Kapitel 2 Sten på sten

Längst ner i höger hörn på försättsbladet till min bibel står det avgörande löftet. Det var 5 december 1958 vid mitt livs Mispa. Det är precis frivilligt att följa med på min vandring i bibeltexterna. Vissa sträckor har jag gått mer än en gång som den från Jerusalem till Emmaus tillsammans med Kleopas. Jag har gått sträckan innan jag kunde begreppet ”textkritiskt”. Det vill säga om sträckan var ungefär 11 kilometer eller om det fanns ett annat Emmaus. För mig har det inneburit att bibeltexten gäller nuet och jag får vara den namnlösa lärjungen som förlorat allt i och med vad som hänt påsken Jesus togs ifrån dem och dog på ett kors.

Så enkelt har jag det, att den Jesus som dog på ett kors lever och vandrar bredvid mig i nuet. Hur många gånger som helst får jag förklara att jag inget fattar av det som hänt. Och nu gäller det Laban. Varför var inte han troende? Jag håller ju på med släktforskning och Labans far och Abrahams far kom ju från samma innerligt troende familj! De hade samma utgångspunkt men någonstans gick de åt var sitt håll. Eller så gick en vidare och en stannade kvar?

Det som hänt har hänt i Haran. Jakob blev kär i Rebecka men hennes far ville ge bort äldsta dottern först. Hon var inte så vacker. Är det Gud eller Laban som styr historien? Jag vet inte. Det jag vet är, att Gud tänker ut vad göras kan för att den försmådde inte skall fortsätta vara försmådd. Ha tålamod med mina fria associationer. Vandringen sker i första Moseboken och vi är i Gileads bergsbygd. Där hade Laban hunnit ikapp Jakob med hela släktet. Döttrarna tillhörde ju Laban och barnbarnen som han påstod och hela hjorden. Så hade Jakob tagit allt och flytt!

”Kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra. De skall vara vittne mellan mig och dig.” Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.” 1 Mos 31:47

Så till och med denna bibeltext är aktuell idag. Ingen kommer ifrån uppbrott där vägarna divergerar eller att en stannar kvar och en går vidare – flyr och blir upphunnen. Min kärlek var till sjukvården en gång i tiden. Märkligt att jag hade med ett följe i flykten från den. Jag kan namnen på dem ända sen år 1955. Livet har hunnit ikapp mig och det finns en försoningsdag. Innan dess hade vi lagt sten på sten till ett röse. Det blev ett stort röse.

Gissa vem som fortsatte framåt och vem som fick återvända till sitt utan tro.

Stefanus Annandag Jul 2019

Det finns en dröm som snart är tjugo år. Vad blev det av den? Den var ju så enkel. Det gällde bara att få gå ut på nätet och berätta den gamla berättelsen om blodet. För att kunna följa berättelsen behövs bara en karta och intresse att följa en farfar och hans sonson och sonsons son och dem runt omkring. Det behövs en bibel också och tålamod med berättaren.

Kapitel 1

                                                 Följ blodspåren

Det var en gång en man, som måste vända om och möta sitt förflutna. Han hade stora rikedomar, som han skaffat sig genom list från sin svärfar. Hans svärfar hade varit listigare tidigare i livet och gett honom fel dotter. Seden var sådan hade svärfar sagt.

Först gifter man bort den äldsta dottern. Sju år hade mannen tjänat som dräng för att få den han älskade. Själv hade mannen lurat sin far en gång. Lurat till sig viktigaste förstfödslorätten av Esau. Så hette brodern, som var född först det vill säga kommit ut först ur Rebeckas moderliv. Det hade varit dramatik på högsta nivå genom tvillingarna. De hade bråkat med varandra i fosterstadiet så mycket att Rebecka gick till Gud och frågade varför det skulle vara  så och om det skulle fortsätta så.

Herren svarade: ” Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli strakare än det andra, den äldre skall tjäna den yngre.”

Den som kom ut först var rödhårig och hade en hårmantel över hela kroppen. Det gav honom namnet Esau. Detta står att läsa i 1 Moseboken kapitel 25.

Så det var han som kom ut som nummer två, som måste möta sitt förflutna. Där börjar inte blodspåren men avundsjukan och hatet hade påverkat två bröders liv på olika sätt. Hans namn är Jakob och konsekvenserna av hans lögner blev att döden jagade honom hemifrån. Alla minnen hemifrån släppte aldrig sen han fått sin älskade Rakel och alla söner genom Lea och hennes bihustrur. Platsen utan blodsspår var vid Jabboks vad. Den mäktiga floden Jordan skilde bröderna och deras familjer åt. Jordan var inte alltid mäktig och flöt fram. Nu skulle det gå att vada över.

(Dagens avsnitt är prövat på en av mina vänner och fick avslag. ”Vart vill du komma?” Nu försöker jag igen och återkommer. Eller Googla på ”blodet”. ”Julen varar in i påska.”)

Ditt ord är mina fötters lykta…

Början på demens kan vara att samma historia upprepas gång på gång. Det är så vackert ord ”närminne” men inte som del i en diagnos. Hon hette Hanna, som var i templet dag och natt med sina böner och sin fasta. Nej, jag glömmer inte henne! Hon hör inte till närminnet men är inte utanför ramen. Hanna var 84 år och jag får gåshud, när jag läser om den gamle Simon, som traskade upp mot templet med trötta steg. Han måste orka en gång till. Vi får inte veta om han hade lång eller kort väg till templet i Jerusalem.

Det intressanta var att Simon inte var döv utan hade hört Herren tala. Han hade åldern inne att få dö men innan dess skulle han få se Herrens frälsning. Så kom dagen då han övervann tröttheten och gick till templet en gång till. Hanna 84 år var redan där som sagt. Då hände det att ett par kom med sin nyfödde för att göra som lagen föreskrivit. Hade hans uppfattningsförmåga försvunnit? Gick det trögt att tänka? Simon hade hört rätt! Simon fattade rätt! Nu skulle han få dö äntligen och slippa alla ålderskrämpor…

Då var tiden inne. Då fick den gamle Simon hålla ett litet barn i sina armar och kunde utbrista:

”Nu har jag fått se Israels frälsning!”

Kommer jag ihåg rätt? Kolla gärna i en bibel. Titta i en gammal översättning eller i en nyare. Jämför de olika översättningarna. ”Gud vakar över sitt ord.”

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Det är en minnesvers från barndomens söndagsskola. Texten om de tio jungfrurna i Nya Testamentet är ändrad i B2000. Alla översättare har inte trott på Herrens förmåga att uppenbara framtiden innan den har kommit.

Det är skillnad på vetenskap och uppenbarelse.

Bibeltexten finns att läsa i Lukas kap. 2:22-38

”Jag spolar av nu.” Del 2

Juli – december med hopsparade löften i bakre pärmarna på bibeln. Bara att klicka på bilden.

Som sagt, så är det min tur att spola av. Fram kommer den första köpta bibeln i mjukt kalvskinn som svar på bön. Jag slapp presenter till födelsedagen av syskon och en moster utan de skickade en 50-lapp var, som räckte precis till en fin bibel. Det var år 1958. Framtiden var spolierad på alla områden, som jag såg det.
År 1998 invigdes Svenska Folkbibeln första advent i Filadelfiakyrkan i Stockholm. År 2015 kom en reviderad upplaga ut. Nu är det dags för en bok om hur arbetet började och fortsatte.
Sverige som land är visst unikt, som hade ett regeringsuppdrag under 30 år att ge folket en ny bibelöversättning. Den kallades och kallas ”Bibel 2000” och kom ut till advent år 1999. Översättningarna kompletterar varandra tillsammans med 1917 års översättning.

Vad har detta med att göra, att jag spolar av minnen av det som varit? Jo, i min ungdom fick jag så bra bibelundervisning inom Svenska Missionsförbundet. Innan dess var det i söndagsskolan. Den teologi jag fick sjöngs in genom sångerna, som var samma i princip i Söndagsskolans Sångbok för barn.

Det finns så många grupper för medlemmar på Facebook. Så blev jag bjuden att vara med i en hemifrån. Vilka foton har allmänt intresse? Jo, de där många finns med och en förälder har fotograferat sina barn och andras. Den mamman minns jag, som tyckte det var viktigt med söndagsskolan. De fotona har jag kunnat bidraga med plus många andra.

Altartavlan i Norra Björke Kyrka. (Ingen skräpa men jag bjuder ändå på fotot. Här är jag konfirmerad.)


Bibelverserna

Det har varit ett långt uppehåll i mitt bloggande. Jag försöker förstå. Det är inte bara mig själv minsann utan mest andras uppdateringar. Försöker jag hitta lite struktur i tillvaron, så nog är datatekniken där och rör till allt.

Jo, jag försöker lära mig ekonomiskt tänkande också på gamla dar. Så har jag sprungit ut och in i affärer för att jämföra priser. Först får jag brev på posten, att priset måste höjas. Men å andra sidan får jag ringa hur mycket som helst sedan. Detta ”sedan” visade mig, att så mycket ringer jag inte tidigare heller. Varför skulle jag då ringa mer sen och utan en lur? Den höll jag i en dag, när den var stendöv. En döv person hör inget men kan eventuellt tala. Det kunde jag. Ingen kunde avhjälpa felet. Ingen var ansvarig för att en lur kunde strejka. Det var så mitt ekonomiska intresse vaknade. Jag måste ju lära mig ekonomiskt tänkande.

Ja, så blev utvecklingen. När andra inte ändrar sig måste ju jag försöka tänka om. Mobil betyder rörlig. Det kan den kanske vara men inte utan mig. Så långt fattar jag tekniken. Ledningarna går inte i framtiden under jord utan uppe i taket i hallen och vardagsrummet. Detta är viktigt att fatta var urtaget är placerat i förhållande till betongväggar. Signalen bör gå fram. Så här finns signaler överallt runt mig numera. Jag som vill ha mörkt för nattsömn måste finna mig i en trygghetslampa, som klarar lysa upp det mesta av rummet.

Så varför inte gå till poängen nu. Svenska Bibelkommissionens duktiga arbetare under 30 års tid bytte ut mer än ett ord för mig, som var invant. Jag var van vid en lykta och de bytte till fackla. Gissa om jag kom i obalans? Gissa om jag kan se skillnad mellan en byggnad och en församling? Där är jag nu. Jag vill ha struktur jag också fast jag rör och pratat om tre saker samtidigt!

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Ps 119:105. Olja står ofta för den helige Ande i bibeln. Den helige Ande finns överallt i bibeln. Människan är som ett bräckligt kärl. Det gäller att ha olja i både ock.

Jo, det går att byta ut begrepp, som varit kända när det fanns bibelkunskap. En jungfru är en jungfru enligt bibeln och en ung flicka en tjej numera.

Mer skriver jag inte men det heter eskatologi – området i Matteus kap 25:1 enligt Bibel 2000. (Vi har inte haft en Bibel med Bibelförklaringar i samma text sen Peter Fjellstedts för över 100 år sen. Nu finns Nya Testamentet i Svensk Kärnbibeln med förklaringar.) Och jag rekommenderar Svenska Folkbibeln innan dess.

Bilden då? Jo, när jag var ung hörde jag, att det lär finnas 365 löften i bibeln minst – ett för varje dag, då människan har tendens att oroa sig. Så jag började samla längst bak på pärmarna i min bibel. Där är många luckor. Lätt att börja med något bra. Värre att fullfölja…

Information

Från och med den 18 oktober lämnar jag ”telia.com” i min E-postadress och går över till ”gmail.com”. För övrigt är den som förut.

WordPress meddelar mig att mina kunder inte kan nå mig på Contact.gunnelsplats(at)gmail.com, om jag inte köper till vissa fördelar.

gunnelsplats(at)gmail.com är upptagen och tillhör inte mig!

När jag hade hemsidan ”brefvet” och slutade med crossnet.com, så blev min kontaktadress ledig och hamnade någonstans i Hongkong för snuskaffärer. Det är en farlig värld vi lever i. På Facebook blev min ”profil” stulen en gång och någon hackers lade in en skadlig länk med porr.

För att känna igen rätt person ”Gunnel”, så vet att jag tillhör Jesus Kristus och vill berätta så enkelt som möjligt om bibelns påverkan i mitt långa liv. Står det för mycket om mitt JAG, så hoppas jag på en förändring snart. Under 50 års tid har jag kämpat med skillnaden mellan att minnas och att förlåta. Det är inte det samma. Så jag vill fortsätta att stå på de psykiskt sjukas sida mot övergrepp inom psykiatrisk vård. Så jag vill fortsätta stå på två fotstycken av silver som försoningsgrund i mitt liv. Jag är upprättad i Kristus! Guds ord är som silver renat sju gånger i eld. Det är försoningsdagens budskap över hela världen där två eller tre kan sin bibel. 2 Mosebok 36:24, 3 Mos 16. Bibeln budskap gäller alla som vill tro på en felfri syndabocks blod. Jesus har en gång för alla tagit på sig all världens skuld, skam och synd i vårt ställe.

Meddelas endast på detta sätt.

I

I

Kallelsen

Det finns några bloggar om kökssoffan där hemma. Den har varit med nästan från början av föräldrarnas äktenskap. Gissar att de började tillverka enkla köksmöbler i slutet av 20-talet på den gamla, lilla möbelfabriken. Den brann upp år 1936. Så jag minns bara den så kallade ”Nya Möbelfabriken u.p.a.”

Kökssoffan ropade jag in på auktionen, som var privat mellan oss sex syskon. Vi gick från rum till rum och bjöd på möbler eller saker. Väggtelefonen bjöd jag också på med alla sina minnen från ”telefonrummet”, som Telegrafverket hyrt under många år med telefonväxel, skrivbord, stol och papperskorg. Så papperskorgen med alla minnen finns också i mitt liv och leverne. ”Telefonrummet” var närmast köket. Där hade ju mor Anna viktigaste arbetsplatsen att förse alla hungriga med mat. Nästa ständigt.

För övrigt försöker jag säga upp relationen med Telia och fast telefon. Hur jag skall lyckas med detta att leta efter var telefonen ligger fattar inte jag.

Just nu gäller minnet alla missionärer, som suttit på vår kökssoffa och berättat privat efter gudstjänsten i Missionskyrkan. Så jag ville också bli missionär och dela med mig av den trygghet jag fått genom tro på Gud. För detta fattades en visshet, som var så stark att den höll genom alla svårigheter långt hemifrån. Detta hade jag fått höra. Plus att få föräldrarnas välsignelse till den långa resan till Kongo.

Snart har jag berättat och berättat i tusen bloggar och är på punkten att närminnet försvinner. Jag vet inte längre vad jag skrivit. Bara att jag saboterade en modell med bredare textspalt, som jag trivdes bättre med. Ingen fattar vad jag behöver hjälp med för jag inte kan engelska språket.

WordPress suport skriver gång på gång, att de skulle vilja hjälpa mig, om jag bara förklarar problemet.

Hör och häpna. Jag fick den kallelse jag ville ha, när jag var 16 år. Problemet har bara varit att hålla fast vid den och inte vara så egotrippad som jag är. Det är inte jag med mina drömmar, som är centrum i bibeln utan att alla människor skall kunna fatta sin egen kallelse till Guds rike.

Det skulle jag vilja göra klart för någon enda.

Försoningens ämbete

En vecka har gått idag sen jag föreläste på före detta Restad Sjukhus om hur sinnessjukhusvården var på 50-talet.

Vem kunde ana, att det inte blivit ett dugg bättre med psykiatrisk vård sen dess? Det kom ett mail från en ung kvinna, att hennes historia liknade min fast i nutid.

Mitt upplägg till föredraget var enkelt. Jag plockade fram några böcker ur bokhyllan, som betytt mycket på min väg till försoning. Den har varit lång därför att min skam bekräftades av så många andra, att detta talar vi inte om. Ingen ville höra på. Så blev det en stigmatisering av diagnoserna och minnena blev cementerade. Som om jag fått sjukhussjukan fastän i psyket.

Konstvetaren Irja Bergström var klar med sin doktorsavhandling och jag hade följt hennes arbete under många år genom en stolt mor Hilja Saarne. Hur kunde någon ägna år efter år av arbete att följa en mentalsjuk kvinnas konst och leta efter det som inte fanns offentligt utan bland före detta personal på sinnessjukhus?

Boken heter: ”Ensam fågel – jag vet vem det är”

Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström Utkom år 1989

Då hade det gått 30 år sen jag lovade Gud, att han kunde få spillrorna, som var kvar av mig efter vård år 1956 på Restad Sjukhus och sen stigmatisering. Sträckläste boken och lärde mig mycket om systemet på sinnessjukhusen.

År 2010 anmälde jag mig till Stiftelsen Gyllenkroken och Inre rum, att jag också hade egna erfarenheter av psykisk ohälsa och önskade få vara med att gå ut till allmänheten med information och sticka hål på fördomar. Det var ett regeringsuppdrag som kallades (H)järnkoll och gav utbildning till attitydambassadörer. Jag berättade som det var att jag ville lyssna och bara kunde min egen historia och lite teori om psykiska sjukdomar.

På första lunchrasten erbjöd en man sin berättelse om att leva med schizofreni. Så fick jag hans bok: ”Den verkliga overkligheten – Berättelsen om två självupplevda psykoser” av Fredrik Axelsson. Mitt manus till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” var klart. Det fick han av mig. Jag hade till och med manus klart till ett föredrag: ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga”. Han och några andra gav kritik på en provträning på Inre rum.

Boken ”Inre rum – Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscentrum om psykisk sjukdom hälsa och ohälsa” kom ut 2011 och var ett arvsfonsprojekt av Annica Engström och Linda Weichselbraun som författare och ledare. Samma år blev mitt manus tryckt på eget ansvar.

År 2014 kom en sammanfattning av (H)järnkoll kampanjen under fem år.

År 2015 kom ”Döden ingen talar om” av Ulrika Jannert Kallenberg. Hennes pappa dog hastigt när hon var fyra år och de fick aldrig prata om honom. Minnet av honom utplånades av hela omgivningen. Författaren fick lägga sitt pussel själv efter hans självmord.

Då har det gått över 50 år för min del och mitt tysta, tunga arbete med att kunna förstå de diagnoser och den behandling jag fick som 20-åring. Diagnoserna var för livet och etsades i mig utan förklaring. Tack vare den bipolära intresseföreningens generösa bemötande har jag fått ställa mina frågor om sjukdomen manodepressiv psykos. Vad innebär den?

Ja, det var år 2006, som allt brast för mig i ett telefonsamtal. En vänlig sjukgymnast ringde och meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient efter en höftoperation. Utan anledning började jag storgråta. Nästa dag kom insikten, att jag måste söka hjälp. Jag kunde inte vara själv med att gå igenom kopian av min sjukjournal från år 1956. Så jag fick remiss till en psykolog på vårdcentralen februari år 2007.

Försoningens ämbete då? Ja, det står om i bibeln. Jag kan inte hjälpa någon om jag inte blivit hjälpt själv. Mina sår hade gått upp gång på gång och blödde.

HERREN sa: Ohelbar är din skada, oläkligt är det sår du fått. Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår; ingen helande läkedom finnes för dig….

Ty jag vill hela dina sår och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN.

Det står i bibeln! Den har tröstat mig under alla svåra år. Böckernas bok.

Ritningen är klar Del 3

Här fortsätter min egen frustration över bristen på bibelkunskap. Jag mår dåligt av de lärdes debatter, när jag inte hänger med! Hör du det! Jag är en så kallad Waldenströmare med frågan:

”Var står det? Vad står det?” Sen blev jag medlem i en Pingstförsamling under 50 år. Detta har inte underlättat min vetgirighet. Sen början på Intranät i mars år 2000 har jag gått ut offentligt med mitt namn och aldrig skrivit anonymt.

Pingstpastorn Jean-Erik Mårtensson försökte jag bromsa med att han eventuellt inte kunde Facebook med tecken för ”offentligt” eller mellan vänner. Jag la mig i och fick själv tillrättavisning: Man tillrättavisar inte en gammal pastor! Nu väljer jag själv ”offentligt” på denna text inom min plats i rymden. Texten har varit internt till mina vänner igår. Nu gäller det nya namn och nya församlingsbildningar med tidigare eller nya medlemmar. Fråga gärna! Precis som jag själv frågar…

”Dagens hälsning via Svenska Kärnbibeln:

Rom 15:23 – 16:9

Där är bekräftat hur viktigt det är med namn/medlemmar i församlingar! Det är inte fråga om ”lösa förbindelser” kristna, som reser på olika konferenser och kommer från olika samfund och söker häftigare upplevelser! (Jag har varit på så många Hönökonferenser och innan dess på Narkomanmissionens konferenser sen slutet av 60-talet)

Församlingen Gilead var hela bredden från det karismatiska till de allra mest utslagnas område. Stefan Swärd höll på länge att provocera alla kristna med bredden av evangelikal, karismatisk till lutheran i sin blogg ”Allt mellan himmel och jord”. Nu vet vi, att han är ledare för New Wine i Sverige.

Under den perioden höll jag på att gå sönder i striden mellan teologer och exegeter. Hur kan detta vara möjligt?

Jean-Erik Mårtensson och Elisabeth välkomnades i Smyrna, när Gilead brast itu. Vi satt på läktaren inte långt från varandra. Elvor och Janne Ohlin blev också hemlösa. Efter detta finns all deras hopsamlade kunskap om olika nätverk inom Pingströrelsen skrivna ur deras stora sorg. Om jag fattat rätt, Elvor Ohlin?

Min sorg som genuin ”missionare” får inte plats i Smyrnaförsamlingen! Stefan Swärd EFK och Torsten Åhman SMK hade en debatt offentligt om helvetet, som skar genom märg och ben på mig som ”missionare”. Jag kan inte helvetes debatterna! Den var totalt meningslös redan med prästsonen Ingemar Hedenius långt tidigare.

Det är inte vår uppgift att sortera vart människor kommer på grund av brist på tro. Enligt bibeln har vi eget ansvar över att vårt namn finns med i Livets bok. Vi får veta om det nya namnet, som blir oss givet, som ingen annan känner senare. Om vi håller fast vid Jesu försoningsgärning på korset hela vägen.

Så nog har bibeln en medlemsförteckning på den som bekänner Jesus Kristus som Guds Son! Det är inga svängdörrar in i Guds församling även om alla är välkomna och Jesus är dörren.

För sen står altarplatsen. Den går inte att skutta förbi. Översteprästens förböner gäller hela vägen till Gud. Den sträckan i ritningen till Tabernaklet är inte tänkt för underhållning, som jag uppfattat mönsterbilden. Den samma ända in i Uppenbarelsebokens slut.

Ingen har rätt att ta bort begreppet ”Tabernakel” i någon enda översättning under någon tid!

Guds frid!

Hälsningar

Gunnel”

Slut citat på oss vänner emellan…

Ritningen är klar Del 2

God morgon!

Här kommer ett nytt försök att göra mig förstådd.

Bibeln är en kontext. Gud är en och har en tanke. Han visade sin vilja till samarbete med sin Skapelse. Hans rike är ett. Han vill leda sitt folk.

Abraham och Lot kom till ett vägval. De såg samma syn framför sig. Nya Testamentet skriver på ett ställe ”den rättfärdige Lot”. De valde i höger eller vänster. Lot fick välja först. Vi kan följa hans väg.

Långt senare ville ett stort befriat folk vara som alla andra. Valet stod mellan Gud eller en kung som ledare. Vi kan följa valutgången.

Saul blev avsatt och Gud valde en herde som ingen räknade med. I detta Guds rike blev det en strid, som troende i alla tider räknat som alltid nuvarande – den mellan Saul som kung och 3.000 krigsmän mot Guds vilja i David. Guds vilja instängd i en mörk grotta.

Är det rätt att undanhålla de unga denna kunskap på liv eller död? Gud är en. Människan är en. Kroppen är en. Församlingen är en. Vi har inte fått en höger eller vänster-skala att välja mellan utan skall gå rakt fram i namnet Jesus.

Som jag uppfattat det.

Frid!

Hälsningar

Gunnel

Skrivklåda

Det kom ingen feedback. Jag har slutat att jämföra resultat med Underbara Clara. I stället tänker jag i en liten Missionskyrka där ungefär 20 personer kommer till den gudstjänst, där jag får predika. Alltså dubbelt så många åhörare som det finns i medlemsmatrikeln.

Tro mig eller inte. Hon är vuxen nu och en kändis men skickade mig ett foto på sina pyttesmå dockor, som hon ville ha med sig som barn och sitta på första bänk bredvid mig. Detta innan jag predikade, så jag fick se dem och efteråt. Där satt vi hon och jag och jag var lycklig.

Nu är jag lycklig också och vägrar acceptera, att jag utvecklats till en gnällspik eller grinig käring. I mitt föräldrahem användes aldrig ordet ”käring”. Vi var ”tant” med alla – förnamn på en del och efternamn på dem som var lite märkvärdiga. När tanterna ville säga ”du” var det försent och vi var utflugna utom jag som for dit och hit.

En gång hade pastorn, som skulle ha gudstjänsten klockan 15 alldeles glömt av det och jag fick ta över allt. Ja, hemförsamlingen blev så liten att alla fick plats i min gamla Volvo efter gudstjänsten och fick så kallad kyrkskjuts.

Nu är jag gammal och orkeslös men fattar innebörden av att vara rättfärdiggjord av tro. Jag behöver inget göra mer än att fortsätta tro på Gud. Precis som Abraham gjorde. När jag var ung var jag visst så aktiv och ivrig, att jag ville frälsa alla. Ryktet gick visst före mig på avdelning efter avdelning på Vänersborgs Lasarett där karriären började. Året var 1953.

Skapa nytt inlägg

Det har blivit lång tid mellan mina inlägg nu för tiden. Det beror på att jag själv saboterat min möjlighet att använda mina bilder. Hur detta gått till kan jag inte förklara. Varför det inte går att förklara beror på språkförbistring. WordPress har ingen svensktalande support. Den som vill ha fler besökare bör använda bilder också. Så har jag hört.

En annan anledning är, att jag är inne i en ny fas av livet. Det jag kunde om andra tidigare har drabbat mig själv. Teoretiskt har jag vetat, att det finns något som kallas närminne. Hos andra. Mycket tröttsamt att höra samma berättelse i samma samtal med kort mellanrum. Så gör väl inte jag? Upprepar?

Andra gamla kan tappa sitt närminne. Det kan väl inte drabba mig? Jag vill ju bara berätta det som är väsentligt för mig! Jag vill ju bara ha en som lyssnar utan att påpeka: ”Ja, det har du sagt några gånger nu!”

Där är jag nu. Minns inte vad jag skrivit. Vet inte hur jag skall fortsätta. Vill inte avsluta. Har inte någon målsättning att nå tusen bloggposter. Fick veta att ingen förstår vad jag säger. Kan det vara möjligt? Skall jag bara söka felet hos mig?

Vad tycker du?

(Om jag får vara ”du” med dig efter alla dessa år?)