Kategori: Memoarer

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…

Ljus över korset – fortsättning

Hur kunde jag göra så i tidig morgontimma? Skanna Palestina av en gammal skolatlas från år 1947 och ha som botten och sen en än äldre tänkt 1400 år före Kristus ungefär med namn på de tolv sönerna till Jakob?

Detta är ”Gunnels plats i rymden”. Namnet har inte jag hittat på men jag betalar för platsen. Jag har ”predikosjukan”, men ingen att predika för. I mars år 2000 trodde jag, att min bibelkunskap skulle kunna passa för unga via nätet, som inte går i någon kyrka. Mitt sätt att skriva passade inte. Och jag kunde inte argumentera fick jag veta. Dessutom var det roligt att retas, för jag blev så arg.

Kartan passar mig perfekt i mitt sätta att läsa bibeln. Jag tycker om gamla tiders sätt att föra över bibeltexterna till nuvarande tillstånd. ”Egypten” står då för en träldomstid för Jakobs söner, så när som på Josef. Josef är ju en allra bästa förebild till Jesus. Han blev sänd av sin far Jakob ”för att se hur bröderna hade det.” Det är tydligast förebilden till Jesu liv senare och ljus över korset.

Kanaans land blev ett ”löftesland” av Gud till det folk, som var hans och var utvalda bland alla andra folk, därför att Abram trodde på Gud och inte på övriga folks alla gudar som månen och solen med mera. Israels befriade folk skulle inta och mota bort fiender till ende guden. Men det var 430 år sen Abraham fick löftet. Det hann att bli många generationer. Min skolatlas är sen år 1947, som underlag till min egen berättelse under många år som bloggare. Den berättelsen har ju rört sig om kropp, själ (psyke) och ande.

Så kartan i morse som bottenplatta till allt jag berättat är en kropp och själ, som bildligt talat blev totalt sönderbombad under tre månader hösten 1956 inom mentalsjukvården. All framtid gick förlorad och alla drömma dog så småningom. All bibelläsning efter det tillämpade jag på mitt jag, som ett löftesland av Gud. Jag har vandrat i bibeltexterna sida vid sida av olika personer, vakat, bett och kämpat med den Okände. Det finns en orsak och verkan i bibeln.

Det var lite typisk självironi av mig, att vi bör kunna vad fristäderna heter och inte hamna utanför min karta.

I hans sår har vi fått läkedom! I hans sår har vi läkedom.

Korset är mitt enda hopp.

Ljus över korset (ändrad blogg)

Det finns en knapp på tagentbordet, som heter ”Delete”. Natten är över och jag satte markören vid punkt och suddade ut mitt misslyckade försök att berätta vad bibeln betyder för mig i bloggen: ”Ljus över korset”

Nu börjar jag med dagens avsnitt ur Svenska Kärnbibeln. Där har jag valt en kvart som app:

”Sak 14:6-9

6På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka). 7Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
8På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.] 9Och Herren (Jahve) ska vara (har blivit) Konung över hela jorden [Dan 2:44; Upp 11:15]. På den dagen ska Herren (Jahve) vara en [5 Mos 6:4-5] och hans namn ett.

[Räkneordet en/ett (hebr. echad) har också betydelsen ”enad, förenad” och används bl.a. om man och hustru som blir ”ett kött”, se 1 Mos 2:24.]” Slut citat

Tack vare tidigare bloggar har det blivit hänvisningar till: ”Vad är sanning och vad är lögn om bibeln?” Den absolut skarpaste kritiken mot bibelns Gud fanns att läsa i ORDFRONT nr 1 år 2000 av Eva Moberg ”om Herren HATETS OCH HÄMNDENS GUD”. Artikeln heter: ”Inga andra gudar”. Dessutom gäller det Gunilla Thorgrens bok: Guds olydiga revben. På bästa sändningstid fick författaren tillsammans med Ebba Witte berätta för Malou i programmet”Malou efter tio” på TV4 om grymheterna i bibeln mot kvinnor.

Så min förtvivlan blev större och större varför ingen bibelkunnig går emot! Vi fick en bok av Jonas Gardell år 2003 ”Om Gud” och senare en ”Om Jesus”, som gjorde mig mycket frustrerad. Varför hade inte jag sett allt detta hemska om Gud?

Så klart det är mina föräldrars fel, som berättade genom sina liv och i ord och sång om kärlekens Gud. Och innan dess hade de sina föräldrar som berättat och söndagsskollärare. Sen började jag läsa bibeln själv…

Gud var först ut med sitt ”varde ljus och det vart ljus.”

Vitt är draget före och kommer att vinna!

Talet, sången och bitterheten

Jo, jag har visst fått talets gåva.

I den lilla Missionsförsamling, där jag fick bli medlem, var det bara pappa, mamma och Johan förut. De var inte musikaliska mer än mor Anna, som varit organisten, sen hon gifte sig 1921 och kom till församlingen. Den uppgiften fick jag ta över och spelade ibland bas och ibland diskant och ibland inget alls enligt en syster. Så fick jag sjunga också själv och inleda mötet med bibelläsning. Efter mötet fick församlingen plats i min Volvo. Johan hade gått till mötet den långa vägen men fick skjuts hem.

Så var det då den lilla busken, som inte var något märkvärdigt med enligt pensionerade pastorn Leif Delvert. Enligt hans berättelse har jag helt ny kunskap om den slingrande bitterheten, som kan ta sig in i en varelse av kött och blod. Växten är invasiv och heter Parkslide.

En period i frikyrkligheten var det vanligt med helbrägdagörare från olika håll i världen och Sverige, som bad för olika långa ben. Men jag blev inte frisk utan det blev på andra sidan i stället. Ambulerande skolios kallas det bland ortopeder. Så växten växte sakta men säkert ända upp i andliga våningen.

Så min sjukdomsvinst blev hemmagjorda kartor lager på lager i tiden från olika böcker. Den som fyllt 80 år av mina vänner hade råd att ge bort sin bästa bok efter bibeln: ”En gyllene bok BIBELNS LÄNDER”. Tjugo år senare hade jag fyllt 80 år men har inte gett den vidare ännu. (Det pågår röj i alla bokhyllor.)

Blommor har varit ett stort intresse som vilda. Det kan en önska sig via Facebook på bild. En dag fick jag in en fot på ett universitetsbibliotek och fick ett lånekort där på Botaniska. Gissa om jag var stolt! Första bilden i en tjock bok var på Paul Petter Waldenström, att en vän i Amerika föreslagit honom att ordna en tävling i landskapsblommor. Gissa om jag kände mig hemma bland de lärde!

Sen fanns chansen att möte flera lärda och lyssna i Betlehemkyrkan, Göteborg. De fick 25 minuter var de tre om subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära. Det var grejer! Jag fattade knappast inget men busken kom upp med sina rötter tack vare min envishet och Ingrid Svenssons kunskap om egenrättfärdighet!

Det hade jag, påstod hon, som trodde att jag kunde fixa växten Parkslide själv!

Rotsystemet – fortsättning…

Vem läser min blogg? Vem klarar av att följa tankarna över så stora områden, som jag tangerar bara? Mitt skämt från början var ”religiöst här” och ”lite mindre religiös på Facebook”. Det var ett skämt med lite ironi, för jag tycker inte om begreppet ”frireligiös”. (Så här är bild på min äldsta väckelsehistoria i Hjo – Lutherska Missionshuset vars församling, som var en del inom Svenska Kyrkan med C.O. Rosenius som anstiftare. Till vänster i bild Missionskyrkan med P.P. Waldenström som anstiftare. För min far var detta inget konstigt. Den teologiska striden var före hans tid. Sen gick de på bådas möten vid olika tider.

Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Det gäller det förflutna och det kulturmärkta. En församling där medlemmarna blir gamla och dör kan inte fortsätta att offra pengar! Kommunala beslut om kulturmärkning av byggnaden blir en ekonomisk belastning för efterlevande. Rätt eller fel? Min blogg handlar om mitt liv som kropp, psyke och ande. Det är försent, att bli rädd för allt jag berättat så frispråkigt! Det är försent för sjukvårdens byggnader räknas också som kultur.

Visst är lyktstolpen framför ”Lutherska” vacker jämfört med den andra tidsenliga på bilden?

Medvetet skrev jag ”psyke” i stället för själ, som är svenska ordet. Själen är det viktigast enligt Jesus och kan gå förlorad. ”Psyket” kan som slang åka in på ett visst sjukhus som människa. Detta är kusligt! Den sortens sjukvård hade sina byggnader så långt bort från bebyggelsen som möjligt, för att inga ångestskrik skulle störa. Alla de byggnaderna som finns kvar samlade ändras så mycket som möjligt, för att plåna ut en ruskig historia. Fler ord på engelska till exempel ändrar inte fakta på skador, som blivit cementerad i själen. Jag själv har blivit ett stycke viktig kulturhistoria. Och måste stå för att jag gick ut år 2007. Då brast det för mig i gråt. Jag blev tvungen att ta itu med den gamla, hemska sjukjournalen från år 1956. De ansvariga fick inte hindra före detta patienter längre att få tillgång till kopior.

Därför fick ”huset”, som jag bor i en invasiv växt, som heter Parkslide med alldeles ny kunskap om sättet att slingra sig in under grunden och ta sig vidare genom väggar till övre andliga rum. Det såg ut som ”en liten buske inget märkvärdigt med den” från början. Åren gick och de religiösa fick ont om pengar och hade för många byggnader. Jag var bara en av alla. Enligt bibeln var jag bara en enda bräda bland alla andra upprättade. 2 Mos 26.

Bibeln säger att penningbegär är roten till allt ont. Byggnader som andra offrat pengar till kan bli kultur som måste bevaras. Jag vägrar vara ett stycke kultur inom mentalsjukvården! Jag är inte ”mad”, så får rörelsen i USA vara hur stor som helst med protester! Men utbildad inom sjukvården är jag och patient har jag varit inom ortopedin stor del av livet. Kan du se den invasiva växten utanför min egen ”husvägg” i kroppen på grund av en felaktig sjukvård och diagnos som 20-åring? ”Bitterhet” heter den på svenska. ”Kalla mig inte Noomi utan Mara, ty Herren tog sin hand från mig.” (Ruts bok i bibeln)

Vi hade samma rotsystem pastorn och jag inom SMF – han som gav mig förtroende att hålla bibelstudier på ungdomsläger och predika i ”hans kyrka” på söndagen! Han som råkade berätta nyss om en buske, som slingrat sig genom deras husvägg till andra våningen.

Jojo. Jag är kvinna och var för tidigt ute år 1959, för att få läsa till pastor på Lidingö. Kvinnor orkade inte med i längden att ha en krets med församlingar. Sanningen var egentligen, att jag varit sjuk och inlagd på grund av en sömnrubbning på Restad Sjukhus, Vänersborg. De hade satt diagnosen på Sahlgrenska och tog över den antagligen. Sen hade de rätt att följa denna hemska sjukdom i upp och ner. De hade rätt att behandla efter sina kunskaper. Min mor hade sina och jag hade samma, att en sömnrubbning går över. Vi hade inget att säga till om. Mest hade vår Gud ansvar över oss. Som väl var och är.

Nej, jag fick aldrig några akademiska studier i något ämne. Däremot kunde ingen hindra mig att gräva djupt i bibeln om kvinnors värde. På min blogg har jag mött Alma-Lena. Hon kan mycket om Vasti i förhållande till Ester, som inte jag kan.

Där är vi nu. Vi har samma rotsystem. ”Om roten är helig blir grenarna heliga.”

Rotsystemet

En av mina vänner frågade på Facebook på en buske utanför huset. Inget märkvärdigt med den. Det märkvärdiga var kraften i rötterna, som tagit sig upp hela vägen till andra våning. Där var den en vacker slingerväxt genom taklisten, som återkom på våren.

För över 50 år sen vågade den mannen fråga mig, om jag ville hålla bibelstudier på ett ungdomsläger. Han kände ju mig knappast. Vi hade mött varandra på pastorernas bönedagar i Svenska Missionsförbundet. Hur vågade han fråga? Jo, vi hade ju samma rotsystem. Men för mig blev detta en läkedom i såren. Han hade gått alla år på Missionsskolan men jag blev inte godkänd att börja studier ens.

Så ser jag efter alla dessa år en vänlig fråga och foto på en vacker slingerväxt och trevlig beskrivning på växtens vision att ta sig under grunden i mörkret ända till andra våning. Svaren blev vänliga med skarp varning av den som kunde det farliga rotsystemet. Den mannen som ställt frågan bombarderade jag skriftligt om JDS-läran för väldigt många år sen. Den läran i samband med trosrörelsen hade jag mycket svårt att fatta. Var det synd hos mig, som inte blev frisk i min rygg efter olika möten med helbrägdagörare?

Vilket rotsystem hade Svenska Missionsförbundet en gång och mina andliga fäder? Vilket rotsystem har Pingströrelsen i Sverige haft, som släppte in tikva på en konferens i Nyhem? Finns det en kristen yoga nu för tiden: ”EN NY TID – EN NY TRO”. Har Alliasmissionen totalt glömt bort sin David Hedegård, som kämpade så länge mot liberalteologin på SMF:s Missionsskola? Där var han lärare men ledningen föredrog teologen Rudolf Bultmanns teologi från Tyskland. Hedegård fick åka tillbaka till sitt Taberg i Småland. Jo, vi fick en bra, ny översättning av Nya Testamentet av honom. (Detta är min tolkning av en församling med både SMF och Alliansmissionen. Han bråkade inte så mycket, att han kunde bli utesluten ur hemförsamlingen.)

Då återgår vi till Esters bok och mitt tidigare inlägg. Då fick jag hjälp av en Facebook-vän högst upp i norr. Alma-Lena och jag hittade varandra på männens revir att samtala om bibelns sanningar. Det var för många år sen. Vi båda blev konsekvent överhoppade med våra inlägg. Alma-Lena vågade bryta in i min okunskap på min blogg om Vasti som modig, trotsig…

************************

Abraham och Sara fick ett totalt orimligt löfte av Herren Gud. Detta kommer aldrig mer att upprepas! Det behövs ingen mer gång. Ingen mer man i världshistorien kommer att prövas så hårt någon mer gång än som Abraham blev prövad att gå och offra sin son. Det var inte vilken son som helst! Det gällde inte sonen, som var född först vid sidan om. Det hade varit Sara förslag att skaffa den sonen genom en ung, möjlig föderska. Abraham hade också fått en fri vilja.

Märk väl att det är noga med orden! Vi behöver inte önska oss år 2024 en välsignelse av Herren Gud, som redan är given! Se B2000 och jämför med 1917 års översättning och Svenska Folkbibelns. Genom Abraham har välsignelsen gått ut till alla. Om en konstnär ber i fadern, sonen, den helige Andes namn och Marias och får konst genom en uträckt hand, så är inte det Guds helige Ande för det! Det gäller att undersöka rotsystemet! Ser resultatet vackert ut och som ett under, så räcker inte det för helande genom konsten. Vad är kristen yoga? Räcker det att be Fader vår före Meditation? Vems ande öppnar jag upp för?

Jo, jag skriver personligt. Men även privat. Av en äldre bror, när han levde, fick jag veta hur irriterad vår far varit över förkortningen u.p.a. i nya namnet på en liten möbelfabrik för länge, länge sen.

”Det är omöjligt,” sa han som bas, ”att arbeta utan personligt ansvar.”

Tack gode Gud för de som gått före och varit orubbliga i sin tro!

Det minnet inte glömmer…

Jag skulle ju lägga det gamla bakom mig och gå vidare! Vi skulle ju åka dit på ett studiebesök. ”Så vi får en punkt på historien”, sa hon som skulle ta upp berättelsen med filmkamera. Det var år 2013 på våren Men jag måste vänta till hösten…

”Den vår de svaga kallar höst.” Eller om det var tvärtom?

Jer 18:1-6

1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve). Han sa: 2”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”
3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5Och Herrens ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.”

Detta är citat från Svenska Kärnbibeln med förklaringar, där jag markerar det, som jag vill berätta om. Under min omskolning till arbetsterapeut år 1963 ingick olika kurser i olika hantverk. Det var i princip korta kurser och jag för min del hann aldrig lära mig att få lerklumpen i centrum av en drejskiva. Den hade en skiva för fötterna, där man trampade farten. Jag måste be läraren om hjälp.

Precis som förklaringen är i bibeltexten.

På Facebook finns olika slutna medlemsgrupper. Jag är med i en som heter ”Anta Utmaningen”. Vi kan välja olika bibelstudieplaner inom Svenska Bibelsällskapet och läsa bibeln tillsammans efter vald takt. Så är vi några som kommit överens om att läsa Esters bok i bibel tillsammans och kommentera. Jag har valt ”en kvart om dagen” som bibelläsning, därför att jag ingen koncentrationsförmåga har. Däremot har jag viljan att läsa bibeln!

Här kommer min poäng! Den är inte dålig minsann:

Det är Gud som håller judarna i sin hand som ett ler i sin hand fortfarande! Det är Herren, som håller hela världen i sin hand. Det är inte jag, som är krukmakaren som misslyckades med lerklumpen och måste börja om på nytt. Jag som inte ens kunde kasta leran i centrum av drejskivan!

Kärlet till hedersamt bruk finns redan och heter JESUS!

Jojo! Då kan jag släppa det misslyckade förflutna i mitt liv nu då. (Prenumerationen på WordPress går ut i september först.)

Innan dess kanske jag kan berätta något mer…

Lovsång i natten

Natten är över. De är långa och svåra nu för tiden med mycket av kramp i fötterna.

”Det förstår man inte förrän man är där,” sa min storebror en gång efter en svår olycka, som gav mycket värk efteråt. Han hade inte förstått all min värk i ryggen. Jag förstod aldrig mor Annans värk. Inte förrän nu när jag är uppe i hennes höga ålder, då hon levde.

Natten är över och jag har varit tacksam till dig, Gud. Nej, jag har inte lovsjungit högt men vill fortsätta mitt tack till dig – offentligt. Det känns avigt ännu som brukar ”styr och ställer och anmärker på allt på avdelningen,” som det så träffsäkert står i min sjukjournal från år 1956.

Så där börjar jag att tacka dig för det svåra 50-talet. Det är över nu precis som denna natt är över. Kvar är bara min tacksamhet till dig, Gud. Du svek inte en enda dag. Tvärtom så förnyade du den kallelse, som du gett mig. Det kunde jag berätta för mor Anna, då hon kom på besök. Och jag äntligen fick vara ute i friska luften. Mor Anna trodde på mig i ur och skur. Det vill jag också tacka dig för. Minns inte, att hon suckade mot mig någon gång. En syster kunde retas och kalla mig Lillan på ett nedvärderande sätt. Det lär jag ha förkortat till ”älln”.

LN Gunnel…

Ja, du vet allt om min barndom på 30-talet och de äldres depressionstid. Du vet, att det inte fanns preventivmedel på den tiden. Som kristna skulle föräldrar vara tacksamma för varje barn som kom – även jag som det sjunde. Då var det svår arbetslöshet. Alla hade nästan lika svårt att klara ekonomin med många munnar att mätta. Så det var mer än bekymmerslöst att vänta på mig.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta för föräldrar och mor- och farföräldrar, som litade på dig och ditt ord! Tänk, att jag får ha dina ord i min bokhylla räddad av mig själv! Så kommer andra och påstår, att böcker inte har något värde längre! Ja, det vill säga, om det skulle finnas på grund av hög ålder från tidigt 1800-tal! Detta retar mig! Då kan de ha värde utan vilket innehåll de äger!

”Öppna bibeln och ta emot Guds kärlek,” har Berit Simonsson sagt flera gånger i sin förkunnelse. Hon tillhör Oasrörelsen och du känner henne så väl. Onödig information minsann. Du känner mina nätter. Mina dagar har du räknat och skrivit ner i din bok. Det är jag så glad över!

Så under nattens timmar har jag varit tacksam för din undervisning under alla år. Den började med en bra söndagsskola. Den fortsatte i sångerna och predikan. Alldeles frivilligt gick jag bibel- och evangelistkurs. Tack för alla dina trogna lärare med respekt för bibeln!

Natten är över med all svår värk igen. Det behöver jag inte upprepa för dig, Gud. En ny natt är över och jag är ändå inte grinig. Kanske att jag kan träna på att prata för mig själv som tack för nätternas alla samtal med dig, min Gud!

Än så länge känns det avigt. Men platsen är ju betald och ligger i rymden. Här kan jag få prata som ett barn utan förstånd som hindrar. Det var så en farbror i byn uttryckte sig om mig som tonåring.

Ringaste barn – du vet- som beder lever oändligt tryggt dessutom.

Du vet vilken väg jag vandrat dagtid. Du vet, att jag måst köra ut i bilen nattetid också när någon varit för rädd i någon ”kvart”.

Som om du inte behärska slang…

Tackbrev till Gud

Det blev så svårt att fortsätta mitt bloggande utan respons. Så klagade jag offentligt och fick till svar:

”Skriv ett tack till Herren!”

Det var länge sen och jag blev blyg. Hur formulerar jag det, så andra kan läsa? Sen trampade jag på men glömmer inte förslaget! Så många gånger i livet, som jag försökt skärpa mig och bli tacksam och positiv!

Jojo! Nu skulle det bli av och jag förklarade detta för en god vän, som kom på besök: ”Nu skall jag bli en ny människa! Tacksam och positiv!” Hennes svar kom blixtsnabbt:

”Ja, bara vi känner igen dig sen!”

Käre Gud!

Är det någon som kan alla mina tappra försök att bli det, så är det ju du! Vi kanske kan börja idag och sätta en ”dedline”, när min prenumeration går ut i september? Tekniken är ju sådan, att jag betalar för ”Gunnels plats i rymden” på WordPress.com. Som om inte du gett mig allt jag har i tillgångar?

Skall vi börja där, att jag äntligen vid så hög ålder fattat lite av din insats i förhållande till mina ansträngningar att arbeta för dig? Ja, du minns ju mitt tjat om mina 20 år i Räddningsmissionen? Nej, jag skall inte påminna med att sätta in foton från den tiden – mina pangfoton i svart/vitt framkallade och kopierade av mig själv. Jag var ju bara sjuk i ryggen och stod inte ut att bara ligga plant på hård bädd. På den tiden var det rekommenderat mot akuta ryggskott. De kom ju tätt under vissa år. Det var väl ändå min idé, att jag kunde lära mig något under tiden? Jo, jag minns noga, att du ville prata med mig angående mycket…

Tack för att jag fick ställa alla mina frågor om Nehemja! Jag tycker om dina raka, höga, lite fyrkantiga bokstäver. Men jag tycker nog att bokstäverna på persiska böljar fram lite mjukare, lite konstnärligt snirkligare. Fast då är vi inne på att jag vill tacka dig för Esters bok också. Det var ju, som den lilla flickan sa en gång om sin alkoholiserade mamma: ”Det var bara ett ljug!”

Haman ljög om judarna!

Det kan aldrig bli vackert! Så dina bokstäver Gud är som att ”ja” är ”ja” och ”nej” är ”nej” raka. Jag kan ju bara svenska och lite olika skrivstil under åren som gått. Tack för att du själv gett mig ett hemligt språk också! Det kan bara du själv än så länge. Jag har inte fått någon översättning. Än så länge är mitt tack till dig ett mummel mest…

Ja, nu var vi nere på 70-talet. Tack gode Gud för detta intensiva, omvälvande 70-tal. Jag kunde ju mycket hemifrån om helnykterhet och svagdricka på jul i en kagge. Men bara då. Senare i frikyrkodebatten lärde jag mig volymprocent och en gräns för svagdrickan som blev lättöl. Där ungefär började synden i mitt tidsperspektiv. Men redan i början av 60-talet var jag arbetsterapeut bland psykiskt sjuka män med olika diagnoser, fast de flesta var ”alkoholrelaterade”. Ja, du märker vilka proffsiga ord jag kan numera. Alla männen var olika med olika arbetsplatser i det civila och olika kunskaper. En av dem bad jag lära mig spela schack. Det verkade så intressant. Senare vågade han säga ”du” till mig, fast det inte var tillåtet och tyckte dessutom att jag var ojämn i humöret.

Ja, det låg något i det. Tack Gud för att du klarat mina humörsvängningar, som det heter på fackspråk. Latin kan jag inte och stannar där tror jag. Tekniken är ju sådan, att jag kan få gå in och redigera. Om jag stannar vi 60-talet idag och tackar dig för hela det, så kan ju jag få återkomma?

Det är så mycket jag vill tacka dig för! Det är tydligt planerat för mina sjutton syskonbarn, att på min begravning vill jag ha sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig. Vad nåd du städs mig skänker Jag får ju allt av dig…”. Den som inte kan den sånger får lära sig den dagen! Och så lite gospel som solo: This world is not my home…

Tänk då Gud, och det hoppas jag, att då blir det mäktig församlingssång! De gamla kommer att få sjunga sitt lov till dig som en enig skara!

Tecknar din LN Gunnel 2024 03 18

Frispråkig

En period läste jag missionshistoria – min egen inom SMF. Det var mycket intressant, om jag kände till namnen på ledarna. Om en stod det att läsa, att han var frispråkig.

Där är jag minst sagt! Nu går det inte att ångra några berättelser. Min lilla bok, som blev film och allt berättande på denna blogg har varit som en uppslagen bok och offentligt. Det sociala nätet kan ha en sluten grupp men vad hjälper det i mitt fall? En känd psykoterapeut bad om tillåtelse att sammanfatta, vad jag berättat i och med skammens resa. Jag svarade ”ja” och det gick vidare till USA. Dessutom finns det något som heter AI.

Hur avslutar jag mitt bloggande på en plats i rymden? Det är ju ändå bara en som vill kommentera eller två? Finns det inget att samtala om? Nu är vi inne i fastan år 2024. Egentligen är jag bara intresserad av försoningen med Gud genom Jesus… Jag är förlåten, försonad och upprättad i Jesus Kristus min Herre och Frälsare!

Facebook glömmer aldrig även om jag varit frispråkig. Facebook kan inte förlåta mig! Å andra sidan vet jag, att jag ville väl i all upprördhet eller lugn.

Så här lär jag ha skrivet i sluten grupp till mina vänner enligt Facebook. Nu står jag dessutom offentligt för varje ord och citerar mig själv:

”20231026 Digging Deep

God morgon kära syskon!

Idag får jag chans att åka bil till nya Smyrna. Igår var jag i nya ”Vardagsrummet” vid Frölunda Torg och även på tisdag kl 11 på kaffe och gemenskap. En man kom in samtidigt med en bunt reklam för rfhl (Riksförbundet för hjälp till läkemedelsmissbrukare och narkotika), som han själv varit med att formulera och ansvara för. Då tände jag till och började mina frågor. På facebook är jag med i en sluten grupp att läka från psykiatrin. Mina inlägg är uppskattade där trots att det gått snart 70 år sen traumat och övergreppen senare genom livet. Det är vetenskapligt bevisat, att den som har något psykiatrisk ord och diagnos med i journalen till Vårdcentralen blir inte trodd på samma sätt för fysiska symtom. När jag har rätt blodtryck är jag frisk! Jag är frisk om jag inte tål smärtstillande eller sömntabletter! (De försökte lura på mig en psykiater för all artros i höften och mina knän.) I gruppen mad heritage som konst och kultur vill inte jag vara! Jag är heller ingen kulturhistoria i min hembygds Missionskyrka, som är riven.

Nu till poängen. Gud har gett livet åt varje människa! Det är ett osynligt under när barnets egna luftblåsor i lungorna fylls helt ut i förlossningen och ett lite skrik är välkomnat! Det är luften som går ut när döden inträffar. Gud tar tillbaka livet som han/hon andades in. Gud kan sin Skapelse bättre än alla psykiater! Rastlösa barn skall inte stämplas med ADHD hur som helst och ställas på farlig medicin! Kvinnor som levt med psykopater skall inte låsas in och skadas av ECT-behandlingar som hysteriska. Barn skall inte bära föräldrars kriminalitet och missbruk redan från födelsen! Vem hjälper dem att placera skammen där skammen hör hemma hos Satan?

Bostadsbolaget AB Poseidon har bett frikyrkorna i Väst om hjälp vid Frölunda Torg! När det var gott om pengar i Göteborg byggdes ett ungkarlshotell Klippan. De männen skulle få ha kvar sin identitet i flaskan men det fick ske på eget rum. På Fyrbåksexpressen fick de inte ha sin identitet i flaskan. Den fick stå i vakten under natten, om de hade med sprit. Senare klarade inte kommunen av sin ”snällhet” på Klippan utan bad de kristna om hjälp! Klippan revs. Samman med mentalsjukhusen, där Gud inte får vara med i några samtal. Och Hibernal blev Frälsaren tills allt var förstört och de kristna kunde få hjälpa till mera.

Vårt samhälle är bedövat av lugnande medel eller vin och sprit för festens skull. KLIPPAN som ungkarlshotell blev riven. Vi kristna fortsätter att vara snälla och låtsar inte om behovet av omvändelse hos mig eller andra.

Nehemja grät, fastade och erkände sin synd, när han hörde om orsak och verkan. Jag har inte läst Guds ord som jag borde heller trots evangelium.

Vattnet stod som en mur till höger och vänster…Så frälste HERREN den dagen…ur slaveri!

Kristus rev ner en mur som skilde oss åt. Men det var mellan judar och hedningar. Det finns murar till skydd som bör ha väktare – frälsningens mur.

Människan har ande kropp och själ. Själen kan vara hyperkänslig och lätt bli bedövad av kemiska substanser eller alkohol. I Gamla testamentet står det redan om delirium. Mannen som kom till Vardagsrummet på tisdagen hade varit alkoholist och tablettmissbrukare. Han hade gått igenom 12-stegs programmet och vill hjälpa missbrukare att trappa ner.

Mycket intressant. Jag är schartauan och behöver daglig omvändelse.

Guds välsignelse!

Vi hörs! (Datorn fyller i ”ledighetskommiten” om jag skriver ”Hälsningar”)

Gunnel”

Slut för idag!

Snart skall jag sluta blogga…

Rättfärdiggjord av tro

Hon hade haft diagnosen Alzeimer under några år men reagerade enbart positivt på begreppet ”minnesträning”. Så satt vi där en tidig morgon vid hennes köksbord.

”Ska vi ha lite minnesträning nu?”

Hon sken upp och sa: ”Ja, det tar vi!”

Jag skissade upp linjerna på tabernaklet i öken på ett papper och började med ingången, som var öppen. Innanför ritade jag platsen för offeraltaret, där folkets synd skulle placeras på en syndabock, som måste dö. Så fortsatte jag lite om brödet och frågade, om hon hängde med. Sen blev jag så förvånad och tyckte, att hon fattade så fort…

”Ja, men det kommer jag ju ihåg allt hemifrån!”

Kan detta vara möjligt?

”Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led Visa mig vägen till graven där han steg ned. O, vilket under av kärlek Det var för mig som han dog Det var för mig som han uppstod Herre, min Gud det är nog.”

Det satt i hemifrån. Men söndagsskolan då? Hur var det, när vår pappa blev så rörd, när han kom till poängen i bibelberättelsen och grät lite? ”Ja, då grät jag också!”

På Facebook finns en ”privat grupp”, som redan har 2.400 medlemmar med intresset: ”Missionshus – Ett stycke svensk missionshistoria.”

https://www.facebook.com/groups/413684202424300

Vi är många som minns över hela Sverige! Jag vet, att det är många upprepningar i min egen blogg. Det var ju året 1957, som jag såg en tom, ensam talarstol på ett nertrampat gräsområde. Jag observerade inte en skylt, där det stod, att det var ett skjutfält. En man ropade på mig och varnade mig att gå över där. Det pågick övning! Minns bara min lust att få vittna om Jesus! Hade det varit tältmöte tidigare kanske? Jag var ny på platsen. Lusten att vittna finns kvar. Min lite äldre syster var en tacksam åhörare den gången vid hennes köksbord. Böckerna finns kvar hos mig, som jag hittade övergivna efter auktionen i vår mors föräldrahem.

Detta är inte privat arv! Det var ingen på auktionen, som ville köpa religiösa böcker. Och jag var inte där förrän efteråt. Det har inte gått på en dag att fatta, att Gud gjort allt, som behöver göras, för att jag skall kunna bli frälst/räddad!

Men nu sitter det där!

Rättfärdiggjord av tro och inte av gärningar. Guds gåva är det!

Ett omodernt budskap

”Huset som blev ett hem” är en av mina rubriker. Det var i byggnadsställning i övre delen av det gamla fotot från år 1919 eller 1920. Einar som sitter ner var 90 år, när vi två började samtala om vår gemensamma hembygd och sågverket som låg snett mellan våra hem. Einar berättade, att det var en mycket svår storm år 1917. Då blåste mycket av skogarna ner och måste räddas som timmer. Så kom sågverket till gissar jag och flera arbetstillfällen. Jag fick låna svågerns foto och repro-fotografera. Det blev en så kallad ”sjukdomsvinst”, när jag inte orkade arbeta.

Det har jag däremot orkat som ung och varit med och räckt fram läkt som barn och sen arbetat med en man och lagt bräder eller plank för tork. Det var den mannen, som tyckte det var roligt senare i livet, att påminna mig om den tiden, hur tyken jag var och skämtade om att orka mest. För övrigt har jag haft stor nytta av minnet av sågverket och hur bräderna gick genom olika maskiner på möbelfabriken senare. Onödig kunskap? Nej, inte alls. Det kom en dag då jag var 29 år men inte 30…

Det kom en dag, då jag lämnade hembygden mer än några få mil. Jag kom till storstaden och kunde få lyssna på kända bibellärare som missionär Wilhelm Bergling. Han hade skrivit små böcker om ”Tabernaklet i öknen” efter bibelns detaljerade beskrivningar. Om detta undervisade han själv och andra. Jag blev alldeles tagen av en preposition, som var fel översatt i svenska bibeln och antecknade i kanten av min bibel år 1970 var detta står. När Svenska Folkbibeln kom december år 1998 tittade jag bums. Var det rätt nu? Bibel 2000 kom året efteråt men inte ens i den var det rätt med ”i” ”inuti”. Då var det bara min envishet kvar och ett samtal till en av bibelöversättarna. Hon gjorde en undersökning i de stora arken med grundtext och bekräftade, att de skall vara ”i” mer än ”utanpå” 2 Mos. 26:28

Än sen då? Jo, jag är stolt över att kunna skillnad i tjocklek på bräder eller plank. Ett tag trodde jag till och med att det fanns fler fel i översättningen. För hur kunde tunna bräder ha två tappar av trä, som skulle passa i två fotstycken av silver? 2 Mos kap. 36 Hur kan annars ritningen vara trovärdig till Nu-tid i församlingsbygge? Poängen i undervisningen var och är att varje enskild människa, som tar emot bibelns budskap om försoning med Gud genom Jesus Kristus blir upprättad som en bräda i ett tempel. Det templet är vi tillsammans! Min kropp är ett tempel åt Gud i sig själv enligt Romarebrevet kapitel 12:1 och enligt 1 Kor 6:19 tillsammans med andra.

Här upprepas den omoderna förkunnelsen, som jag själv ältat under 50 års tid! Ordet är ”upprätt”. Det var upprättelse, som jag gick och längtade efter som ingen kunde ana. Om jag inte fick bli det jag önskade i livet, så hade jag väl ändå rätt till upprättelse? Men den sjukvård som knäckte mig totalt år 1956 kommer aldrig att erkänna en fel behandling och felaktig diagnos! Då kom svaret genom bibelundervisning i antingen subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära!

- Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!

Ungefär så föll orden i god jord och bar frukt i mitt liv! Plötsligt föll bitarna på plats med bräderna, som skulle stå ”upprätt” på två fotstycken av silver. Silver står för Guds ord, som är renat ibland sju gånger. Berättelsen orsak och verkan i mitt liv finns i olika bloggposter. ”OM ni förblir i mitt ord och jag i er…” sa Jesus. En medlem i en Guds församling kan bli upprättad genom syndernas förlåtelse i Jesu blod och få fullt värde – varken bredare eller högre än de andra men upprättad! Jag har inte lyckats förändra psykiatrik vård och inte nått fram till någon psykiater med undervisning från bibeln om ande, själ (psyke) och kropp under alla års tjat och ältande efter de 50 första åren av skadan!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge i lösen? Har jag haft pengar nog att gå hos någon psykolog under dessa 50 år av sorg? Kunde jag övertyga mig själv att sjukvården gjort fel?

Nej, aldrig! Det fanns aldrig pengar nog till upprättelse och hälsa.

”Vem kan läka hjärtesåren, lossa mig från syndens band? Kärleksfullt avtorka tåren…” Jag återkommer med en länk och förväntar mig ett bibelsamtal med någon läsare. Min tid är ute snart. Tycker jag.

Efter bibelstudiet finns sången: ”Vem kan läka hjärtesåren…”

Här är länken till ”Ritningen till en kyrka finns i bibeln: