Nyår år 2000 fick jag en idé, att gå ut på nätet för att försöka nå unga människor. Jag ville nå unga utanför kyrklig gemenskap och berätta om kristen tro. Frågan var hur det skulle gå till.
Trettondagens gudstjänst i Smyrna, Göteborg, var ekumenisk som vanligt. Tvärs över läktarna fick jag syn på en man, som jag sett och pratat med en enda gång på ett kalas. Han var datakonsult. Standardfrågan är ju: ”Och vad sysslar du med?”
”Kasta inte bort din frimodighet, ty den har med sig stor lön.” Så efter mötet nere på kyrktorget fick denne okände man veta min idé. Till slut grep hans fru in och sa ifrån att det var lika bra, att jag fick komma till dem och få hans hjälp. Så fortsatte det orimliga med min envishet.
Bokstäverna och tecknen på ett tagentbord står för något på engelska som grundspråk fick jag veta så småningom. Då visste jag redan, att jag ville göra en hemsida själv – bygga efter egen idé. HTML och allt jag ville med min envishet fordrade också kunskap, som jag saknar.
Nu är det sagt. Mitt fina bygge har havererat! Den som vill bygga ett torn skall först sätta sig ner och beräkna kostnaderna. Går det inte att bygga färdigt kommer man på skam enligt Jesus. Platsen jag köpt var för dyr enligt flera och mitt system förlegat med HTML. Så rasade det fina bygget och den fina idén att bygga upp efter tanken på ett hus som hem som församling med alla rum och förråd. Med början i väckelsen på 1800-talet i släkten… brefvet som kom.
Det kallas ”hotell” med köpt plats för en hemsida bland alla andras. Jag ville ha köpt plats för att slippa reklam. Så fort jag slutade betala för denna för dyra plats blev mitt namn ledigt och ett kasino i Mellersta Östern tog namnet. Det går inte att hindra. Var glada över att era namn är skrivna i Livets bok, sa Jesus till sina lärjungar. Där är poängen. Inte att någon hackers kapar profilbilden på Facebook heller! Den hör till kroppen. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Det är också Jesus som sagt.
Mitt bygge har blivit raserat igen och igen. Med bara den envishet som jag har så börjar jag på nytt med hjälp av andra. Så många gånger jag ropat: ”Hjälp mig, snäll du!”
Om inte Herren bygger huset, så arbetar de fåfängt på det. Fritt ur minnet det också. Det kan väl ändå inte gälla min strålande idé, att få gå ut på nätet och berätta? Om vad? Ärligt talat blev det väl väldigt mycket JAG och MITT? Ärligt talat gjorde jag flera försök att få ihop allt prat – spontant utan manus. Den röda tråden skulle vara blodet och försoningen i bibeln. Försoning med allt havererat av drömmar. För min del.
Ja, så ville jag byta en bild på mitt JAG. En liten färskare bild som Facebook skulle kunna passa lite bättre med ny teknik och hindra stöld.
Jojo. Jag tryckte på ett ord på engelska, som jag inte förstod ens. Alla mina foton i förrådet blev röda. Fotoförrådet behövs. Den som har en hemsida eller blogg med bilder har större chans att få besök. Titta går fortare än att läsa mina jeremiader. (Det behövs några fler besök, om inte jag skall ledsna.)
Om Herren inte bygger med sin kunskap på alla språk inklusive HTML, så lär jag prata i vädret.
Snart är det ett nytt år! Vem vet? Hitintills har Herren hulpit!
Det du! Men riktigt så gammal är jag inte, men kommer ihåg min mor, som härmade en predikants upprepning ur en predikan.
Repetition är studiernas moder.
