Författare: Gunnel

Ordet bibel lär komma ur ordet bibliotek. Bibeln har sextiosex olika böcker i vår bindning. De hebreiska och de grekiska bokstäverna har ett talvärde. Siffrorna har också ett symboliskt värde. Min kunskap är mycket begränsad men jag tycker om att berätta på vem jag tror.

Gud är EN i motsats till alla andra folks gudar. Gud är enig och strider inte mot sig själv. Två är ett motsatsförhållande eller komplement till vararandra som man och kvinna… Tre står för gudomen: Gud, Jesus och den Helige Anden.

Fyra står för världens tal: fyra väderstreck, fyra årstider, fyra måttsenheter som längd, höjd, djup och bredd, fyra världsriken enligt Daniels bok, fyra djur, fyra keruber o.s.v. . Sex står för det mänskliga, ofullkomlighetens tal.

Sju är ett frälsningshistoriskt tal och står för det fullkomliga. En vecka eller en skala börjar på nytt på åtta. Sju är ett avslutningstal men inte ett fullkomligt tal som 1, 10, 100.

Tolv är ett förbundstal, Israels stammar, Kristi apostlar, tjugofyra äldste o.s.v. Upp. 4

Dessa uppgifter är från boken: ”Tabernaklet i öknen” av missionär Wilhelm Bergling. Boken kom ut första gången i andra reviderade upplagan år 1956. Den tidigaste boken om Tabernaklet år som jag har är från år 1936 av K.A. Abram, grundare för Pingströrelsen i Kerala, Indien och innehåller stenograferade bibelstudier hållna i Filadelfia, Stockholm. Numera finns så klart senare forskning för den som kan läsa andra språk. Bergling skriver, att om tolkningen är fel, så går det inte att komma längre. Det blir stopp. Bibeln tål granskning!

Så jag vill bara berätta om hur bibelns budskap nått mig ända ner till en personlig upprättelse ”i Kristus”. För det behövs hela bibeln som hänvisningar men det började med de äldres undervisning: ”Du får ta emot det som står i bibeln i tro. Tron är en gåva från Gud.” Så sade bibellärarna.

Gud är EN och ville samarbeta med en människa och hans familj. Abram bodde i ett område i kaldeiska UR inte långt från Persiska viken. Där dyrkade folket solen och månen. Där blev Abram kallad ut ur ett folk, som inte kände Gud. Men Abram förblev barnlös med sin hustru Sarai år efter år tills de två ville hjälpa Gud i sin barnlöshet.

Så är det! De som inte fått några barn, när de närmar sig nittioårsåldern borde ge upp! Varför gav inte Abram upp? Han kunde ju ta en ung bihustru som var så vanligt och se till att han fick en arvinge till alla deras stora rikedomar! Det var Saras förslag. Namnen ändrades lite och Abraham gick till deras tjänsteflicka Hagar och födde Ismael.

Detta var inte vad Gud sagt! Gud hade lovat en son genom äkta hustrun. Därmed har bibeln fått två olika linjer, men det är inte Wilhelm Bergling, som går händelserna i förväg. Det gör jag. För i Sverige vet vi, att det finns religionsdialog. Två partner samtalar med varandra och försöker hitta något gemensamt att bygga framtiden på.

Ja varför inte? En kyrka och en moské på samma tomt i samma bostadsområde…

Ritningen till en kyrka/församling enligt bibeln
(Sedd genom en gammal ärrad människas glasögon den 19 nov 2018)

Det var spontant skrivit till en liten grupp. Nu finns det här med bibelhänvisningar. Vi kan inte hålla på att se oss blinda på alla felbyggen (feltolkningar) under årtusenden som gått. Bibeln presenterar sanna profeter men också de falska. Historien har visat Guds sanning genom Jesus.

1) Så vi följer frälsningen från slaveriet i Egypten till löfteslandet via metaforer. Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste Herren på den dagen… 2 Mos 14:22
2) Ställ väktare på muren! Om Jerusalems mur senare är ett skydd mot fiender, så drar jag slutsatsen, att Herrens undervisning i alla tider är ett skydd mot fiender. (Ett annat bibelstudium från 70-talet, att var och en måste bygga upp det nerrivna i sitt eget liv enligt Esra och Nehemjas profetböcker) Jes 60:18, Nehemja och Esra
3) Den första kyrkan var en vandringskyrka, som kunde sättas upp och plockas ner efter vandringen mellan punkterna A och B eller Alfa och Omega=ORDET från Gud i Jesus.
4) Ingen låst dörr! Jesus är herden, dörren in till fåren. (Det lär vara en låg mur runt en fårfålla i bibelns landskap för natten och herden låg i dörröppningen. Utombiblisk kunskap.) Tabernaklets förhänge var vävt med bestämda färger och varje färg står för en sida av Jesus som kung, överstepräst och profet. Joh 1:1-9, 2 Mos 15:18, Hebr 5:10,
5) Altaret är det första som möter oss innanför förhänget. Det har exakt mått, fyrkantigt, höjd, djup, bredd och längd. Försoningen genom blodet skall nå ut i alla väderstreck senare. Israels folk lydde ritualerna under 40 år utan att kunna fatta innebörden. Peter Fjellstedts förklaringar från 1800-talet håller idag också. Jesu frälsningsgärning var tvåfaldig (två felfria syndabockar). Israels folk hade en försoningsdag om året. Deras synd skulle placeras på en syndabock, som skulle bära bort synden ut i öknen. Namnet Asasel upprepas fyra gånger. Hänvisning till Jesu seger över Satan i öknen. Satan försöker alltid gräva upp gammal synd som Gud förlåtit för länge sen. Nutid alltid. Den andra felfria syndabocken där Israel placerade sin synd skulle slaktas och lite av blodet bäras in av översteprästen till Gud i det allra heligaste. 2 Mos 27:1, 3 Mos 16
6) Översteprästens kläder finns beskrivet in i minsta detalj för övrigt. Översteprästens bröstsköld hade tolv olika ädelstenar i skalan 1- 10 och var nästan alla nära högsta kvalitet enligt en geolog, som jag frågat. Jesus är vår överstepräst inför Gud och vi är också tecknade med våra namn i hans hjärta. Han vädjar gott för oss inför Gud.                2 Mos 28, 39

7) Vem som helst får komma till en församling idag. Dörren är öppen genom Jesus. För att komma längre in skall synden placeras på de två syndabockarna. Det är ett viljebeslut personligt och bekräftas genom vattnets dop. (Dopgrav var ju omöjligt att ordna i öknen varje år av de 40 åren 🙂 )
8) Raskt är vi framme vid mitt personliga vittnesbörd. Sju är en veckas dagar. Vid åttonde börjar något nytt. Gud har upprättat mig på en försoningsgrund bestående av två fotstycken av silver (GT plus NT) under mitt liv! I ett bibelstudium på 70-talet bland kriminella och prostituerade i gamla Räddningsmissionens lokaler i Haga undervisade en baptistpastor från Näsåker om upprättelsen i Kristus enligt modellen i Tabernaklet. Då såg jag framför mig min och de andras dåliga självkänsla/självvärde, som olika mått på de olika bräderna och de lyckade människorna i Smyrna! Men en försonad, förlåten kriminell fick ju samma mått i höjd och bredd! Var detta sant? Fick inte jag breda ut mig på någons bekostnad och ta större plats som en av alla brädor i tabernaklet?
9) Gud bygger sitt tabernakel i öknen som modell i alla tider för alla folk – ett flyttbart, upprättat folk på en försoningsgrund med ett rent försoningssilver! Guds ord är som renat silver, sju gånger! Var en kristen än kommer i världen så passar måtten givna av Gud till Mose – inte högre än någon annan upprättad kristen – inte bredare eller smalare. 2 Mos 25, 26 och fortsättning
10) I Kristus kan hans nåd och hans nådegåvor fungera fritt utan avundsjuka på andra ”brädor”s teckning i ett vresigt akacieträ! För Gud själv har dragit över med guld över alla skavanker.

”Det tar ett helt liv att läsa bibeln,” sade en gång läkaren och pastorn Sven Ahdrian. Det är läkedom i Jesu sår och full upprättelse på hans försoningsgrund. Det är gemenskap mellan människor över hela världen, som står på den grunden.

Ritningarna ligger på bordet! Vem kan läsa dem? Och vem kan läsa kartan åt oss var vi är i tiden?

Jag vaknade nästan gråtfärdig klockan tre mitt i natten. Det är All Helgona dagen eller Alla helgons dag? Solen lyser nu men kvällen kommer med mörker. Kvällen kommer då det lär vara så vackert på Skogskyrkogården i Stockholm med alla tända ljus eller lyktor med ljus. Detta har jag sett på bild och läst om och hört om på närmare håll också. Själv har jag aldrig varit på en kyrkogård kvällstid och All Helgonatid.

Vad är det som hänt i Sverige på så kort tid? Har alla blivit katoliker? Jag hinner inte med! Gråten sitter i halsen!

Gud har tänt ljus i mörkret gång på gång i Gamla Testamentets texter! Han tände ett ljus, som mörkret inte har någon makt över. Ingen kan blåsa ut det! Ingen kan sabotera den lyktan, som skyddar ljuset från blåsten.

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105 (1917 års öv.s)

”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” B2000

”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de trösta mig.” Psaltaren 23: 4 (1917 års öv.s.)

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.” B2000

Vem läser kartan åt mig, när sorgen drabbar och en vän eller anhörig plötsligt dör? Var gör jag av min förtvivlan, mina frågor om varför? Skall jag gå och vara rädd jämt för att någon skall dö, som jag älskar?

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

Det finns en bloggpost som jag tog bort därför att man avslöjar så mycket om sig själv i en dröm. Min rädsla var obefogad. Drömmen är min och den som läser får gärna göra den till sin. Bara jag har facit till hela mitt liv förutom min Skapare.

Det är svårt att skriva bloggar så länge och om det är omodernt. Twittra går ju så snabbt. Det är inte min grej! Så jag fortsätter med en liten repetition. Jag har bildminne och tänker i bilder…

Här är drömmen igen:

Jag drömde, att jag skulle möta på kvinnor på Centralstationen, Göteborg, och väntade i korsningen där vägen till vänster går till ”Femman” (ett affärsområde) och vägen till höger till tågspåren. Drömmen var ordlös och inga andra syntes. De kom men gick igen. En gick åt vänster och jag följde efter för att i vart fall få säga ett ”hejdå”. Hon var reserverad och jag vågade inte ge henne en liten kram ens. Kindade lite på franskt vis bara. Den andra hade gått in i en stor fyrkantig likt arbetsbarack. Där hade låset gått i baklås och hon kunde inte komma ut. Det fanns ingen att fråga om hjälp och jag letade efter en telefon. Utanför en liten affär stod en bordstelefon men jag hade inget nummer till någon låssmed. (Jag använder inte mobil med finesser.)

Vaknade med ansvarskänsla och känsla av misslyckande. (Låna den gärna och gör den till din egen en stund.)

Min första tolkning var, att jag vill vara i centrum minsann. Senare fattade jag, vem som gått ifrån mig och var så reserverad. Det var sjuksköterskan, som jag inte fick bli. Kvar att undra över var kvinnan, som är instängd i mitt liv. Och det är pastorn förstår jag nu. Där har det gått i baklås!  Rummet hon gått in i var inte i stil med Centralstationens antika byggnad med vacker mahogny och småbutiker. Det var som en stor arbetarbarack i plåt. Kvinnan i mig ville bli pastor, när jag inte fick fortsätta min utbildning till sjuksköterska. Detta är historia från slutet av 50-talet. Jag sökte både en och två gånger till Missionsskolan på Lidingö och fick vänliga ”nej”.

Så mötte jag mig själv nyss i en dröm och vet, att jag vill vara i centrum. Den kvinna som hjälpt mig omedvetet skulle tala 25 minuter om den klassiska försoningsläran. En annan kvinna skulle tala 25 minuter om den subjektiva försoningsläran. Jag fattar fortfarande inte skillnaden till den objektiva försoningsläran, som en man presenterade samtidigt den 17 december år 2013 i Betlehemskyrkan i Göteborg. (Olika samfund skulle enas om försoningen och jag gick dit så klart utan att vara behörig :-)! ) Men ekumen är jag!

Fattar du? Jag fortsätter att blogga i jag-form och älskar Svenska Missionsförbundet och har varit med i Smyrna som Pingstförsamling nästan 50 år. Ingenstans får jag predika!

Det A säger om B säger mer om B än om A.

Teologen Ingrid Svensson hade på sin uppgift att tala om förlåtelse inom försoningen. Till slut betonade hon mer och mer, att det är ett viljebeslut att stå kvar i Jesu försoning. För mig innebär detta i centrum av korsvägen på Centralstationen. Där kan jag med frimodighet möta mig själv och bli helad.

Sofia Camnerin den andra talaren har skrivit sin doktorsavhandling om Försoningens mellanrum. (Manliga teologer har haft mycket svårt att förstå innebörden.)

Strunt samma. Jag förlåter dem.