Personliga reflektioner – Sida 25 – Gunnels plats i rymden

Hon biter huvudet av skammen…

Ja, så står det på baksidan av min bok. Baksidans text är visst viktig för försäljningen. Någon annan bör rekommendera boken. Det är inte fint att rekommendera sig själv. Och märkligt att behöva skriva om sig i tredje person dessutom…

Nu har hon varit på en filmfestival under tre dagar i Göteborg kallad: ”Driving us crazy” med människor från hela världen, som talar engelska. Hon behärskar inte det språket men satt där i en låg, mjuk, röd fåtölj på Stora Teatern timma efter timma och tolkade filmerna. Några svenskar fanns på festivalen att fråga: ”Vad sa de?”

Lördag eftermiddag gav hon visst upp utan att förstå språket. Det var när den viktigaste filmen skulle komma för henne, som skrivit boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Hon var trött i sitt huvud och i sin dåliga rygg och ville hem till sängen. Men blev haffad av en dam runt 75 år, som bad om ett samtal. Hon bad om att få tala om skam och skuld. En man la sig i samtalet och sa, att det inte är detsamma.

Nähä. Då fick det bli kaffe till ett sådant samtal och där nere i foajén satt hon, som varit inlåst tre år från det att hon var 19 år. Stämplad med diagnosen schizofreni. Hon satt med en annan, som var okänd tills vidare. Under tiden rullade den andras dokumentär Kings Park i teatersalongen på en stor biografduk. Precis på samma duk som en helsvensk historia rullat på morgonen.

Vart vill jag komma? Jo, nu är det högt tid att fråga igen och igen:

Är det jag som skall skämmas? Är det hon Lucy Winer, som skall skämmas eller Dorothy? Eller tusentals andra slarvigt diagnostiserade och inlåsta?

Filmfestivalen ”Driving us crazy” är över och jag har tittat på Lucy Winers film fyra gånger från en DVD därför att jag vill förstå vad de olika personerna säger. Bilderna fattar jag! Fjärde gången satt en av mina vänner bredvid mig och översatte engelskan.

Det är mycket som går att förstå utan att behärska engelskan. Jag förstår bibliskan lite bättre. Jesus sade: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ. Vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” Citat fritt ur minnet

Själen är det viktigaste en människa har fått.

Fundamentalist och fanatiker

Det är många år sen, som jag blev kallad för fundamentalist. Det var mer än en gång och det obehagliga var, att jag inte förstod innebörden av ordet. Så jag haffade en språklärare och ställde frågan. Hon gav mig det enkla svaret att fundament betyder grund. Om jag blev kallad för fundamentalist kunde jag vara glad. Det vill säga, att Jesus är den enda grund som kan läggas och som redan är lagd en gång för alla.

Det förutsätter naturligtvis att den som fick frågan kan sin bibel. ”Ty en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd Jesus Kristus.” 1 Kor 3:11 Som sagt.

Erkänner att jag är snarstucken men det var ändå svårare att fatta innebörden av ”fanatiker” på mig. Är jag fanatiker därför att jag älskar bibeln? Undrar just om det inte är några bibelverser från söndagsskolan, som fattas en mörk kväll i Sverige? Det är väl fler än jag, som tar åt oss och blir ledsna över den kunskap som saknas?

Jesus sa med all rätt att frälsningen kommer från judarna. Det är bara fyra ord att lära in och kunna utantill. ”- frälsningen kommer från judarna.” Joh. 4:22 Jag tänker på hur politikerna krånglar till det och inte kan krångla sig ur all sin okunskap. Det finns inget annat folk i världen, som varit så noga med sin historia och fört sina släktregister som Israels folk. Jesus kommer inte ur Levi stam, som var en prästsläkt. Han kommer ur Juda stam av Davids hus. Han kommer på ett omöjligt sätt. Helig ande kom över jungfrun Maria och hon blev havande. Han kommer via ett löfte till Abraham och Sara som var överårig och när hennes moderliv var som dött. Den vägen tog Gud och Melkisedek hade inte heller han ursprung, som gick att förklara biologiskt. Han en av tre som kom med bud till Abraham…

Nu är vi där! Räddningen för hela världen kom från Gud via Jesus Kristus. Han är av Juda stam, av Davids hus och Isak är löftessonen till Abraham och Sara i släktledet bakåt. Detta poängteras som frälsningshistoria, att en människa kan vara född till frihet genom den vägen eller född till slaveri på ett naturligt biologiskt möjligt sätt som Hagar erbjöd. Född enligt köttet eller genom ande. Obegripligt för den som inte vill ha historiens Gud, Israels Gud och vår Gud. Gal 4:23 (Araber kan bli födda på nytt genom helig ande och tro på Jesus Kristus.)

Jag är precis tvungen att prata för mig själv i kväll. Så upprörande har det varit i dag på Facebook med alla länkar till politikers utlåtanden, som blivit missförstådda och tagna ur sitt sammanhang.

Och Israel skall inte vara så snarstuckna. Tydligen.

Vem är hon?

Det skulle vara så roligt med en kommentar eller en fråga: ”Hur tänker du nu?” I Facebookgruppen ”Anta utmaningen” händer det att någon ställer en fråga. För övrigt är tanken att läsa bibeln enligt olika bibelstudieplaner där under året. Det gäller hela bibeln eller halva eller en kvarts bibelläsning om dagen. Jag har aldrig lyckats läsa genom bibeln under ett år. Å andra sidan bär jag på en och samma fråga år efter år och söker svar på.

Gissa om jag blev glad över detta svar…

Jonas Bergsten om visheten i Ordspråksboken

”…intressanta tankar. Skriver lite kort några tankar. Det är alltid bra att läsa texten som helhet, och i kapitel sju står det i vers 4-5 att vi ska kalla visdom vår syster. Hon kan bevara oss från både den främmande kvinnan (den prostituerade), och den lösaktiga kvinnan (äktenskapsbrytaren) som talar så förföriskt.

Sedan kommer en berättelse om hur en man låter sig förledas. I kapitel 8 kommer sedan kontrasten. Vers 1 börjar: Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.

Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i ordspråksboken. Istället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren. Det ser vi redan i Ords 1:20.

Läser man texten så blir det även lättare att förstå t.ex 1:26 ”Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka, och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er…”

Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det istället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.

Samtidigt vet vi, att Jesus fanns med redan vid skapelsen. När man läser Ords 3:19 går ju tankarna till Jesus: Genom vishet har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.” Slut citat

Under årens lopp har min fråga varit: ”Vem är hon i bibeln som följer honom?

Så här finns bloggposter om en upprättad kvinna, som följer honom frivilligt, som gav sitt liv till lösen för ”henne” människan.

Se Sara, Rebecka, Rahav, Gomer och kvinnan vid Sykars brunn som exempel. Den älskade är trogen eller förlorad och återvunnen/friköpt precis som Israel i förhållande till HERREN. Eller vi i nutid…

Bibeltolkning i en gästblogg av Anders Gerdmar

Innanför eller utanför

Innanför eller utanför?

Hon frågade via Facebook om vänskap. Hon ångrade, att hon inte rest till Sverige för att vara med på filmfestivalen ”Driving us crazy”. Hon är 77 år och har negativ erfarenhet av psykiatrin i USA. Han skrev ett PM och undrade, om jag ville sammanfatta mina intryck från dagarna. Det behövde inte vara mer än 1000 nerslag ungefär. Och idag är förlåtelsens dag.

Så jag tar det från början då. Det var Gud som började. Han talade om för Mose, att han sett vad de lider. Hur länge kan Gud se på utan att göra något då? Mose hade gjort ett misstag 40 år tidigare. Under 40 år senare hade han gått hit och dit i öknen och vallat svärfars får. I den högstes närhet i Egypten, som han varit tidigare som sagt. Välutbildad i allt. Men nu hade Gud sett och tänkte gripa in…

I min presentation till den okända damen i USA skrev jag, att jag varit ensam i mitt trauma 50 år men fått tröst i bibeln. För där hade jag hittat orden ”ohelbar är den skada du fått…” och ”Jag vill hela dina sår, säger Herren.” Att det skulle ta en sådan tid då om han nu sett allt hur det gått till på ett sinnessjukhus på 50-talet! Varför gick mina sår upp gång på gång och började blöda igen?

För att inte tala om denna gamla poesibok med versen:

”Lär dig livets vackra gåta Älska, glömma och förlåta.”

Jojo. Nu skall jag klara av en sammanfattning av mina känslor under fyra dagar minglande och överöst med berättelser från hela världen. Om de bara hade varit på svenska! Eller norska som i tidningen: ”Sökelyset” Det numret jag fick introduserar psykiatrins mest fruktade kritiker Robert Whitaker. Bra, för jag fattade inte många ord ur hans föredrag! Jag kan låna boken och läsa boken på svenska om piller med skadliga effekter.

Åter till trösten i bibeln. Israels folk vandrade ut i frihet och vattnet stod som en mur till höger och vänster. ”Så frälste Herrens den dagen…”

Precis så. Det blev en mur mellan fienden som jagade och de som blev befriade. Herren själv är den muren som en metafor i texterna och i verkligheten för mig. Det är skillnad på att kunna älska och inte kunna glömma. Jag kommer fortsätta att lyssna på hur andra överlevt övergrepp inom statliga institutioner och se filmen ”Kings Park”, hur handikappande det än är, att inte förstå språket. Jag fattar bilderna! En bild säger mer än tusen ord. Jag mätte muren utifrån. Den är 3 meter hög och Annica Engström fotograferade berättelsen:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Idag är förlåtelsens dag i de föreslagna bibeltexterna. Övergrepp på psykiskt sjuka skall vi protestera mot igen och igen.

Min konung…

Jag har gått ut! Med vad då? Med mitt eget stora JAG? Skryter om de svåra doktorsavhandlingar, som jag lyckats plöja mig igenom?

Ja. Men det gör jag inte om igen! Och jag tänker inte läsa Ulf Ekmans senaste bok heller.

En litenkort repetition. I gamla poesiböcker stod en vers som fastnade:

”Lär dig livets stora gåta Älska, glömma och förlåta”

Där kommer mitt intresse för teologi in. Så jag gick till Betlehemskyrkan den 17 december år 2013 för att få lyssna på olika tolkningar. Precis så för jag fattar, att Stefan Svärd inte tolkar på samma sätt som Sofia Camnerin om försoningen. Det var detta det skulle handla om hur samfund skall kunna fungera tillsammans med subjektiv och objektiv försoningslära.

Det jag inte visste var, att där fanns en lokal teolog. Inte från Stockholm med andra ord. Hon hade fattat försoningens mellanrum och inledde försoningsdagen med 25 minuter om förlåtelse på lägsta nivå. För så uppfattade jag Ingrid Svensson. För mig som är egotrippad var detta budskap i mitten av anförandet viktigt. Det finns förövare, som inte förstår hur illa de skadat! Det finns förövare, som aldrig ber om förlåtelse. Hur går det då med livets vackra gåta Älska GLÖMMA och förlåta? Om det inte går att glömma? Vad gör jag då med alla bibelställen, som jag stavat på i åratal?

”Såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro…” ”…om I icke av hjärtat förlåter…” Matt 18:35

Jag går ut så klart och berättar för kleti och pleti, att detta skall inte glömmas utan åtgärdas! Det skall inte få finnas övergrepp inom psykiatrin i överkänsliga själar, som ger skador för livet! Det skall inte sopas under mattan heller, att det finns andliga våldtäkter inom kyrkor bakom stängda dörrar! Det skall inte sopas under mattan att barn farit illa på alla områden på institutioner för samhällsvård!

Så nu går jag ut oavsett vad vissa präster anser om oss kvinnor, som förkunnare av Guds ord. Det finns ett försoningens mellanrum i Kristi fullkomliga försoningsgärning på korset. Där får jag stå med mitt viljebeslut. Där får jag stanna den hetsiga, lättirriterade Gunnel Bergstrand och fortsätta förkunna att nåden räcker, att Kristi blod min synd min skuld betäcker.

Det är det enda jag har att lita på! Det räcker! That is enought!

Min konung drog ut i striden först av alla och offrade sitt blod i den striden! Han vann för evigt för min skull och din. GLÖM inte det! Fortsätt att älska och förlåta…

Min dikt gäller en konung, som kunde och kan förlåta och glömma. Så stor är Guds kärlek till hela världen, att han sände honom att presentera denna Guds kärlek för mig och dig.

Vänner kallar jag er…

Som sagt. På Facebook har jag 293 vänner numera. Det kan öka om någon söker vänskap med mig eller tvärtom. Där finns en ruta med nio särskilt utvalda men inte av mig och jag tror inte på slumpen. Ett av allt som gör mig frustrerad är när jag inte fattar hur något gått till. Hur länge kan någon få finnas i den rutan utan att försvinna nästa dag? Berit Simonsson har varit där. Urban Ringbäck någon eller några dagar. Jo, jag är högfärdig och skulle vilja ha några kändisar i min ruta.

Det är en annan Gunnel, som visat mig på att jag är svag för de högt utbildade inom teologi. Visst, jag samlar ju på doktorsavhandlingar, som jag begriper mer än en sida i. Rune W Dahlén vinner så klart. Sträckläste tills mitten av nästan 500 sidor. Där blev det tvärstopp och jag greps av vemod och besvikelse. Kan några vara proffs på att studera bibeln och sen nästan ta livet av varandras heder? Sen fortsatte jag att läsa till slutet och ändrar inte min egen uppfattning åt något håll. Kivens icke på den VÄGEN!

Är det bra eller dåligt att ha 293 facebookvänner och nio utvalda i en särskild ruta med namn och foto? Inte vet jag. Jag har aldrig sett mitt eget foto i någons ruta. Är det bara jag, som försöker roffa åt mig många vänner utan att vara en själv? Finns det någon, som är trygg i mitt sällskap? Eller älskar jag att provocera?

Vänner kallar jag er om ni gör som jag säger! Kan detta vara så? Kan det stå i bibeln? Det går inte att tvinga någon, att tycka om bibelstudier hellre än så kallade symöten. Nej, jag gillar inte att sy. Gärna prata och umgås men bibelstudiet får inte försvinna helt bland bekännande kristna. Eller vill jag lära andra utan att vilja ta emot undervisning själv? Så här hos mig fick mina vänner var sin ros en gång med en bibelvers på en lapp fastsatt. När det närmade sig slutet av kvällen fick var och en berätta ”sin” vers och en läste upp efterhand ur bibeln. Det blev en ros kvar för en kunde inte komma till symötet. Jo, då tyckte de, att jag borde också få en ros med en bibelvers.

Jag har ingen lust att berätta vad det stod för vers eller varför alla skrattade så hjärtligt. Eller hur det kunde bli så fel.

Det finns typer som styr och ställer och vill att andra skall lyda.

Religiöst oberoende

Det finns ord som irriterar mig. Ett av dem är ”frireligiös”. Hur är man då? Fri från det religiösa? Eller religiöst oberoende? Politiskt oberoende tror en tidningsredaktion, att det går att vara. Eller fattar jag inget av innebörden?

Stiftelsen Göteborgs Räddningsmission/Fyrbåksexpressen kunde inte skriva ”Religiöst oberoende” i sin presentationen. Jag har varit med i skarven av förändringar som anställd. Räddningsmissionen var bara beroende och stack aldrig under stol med det. Så kom en period av stort beroende från Göteborgs kommuns sida. Ungkarlshotellet Klippan blev alldeles för svårt att driva. Ingen personal klarade av alla slagsmål. De ville ”köpa” platser av Räddningsmissionen för sina ”gäster”. Det började så vidlyftigt med de boendes rätt till integritet när Klippans ungkarlshotell var byggt. Ingen skulle ha åsikter om de boendes alkoholbruk. Jag känner fortfarande Bertil Krook och Jim Simonsson och minns deras stora respekt för de boende på Fyrbåksexpressen. Ingen hindrade någon att köpa sprit men flaskan fick stå på kontoret under natten. På morgonen lämnades den tillbaka till ägaren.

”Religiöst oberoende”. Alla människor är religiösa och blir påverkade både av sol eller åskväder eller hur samhället fungerar mot de allra mest utsatta. Hur fungerar en stiftelse som är religiöst oberoende? All sjukvård skall drivas utan inblandning av något religiöst. Ändå släpper sjukvården in New Age i olika former utan att granska källan. Skolor släpper in yoga som avslappningsmetod och förnekar källan. Västvärlden och Östern har inte samma tänkesätt. Det som närmar sig det okulta i östern blir en affärsmetod i västländer. För visst kostar det alla dessa kurser? (Detta är inte jämförbart med att ge frivilligt av sina pengar i en kyrka.)

Nej, jag är inte frireligiös och oberoende. Jag är i allra högsta grad beroende av andra människor och deras åsikter. Ibland blir det nervöst. Vad har jag gett mig in på? I vilket sammanhang syns jag? Vad står http://www.drivinguscrazy.com för? Vad står http://www.madinamerica.com för när jag söker på deras adresser? Vad står http://www.familjevardsstiftelsen.se för som arrangerade Driving us crazy i Göteborg?

En kväll och tre hela dagar fick jag träffa människor från många delar av världen. Tillsammans såg vi den ena filmen efter den andra, lyssnade på intervjuer, lyssnade på samtal mellan olika personer med samma bakgrund i stort sett. Detta var första gången i mitt liv, som jag mötte kvinnor i 70-årsåldern, som gått ut med sina berättelser från olika sinnessjukhus. Som likt mig fattat beslutet att bita huvudet av skammen. Jag har frågat:

”Är det jag som skall skämmas över att jag legat i bälte, fastspänd under flera dygn?”

Jo, förklaringen var i förebyggande syfte för ingen visste hur en patient skulle bete sig. Patienten kunde ju bli våldsam.

Dorothy var bara 19 år, när hon blev inlåst tre år och misshandlad med insulinchocker och ECT och värre än så. Lucy var bara 17 år, när hon låstes in på Kings Park. Ingen kan bära så svåra minnen ensam hur många år som helst! Lucy Winer gick tillbaka och ”tog tjuren vid hornen”, grät, filmade, lyssnade på före detta personal, läste på och dokumenterade en del av den stora psykiatrireformens följder. Om jag fattat rätt…

Vår oberoende religiösa kontakt är inte två veckor ännu. Dorothy Dumas är snart 75 år gammal. Hon gav mig sin genomgång av sjukjournalens olika anteckningar i form av ett collage. Hon fick min bok på svenska: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Gåvor och gengåvor. Lucy Winer gav oss sin film ”Kings Park” till Stiftelsen Gyllenkroken.

Försök med det att vara oberoende religiös! ”Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord.” Ur Psaltaren

Bekänna färg

Det har gått en vecka sen filmfestivalen ”Driving us crazy” hade premiär på Stora teatern i Göteborg. Hit kom människor från hela världen av överlevare på olika sätt eller professionella lyssnare eller konstnärer som filmat. Under tre dagar lyssnade jag på engelska utan att kunna språket. Det räcker inte, att fatta några ord här och där. Det blir inget sammanhang. Kvar blev alla filmerna med bilder, där jag känner till situationerna från mitt tidigare arbete bland missbrukare. Kvar är programhäftet med alla presentationer.

Den första gästen från USA presenterade sig för mig med sitt namn och som en överlevare. I stil med mig kanske hon trodde. Hon var 19 år, när hon blev inlåst på ett sinnessjukhus i tre år och behandlades med insulinchocker och ECT om vartannat. De unga kvinnorna blev dessutom sexuellt våldtagna. Den unga kvinnan i sängen bredvid henne fick för mycket insulin och dog. Hur överlever någon dessa minnen av så kallad vård?

Hon gick fram till mig och trodde väl, att jag var en överlevare i ungefär samma ålder nu och med svensk erfarenhet under tre månader från år 1956. För det står i programhäftet både på engelska och svenska om mig också. Det är dags att bekänna färg. Mina erfarenheter är inget jämfört med vad kvinnorna gått igenom i USA. (Sök på Lucy Winer på you tube och Kings Park. Lucy Winer var också gäst på filmfestivalen och hennes film visades.) Det var Dorothy, som sökte upp mig först.

Det är dags att bekänna färg tycker nog jag. Filmen ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är mycket informativ, saklig och osentimental. Där finns inget negativt om personalen – tvärt om. Det finns bara en enda stor ilska på systemet med bältesläggningar av slentrian, tvångsinjektioner, diagnoser för livet som stigmatiserade mig senare. Kvar har jag alla goda samtal med personalen, som jag haft sen dess och en brevväxling med före detta överläkaren. Min envishet är lite gränslös. Om jag fått en diagnos för livet, så har jag rätt att få veta vad denna sjukdom innebär och hur den verkar. Tycker nog jag. Andra drabbade tycker nog likadant. Om jag bara begripit engelska språket.

Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom aldrig ut år 2009 på förlaget ”Natur&Kultur”. Så högfärdig är jag, att jag ville vara med de stora pojkarna Johan Cullberg och Clarence Crafoord. Vi är ju ungefär jämngamla och lite mer information inifrån patientsynpunkt hade inte skadat. Det tyckte jag och prövade förlaget. Sen slapp jag påtryckningarna, att jag var så rädd att gå ut med min berättelse. De tackade ”nej” till erbjudandet att få trycka mitt manus.

År 2011 vågade jag en gång till och lät trycka boken på egen risk ekonomiskt. Två år senare var berättelsen filmad på plats inifrån och utifrån de andras öden. Vilken färg är det då som skall bekännas? Ilskan finns kvar, att de mest lärde tror, att det går att ha olika avdelningar för psyke och soma. Visserligen talar de om psykosomatiska sjukdomar men då gissar jag att det är fråga om vem som skall ta över det ekonomiska ansvaret – bli av med patienten med så svåra hjärtbesvär.

Så nu går det att köpa min bok igen på Adlibris eller genom mig: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Jag vägrade ta bort kapitlet om blodet ur manus. Jag kan faktiskt inte hjälpa, att det fattas kunskap i anatomi, fysiologi och teologi om blodets betydelse bland allmänheten. Försök vara neutral till blodets funktion i kroppen! Försök vara neutral till försoningens under genom tro!

Jag kan det inte och har en relation till bibelns hela berättelse om upprättelse och hälsa genom blodet. Det finns med i boken men inte i filmen.

När livet fick ett ansikte

Ordet är ”struktur”. Några unga i min omgivning vill gärna ha studier i bibeln men inte att jag hoppar hit och dit genom alla tidsepoker. Det är en rimlig önskan. Sanningen är den, att jag har panik som ”döfärdig” och upptäcker att två generationer efter mig saknar kunskap i bibellära. Paniken gör mig totalt vimsig i huvudet, när jag äntligen får en chans att berätta.

Så jag tog fram en plansch i hårdpapp från min söndagsskoltid. Som om det skulle hjälpa med en gullig bild på Jesus och barnen runt omkring? Nej, jag har ritat en karta över Mellersta Östern, där Jerusalem bara blir en liten prick på skalan. Den pricken fanns inte ens med. Det var många år sen jag ritade och berättade. Som sagt: Kvinnor får berätta. Och den stora kartan på blädderblockspapper förstör inte söndagsskolbilden under.

Denna plansch på kartan över Mellersta Östern placerade jag mitt på bordet och plötsligt fick alla tusen tankarna i huvudet en ordning. När jag ser området över Egypten i väster till Iran i öster, Turkiet i norr och Persiska viken i söder, så har jag olika bibelsammanhang i minnet vad som hänt på några olika platser. Jag har ett försprång som gammal utan bio och TV-program som barn och ung!

Nu ber de unga mig att backa och försöka ta det lugnt med undervisningen. Jag får ha paniken för mig själv. De vill komma tillbaka och lyssna. Vi börjar om från början men sakta.

Jojo. I TV-program har jag sett enkla små tävlingar. De tävlande får fyra bilder på personer. Tre har något gemensamt men vad och en skall bort. Den leken föreslår jag. De fyra är: Salomo, Nehemja, Paulus och Johannes.

En skall bort och de tre har något gemensamt! Hu så hemskt när Gud är KÄRLEKEN! Detta kan ju inte vara möjligt? Skall vi inte ha lite liberalteologi att allt ordnar sig till slut? Och Gud blir allt i alla…

En snabb impuls av mig. Vad har jag för rätt att säga att någon skall bort? Och vad har en före detta ärkebiskop för rätt att städa i bibeln?

Salomo skall bort för han började så bra och bad Gud om ett vist hjärta. Sen slutade han i frosseri och synd.

Nehemja var av kunglig börd, om jag inte minns fel och fick följa med i fångenskap till Babylon. Han höll fast vid sin Gud och tog på sig skulden för sin och Juda folks synd, grät, fastade och bad till Herren. Han erkände, att också han och hans familj syndat som slutat lyssna till Herrens ledning. Så hade det gått som det gick. Nehemja började om med att bygga upp det raserade.

Paulus kunde hela Lagen som ung och var mycket lärd och nitisk. Ingen ny lära fick ta över kunskapen i Lagen. Så förföljde han HERREN själv och hans lärjungar, syndade grovt men ångrade sig och erkände sin synd. Paulus var kvar till slutet och undervisade om VÄGEN, som den enda att nå Gud. (Det var i Antiokia som de först började kallas kristna – för de följde den VÄGEN.)

Johannes skall vara kvar också som vågade undervisa om vad Jesus sagt om synd, rättfärdighet och dom. Johannes skall vara kvar för han undervisar om hela blodomloppet på ett annat sätt än Paulus undervisar om kroppens alla delar som församling. Johannes säger, att om vi påstår, att vi inte syndat så ljuger vi. De får vara kvar som erkänner sin synd och tar emot förlåtelsen genom Jesu Guds sons blod.

Livet har fått ett ansikte genom dem.

Harmagedon – fortsättning

Många inom frikyrkorörelsen har kusliga minnen av predikningar om yttersta tiden och Harmagedon. Det kanske mest gäller i min egen generation. Så kom ifrågasättandet. Så kom upproret mot den sortens förkunnelse. Helvetesläran. Tills det blev tyst. Efter det tog vetenskapsmännen vid och började berättelsen om ett perforerat ozonlager. För att inte tala om kärleksläran. Om alla tänker positivt samtidigt, så tar krigen slut. Så rogivande! Tänk positivt!

En dag måste jag dammsuga i min bokhylla och hittade en bok, som jag fått men inte läst. Så oartigt! Givarens tanke var att vi skulle samtala om innehållet sedan. Boken heter:

”När tiden tog slut” Författare är Göran Sahlberg

Eftersom insidorna av bokens pärmar i början och slutet har en förminskad plansch av hela originalet av ”Guds plan genom tidsåldrarna” Copyright 1934 C.A. Chader.”, så läste jag boken. En författare har rätt att skriva sin text som den gått genom den egna referensramen. Bra skildrat av en tragik. Visst, vi kan samtala hur mycket som helst om felaktig förkunnelse och duktiga författare. ”Rädsla finns inte i kärleken,” står det i bibeln. Det är bara att stava på om och om igen! Det håller!

Ur 1 Johannes brev citerar jag hela 4:e kapitlet från Svenska Folkbibelns översättning. Jag sätter inte en rubrik för att få många att läsa denna bloggpost om Harmagedon! Det finns flera olika tolkningsmodeller men det är ingen ursäkt att låta bli att forska! Gud talar om i förväg vad som kommer att ske och vad som redan har skett genom sina profeter!

”Pröva andarna

4 ¹ Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. ² Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, ³ och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
⁴ Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. ⁵ De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. ⁶ Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss . Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande. 

Guds kärlek och vår

⁷ Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. ⁸ Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. ⁹ Så uppenbarades Guds kärlek till oss : han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. ¹⁰ Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
¹¹ Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. ¹² Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. ¹³ Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. ¹⁴ Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. ¹⁵ Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. ¹⁶ Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. ¹⁷ Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. ¹⁸ Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
¹⁹ Vi älskar därför att han först har älskat oss. ²⁰ Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. ²¹ Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder. ” Slut citat

När jag var ung fick jag inpräntat i mig, att Jesus hänvisade till vad det också står skrivet. Satan kan alla skrifterna och ville få Jesus på fall. Jesus kunde mer. Han kan hela sanningen och är den.

Han har frälst oss undan den kommande vredesdomen. Därför skrev jag inget mer om Harmagedon i förra bloggposten.

Harmagedon

Många vet om att det skall bli en slutstrid, som kommer att bli fruktansvärd. Många vet om att Jesus skall komma tillbaka och sätta sina fötter på Oljeberget. ”Jerusalemsfararna” ville vara på plats, då de skedde. De sålde allt de ägde och for till Jerusalem. De lämnade sitt vackra Dalarna och Nås. De ville väl inte se på striden men väl vara vid Oljeberget. Och alla som väntat förgäves blir mer eller mindre förlöjligade.

”Hur går det nu med att han skulle komma tillbaka?”

Nej, jag är inte lurad för min del! Jag är glad i min förväntan precis som det står i bibeln. Var och en blir inte salig på sin fason utan på om det håller hela vägen! Där är jag nu och har lämnat de intellektuella debatterna om rätt tolkning. Jo, jag har kvar orden ”tolkningsmodell” och ”tolkningstradition”. Som om det skulle kunna göra mig glad att vara inom rätt modell eller tradition?

Läkaren och förkunnaren Sven Ahdrian lever inte längre. Hans bibelundervisning i Danielsboken blev inspelad och jag köpte hela serien. Trots att jag fortfarande inte fattar så bra, så lyssnar jag igen och igen. Prästen och pastorn KG Larsson, Örnsköldsvik, har haft en serie bibelstudier över Uppenbarelseboken. Hela den serien köpte jag för några år sen och har lyssnat på mer än en gång. Jag fattar trögt. Men ibland glimmar det till. Det har det gjort nu. Jag klagar inte jämt…

Jesus sa en gång till sina lärjungar, som han sänt ut och kommit tillbaka, att de skulle vara glada över, att deras namn var skrivna i livets bok. Det var viktigare än att de onda andarna hade farit ut ur människor i Jesu namn. (Sammanhanget finns i Lukas 10:1-22) Så klart att teologer tänkt och tolkat på olika sätt! Men jag för min del orkar inte sätta mig in i predestinationsläran och jämföra Luther med Calvin! Jag vill ha hjälp att förstå Uppenbarelseboken!

En dag kom jag till versen: ”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” Upp 7:17

Jesus finns överallt i texterna i Gamla Testamentet och gick igenom dem med två lärjungar, som var totalt desillusionerad efter vad som hänt på Golgata. Nu vill den helige Ande gå igenom bibeltexterna med oss! (Om biskopar och präster sviker sin uppgift). Jesus är Lammet som blev slaktat för vår skull! Jesus är herden som leder oss rätt i samma person!

Så till poängen när mitt namn blev skrivet i Livets bok. Står det där från början på de som vill ha evangeliet om Jesus? Kan det suddas ut om jag inte sköter mig och kan tro längre? I bibelstudierna av KG Larsson om Uppenbarelseboken drar han parallellen att gå in en församling och få sitt namn i en matrikel. I och med det tar församlingen sitt ansvar…När jag tar emot Jesus som min Frälsare tar Gud ansvar för mig och mitt namn blir skrivet i Livets bok. Det är inte skrivet där före världens begynnelse. Så fortsätter bibelläraren…När Johannes på Patmos såg in i himlen såg han ett lamm, som var slaktat före världens tillblivelse.

För min del har jag trott att allt blev fullkomnat på Golgata kors, innan Jesus gav upp andan. Det går inte att bygga en kyrka utan att följa ritningen, som finns i hela bibeln. Det tjatar jag om men nu visar den helige Ande på att hela ritningen till vår frälsning var klar redan i himlen. Jesus var villig att gå ner på jorden och utföra den till punkt och pricka. Inget skall bli förstört eller komma bort ur den ritningen! ”Mönsterbild” står det i Hebreerbrevet.

”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat.” Upp 5:6

Allt som behöver göras för vår räddning är redan gjort en gång för alla. Han delar inte sin ära med någon! I inget annat namn finns det frälsning! Visst är det viktigt att lyssna på de, som kommer från andra kulturer till vårt land! Men religionsdialog utan Jesus som det slaktade Lammet fungerar inte. Och jag för min del fortsätter att tro på stommen i Gamla Testamentet. Tolv är ett förbundstal. Israel är Guds ögonsten och församlingen fick del av välsignelsen genom Abraham. Fortsättningen till Jesus skedde genom tro – Abraham trodde på Guds löfte och fick en son. Släkttavlan genom tro på det omöjliga finns i Matt kap 1. Det lagen inte kunde åstadkomma…det gjorde Gud. Han sände Jesus utan någon mans inblandning.

(Så jag är tillbaka i min tolkningstradition, att Jesus skall sätta sina fötter på Oljeberget men innan dess blir församlingen uppryckt ”honom till mötes.” Det får finnas olika sätt att tolka.)

Jag är glad över Wilhelm Berglings bibelundervisning också. Den färdiga ritningen, som fanns i himlen, innan jordens grund var lagd, skall komma tillbaka från himlen som ett tempel/tabernakel/tält. Jesus tältade en gång bland oss människor och presenterade Guds kärlek till alla. Vi såg hans härlighet!

P.S. Den 19 juni 2019 har jag lyssnat på mer undervisning om den sista tiden och tror inte längre på ett ”uppryckande av församlingen” före Harmagedon. Min respekt för bibeln är stor men kunskapen alldeles för liten. D.S.

”Driving us crazy”

Vad är det som jag gett mig in i? En av mina vänner frågade bums på Facebook och jag svarade lika snabbt. Jag vet inte så mycket. Affischen stämmer inte med mitt budskap. ”Nu är programmet här.” Ja, jag ser det på Facebook. Och där finns min berättelse med. Som blev film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Som sagt. Paulus är min favorit som teolog. Han håller som det alla tider igenom. Han skriver om att han blivit en dåre för Kristus. Han skriver om evangeliet, som blivit en dårskap för dem som går förlorade men som är en kraft till räddning för oss som tror. Hur går detta ihop med dagens psykiatri? Hur går detta ihop med gårdagens psykiatri, som på min tid hette sinnesjukhusvård? Är det skillnad på en själ och ett psyke?

När vetenskapen blir en gud blir det problem i världen. När en människa blir totalt ur balans och tror sig vara Jesus är det ett tillstånd, som inte är friskt. Då behövs läkedom. Då behövs hjälp. Frågan är hos vem det går att få hjälp.

Den 16 – 18 oktober 2015 visas olika filmer om olika problem i samhället och inom oss i Göteborg på Stora Teatern. Jag för min del är utbildad inom sjukvården både före och efter traumat i september år 1956. Och jag är mycket väl medveten om att jag bearbetade mina egna djupa sår genom att arbeta 20 år inom Räddningsmissionen. Det var ingen snällhet, som drev mig att fara på besök den långa vägen till Hinsebergs Kvinnofängelse. Det var egen erfarenhet av hur det kändes att vara inlåst och bli kränkt och sen inte få någon hjälp alls. Jag ville bli upprättad själv men visste aldrig hur det skulle gå till. Under tiden hälsade jag på andra kränkta och önskade dem frihet.

Så länkarna visar senaste kontakten i min längtan att lindra psykiskt lidande för någon enda. Jag tror på en Gud, som har bättre koll på läget än jag har. Hitintills har det hållit att tro på honom och hans Son. Precis så är det att ”Hjälparen” som Jesus lovade klarade att leda mina steg till Gyllenkroken en dag då jag var ledsen och besviken. Tidigare i livet ledde han mig till Smyrnakyrkan.

Jo, jag tror på ledning.

Driving us crazy – Program för filmfestival

Familjevårdsstiftelsen

Stiftelsen Gyllenkroken – Ett samhälle med plats för alla

Räddningsmissionen Göteborg

Smyrnakyrkan – församlingsgemenskap