Birro och ärkebiskopen

Bok & Biblioteksmässan är över för år 2014. Tekniken är utvecklad och det går att få se och höra många författare i samtal med någon eller ensam på scenen. Så finns Desmond och Mpho Tutu om förlåtelsens kraft. Ärkebiskop Antje Jackelén ledde samtalet. (Bambuser)

Ett annat intressant samtal var mellan författaren Marcus Birro och ärkebiskop Antje Jackelén. Där var poängen också förlåtelse, tycker nog jag.(sökvägen kan vara ”you tube/Se människan/Svenska kyrkan/Gäst hos ärkebiskopen/Marcus Birro”)

Att lyssna på samtalen idag i efterhand är bra. Det var en lång och otrevlig debatt före ärkebiskopvalet och analyserna av svaren från kandidaterna var skarpa. Är blivande ärkebiskopen kristen, som inte kan ge raka svar på grundläggande trossatser? Vi hade rätt att undra! Skulle vi få en ärkebiskop till som inte kan tro på jungfrufödelsen?

Det är bara att konstatera, att det språk som författaren Marcus Birro använder fattar jag mycket bättre än ett universitetsspråk. Det senare fattar jag inte alls! Varför inte använda bibelns egna formuleringar? Marcus Birro har ett förr och ett nu från mörker till ljus även om det varit en process också. Räddning och frälsning har inte samma innebörd i svenska språket. Varför tunna ut svenska språket?

Så undrar jag över varför vi som tror att bibeltext förklarar bibeltext skall kallas ”fundamentalister”? Jesus hänvisade till allt som fanns profeterat om honom varför han måste lida och dö i vårt ställe. Vi får inga detaljerade hänvisningar. Vi måste söka själva och tro på dem som gått före och forskat i skrifterna. Så många villoläror vi kunnat slippa då! Gnosticism är en villolära!

En gång i bibelns historia fanns det ett föräldrapar, som vågade trotsa överheten och gömma sin nyfödde son undan ett säkert mord. Mannen var av Levi stam. Sen står det ingenting om just den mannens känslor, som blev skild från sin son. Fadern måste leva skild från sin son utan att vi får veta hur de två upplevde denna skilsmässa! Däremot finns det bibeltexter som beskriver, att Jesus saknade fysisk närvaro med sin fader i himmelen. Och Jesus längtade hem till den härlighet han hade innan sitt uppdrag på jorden.
”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?”

Sen kan vi avfärda villoläran om att Jesus dog en andlig död på korset. ”Fader i dina händer befaller jag min ande.”
Varför skall bibeltexterna göras så oåtkomliga med ett akademiskt språkbruk? Antingen tror jag, att det var den helige ande, som kom över jungfru Maria och att barnet i henne var av Gud eller också måste jag läsa på mera!
Tänk, om det var så att fadern tvingades lägga ifrån sig sin son en tid? Tänk om detta blev gjort för vår frälsning? ”Så frälste Herren på den dagen…” 2 Mose 14:30

Tänk, om det förebildas ett fader/son förhållande gång på gång i Gamla Testamentet, som är en profetia om relationen mellan Gud och Jesus?
Fick inte herdepojken David, som ingen räknade med ett uppdrag av sin far? Är det inte dags att sätta ner foten igen med frågan:

Vem är det som smädar Israels Gud?

(De bibelsammanhang, som jag tänker på är:
Lukas kap 24:13-32
Israel och Josef som far och son 1 Mos 37:13 – ”Jag vill skicka dig till dem… Jag är redo…”
Isai och David som far och son 1 Samuelsboken kap 17
Gud som fadern och Jesus som sonen med uppdrag: I Matteus kap 4:1-11 läser vi om när Jesus går emot djävulen och segrar över denne.)

Så hög som himmelen är över jorden…Sång från Björngårdsvillan

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel