Lovsång i natten

Natten är över. De är långa och svåra nu för tiden med mycket av kramp i fötterna.

”Det förstår man inte förrän man är där,” sa min storebror en gång efter en svår olycka, som gav mycket värk efteråt. Han hade inte förstått all min värk i ryggen. Jag förstod aldrig mor Annans värk. Inte förrän nu när jag är uppe i hennes höga ålder, då hon levde.

Natten är över och jag har varit tacksam till dig, Gud. Nej, jag har inte lovsjungit högt men vill fortsätta mitt tack till dig – offentligt. Det känns avigt ännu som brukar ”styr och ställer och anmärker på allt på avdelningen,” som det så träffsäkert står i min sjukjournal från år 1956.

Så där börjar jag att tacka dig för det svåra 50-talet. Det är över nu precis som denna natt är över. Kvar är bara min tacksamhet till dig, Gud. Du svek inte en enda dag. Tvärtom så förnyade du den kallelse, som du gett mig. Det kunde jag berätta för mor Anna, då hon kom på besök. Och jag äntligen fick vara ute i friska luften. Mor Anna trodde på mig i ur och skur. Det vill jag också tacka dig för. Minns inte, att hon suckade mot mig någon gång. En syster kunde retas och kalla mig Lillan på ett nedvärderande sätt. Det lär jag ha förkortat till ”älln”.

LN Gunnel…

Ja, du vet allt om min barndom på 30-talet och de äldres depressionstid. Du vet, att det inte fanns preventivmedel på den tiden. Som kristna skulle föräldrar vara tacksamma för varje barn som kom – även jag som det sjunde. Då var det svår arbetslöshet. Alla hade nästan lika svårt att klara ekonomin med många munnar att mätta. Så det var mer än bekymmerslöst att vänta på mig.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta för föräldrar och mor- och farföräldrar, som litade på dig och ditt ord! Tänk, att jag får ha dina ord i min bokhylla räddad av mig själv! Så kommer andra och påstår, att böcker inte har något värde längre! Ja, det vill säga, om det skulle finnas på grund av hög ålder från tidigt 1800-tal! Detta retar mig! Då kan de ha värde utan vilket innehåll de äger!

”Öppna bibeln och ta emot Guds kärlek,” har Berit Simonsson sagt flera gånger i sin förkunnelse. Hon tillhör Oasrörelsen och du känner henne så väl. Onödig information minsann. Du känner mina nätter. Mina dagar har du räknat och skrivit ner i din bok. Det är jag så glad över!

Så under nattens timmar har jag varit tacksam för din undervisning under alla år. Den började med en bra söndagsskola. Den fortsatte i sångerna och predikan. Alldeles frivilligt gick jag bibel- och evangelistkurs. Tack för alla dina trogna lärare med respekt för bibeln!

Natten är över med all svår värk igen. Det behöver jag inte upprepa för dig, Gud. En ny natt är över och jag är ändå inte grinig. Kanske att jag kan träna på att prata för mig själv som tack för nätternas alla samtal med dig, min Gud!

Än så länge känns det avigt. Men platsen är ju betald och ligger i rymden. Här kan jag få prata som ett barn utan förstånd som hindrar. Det var så en farbror i byn uttryckte sig om mig som tonåring.

Ringaste barn – du vet- som beder lever oändligt tryggt dessutom.

Du vet vilken väg jag vandrat dagtid. Du vet, att jag måst köra ut i bilen nattetid också när någon varit för rädd i någon ”kvart”.

Som om du inte behärska slang…