Författare: Gunnel

Det var den 5 september förra året. Tre hållplatser från det stora torget med stort köpcentrum. Nu står det lilla torget med ett litet köpcentrum i tur att förnyas. Spårvagnen hade fått en ny vändslinga på parkeringsplatserna utanför höghuset, där jag bor, då det stora torget skulle bli bättre och fräscht. Åren går med bästa fönsterplats. De river upp asfalten igen för andra byggen nu. Jag tittar.

”Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.”

Det var profeten Jeremia, som fick de orden av Herren. ”Det går fort att bryta ner – svårare att bygga upp,” fick vi en grupp unga lära oss i slutet av 60-talet. Tanken var på dem som hamnat i fängelser. De hade inte gått på en dag, att bryta ner dem. Det går inte på en dag att bryta ner en ny stadsdel och sen bygga upp igen…

Med facit i hand stödd på en rollator ville jag undersöka och fotografera platsen för den gamla kyrkan på det mindre torget. Hur hade de upplevt detta som åskådare? De river vår kyrka! Var bor då Gud?

Jag citerar ur ”The Message – på svenska Nya Testamentet – Eugene Peterson”:

– Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna! De är hans folk och han är deras Gud!”

Detta är från Uppenbarelseboken kapitel 21 i Petersons version. Var bor då Gud, när kyrkan är riven och spåren utplånade efter där den legat. Jag tänker på Opaltorget i Västra Frölunda. Det var där jag gick och letade efter en riven kyrka och ville fotografera platsen. Var bor Gud under tiden, som en ny kyrka blir byggd?

Ritningarna ligger på bordet i en före detta stor skollokal. Hur går det då för den som inte kan läsa ritningar och inte ens vet höger eller vänster? Ja, gå runt där och titta, titta! Snart går det att se konturerna! Har byggnadsarbetarna följt ritningarna? De kan väl inte ens svenska en del. Är inte ritningen på svenska?

Det gick snabbt till poängen idag. Frågan är om det går att bygga en kyrka/församling idag utan att kunna grekiska och hebreiska? Vi kan ju lura vem som helst och säga:

”Titta! Titta! Gud har flyttat in hos er, hem till människorna…”

Jag vill i vart fall inte lura någon att titta upp i det blå efter en Gud, som flyttat hem till människorna. Skall vi som kristna sväva i luften?

Ritningarna ligger på bordet! Det är givna en gång för alla in i minsta detalj och får inte förändras på någon punkt! Inget får läggas till och inget får tas bort! Så jag citerar slutresultatet:

”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.!” (Uppenbarelseboken kapitel 21 vers 3. Svenska Folkbibeln. Bibel 2000 använder ordet ”tält” i meningen att ORDET från Gud = Jesus tältade bland oss och vi såg hans härlighet.)

Tabernaklets ritning från Gud håller i alla tider med försoning genom blodet och möjlighet den vägen att nå Gud.

Det gör skillnad!

Alla vill inte vara i händelsernas centrum. Men den dröm jag berättade om tidigare var i Centralstationen i Göteborg och i dess korsväg. Med facit i hand fick jag möta mig själv och se vilken tid i mitt liv, som gått ifrån mig. Jag fick också fatta vilken del av mitt jag, som är inlåst. Det bara var så, att jag inte fick gå någon pastorsutbildning. Den tid i livet, som jag har kvar vill jag vara i centrum. Inte i en stor församling av människor utan som en lerklump i centrum av en drejskiva. Krukmakaren i bibelns berättelse börjar om igen, när han misslyckats och gör ett nytt kärl till hedersamt bruk.

Alla människor har sitt eget kors att bära. Det var två rövare, som hängde vid var sin sida av Jesus, då han korsfästes. Båda hånade honom med att han borde kunna stiga ner från korset. En hann att tänka om och bad om en tanke, när Jesus kom till Paradiset. Det var sent, att tänka om men inte för sent.

Så om vi tänker oss Korset med Jesus i centrum och alla våra kors på rad antingen på höger eller vänster sida så vill jag tänka så här: Vi kan inte byta kors med varandra! Var och måste bära sitt eget. Andras kan se mycket lättare att bära till och med än det egna. Bibeln säger, att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Där kommer frustrationen. Vad gjorde jag av mitt liv? Hur använde jag den tid jag fick?

Får jag fortsätta utveckla min tanke? I så fall tänker jag så här:

Det räcker med en tanke till Jesus. ”Tänk, på mig nu när du är hos Fadern i himlen och hela ritningen för allas möjlighet att bli räddade är klar!”

”Tänk, på mig och låt mig få ha mitt kors i ditt kors – i centrum omsluten av all din kärlek och nåd och rening genom vad du redan gjort för mig genom din död!”

Så klart, att jag får tänka så! Han har ju försonat mig med Gud och vill ha mig där!

Det finns en bloggpost som jag tog bort därför att man avslöjar så mycket om sig själv i en dröm. Min rädsla var obefogad. Drömmen är min och den som läser får gärna göra den till sin. Bara jag har facit till hela mitt liv förutom min Skapare.

Det är svårt att skriva bloggar så länge och om det är omodernt. Twittra går ju så snabbt. Det är inte min grej! Så jag fortsätter med en liten repetition. Jag har bildminne och tänker i bilder…

Här är drömmen igen:

Jag drömde, att jag skulle möta på kvinnor på Centralstationen, Göteborg, och väntade i korsningen där vägen till vänster går till ”Femman” (ett affärsområde) och vägen till höger till tågspåren. Drömmen var ordlös och inga andra syntes. De kom men gick igen. En gick åt vänster och jag följde efter för att i vart fall få säga ett ”hejdå”. Hon var reserverad och jag vågade inte ge henne en liten kram ens. Kindade lite på franskt vis bara. Den andra hade gått in i en stor fyrkantig likt arbetsbarack. Där hade låset gått i baklås och hon kunde inte komma ut. Det fanns ingen att fråga om hjälp och jag letade efter en telefon. Utanför en liten affär stod en bordstelefon men jag hade inget nummer till någon låssmed. (Jag använder inte mobil med finesser.)

Vaknade med ansvarskänsla och känsla av misslyckande. (Låna den gärna och gör den till din egen en stund.)

Min första tolkning var, att jag vill vara i centrum minsann. Senare fattade jag, vem som gått ifrån mig och var så reserverad. Det var sjuksköterskan, som jag inte fick bli. Kvar att undra över var kvinnan, som är instängd i mitt liv. Och det är pastorn förstår jag nu. Där har det gått i baklås!  Rummet hon gått in i var inte i stil med Centralstationens antika byggnad med vacker mahogny och småbutiker. Det var som en stor arbetarbarack i plåt. Kvinnan i mig ville bli pastor, när jag inte fick fortsätta min utbildning till sjuksköterska. Detta är historia från slutet av 50-talet. Jag sökte både en och två gånger till Missionsskolan på Lidingö och fick vänliga ”nej”.

Så mötte jag mig själv nyss i en dröm och vet, att jag vill vara i centrum. Den kvinna som hjälpt mig omedvetet skulle tala 25 minuter om den klassiska försoningsläran. En annan kvinna skulle tala 25 minuter om den subjektiva försoningsläran. Jag fattar fortfarande inte skillnaden till den objektiva försoningsläran, som en man presenterade samtidigt den 17 december år 2013 i Betlehemskyrkan i Göteborg. (Olika samfund skulle enas om försoningen och jag gick dit så klart utan att vara behörig :-)! ) Men ekumen är jag!

Fattar du? Jag fortsätter att blogga i jag-form och älskar Svenska Missionsförbundet och har varit med i Smyrna som Pingstförsamling nästan 50 år. Ingenstans får jag predika!

Det A säger om B säger mer om B än om A.

Teologen Ingrid Svensson hade på sin uppgift att tala om förlåtelse inom försoningen. Till slut betonade hon mer och mer, att det är ett viljebeslut att stå kvar i Jesu försoning. För mig innebär detta i centrum av korsvägen på Centralstationen. Där kan jag med frimodighet möta mig själv och bli helad.

Sofia Camnerin den andra talaren har skrivit sin doktorsavhandling om Försoningens mellanrum. (Manliga teologer har haft mycket svårt att förstå innebörden.)

Strunt samma. Jag förlåter dem.

Varför skulle Gud döda Mose?

Inom Facebook finns det en medlemsgrupp som heter ”Anta utmaningen”. Där fick vi en länk till en lång utläggning av ett syftningsfel i vissa översättningar av bibeln. Är det något att hänga upp sig på?

Gissar att detta ingår i ämnet exegetik men också inbakad teologi. För mig är det anatomi i bibelns blodomlopp. Tidvis har jag inget annat haft att göra mer än att tänka och försöka få ihop orsak och verkan. Här är bibelversen från 2 Mos 4:24 (1917 års öv.s.)

”Och under resan hände sig, att Herren på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.” 

I Bibel 2000 är översättningen lite annorlunda:

”Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom.”

Sammanhanget avgör inte vad ”honom” syftar på. I artikeln får vi veta att översättare kunde sätt in ett namn för att hjälpa läsaren. Men blev detta rätt? Var syftningen att Herren kom emot Mose? (Läs olika bibelöversättningar och det finstilta som en förklaring.)

Jag blev så glad över att få denna länk och få tänka ändå mer på bibelns släkten och bibelns blodomlopp! Försonad, förlåten genom Guds Sons blod!

”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob födde Juda och hans bröder;…” (1917) Matt 1:2

Kritiken och frågorna har tystnat angående ”kvinnans säd” i 1 Mos 3:15. Det blev så tillkrånglat i Bibel 2000, som om ”säd” inte betyder ”släkt” också. Eller har jag fattat fel? ”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob Juda och hans bröder;…” Matt 1:2 (enligt 1917 års översättning)

Ja, så börjar evangelium om Jesus för alla folk och stammar. Mose var en möjlighet i Abrahams kropp en gång i tiden och ur Levi stam. De var Guds utvalda prästerskap i Israel. Jesus profeterade om sig själv och sade, att frälsningen kommer från judarna. Jesus var en gång i tiden en möjlighet i Abrahams kropp men kom ur Juda stam enligt profeternas skrifter.

”Summan av ditt ord är sanning, och alla dina rättfärdighets rätter vara i evighet.” (Psaltaren 119:160 1917 års översättning)

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.” (Bibel 2000 års översättning)

Välsigna Jerusalem! Där dog Guds enfödde Son för hela världens synder. Bara han kan försona oss med Gud – den ende.

Hela bibeln är viktig därför att den är summan av Guds ord. Det jag har sett och hört berättar jag om. I bakgrunden av fotot nedan står en byggnadsställning till det hus, som byggdes för 100 år sen. Hundra är en viktig siffra i bibeln.
Dit kom två unga, kära, nygifta, som blivit ett och byggde ett hem. Begreppet ”ett” återkommer ofta i bibeln men inte hur som helst eller med vem som helst. Att vara ”ett” i Kristus återkommer ofta. Den hemligheten är stor!
Hela bibeln har en beskrivning av hur ett hem byggs upp som blir en boning, där Gud vill bo.

Jag berättar vad jag sett och hört av ljudet från den stora ramsågen och skillnaden mellan bräder och plank i tum. (Det står inte i bibeln utan är utombiblisk kunskap :-)).
Bräderna i Tabernaklet var av acasieträ. Enda träslaget som växte i öknen och var antagligen mycket kvistigt. Enligt bibeltolkare har varje människa en egen teckning (personliga drag, karaktär), som Herren kan dra guld över genom försoningen i hans sons blod. Gud ser på varje enskild, upprättad människa genom Jesus. Rom 8:1
En förlåten, upprättade människa får samma mått i höjd och bredd men hur mycket som helst av kunskapen och visheten i Kristus kan strömma inuti. Tillsammans med de andra upprättade i Kristus… (Se 2 Mos kap 36)
Skillnaden mellan Svenska Kyrkan och Frikyrkan är att Staten måste betala uppvärmningen av alla kyrkor med skattemedel för att konstskatterna inte skall bli förstörda. Gud och Mammon kan aldrig bli ett varken i Kyrkan eller i den enskildes liv.
(Jo, jag generaliserar lite.)
Till Tabernaklets uppbyggnad skulle allt samlas in frivilligt. Det var inte lite av smycken i silver, som sen göts till två fotstycken under var bräda. Ett Tabernakel kom inte till hur som helst med beskrivning av relativt öppen ingång men sen skulle synden placeras på både en och två syndabockar!
Det finns ingen genväg till den helige, himmelens och jordens Skapare nu heller.

”Vi skickar in skissen,” berättade en lantbrukare att en byggmästare sagt till honom, ”sen gör vi som vi vill!”
Det var då det på landet förr i tiden. Mina föräldrar byggde inte sitt hem efter en egen skiss och gjorde som de ville sen.

(över mina föräldrar sängar hängde denna handbroderade tavla. Text från Josua bok 24:18. Jag gissar, att min far valt bibelversen därför att han kunde hur frivilligt det är att följa Herren.)
(I bakgrunden syns byggnadsställningen till mitt blivande hem. Hunneberg ändå längre bort.)

”Det finns ingen referensram till bibliska berättelser,” sa författaren Kerstin Ekman i en radiointervju för många år sen. Hon var besviken över att bibelkunskapen håller på att försvinna.

Här är en gammal bild från boken Tabernaklet, som kom ut år 1937. Grundaren för Pingströrelsen i Kerala, Indien, K.A. Abraham var på besök i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Hans undervisning om Tabernaklet i öknen stenograferades ner och kom ut i bokform.

Sen dess har missionär Wilhelm Bergling gett ut ”Tabernaklet i öknen” år 1956 och 1965. Det är vad som finns i min bokhylla. I mitt medvetande är det en stor upplevelse bara orden som upprepas i Hebreerbrevet kap 8:1-5

”Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 2 och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. 3 En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram.  4 Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. 5 Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.”  (B2000)

I 1917 års översättning stod det ”mönsterbild”. Ritningen för frälsning från synd och döden håller i alla tider. Synden placeras på både en och två syndabockar. En bär bort den för alltid till öknen (Asasel) och en måste dö och lite av blodet föras in till det allra heligast. Allt beskrivs noga angående den stora försoningsdagen. 3 Mos kap 16. Någon har sagt, att det finns inga möjligheter att alla dessa detaljer blivit nedskrivna om de inte har betydelse i verkligheten i alla tider. Så blev jag intresserad av en gravsten i min hemsocken, som har en bibelhänvisning. Ett kraftigt kors står ovanpå en kraftig sockel. Så associerade jag till Lagen och Nåden genom Jesus på korset. 2 Mos 25:22

Sången: ”Dig o, Gud Lamm ske ära” handlar om försoningsdagen. Lars Mörlid sjunger.

Under fyrtio år upprepade Israels folk ritualer, som de inte kunde se framtiden av. Mose såg den osynlige och hade honom för ögonen och kunde stå ut med allt motstånd. Första gången fick han ord av Herren Gud att slå på klippan för att folket behövde vatten att dricka.  Andra gången som Herren Gud talade om detta skulle Mose inte slå på klippan bara tala till den. Mose hörde inte på noggrant utan slog andra gången också. Bibelforskare menar, att så noga var det med lydnaden för att mönsterbilden skulle hålla i alla tider. Jesus blev slagen men uppstod efter döden. Han är den klippa, som kan släcka en evig törst. I bibeln upprepas lovsången till Jesus som klippa. Vi får be om vatten!

Så fick vi sena tiders kristna psalmen ”Klippa du som brast för mig…”  Nr 230 i Psalmer och Sånger.

Svårare blir det med sången: En nådastol

”En nådastol Herren Gud oss givit/Som genom korset oss öppnad är/Där Jesus Kristus försoning blivit/För världens synder som ordet lär. Kör: O, sköna plats invid Jesu hjärta/När synden trycker en sargad själ/Dit får jag komma med all min smärta/Vid nådastolen blir allting väl”

Det lär vara en felöversättning ordet ”nådastol” från Luthers översättning men ordagrant betyder det försoningsställe. B2000 översätter med ”lock” och innebörden blir den samma: platsen där Gud mötte med nåd.

Rom 3:21-26

21 ”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – 22 en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 24 och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 25 Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 26 under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.”

(Ett kulturmärkt missionshus i Hjo, där den gamla sången om nådastolen sjöngs. Jag har tittat på Wikipedia om hur gammal sången är. Missionskyrkan syns bakom. De sjöng samma berättelsesånger. Förbundsarken var 2½ aln lång och 1½ aln bred. ”De gamle” kunde skillnaden på Lagen och Nåden.)

Ha överseende om jag inte klarar av att vara tydlig. För det behövs hela bibelns berättelser. Det finns en tidigare blogg om två fotstycken av silver, som sattes under varje bräda. Det står om försoningssilver och det står att läsa om försoningsgrund.

Jesus har försonat mig med Gud genom sitt blod!

Författaren C.S. Lewis serie Narnia var tänkt för barn med Häxan och Lejonet som exempel. Serien är lika aktuell ännu men gärna bland teologer.

Så tänker jag på den sista boken i serien som heter: ”Den sista striden” och den kan väl hänvisas till facket eskatologi (läran om det yttersta tingen d.v.s. världens undergång och domen). En charmig bok tänkt för barn som sagt – barn som är så vana vid fiction av krig.

Det kom ett PM (personligt meddelande) på Facebook till mig. Där stod det bara:

”Detta kommer att bli hans sista strid!”

Och detta gällde bara upprepad lovsång i våra frikyrkor. Hur kan någon strida om att det kan vara fel? Mitt namn är Gunnel och kommer av Gunhild som betyder den stridiga. Visste inte mina gudfruktiga föräldrar något om namns betydelse, när jag var född? Jo, jag är med och strider om allt möjligt. För en del och mot annat men sticker ut hakan enligt en före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen.

Det var via Räddningsmissionens arbete vi möttes på 70-talet. Arbetsuppgifterna var bland missbrukare, som farit illa i livet. Sen dess har vissa av medarbetarna blivit över 90 år och gick alltid före och visade vägen. De tog inte bort några råmärken! De visade på att ”Vägen” är smal men leder framåt och hemåt. Alla från den tiden är mest yngre än mig. Flera är framme vid målet.

”Detta blir hans sista strid,” skrev en av Jean-Erik Mårtenssons vänner till mig. PM betyder personligt meddelande. Varför skall jag tiga med det? En förkunnare blir aldrig pensionerad från sin uppgift att förkunna Guds Ord. Innan vi två möttes igen via Facebook, visste jag en hel del av nyandligheten via böcker och personliga möten med övertygade utövare inom New Age. Det är positivt tänkande, kärlek och energi och framtidstro. Inget om Jesus död på korset för våra synder och vår räddning nu och sen.

Olika läror från olika håll har kommit in i våra församlingar och kyrkor och ersatt bibelkunskapen på ett finurligt sätt. Denna infiltration märktes inte i början. Det var inte markant vilka författare medlemmar borde låta bli att läsa och påverkas av. Sakta men säkert påverkade de många och tystade ner de som längtade efter bibelundervisning.

Då vaknade lusten att strida en gång till hos den gamle förkunnaren! Han frågade rakt ut: ”Vad är det som händer inom Pingströrelsen?”

Det gjorde han rätt i. Tycker nog jag.