En annan tid

Inte ens Google kan hjälpa mig, att hitta mannen, som gav en så slående serie teckningar i Göteborgs Posten. Det beror på, att inte jag kan stava hans namn rätt och inte hittar det gamla urklippet. Så det får bli mina ord…

Det var en man som gick runt, runt, runt innanför en begränsad yta med en hög mur runt omkring. Han var instängd och gick med hängade huvud. Utanför muren hade två vänner kommit för att befria honom. Den ene hackade sönder muren. Den andre körde bort stenarna i en skottkärra. Så arbetade de för vännens frihet och muren blev lägre och lägre. Till sist var hela muren borta, skottkärran och vännerna syntes inte mer. Det som var kvar var den fångne mannen, som inte såg att den höga muren var borta utan fortsatte gå runt, runt, runt i sin upptrampade cirkel.

Det var en så slående illustration, att jag skrattade. Inte åt andra utan åt mitt eget beteende. Muren i tegel hade jag sett i verkligheten. Systemet kände jag till att gå runt, runt, runt med hängande huvud utan att se någon öppning.

Innan dess hade jag aldrig sett någon kyrkoruin. Så kom den dagen då jag skulle få guidning och kameran var med. Jag fotograferade mest utifrån och ville ha med hela ruinen. Den var så vacker i formatet. Den var så lagom stor så lik min hembygds kyrka. Frågorna haglade över min skolkamrat från realskoletiden. Varför hade kyrkan blivit en ruin?
Karin berättade allt hon kunde om krigstiden och ett tak som läckte och pengar som fattades att sköta kyrkan. Sen var hon före mig innanför murarna och ropade, att jag skulle komma och titta på blommor. Röda vallmo lyste utanför och syntes genom den tomma öppningen där dörrarna funnits en gång.

Kyrkoruinen i Gärdhem

Då visste vi inte, att detta var vår sista promenad tillsammans. Karin dog plötsligt 70 år gammal några månader senare.
Vi hade samtalat många promenader särskilt om tron på bibeln och alla krigen i Gamla Testamentet. De kunde hon som barn innan skolåldern. Hon fick 25 öre bara hon vill läsa för den gamla nästan blinda kvinnan i huset. Så blev hennes tro ruinerad. Det fanns inget bra i den läsningen.

Annandag Påsk är en viktig vandring för mig som lärjunge tillsammans med Jesus, som uppstått från de döda och går igenom alla skrifter fortfarande och visar vad det står om honom i det vi kallar Gamla Testamentet. Kyrkan ligger i ruiner, där den inte har vårdats. Utanför blommar livet.

Kristus lever och vandrar vid vår sida.

(En gång var jag instängd i mina egna tankar med höga murar runtomkring. Det var en annan tid.)

Kristikorsblomman