Tackbrev till Gud

Det blev så svårt att fortsätta mitt bloggande utan respons. Så klagade jag offentligt och fick till svar:

”Skriv ett tack till Herren!”

Det var länge sen och jag blev blyg. Hur formulerar jag det, så andra kan läsa? Sen trampade jag på men glömmer inte förslaget! Så många gånger i livet, som jag försökt skärpa mig och bli tacksam och positiv!

Jojo! Nu skulle det bli av och jag förklarade detta för en god vän, som kom på besök: ”Nu skall jag bli en ny människa! Tacksam och positiv!” Hennes svar kom blixtsnabbt:

”Ja, bara vi känner igen dig sen!”

Käre Gud!

Är det någon som kan alla mina tappra försök att bli det, så är det ju du! Vi kanske kan börja idag och sätta en ”dedline”, när min prenumeration går ut i september? Tekniken är ju sådan, att jag betalar för ”Gunnels plats i rymden” på WordPress.com. Som om inte du gett mig allt jag har i tillgångar?

Skall vi börja där, att jag äntligen vid så hög ålder fattat lite av din insats i förhållande till mina ansträngningar att arbeta för dig? Ja, du minns ju mitt tjat om mina 20 år i Räddningsmissionen? Nej, jag skall inte påminna med att sätta in foton från den tiden – mina pangfoton i svart/vitt framkallade och kopierade av mig själv. Jag var ju bara sjuk i ryggen och stod inte ut att bara ligga plant på hård bädd. På den tiden var det rekommenderat mot akuta ryggskott. De kom ju tätt under vissa år. Det var väl ändå min idé, att jag kunde lära mig något under tiden? Jo, jag minns noga, att du ville prata med mig angående mycket…

Tack för att jag fick ställa alla mina frågor om Nehemja! Jag tycker om dina raka, höga, lite fyrkantiga bokstäver. Men jag tycker nog att bokstäverna på persiska böljar fram lite mjukare, lite konstnärligt snirkligare. Fast då är vi inne på att jag vill tacka dig för Esters bok också. Det var ju, som den lilla flickan sa en gång om sin alkoholiserade mamma: ”Det var bara ett ljug!”

Haman ljög om judarna!

Det kan aldrig bli vackert! Så dina bokstäver Gud är som att ”ja” är ”ja” och ”nej” är ”nej” raka. Jag kan ju bara svenska och lite olika skrivstil under åren som gått. Tack för att du själv gett mig ett hemligt språk också! Det kan bara du själv än så länge. Jag har inte fått någon översättning. Än så länge är mitt tack till dig ett mummel mest…

Ja, nu var vi nere på 70-talet. Tack gode Gud för detta intensiva, omvälvande 70-tal. Jag kunde ju mycket hemifrån om helnykterhet och svagdricka på jul i en kagge. Men bara då. Senare i frikyrkodebatten lärde jag mig volymprocent och en gräns för svagdrickan som blev lättöl. Där ungefär började synden i mitt tidsperspektiv. Men redan i början av 60-talet var jag arbetsterapeut bland psykiskt sjuka män med olika diagnoser, fast de flesta var ”alkoholrelaterade”. Ja, du märker vilka proffsiga ord jag kan numera. Alla männen var olika med olika arbetsplatser i det civila och olika kunskaper. En av dem bad jag lära mig spela schack. Det verkade så intressant. Senare vågade han säga ”du” till mig, fast det inte var tillåtet och tyckte dessutom att jag var ojämn i humöret.

Ja, det låg något i det. Tack Gud för att du klarat mina humörsvängningar, som det heter på fackspråk. Latin kan jag inte och stannar där tror jag. Tekniken är ju sådan, att jag kan få gå in och redigera. Om jag stannar vi 60-talet idag och tackar dig för hela det, så kan ju jag få återkomma?

Det är så mycket jag vill tacka dig för! Det är tydligt planerat för mina sjutton syskonbarn, att på min begravning vill jag ha sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig. Vad nåd du städs mig skänker Jag får ju allt av dig…”. Den som inte kan den sånger får lära sig den dagen! Och så lite gospel som solo: This world is not my home…

Tänk då Gud, och det hoppas jag, att då blir det mäktig församlingssång! De gamla kommer att få sjunga sitt lov till dig som en enig skara!

Tecknar din LN Gunnel 2024 03 18