Skrivet av: Gunnel | 10 april, 2016

Ord som drabbat mig

Det var en period av mitt liv, som jag kände mig som en låda pusselbitar, utspridda lite överallt. Ingen ville se helheten av dessa tusen bitar. På kartongen finns ju en vacker bild. Sen gäller det att få ihop allt. Jag för min del visste hur vacker bilden var från början av alla mina drömmar. Inte bara drömmar. Det var verkligen målsättning också.

Och inte fick jag berätta hur bilden ser ut från 20 årsåldern. Ingen ville lyssna och se det jag sett. Det var då orden drabbade mig tagna ur sitt sammanhang:

”Ingen tar sig an din sak!”

Visst, så var det. Skulle jag sitta där själv med denna hög av tusen bitar och inte få ihop det?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Ja, det stämde. Såren gick upp gång på gång och började blöda…

”oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår;” Det var illa nog. Sen står det ”ingen helande läkedom finns för dig.”

Jag skulle med andra ord ha detta sår för mig själv – denna skada. Och ingen skulle bry sig! Varje människa är ju centrum i sitt eget liv! Det kunde ju bli en centrifugalkraft, om det inte fanns fler ord, att rycka ur sitt sammanhang. En stigmatisering.  Det finns flera ord.

”Ty jag vill hela dig hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger Herren,…”

Om jag inte kunde få utbilda mig färdigt till sjuksköterska, så försökte jag komma in på utbildning till pastor. Deras upprepade ”nej” och halvsanningar var bara att acceptera. Nu vet jag lite mer om att inte ta något ur sitt sammanhang. Jag var hel från början och löftet om helande gäller både Israel och en enskild trasig person, som gått i tusen bitar.

Där är vi nu mellan påsken och pingsten. Påskdagen börjar med att två lärjungar försökte lämna allt de varit med om – gå därifrån. Som om det går att gå ifrån sig själv och det en sett och hört? Vi får inte veta om Kleopas och en annan om de fått ett, två eller tre års undervisning av Jesus. En påsk i Jerusalem fick de sitt trauma och livet gick bildligt talat i tusen bitar. Vem brydde sig om vad de trott på? Vad skulle de satsa på efter slagen, allt blod de blivit vittne till och såren?

”Ohelbar är den skada du fått!”

Det står som sagt inget namn på en av lärjungarna. Där i berättelsen i Lukas kapitel 24 har jag satt in mitt trauma vad det är jag såg på ett sinnessjukhus år 1956. Jesus hade varit där före mig och tagit på sig all skam och skuld. Skammen har väl inte blivit så mycket mindre med åren men jag för min del vet,  att min och allas läkedom finns i Jesu egna sår. Det är mindre skamligt att ha en ryggsjukdom än en psykisk. Att inte kunna arbeta och göra rätt för sig är nog lika skamligt tror jag. Att ligga samhället till last så att säga.

Att vara kvinna och vilja förkunna Jesu död och uppståndelse är inte fel! Det finns läkedom i hans sår!

Det är värt ett ”halleluja”, tycker nog jag.

 


Responses

  1. Halleluja! Han helar ALLA brister!! (Ps 103)/Kram Ann

    • Ann, Det är ju inte min stil, att säga ”halleluja” men nu äntligen har jag fått tillräcklig kunskap om ”kvinnan skall tiga i församlingen”. Jag återkommer med en exeget och teologs utläggningar i nästa blogg. ”Såren har jag fått hemma,” lär det stå på ett ställe. Absolut inte i mitt föräldrahem men bland troende, som inte kan tänka sig att en kvinna förkunnar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: