Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Skrivklåda

Det kom ingen feedback. Jag har slutat att jämföra resultat med Underbara Clara. I stället tänker jag i en liten Missionskyrka där ungefär 20 personer kommer till den gudstjänst, där jag får predika. Alltså dubbelt så många åhörare som det finns i medlemsmatrikeln.

Tro mig eller inte. Hon är vuxen nu och en kändis men skickade mig ett foto på sina pyttesmå dockor, som hon ville ha med sig som barn och sitta på första bänk bredvid mig. Detta innan jag predikade, så jag fick se dem och efteråt. Där satt vi hon och jag och jag var lycklig.

Nu är jag lycklig också och vägrar acceptera, att jag utvecklats till en gnällspik eller grinig käring. I mitt föräldrahem användes aldrig ordet ”käring”. Vi var ”tant” med alla – förnamn på en del och efternamn på dem som var lite märkvärdiga. När tanterna ville säga ”du” var det försent och vi var utflugna utom jag som for dit och hit.

En gång hade pastorn, som skulle ha gudstjänsten klockan 15 alldeles glömt av det och jag fick ta över allt. Ja, hemförsamlingen blev så liten att alla fick plats i min gamla Volvo efter gudstjänsten och fick så kallad kyrkskjuts.

Nu är jag gammal och orkeslös men fattar innebörden av att vara rättfärdiggjord av tro. Jag behöver inget göra mer än att fortsätta tro på Gud. Precis som Abraham gjorde. När jag var ung var jag visst så aktiv och ivrig, att jag ville frälsa alla. Ryktet gick visst före mig på avdelning efter avdelning på Vänersborgs Lasarett där karriären började. Året var 1953.

Skapa nytt inlägg

Det har blivit lång tid mellan mina inlägg nu för tiden. Det beror på att jag själv saboterat min möjlighet att använda mina bilder. Hur detta gått till kan jag inte förklara. Varför det inte går att förklara beror på språkförbistring. WordPress har ingen svensktalande support. Den som vill ha fler besökare bör använda bilder också. Så har jag hört.

En annan anledning är, att jag är inne i en ny fas av livet. Det jag kunde om andra tidigare har drabbat mig själv. Teoretiskt har jag vetat, att det finns något som kallas närminne. Hos andra. Mycket tröttsamt att höra samma berättelse i samma samtal med kort mellanrum. Så gör väl inte jag? Upprepar?

Andra gamla kan tappa sitt närminne. Det kan väl inte drabba mig? Jag vill ju bara berätta det som är väsentligt för mig! Jag vill ju bara ha en som lyssnar utan att påpeka: ”Ja, det har du sagt några gånger nu!”

Där är jag nu. Minns inte vad jag skrivit. Vet inte hur jag skall fortsätta. Vill inte avsluta. Har inte någon målsättning att nå tusen bloggposter. Fick veta att ingen förstår vad jag säger. Kan det vara möjligt? Skall jag bara söka felet hos mig?

Vad tycker du?

(Om jag får vara ”du” med dig efter alla dessa år?)

Ritningen är klar

Ritningen är klar! Inte ett jota får vara fel.

Ur Svenska Kärnbibeln idag Joh kap 19:1-7

”Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen. Det var inte ovanligt att offret dog under detta straff.] 2Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel. 3Sedan gick de fram till honom och sade: ”Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!” och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
4Pilatus gick ut igen och sade till dem: ”Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för.” 5Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
    Pilatus sade till dem: ”Se, här är mannen!”
6När översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade till dem: ”Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för.”
7Judarna svarade honom: ”Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.” Slut citat

Inte minsta prick (jod minsta skrivtecknet) i lagen skall förgås! Solen har gått upp över min horisont redan. Jag vaknar lycklig över rätten att få berätta: Ritningen är klar! Den är överlämnad till lärjungarna en gång för alla. Gå ut och bygg församlingar/kyrkor efter den! ORDET blev kött och tog sin boning bland oss och vi såg hans härlighet. Joh kap 1. Öppna bibeln och läs på! Han tältade bland oss! Ritningen till tabernaklet finns kvar och kommer ner från himlen en dag utförd till punkt och till pricka!

Precis som Guds tankar varit hela tiden. Upp 21:3

Han steg ner via ett omöjligt löfte till Abraham om en son. I hans släktträd finns bara överträdelser överallt av den lag Mose förmedlade senare i tiden . Men Herren höll fast vid sina löften. Gud steg ned i en människas kropp och fördömde synden i köttslig gestalt. Matt kap 1. Rom 8:3. Han steg upp igen genom samme Jesus i Marias släkttavla och vi får följa honom ända upp till Adam son av Gud i Lukas kap 3.

Gud är tyst. Han säger inget nu därför att det ingen efterfrågan finns på vad han säger. Det finns ingen profet. Nej, de finns i bibeln och den måste jag öppna för att få se ritningen till en församling/kyrka hur den skall byggas.

Och detta vågar jag påstå igen och igen. Mose var inför Herrens ansikte i fyrtio dagar och fick en ritning – mönsterbild. Folket gjorde i allt som Mose sagt. Altaret finns i början. Går det att nå Herren Gud utan att lägga ifrån sig synden och ta emot försoning genom Jesu blod? Går det att smita förbi Jesu död för våra synder och umgås i ett allaktivitetshus? Finns det inte en liknelse av Jesus, som berättar om mannen som kommit till bröllopet utan bröllopskläder? Han fick frågan: ”Hur har du kommit in?” Och blev utslängd. Matt 22:11-12

I denna utförliga mönsterbild i 2 Mosebok finns en överstepräst i tjänst hela vägen mellan försoningen genom blodet och in i det allra heligaste till Gud. Det finns ett helt kapitel om den årliga försoningsdagen 3 Mos 16. Vi lever inte efter dessa ritualer men vi har facit på Jesu dubbla uppdrag. Allt är beskrivet i summan av Guds ord som är sanning Ps 119:160. I Jobs bok kallas vår åklagare inför Gud för SATAN (det är på hebreiska språket). I Nya Testamentet blev Jesus förd av anden ut i öknen för att frestas av DJÄVULEN (det är namnet på grekiska språket). Detta skedde under fyrtio dagar. Jesus har vunnit seger upprepade gånger! Så det dubbla uppdraget har uppgiften att bära bort synderna så långt bort från syndaren som möjligt ut i ett ofruktbart område. 3 Mos kap 16:10. Det uppdraget är beskrivet överallt under Jesu tre år i offentligheten. ”Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame. ”Till dig säger jag: Stig upp ta din säng och gå hem”. Mark kap 2:10-11 (SFB)

Solen har gått upp för längre sedan Kristi Himmelfärdsdag. Jesus lämnade inte sina lärjungar vind för våg och övergivna, när hans uppdrag på jorden var fullbordat av mönsterbilden. Han gav dem och oss ett uppdrag först att hålla hans ord och föra det vidare sen. Matt 28:16-20

”Jag är med er alla dagar intill tiden ände.”

Brev från Kleopas hustru

Vi är dagen efter nu eller om du så vill på ”DAGEN som Herrens gjort.”
Helt kort får du en skiss över hur vi gick med början på Abram. Han fick ju besök av tre kungar från Salem. Det är möjligt, att du måste kontrollera varje ort och händelse. Han fick veta det omöjliga om sonen. Och förväntade sig, att han och Sara skulle klara att hålla fast vi det löftet.
Längre ner i tiden kom han till Juda, som kunde LAGEN men inte höll den. Så gick det som det gick med sonhustrun. Var inte hon från ett fiendeland? Juda två söner kunde heller inte följa LAGEN. Gud måste döda dem omedelbart. Där kom problemet in att köttet styrde historien – väldigt tydligt egentligen med rekvisitan en stav, ett bälte och en signetring. Tror jag det var.

Han fortsatte, att nämna en kvinna vid namn trots att det gällde från far till son alltid. Det var en kvinna från botten av samhället och i staden Jeriko men inte som en ”varnagel” och död utan som en hel familjs räddning undan döden genom ett rött snöre. Nej, Främlingen var aldrig rörig i sin berättelse. Det var en röd tråg hela tiden men han märkte hur tröga vi var att fatta.

Vi närmade oss Emmaus, när han nämnde om en hednakvinna, som också förlorat allt och burit på skammen att inte ens få barn, innan mannen dog. Snart skulle mörkret falla på men botten var inte nådd. Han hann med mord och äktenskapsbrott och en kvinna till…
Efter kvällsmaten fattade vi själva vem Främlingen var som berättat att allt detta måste ske som skett med honom. Nu vet vi, att han gick vidare till dödsriket och förkunnade evangelium för de redan döda. Döden kunde inte behålla några…
Ja, det hann vi se själva på Jerusalems gator.
Jag, Kleopas hustru, fick i uppgift att berätta hur han vände i dödsriket och gick hela vägen upp i sitt släktträd till Juda. För varför just Juda, som inte kunde hålla LAGEN? Varför inte genom Levi den av de tolv i förbundet, som var präst – präst till evig tid – vad nu det innebär? Jag vänder längst ut till vänster på Ruben och går längst ut till höger till Josef och Benjamin. Tillbaka till Juda i centrum och ända upp till Gud via Adam.
Ser du, att jag ritat mitt kors nu med början på löftet till Abraham? Jag skulle väl ta på mig det först och dö sen och inte tvärtom, som jag skrev igår?
(Melkisedek hade heller ingen biologisk, jordisk fader.)
Så antingen vill jag fortsätta vandringen med honom eller gå av VÄGEN. Han har sagt den obehagliga SANNINGEN om mig, som en syndare men gett mig LIVET igen.
Glad fortsättning
önskar
en berättare
Gunnel

Innan gryningen

Dagen är inne…

En evangelist var lite mer ljus i sinnet och skrev:
”Efter sabbaten i gryningen…
En evangelist var lite mer tungsint, eftertänksam och skrev:
”Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt…”

Kan bibeln vara sann om en skriver si och en annan så? Skall man lämna allt, som varit av chockartade upplevelser och gå därifrån?
Bibel har såå många motsägelser och hemskheter! Var finns poängen? Och det är ju bara män som gäller och som får uppdraget att föra historien vidare… Jojo.
”Och se, två av dem var just den dagen…”
Hör du det, Gunnel!

Två av dem – av männen? Om det bara står namnet på Kleopas, så kan den andra vara en kvinna! Eller hur? Så häftigt! Så fantastiskt med denna utslitna överdrift om en berättelse om Jesus.
”Fantastisk” kommer väl ur order ”fantasi”?

Det är inte en fantasi. Det är inte fantastiskt! Redan den dagen har jag gått vägen bredvid Kleopas och varit uppgiven, deprimerad, desillusionerad utan tro – vandrat kilometer efter kilometer i den sinnesstämningen, tills han kom och lyssnade in allt vi två ventilerat, diskuterat.

Först fick vi två berätta vad det var vi förlorat. Som om han bredvid på vägen inget kunde!

Sen hände undret när han började gå igenom allt som är skrivet överallt i skrifterna om att de måste ske först genom hans död.

Som om jag också måste dö först – ta på mitt kors för att fatta poängen?
Ingen succé direkt!

Schack matt

En gång i början föreslog jag min mentor, att jag kanske skulle ha en religiös och en mindre religiös blogg. Det går an att skämta, när jag tycker så illa om uttrycket ”frireligiös” i stället för frikyrklig. Alla människor är religiösa mer eller mindre vid en vacker utsikt eller när första barnet föds. Alla människor tror på något mer eller mindre. Annars fungerar ingenting.

Det går an att skämta om minnet, när det gäller en själv. Det gjorde jag på Facebook igår. Allt är synkroniserat via Google har jag märkt. ”Den sig i leken ger får leken tåla.” Åldern tar ut sin rätt och jag är frustrerad över att inte få berätta det jag vet i den församling jag tillhör och eller har tillhört. Ingen tycks fatta vad jag försöker förklara: Bibelundervisning fattas oss! Och jag har varit mycket bibelintresserad! Frågat och frågat de som undervisat från olika samfund och kyrkor. Men jag själv blev tvungen en gång i tiden att skola om mig till arbetsterapeut…

Första tjänstgöringen var på ett vilohem för psykiskt sjuka under Psykiatrisk Klinik. Vårdtiderna var långa i början av 60-talet. Alkoholism skulle inte nämnas i sjukjournalerna utan skrevs i andra termer och diagnoser. Å andra sidan var jag själv så skadad av övergrepp genom diagnoser och behandling att principen för mig var att aldrig titta i någon patients journal. Så den som kunde spela schack fick frågan, om han ville visa mig hur det går till. I arbetsterapisalen fanns många olika vävstolar och andra möjligheter, som att knyta ryamattor eller kuddar, halvfabrikat i trä och annat. De som ville fick sätta upp en väv från första början. Så klart att det var mitt jobb men schack måste jag få veta något om…

Patienter fick inte säga du på den tiden. Vi personal sa inte du till läkaren. En dag sa L till mig: ”Jag tôcker du är så ojämn i humöret. Det vore bättre om du vore lite jämnare.” Jag hade sagt ”nej” till hans förslag att spela schack den gången.

Så nu kommer poängen! Hör och häpna! Jag tror inte, att Gud skapat de svarta schackpjäserna för att få motstånd och vinna, eftersom vitt är först ut och bör vinna. ”Vitt är alltid ett drag före,” sa patienten som vågade säga du till mig.

”Här var mellan ljuset och mörkret en strid Dock segrade ljuset För evig tid. Nedstörtad är döden, Och tron står opp Bland jordiska öden Med himmelsk hopp. I sörjande kvinnor, vem söken I här? Den levande ej bland de döda är: Uppstånden är Jesus. Halleluja.” Psalm 102 vers 2 (F.M.Franzen (1772 – 1847)

Detta visste folket i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet men nu är det inte aktuellt att lära in bibelsanningar! De skall nötas in och inte tas ur kontexten! Men jag kan bara svenska och har ingen referensram för dessa främmande ord. Det komplicerar allt för mig! Det kvittar hur många gånger pastorer säger: kontext. Det kommer från latin conte´xtus till conte´xere, sammanväva. Märk vilket vackert ord vi har i svenska språket: sammanväva! ”Det är ett textligt sammanhang; det som omger ett textstycke och som man måste känna till för att förstå textens mening.” Citat ut Teologiskt Lexikon av Per Beskow

Vitt och svart är motsatser. Det vet väl alla men alla vet inte skillnaden mellan mörker och mörker i bibeln. Gud skilde dagen från natt. På natten är det mörkt och i bibeln står det mycket om mörkrets gärningar. De har inte Gud skapat. Gud har inte heller skapat Satan. Ormen som ringlade runt i Edens lustgård var listigare än de andra djuren. Den var ett djur i vart fall men Satan kan kläda ut sig i vilken gestalt som helst och tala. I boken för barn av C.S. Lewis: ”Häxan och Lejonet” har Satan klätt ut sig till en ljusets ängel. Boken är mycket bra och tydligt. Till slut blev det tvunget med en uppgörelse mellan Häxan och Aslan. Aslan ville ju rädda den pojke, som låtit sig luras och var tillfångatagen av Häxan.

Den starka scenen i filmen då Aslan låter sig bindas och dödas kan ju inte barn förstå utan bibelberättelserna. Uppgörelsen i himlen när Jesus insåg, att han måste gå ner och dö för att kunna rädda oss behöver också förklaras och berättas både för barn och vuxna.

Någon behövs som är villig att sammanväva texterna till begriplighet.

Som jag ser det.

Klippa, klistra och sammanfatta

”Klippa och klistra” är en anklagelse i nätdebatter. Det gör tydligen den, som inget eget har att komma med. Än värre är att bara argumentera med länkar.

Nu flyttar jag min egen text från Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen” hit. Det är en medlemsgrupp, som läser bibeln tillsammans i egen takt och efter någon bibelläsningsplan. Så det gäller innantilläsning. Det gäller inte: ”Jag har rätt, Du har fel!”

”Vi läser bibeln tillsammans för 5:e året å rad eller för första året. Vi skall hålla en god ton och jag har överreagerat, eftersom jag blev avstängd för min skarpa ton år 2004 i ett bibelsammanhang på nätet.
Bibeln är mitt huvudintresse. Därför köpte jag bättre dator och började år 1991.
Vi får välja bibelläsningsplan och vilken takt vi kan hålla. Jag för min del skulle vilja, att vi stannar till vid tabernaklet. Det är som en ritning i alla tider för uppbyggnad av en församling. Det är en mönsterbild enligt Hebreerbrevet.

En gång bland manliga teologer råkade jag skriva, att jag läser bibeln med min gamla systemkamera. Så när Jakob kommit till Jabboks vad använde jag vidvinkel för hela familjen och tog närbilder på intressanta personer med annat objektiv. Vilken kritik jag fick!

Tekniken har utvecklats, så det räcker med en liten mobiltelefon nu med appar, kartor och gps. Dagny Berglings bibelstudium om översteprästens bröstsköld är så litet i häfte, att det tar ingen plats i fickan. Det är bara att söka på de olika ädelstenarna i skalan 10 – 0. Hårdhetsgraden ligger runt 7-8 enligt en geolog och nära diamant. Över 400 år hade gått sen jag fotograferade i texterna sist.

Så församling/kyrka är samma ord i grekiskan och jag lever i nuet år 2019 och kan inte resa någon mer gång till öknen. Därför gick jag runt i mitt närområde och fotograferade en stenhög, som varit en kyrka och bara med ris efter träd på tomtplatsen. Hur fungerar en församling utan en kyrka?
Därför stannar jag i 2 Mos 26:15-30 och undrar över vilka som står sida vid sida och ”axlar varandra” av nuvarande (med)lemmar i samma kropp, som är församlingen. Jag kände inte en enda den dagen jag fotograferade!

Jag vill hålla god ton! Bibelns bildspråk är så rikt utöver bokstäverna i texten. Det behövs väldigt många andra bibelställen för att få ett begrepp som ”klädd inför Gud”, ”rättfärdiggjord genom tro”. Det står inget om att det var ett lamm, som fick släppa till livet i Edens lustgård men ett oskyldigt blod rann där. Så blev de klädda inför Gud och fick slippa skammen av sin olydnad. Bildspråket håller ända in i Uppenbarelseboken!

Så slipper vi att skämmas utan får vara som levande stenar i Guds församling. Kroppen är ett tempel åt Gud är ett annat påstående. Det behövs hela summan av delarna. Dom gjorde i allt som Mose sagt…”

Slut på mitt citat från ”Anta Utmaningen”. I en gammal debatt på nätet i kristen regi skrev en kvinna orden ”frikyrklig teologi”. Kan det vara så att vi inom frikyrkan lyssnat på så många utläggningar, att vi blivit påverkade mer av tolkning än av bibeltexten? Då finns det all anledning att ta fram en bibel.