett av hans svar:
”Vad jag förstår har församlingar i SvK börjat med allmänreligiösa gudstjänster och samtidigt har jag en känsla av att Jesus förminskas, för att inte störa tanken på att alla ber till ”samma” Gud.”

Detta är inget nytt för ”vi vill vara som alla andra” 1 Sam kap 8. Frikyrkorna hade förr ”bibelskola” för tonåringar men för att inte känsliga unga skulle vara annorlunda och egna, så skulle det heta ”konfirmation” också som i Svenska Kyrkan. Detta stämmer inte med en baptistisk teologi. Dopet är ett, skriver Paulus. Skall då de församlingar, som tillämpar vuxendop, konfirmera det som skedde i ett barndop? Skall vi skämmas över att vi vill ge våra unga en bibelundervisning, som kallas bibelskola?

Snart kommer det att hållas ”Regnbågsmässa”. Vilka kommer och firar om inte de, som betonar olikheter i sexuell läggning? Stämmer detta med det förbund, som Herren gjorde med en man, som fruktade Gud och lydde? Noa byggde en ark på torra land efter alla de mått han fått av Herren! Arken är fortfarande en förebild till räddning genom tro på Jesus Kristus Guds son.

Mose fick ritning till ett tabernakel i öknen och han och folket lydde i allt, när det gällde mått, material, färger och garner. Herren förnyade sitt förbund och har hållit sina löften. Det finns andra gudar.

Han går före

En kort sammanfattning av allt jag vill berätta, som hör ihop. Jag hör ihop med ande, själ och kropp och är inte antingen psyke eller soma.

År 1958 hade det gått två år, när jag fick den bibel, som jag önskat mig. I den skrev jag ner versen och löftet ur Jesaja kapitel 43

18 ”Tänken icke på vad förr har varit
akten icke på vad fordom skett
19 Se, jag vill göra något nytt”

Det visade sig, att det var inte riktigt så enkelt att förtränga ett trauma, glömma och gå vidare. När jag minst anade flöt alla skräckbilder upp igen. Som kristen borde jag glömma och förlåta precis som jag själv var i behov av förlåtelse.
”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

I över femtio år har jag från och till stavat på texterna om att förlåta och gå vidare. För sex år sen fick jag en ny höftprotes och hamnade i bottenläge igen med gamla minnen av sjukvården. En sjukgymnast råkade träffa den ömmaste punkten i mitt liv, att jag inte är personal längre, ung och duktig utan en patient. Igen.
Hur skulle någon kunna veta vilka associationer jag utsattes för i denna ström av minnen? Och Sjukvården som apparat glömmer aldrig någonsin heller! Det finns dokumenterat, att jag fått en ny höftprotes den 22 maj år 2007. Eller minns jag fel? De vill i vart fall ha en röntgenbild och bedöma resultatet av operationen.

”Pat. är frisk och pigg för övrigt.”
Ja, det är min ironi efter att ha skrivit ner min egen upplevelsen av behandlingen och diagnoserna år 1956. Sen dess har sjukgymnasterna fått vara mitt bollplank och med eller mot sin vilja fått ta emot mina kapitel ett efter ett. Detta ingick inte i deras arbetsuppgifter!

Klippan och vägen ”Jag går före er…”

Jag är inte två olika berättelser. Jesus hade varit på Restad Sjukhus, innan jag kom dit den 5 september år 1956. Han hade varit på varenda avdelning och sett patienternas lidanden. Där är jag nu i min utveckling. Jag älskar Josef och vandrar med honom till olika stationer på vägen. Jag älskar Jesus och passar inte han inom psykiatrin och (H)järnkoll, så är det tragiskt. Ande själ och kropp hör ihop. Vi föds en gång. Vi föds igen om vi tar emot tron på Jesus Kristus som Guds son. Han är uppståndelsen och livet i bestämd form. Inte som en vår bara då mycket till synes dött återuppstår.

Ann heberlein om Smärtans hirearki

Någon hjälper mig framåt och har klickat fram denna länk sen igår. Tack!

Elva år

Det var först när min far blivit gammal och ensam, som jag fick historien. Han hade svårt att berätta, för då kom gråten så olämpligt, när han blev rörd. Ändå hade han varit söndagsskollärare, trots detta stora handikapp.

Här kommer historien hur det var att vara elva år en gång och ensam hemma. Min granne läste teologi och skulle intervjua personer från andra samfund. Hon behövde bara gå genom hallonhäcken över till min far och fråga honom den gången. Så det var hon, som visste men inte jag. Det var snopet. Nu var det bråttom att få förstahandsinformationen. Något hade hänt, när han var elva år. Det var en händelse, som var viktig för en blivande präst att få veta. Viktig för mig också tycker nog jag.

Där år 1983 började mitt intresse för bibeltolkningar kan man nog säga för ”missionshuset” kunde vara antingen Lutherska eller där Waldenströmarna hade sina möten. Han hade inte varit med i vart fall för det var hans tur att stanna hemma på eftermiddagen och dra fram foder för korna. Så klart att jag frågade varför inte han varit med när de andra i familjen var där. I ladugården fick han en sådan oro över om han var ett Guds barn eller inte. Så sysslan fick gå undan och väl inne öppnade han en bibel på måfå och blicken föll på orden i Apostlagärningarna…

”Du är min son jag har idag fött dig…”
Inte nog med det. Sen stod det hans namn David också och han var 11 år. Detta kallades omvändelse till Gud. Men han hade inget att omvända sig från. Han ville bara veta, att han också var ett Guds barn precis som föräldrarna visste, att de var det. Det var sent men inte försent, när jag började fråga om hans barndom. Han var änkeman fyra sista åren. Och tacksam över livet som låg bakom och glad över den framtid som väntade.

******

Jag vaknade ½5 som vanligt och har druckit mitt kaffe och datorn fungerar igen tack vare mannen, som satt in en bibelvers i Facebook nyss. Ja, detta hör ihop för det var min fars sista bibelvers, när han var nästan 95 år gammal. Läs för mig sa han på sitt yttersta:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”
Detta var i maj år 1987 och jag hittade inte i det Nya Testamentet, som fanns på salen på lasarettet. Jag hittade inte den viktiga bibelvers, som han ville höra en gång till!

Sen dess har jag läst på. Sen dess har jag vetat en del om C.O. Rosenius och en del om P.P.Waldenström. Jag har foto på den senare. Det är som det heter i privat ägo nu och jag har fått det av mina äldsta kusiner. Dessutom har jag ett brev från Waldenström i min byrålåda, som svar till min morfar.

Teknik

Det finns duktiga tekniker som antar en eller flera utmaningar. Så fick jag hjälp med min dator. Den tycker jag för min del är ny. Det gör inte en försäljare och det fanns minsann ingen garanti kvar. Fast jag ville påskina det och tro det.

Detta med teknik fattar inte jag ett dugg av utan blir bara frustrerad och får lite panik. Skall chansen att skriva tas ifrån mig också? Det har varit en lång månad att vänta. Jo, visst går det att sitta på biblioteket och läsa. Men ändå. Nu är det bara E-posten, som inte fungerar. Och tekniken förvånar mig! När jag var ledsen över min monolog här i brist på dialog, så hade tekniken fungerat i alla fall. Där fanns en länk igår i min rapport. Den försvinner snabbt som en molnsky. Lite snabb är jag också och hann att se den. Det finns en bloggare, som inte skrivit på länge och som jag saknat. Där har det varit dialog!

http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/03/27/hur-fan-skulle-det-ga-till-om-att-styra-upp-prasterskapet-i-svenska-kyrkan/

Var det 214 kommentarer Sofias blogg genererade på ett enda inlägg? Jämför – nej, jag får visst inte jämföra det med ”no comments.”

Den 15 maj påminns jag om ännu en duktig musiker Andreas Holmberg. Här är en länk till hans blogg om sånger

Jag är på väg till Kanaans land

Brödhuset

”Jag har en cykelkarta över det området,” sa värden om min hembygd. Värden och värdinnan, där jag skulle få bo en vecka, frågade var jag kom från. Så märkligt att ha en begränsad karta i stor skala där min så kallade bondby fanns med! Vilken lycka att få se en skogsväg sytrådssmal! Jag visste precis var det fanns smörbollar på sommaren! Där hade jag både cyklat och vandrat i skogen ibland i sällskap, ibland ensam.

Så drömmer jag om att få se en ”cykelkarta” över nuvarande Nablus på Västbanken och vägen till Dotan, där Josef och hans bröder vandrat före oss och före Kristus. Hoppas att det aldrig slår igenom med förkortningen f.v.t. (före vår tideräkning)! Påsken är över men bibelberättelserna finns kvar om Jesus, som föddes i Betlehem. BET-LEHEM betyder brödhus på hebreiska språket.

Min granne från barndomen och ungdomen hette Josua. Det är ett bibliskt namn. Han berättade om hur det var i början av 1900-talet, då han var ”pinnapôjk”. Det innebar, att han bland andra måste kunna skogen mellan Frambo och Norra Björke där bästa och rakaste sträckan skulle stakas ut för en järnväg. Bibelns berättelser om Josef och hans bröder tycker nog jag liknar en ”pinnapojkes” uppgift att markera bästa, rakaste vägen till ”brödhuset”.

För Josef stannade inte kvar i brunnen! Jesus blev inte kvar på ett kors! Josefs bröder höll på att svälta ihjäl en gång. De var tvungna att vandra den långa vägen till Egypten. Där fanns det säd att köpa för deras överlevnad. Det de inte visste var hos vem de skulle få sin möjlighet till överlevnad och försoning. Detta är ett koncentrat av påskens budskap! Josef har stakat ut vägen till överlevnad och försoning! 1 Mosebok kap 37 – 50

Josef har varit en ”pinnapojk” och stakat ut vägen till Jesus, som är livets bröd! Bibeln budskap är DÅ, SEN, NU och FRAMTIDEN.

Brunnen är tom. Korset kunde inte behålla Jesus. Han är uppstånden. Han lever och kan mätta alla hungriga och förlåta utan att någon ens bett om det.

”Vi såg hans själs ångest,” sa bröderna, när de trodde, att de kunde tala ett språk, som Josef inte förstod. Så svarade Josef med den kärlek han fått från Gud. De fick långt mer än de behövde.

Kyrkofullmäktigevalet – angår det oss?

Det kanske har varit svårt att fatta mina bloggar utan förkunskap eller med förkunskap. Själv tycker jag, att jag varit tydlig med att kyrka och församling har samma ord i grundtexten (grekiskan som gäller Nya Testamentet. Gamla Testamentet har hebreiska som grundspråk. Det är judarnas eget språk. Sen skulle evangelium spridas utanför Jerusalem till ”hela världen. Då behövdes ytterligare ett språk.)

Som sagt. Jag för min del kan varken det ena eller det andra språket men har fått en Bibelkonkordans, som kom ut i samband med NT 81 vår nya bibelöversättning. I den kan jag läsa på ordet ”kyrka”. Om väggarna är av sten eller trä ändrar ingenting. Det avgörande är om Jesus får vara huvudet för kroppen som är församlingen.
Bibelhänvisning: 1 Korintierbrevet kapitel 12

För min personliga del känner jag till tre församlingar. Den första var så liten att den dog ut och kyrkan revs. Den andra var medelstor. Smyrna, Göteborg, som jag tillhör nu är mycket stor. Det är inte sättet att tolka bibeln som varit avgörande i bytet av församling. Min hembygds kyrka finns kvar. Där är jag konfirmerad och följer utvecklingen.

Detta blev längre än en parentes efter alla mina år ute på nätet i kristna debatter. Idag hänvisar jag till två av mina nätvänner, som jag aldrig sett IRL. Det är tron på Jesus Kristus som Herren vi har gemensamt.

En guide i valet

En månad utan reaktioner LeoH skriver i Tankar i natten

Kyrkofullmäktigevalet – Angår det oss? Andreas Holmberg skriver om Centerns motivering

En annan tid

Inte ens Google kan hjälpa mig, att hitta mannen, som gav en så slående serie teckningar i Göteborgs Posten. Det beror på, att inte jag kan stava hans namn rätt och inte hittar det gamla urklippet. Så det får bli mina ord…

Det var en man som gick runt, runt, runt innanför en begränsad yta med en hög mur runt omkring. Han var instängd och gick med hängade huvud. Utanför muren hade två vänner kommit för att befria honom. Den ene hackade sönder muren. Den andre körde bort stenarna i en skottkärra. Så arbetade de för vännens frihet och muren blev lägre och lägre. Till sist var hela muren borta, skottkärran och vännerna syntes inte mer. Det som var kvar var den fångne mannen, som inte såg att den höga muren var borta utan fortsatte gå runt, runt, runt i sin upptrampade cirkel.

Det var en så slående illustration, att jag skrattade. Inte åt andra utan åt mitt eget beteende. Muren i tegel hade jag sett i verkligheten. Systemet kände jag till att gå runt, runt, runt med hängande huvud utan att se någon öppning.

Innan dess hade jag aldrig sett någon kyrkoruin. Så kom den dagen då jag skulle få guidning och kameran var med. Jag fotograferade mest utifrån och ville ha med hela ruinen. Den var så vacker i formatet. Den var så lagom stor så lik min hembygds kyrka. Frågorna haglade över min skolkamrat från realskoletiden. Varför hade kyrkan blivit en ruin?
Karin berättade allt hon kunde om krigstiden och ett tak som läckte och pengar som fattades att sköta kyrkan. Sen var hon före mig innanför murarna och ropade, att jag skulle komma och titta på blommor. Röda vallmo lyste utanför och syntes genom den tomma öppningen där dörrarna funnits en gång.

Annandag Påsk305 Kyrkoruinen i Gärdhem

Då visste vi inte, att detta var vår sista promenad tillsammans. Karin dog plötsligt 70 år gammal några månader senare.
Vi hade samtalat många promenader särskilt om tron på bibeln och alla krigen i Gamla Testamentet. De kunde hon som barn innan skolåldern. Hon fick 25 öre bara hon vill läsa för den gamla nästan blinda kvinnan i huset. Så blev hennes tro ruinerad. Det fanns inget bra i den läsningen.

Annandag Påsk är en viktig vandring för mig som lärjunge tillsammans med Jesus, som uppstått från de döda och går igenom alla skrifter fortfarande och visar vad det står om honom i det vi kallar Gamla Testamentet. Kyrkan ligger i ruiner, där den inte har vårdats. Utanför blommar livet.

Kristus lever och vandrar vid vår sida.

(En gång var jag instängd i mina egna tankar med höga murar runtomkring. Det var en annan tid.)

Kristikorsblomman

Kvinna varför gråter du?

En gång får vi ett namn på kvinnan som gråter.
”Hanna, varför gråter du? Är inte jag mer för dig än tio söner?”
(1 Samuelsboken kap 1)
I dagens budskap står det bara:
”Kvinna varför gråter du?”

En gång skapade Gud människan utan en kvinna i Edens lustgård. En gång skapade Gud människan Jesus utan en man genom Maria.
(Ur ett bibelstudium med pastor Jean-Erik Mårtensson fritt citerat ur minnet.)

Kan det vara så att det aldrig någonsin finns ett motsatsförhållande i Guds skapelse? Kan det vara så att Herren vet varför kvinnan gråter?
Gjorde det ont för kvinnan, som burit på en son, att behöva lämna tillbaka ”sonen” till Herren?
(Joh 19:25-26)

Som jag väntat på denna morgon! Vet du om kvinna, att han vet hur det känns, att lämna ifrån sig det man burit på i sitt liv? Du har rätt till dina känslor! Du får gråta och kanske du har en man, som ser din gråt och kan trösta. Det är tillåtet att vara kvinna och följa sin kärlek. Det är tillåtet, att se hur det ser ut för stunden utan att kunna fatta framtiden! (Lukas 23:55-, Luk 24, Joh 20:11- )

Det är tillåtet att uttrycka tillståndet på olika sätt och beskriva mörkret, som är kvar. Det är tillåtet att ana gryningen som kommer och beskriva den på det sättet. Ingen kan heller hindra en kvinna att tänka ut sitt sätt att visa Jesus sin kärlek. Att inte bli trodd är en annan verklighet. Män talar och kvinnor pratar.

Det är precis samma sanning som män och kvinnor skall förkunna.

Graven är tom. Han är inte där! Han lever och vi skall få leva med honom!

Ta tillbaka initiativet!

Ta tillbaka initiativet och berätta om Abraham, Isak och Jakob! Berätta om EN Gud och ETT folk! Berätta om Jesus, som var till före Abraham och såg hans dag!
Berätta om detta innerliga förhållande mellan far och son på vandringen upp till Moria berg!
Abraham lydde Gud i tro. Abrahams väg till Moria berg behövs ingen mer gång i världshistorien. Jesus har fullbordat allt.

1 Mos 22:4-5
Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.

Idag är det Golgata som är platsen. Gud hade makt att uppenbara vad som skulle ske i framtiden genom Israels folks historia!

Ta tillbaka initiativet och förkunna försoningen! Låt försona er med Gud genom ett oskyldigt offer! Det är inte fler tolkningar vi behöver anpassningsbara efter den tid vi lever i!

Berätta om Abrahams tjänare, som lydde Herren, när det gäller en rätt hustru åt sonen! (Messias och Israel och Jesus och församlingen som brudgum och brud.)

Berätta om det innerliga förhållandet mellan far och son Jakob och Josef!
1 Mos 37:29-35
När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder och återvände till bröderna. ”Pojken är borta”, ropade han, ”vad skall jag ta mig till?”
Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” Han såg på den och sade: ”Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!” Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.” Så begrät hans far honom.

”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig,” frågade Jesus på korset.

Jesus måste gå den vägen.

Brunnen är tom

Brunnen är tom!
Det är skillnad på en tom brunn och en djup brunn, som aldrig sinar! Det är skillnad på den tomma brunnen vid Dotan och Jakobs brunn nära nuvarande Nablus på Västbanken!
Du som är präst, ta ut skilsmässa från staten och lyd Gud mer än människor! Res dig upp och vandra vägen – inte som en äktenskapsbryterska utan som en evangelist! Lär dig språket och förkunna Guds eviga rådslut. Makten är i Guds händer och vi är under blodets beskydd! Det finns bara två alternativ och det är att lyssna eller inte lyssna. Det finns fortfarande två berg Gerissim och Ebal, som är varandras motsatser. Det finns bara en källa med levande vatten i dalgången.

Det är tisdag i stilla veckan och vandringen börjar i Jakobs hem. Hans kära Rakel är död och han är orolig för sina söner. Josef får i uppgift att gå och se hur de har det. Josef börjar sin vandring och letar vid den djupa brunnen vid Sikem. De fanns inte där. När han frågar efter dem får han veta, att de gått till Dotan.

Det är dags att läsa och begrunda, att Jesus är från Gud och kommer från Gud i himlen och kan den här vägen! Jesus är från evighet och kunde varje sten, varje klippa och varje dal och Israels söners tankar. Det är inte Gud, som flyttat bort råmärken på vägen! Det är människor – förförare.

Det är dags för rollspel, om det underlättar att gå in i vars och ens tankegång, när älsklingssonen närmar sig – drömmaren som trodde, att han skulle bli kung över dem! Att de stolta, stora starka skulle behöva böja sig för honom…
Det är dags att jämföra den sista måltiden med Jesus och judarnas uppträdande i Getsemane senare fram till Petrus vid kolelden. (Jesus måste gå den vägen för allas skuld inför Gud).

Men nu är vi framme vid Dotan och brunnen är tom. Jesus är överallt i skrifterna! Jesus är i den tomma brunnen. Jesus är i denna ångest och hör vad alla kommer överens om av mobbarna! Mobbarna såg hans ångest ändå fortsatte de. Visserligen dödade de inte honom men sålde honom som slav. Josef fick gå in under ett slaveri. Jesus var där innan. Jesus var från evighet och kunde hjälpa Josef på vägen och i fängelset senare.
Josef ville inte synda mot Gud, när han blev frestad av Potifars hustru. Ser du vad det står där?
Han ville inte synda mot Gud! Jesus var frestad i allt dock utan synd. Han syndade inte mot Gud.

Du som är präst! Ta ut skilsmässa från staten! Gud har inte en informell makt och måste lyda staten! Res dig upp och vandra vägen. Brunnen är tom! Slaveriet går över i Egypten! Jesus har varit där, innan du kom dit. Det är dags att sluta vara en äktenskapsbryterska vid den djupa brunnen med levande vatten och bli en evangelist! Låt din kruka stå och gå in i staden och berätta om Jesus som profet! Evangelium är Guds kraft till frälsning för var och en som tror…

Mobbarna kan lägga upp en plan hur det gått till. De försökte med blodet på hans mantel. De offrade ett oskyldigt djur innan dess. Jesus har varit i situationen innan dess och kunde hjälpa Josef genom allt. Så får den som vill en ny bibel med texter, som hör ihop med varandra och som är aktuella nu när mobbarna hotar.

Brunnen är tom. Det går över.

1 Mos kapitel 37 – 50
Johannes evangelium kap 4
Lukas evangelium kap 24: 13 –