Carina

Carina är en relativt ny bekantskap. Vi har varit tillsammans under fyra kursdagar och utbildats till attitydambassadörer inom (H)järnkoll. Carina fick vänta på sin diagnos och rätt medicin ända tills hon vara 42 år. Då äntligen fick hon bekräftat, vad hon vetat under alla år.
Jag för min del blev stigmatiserad med en diagnos, när jag var 20 år, en diagnos som var för livet på den tiden. Båda har längtat efter en upprättelse. Carina klickar på ”Gilla”-knappen för att ge mig lite uppmuntran på Facebook.

Carinas första kommentar här på min Blogg handlade om barnet, som blev missuppfattat till och med i kyrkan och inte fick vara med längre i söndagsskolan. Det var beroende på stökigheten och alla frågor. Carina fick inget svar som barn på alla sina frågor. Hon var stökig.

Det påminner mig om grannens berättelse, när hon inte klarade av att få tyst i klassen som söndagsskollärare. Där var en liten flicka, som var mycket pratsam. Till slut undrade flickan:

– Är det bara du som får prata här?

Jag tänker också på några unga ledare, som hade samlingar för barn i ett ytterområde i en liten lokal som Smyrnaförsamlingen hyrt på 70-talet. Där var en liten kille som var ”hopplös”, störande. Ledarna undrade om de var bra, att han skulle få förstöra deras samlingar.
En kväll var han ensam kvar när ledarna plockade undan stolar och gjorde i ordning lokalen. Killen sprang fram och tillbaka över golvet och stannade till slut framför Hans och frågade:

– Kan jag inte få sitta i ditt knä en stund och känna hur det är. Jag har ingen pappa.

Det är så lite vi vet om varandra. Jag för min del har levt mitt liv med en längtan efter upprättelse. Det är inget ovanligt. Det är vanligt skulle Carina med flera bekräfta.

Ett citat från Carinas Blogg:
■När vi duger inför oss själva, så har vi inte längre några behov av att leta fel hos andra…

 

Lite ödmjukhet – tack

Idag funderar jag på att ödmjuka mig lite och betala medlemsavgiften till SEA. Det har jag inte gjort på några år i ren ilska. Ja, jag kan fortfarande bli väldigt arg. Mose blev inte saktmodig förrän han var 80 år. Där är inte jag ännu men ser fram mot det.

Så snart jag hörde talas om Svenska Evangeliska Alliansen, så blev jag medlem. Det lät så bra på ett årsmöte, som hölls i Smyrnakyrkan, att det skulle vara fifti/fifti (om det nu stavas så) av män och kvinnor i styrelsen.
Det står jag inte efter om någon trodde det. Jag vill bara vara med i bibelsamtal och där begrep inte de lärde männen, vad jag pratade om. Så fick jag anmärkningar. Mitt motdrag blev, att jag slutade betala medlemsavgiften.

Idag funderar jag på att ödmjuka mig lite och betala igen. (Inte betala igen för gammal ost!) För jag saknade plötsligt Ragnar och Jonk. Kvinnor är ju så nyfikna och jag ville höra vad de pratar om numera. Tjuvlyssna lite och försöka vara diskret, lågmäld och eventuellt tyst. Undrar om någon saknat mig. Som jag förstod det var jag ensam kvinna på den tiden. Å andra sidan är det gratis att tjuvlyssna, som jag gjorde i morse. Deras samtal började år 2008.

Det är så okvinnligt att vara intresserad av Paulus och hans utläggningar men jag är det ändå.
Hälsa gärna BloggarDag från mig. Han borde vara med i Credoakademins debattforum.

En gammal historia

När blir en historia gammal? Jag tar fram en hembygdsskrift nr 3 år 1997 för Åsaka-Björke hembygdsförening. I den står det berättat om allt guld, som hittades i Vittene, Norra Bjöke. Historin började med irritation över en gammal taggtråd nerbäddad i jorden. Den hängde upp sig i gräsklipparen. När Taipo Lund hämtade en spade för att få väck irritationsmomentet drog den rostiga tråden med sig annat. Detta andra fick sen hänga i en garderob i fem år. Ja, vem kan ana att det finns en skatt gömd i en åker runt 2000 år gammal i 23 karats guld!

Fem år efter denna händelse fick den som ville följa arkeologiska utgrävningar. Det som gjorde mig glad var att det inte stod e.v.t.(efter vår tideräkning) i rapporterna utan e.Kr., om nu tidsbestämmelsen blev ända nere vid det första århundradet.

Och eftersom det är fröken som berättar handlar det la om Jesus. Precis så. Han tog en liknelse om en man, som hittade en skatt i en åker och gick genast bort och sålde allt han ägde för att kunna köpa den åkern. Kontentan är att himmelriket är likt en skatt i åkern, som är värd att satsa allt på för att bli ägare av. (Taipo och Asta Lund ägde redan sitt hem och sin trädgård, när de fick bekräftat, att det handlade om en halsring av guld runt 2000 år gammal.)

Kyrkan i Norra Björke är troligtvis från 1200-talet. Kyrkans historia under alla årtusenden är inte så uppbygglig. Där är blodiga korståg och där är teologiska strider i det oändliga. Det är skillnad på Jesu undervisning och vad män grälat om eller grälar om fortfarande. Skall en präst avkragas därför att han döpt ett barn som redan var döpt en gång förut? Det är frågan hos BloggarDag. Det är fel att vederdöpa!

Det är rätt att vederdöpa i den Pingstförsamling, som jag tillhör.
Idag är jag nostalgisk och längtar hem till landet, tystnaden och fågelsången. Det är inte tillåtet, att använda andras bilder så det får bli en av mina från år 1987. Jag fick följa med barnen i byn och lyssna på de gamle, som berättade om hur de var förr.

De gamla berättar för de unga Foto: Gunnel Bergstrand

I bara mässingen

Undrar just varför jag blev så upprörd av hans vässade penna och Blogg:
”Gud bevare! Om hopeahuippu”

Jag har läst den igen. Antingen har BloggDag justerat det värsta eller också har jag lugnat ner mig lite. Det kan vara det senare. Det kan vara det förra, om kvinnan har något litet att säga till om.

I vart fall är detta min personliga Blogg och bara detta att se årtalet 1958 river upp hela sjoket med ”nej tack” till kvinnliga präster och pastorer för mig. Hans blogg är ju helt oskyldig och gäller ju bara mässhakar och kvinnlig design. Eller hur var det nu med Finland och motstånd? Har inte jag läst: ”Till samma port” av en kvinna, som inte fick bli präst?
En mycket bra bok av Irja Kirpeläinen…

Ja, ja. Det kanske inte handlar om samma ämne förstås att vara kvinna och gå mot döden och inte få bli präst.

I vart fall så har jag rätt till mina associationer och hämtade Pelle Holms bok: ”Bevingade ord” i bokhyllan.
”mässing I bara mässingen (spritt naken), väl egentligen med syftning på försilvrade mässingsföremål med försilvringen mer eller mindre avnött, så att mässingen skiner igenom, uttrycket är känt från början av 1900-talet, jft Nya Nisse 1902, nr 19.” Slut citat och förklaring

Guds ord är som rent silver, säger psalmisten. Han vet vad han skriver och ett helt folk Israel har prövat sanningshalten.
1917 års översättning av Ps 12:7
”Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.”
Bibel 2000
Ps 12:6
[7]Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.

De två fotstyckena till varje bräda i tabernaklet skulle vara av silver. Bräderna kunde vara lika olika i kvistighet, som trä kan vara med sin egen teckning.(2 Mos 26:21) Den profetiska innebörden lär vara att Herren upprättar en och en på en grund av både GT och NT. Varje upprättad människa skall varken vara bredare eller högre än den andra upprättade människan bredvid. Tillsammans blir upprättade människor ett tabernakel inför Gud överdragna med guld. Då ser Gud inte kvistigheten utan bara det som hans son gjort för oss.
Detta håller att begrunda! Män och kvinnor står sida vid sida upprättade på försoningssilvret! Det finns inget mellanrum där bara en tystnad utan profetiskt tal innan tiden var inne och Jesus blev människa. Så har vi ett gammalt förbund och ett nytt förbunds löften att stå på.

Som jag ser det har även vi kvinnor rätt att berätta om vad Jesus gjort för oss på Golgata. Om vi inte får förkunna, så kan vi skvallra om att graven är tom och Jesus uppstånden! För att inte tala om våra rättigheter att berätta om Paulus utläggningar av skrifterna!

Männen trodde att det bara var skvaller för så gör ju kvinnor.
Lukas 24:11

Du förvandlade min klagan i fröjdesprång
du klädde av mig sorgens dräkt

En upprättad människa är välklädd inför Gud! Inte avklädd. Inte naken.

Vem bär ansvaret över att bibelkunskapen försvinner?

BloggarDag

Idag är det söndag och de föreslagna bibeltexterna läses i Svenska Kyrkan, f.d. Metodistkyrkan, f.d. Missionskyrkan och kanske någon annanstans. Det handlar om kallelsen till Guds rike och jag lägger bara till en länk till min lista över bloggar jag följer. BloggarDag är känd som s.k. kvinnoprästmotståndare. Jag för min del önskar bibelundervisning av alla biskopar och präster.

Sen återstår att få se om min kommetar blir godkänd. Är prästens kläder viktigare att se på för åhörarna än innehållet i bibelns budskap? I bibeln står det om att vara naken inför Gud eller klädd i hans rättfärdighets kläder.

Välkommen BloggarDag till min plats i rymden!

Kallelsen till Guds rike

Det var natt, när jag vaknade och kollade vem som eventuellt satt sömnlös vid datorn. Då lyser en liten grön lampa på Facebook. När morgonen har kommit vet jag, att präster och pastorer har en bibeltext att förbereda om kallelsen till Guds rike. Två av dem som jag följer har småpratat om sin egen kallelse till präst. Jag följer deras bloggar därför att de är kvinnor och ändå vågade utbilda sig till denna tjänst. Denna omdebatterade tjänst för en kvinna! Och jag har varit bjuden till en enda prästvigning och den var i Skara domkyrka för över 30 år sedan.

Jag för min del får leva med en prästgen i mitt arv utan att ha någon predikostol. Som sagt så har jag spårat den genen till början av 1800-talet från en rote Logården i Warola. Längre kom jag inte och är inte släkt med Predikare-Lena från Östergötland.

En sommardag år 1957 gick jag en upptrampad stig utanför Norrköping över ett fält. Där stod en ensam predikostol kvar och det tog tag i mig:
”Tänk, om jag ändå finge…”
Det hade väl varit något friluftsmöte på platsen och jag var helt okänd med området. Nästa gång på promenad blev jag varnad av ett par män. Jag hade inte läst någon skylt och detta var ett övningsfält, en skjutbana. Fattade jag inte risken att gå över detta fält, när männen hade övningsskjutning?

De föreslagna bibeltexterna i morgon handlar om att alla är kallade till Guds rike. Präster och pastorer tänker igenom sin egen kallelse och jag blev påmind om min en vanlig juniorkväll i Trollhättans Missionskyrkan. Den kallelsen var inte märkvärdig bara det, att Gud sagt ”ja” till mig och att jag kunde få dela med mig av den trygghet i tron, som jag fått. Sen dess har det varit mycket svårt att fatta att den kallelsen finns kvar. Den tomma predikostolen står där. Jag längtar efter att få predika Guds ord och har oförståndet att inte läsa på skylten först.
Det är ju på männens revir jag går och det är ett övningsfält. En skjutbana.

Ja, det var ett gammalt minne från Åby utanför Norrköping, när alla mina drömmar gått i kras. Alla är kallade till Guds rike men bara de är utvalda, som vill komma.
(Så förenklad teologi får inte jag ha.)

Storasyster i Vassen

En prästs tankar inför helgen

Gud eller Mammon

Det stod en notis i tidningen Dagen om en präst, som blivit anmäld för tjänstefel till domkapitlet. Det var inte vilket fel som helst minsann utan han hade låtit begrava en man för ett halvår sedan som gått ur Svenska Kyrkan. Det är dyrt att dö. Det bör man tänka på innan man dör och spara så mycket pengar, att det räcker till en begravning. Det har inte jag klarat. Då får man ”ligga sockna till last.”

I det här fallet var det värre än så. Mannen hade tydligen blivit döpt till Kristus som barn och därmed medlem i Svenska Kyrkan. Sen kom väl antagligen vår upplysningstid där det står på skattsedeln hur mycket pengar, som går automatiskt till Kyrkan. Det var ju precis det som Jesus påstått. Det går inte att tjäna två herrar. Antingen älskar man den ene och hatar den andre. Ja, Jesus skräder inte på orden precis. Detta retar oss svenskar, som skall ha lagom och inget antingen eller. Lagom religiös. Inte överandlig.

Matt 6:24
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Det verkar dessutom som att unga människor är mer ärliga än präster och ledare. I tonåren skall dopet till Kristus konfirmeras genom en tids intensiv bibelundervisning i vad den kristna tron innebär. Många blivande konfirmander svarar ärligt, att de låter sig konfirmeras för presenternas skull. Så ärlig får ingen vara. Det är prästens uppgift att fråga en och en, om de tror på Jesus Kristus. För konfirmationen konfirmerar dopet i faderns, sonen och den helige Andes namn som skett som barn. Konfirmationsdagen blir ingen inympad i det äkta olivträdets saftrika rot. Det går inte att lura Gud. Föräldrar kan säga ”ja” på frågan, om de är villiga att undervisa sitt barn i den kristna tron och sen inte tro själva. Det går inte att lura Gud. Det går att gå ur Svenska Kyrkan och slippa avgifterna, som syns på skattsedeln. Men sen blir det mycket dyrt efter begravningen. Och en anmälan för prästen, som inte sett upp med vem som är medlem eller inte.

Jojo. Det är dyrt för Svenska Kyrkan med en Kyrka, en präst, en kantor och kyrkvärdar.

Tron är en gåva som Gud ger. Den är gratis.

Dagens Israel och bibelns

Ibland händer det tekniska fel. Ibland kommer det ursäkter, som inte verkar vara mycket värda. Så vågar en ung människa fråga om det finns skillnad på nationalstaten Israel, och gudsfolket Israel. Då uppstår ett tekniskt fel och ingen kan svara (i min närmaste omgivning).

Min fråga: ”Är det är skillnad mellan dagens kvinna och den kvinna, som bibeln beskriver.” Min fråga är om det är skillnad på dagens man och den man som bibeln beskriver. Det har blivit så brännbart att skriva eller tala om äktenskap mellan en man och en kvinna. Någon skrev för några år sen att sällan har en liten grupp åstadkommit så mycket under så kort tid som hbt-gruppen.

Så inte ens begreppet äktenskap skall finnas kvar som mellan en man och en kvinna. Bibelns man beskrivs i precis hela skalan från gudfruktig till avgudadyrkare. Bibelns kvinna beskriv i hela skalan från trotsig mot Gud till en följsam, älskad kvinna värd att dö för.

Det går att förkasta Guds ord helt eller delvis. Det går att sortera bibeltexterna i behagliga eller obehagliga. Det är människans adelsmärke att få förhålla sig till Guds undervisning och råd, hans räddningsplan genom sonen. Där är vi alla lika i nuet oavsett referensram. Den som inget vetat förut har rätt att ta emot ORDET från Gud idag och låta sig påverkas och få rätt inriktning mot målet.

Genom bibeln går många röda trådar i kärlekens egen färg och blodets. Kvinnan föll genom sitt trots mot vad Herren sagt och lyssnade på den andra rösten. Det finns två håll att gå mot vid ett vägskäl. Det går att gå vilse men få hjälp att komma in på rätt väg igen. I bibelns spåkbruk är ”den vägen” det samma som att följa och tro på Jesus som Guds son.

I bibelns spåkbruk är Israel som en kvinna, som lyder Herren och följer hans ord i allt – en älskad trolovad och en skönhet. I bibelns historia är Israel som kvinnan otrogen och prostituerar sig. Detta finns tydligt beskrivit hos profeten Hosea. Herrens kärlek och förbundslöfte är lika starkt idag år 2012 som då.

Vi har fått kännedom om Guds frälsningsplan för alla människor genom Israels lydnad att förmedla den genom alla bibeltexter bland annat genom tabernaklet i öknen – (som senare blev ett tempel – som senare när tiden var inne blev Gud uppenbarad i Jesus – som senare blev församlingen uppenbarad i tro på Kristus.)

Tidigare i Israels historia var det barnmorskor, som vågade lyda Herren mer än Farao. Det fanns ett föräldrapar en kvinna och en man, som vågade gömma undan Mose, som levde under dödshot.

Guds räddningsplan kan ingen döda. Den finns i Israel. Jesus Kristus är i Israel överallt i skrifterna. Ingen kan bortförklara hans släktledningshistoria lik Melkisedeks. Ingen kan fatta hur det skall gå till att Jesus skall komma tillbaka och sätta sina fötter på Oljeberget.

Välsigna Israel!

”Min båge sätter jag i skyn…”

Hur jag än anstränger mig att tänka, så blir slutsatsen densamma. När regnbågen är synlig, så kan ingen gå till foten av den eller komma på andra sidan om den. Ingen kan gå ut ur detta tecken, dessa färger eller ändra på dem.

Det finns vetenskapsmän, som kan åberopa sin kunskap om hur den blir till vid varje synligt tillfälle. Den kunskapen respekterar jag och läser med stort intresse. Ändå gör Gud anspråk på att regnbågen är hans och det är han, som satte den bland molnen och det är han, som vill ha något viktigt sagt. Det är upp till var och en att kalla Guds tal till Noa för en myt eller saga.

1 Mos 9:13-17
”…min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”

Guds budskap genom regnbågen tröstar mig varje gång. Varje enskild människa med egna ögon står väl ändå i centrum av denna Guds kärlek. Kan någon springa och ställa sig vid kanten eller på andra sidan regnbågens ena fot?

Regnbågen eller HBT-flaggan

Förra veckan blev jag inbjuden via Facebook till ett HBT-seminarium och tackade ”ja” till inbjudan men gick aldrig. Jag har inte lärt mig ännu att åka spårvagn med rollator. Det var för långt att gå men Mr Facebook har noterat, att jag är med i HBT-gruppen nu. Det går inte att ändra på i tidslinjen och dessutom är senaste förslaget, att vi skall stjärnmärka våra vänner. Fast det kommer de inte att se vilken som får en stjärna eller vilken som inte får det.

Stjärnmärkta restauranger kan vi läsa om i Göteborgs-Posten under en viss tid tror jag det gäller. I början av 2000-talet, om jag inte minns alldeles fel, så skulle frikyrkoförsamlingarna i Göteborg stjärnmärkas i HBT-vänlighet eller inte. Det var inte fråga om vilken mat som serverades det vill säga mjölkmat eller märgstarka rätter. Ändå är maten avgörande för vår överlevnad. Den församling som jag tillhör fick då rakt inga stjärnor i kronan. Jag följde nyfrälsta narkomaner dit i slutet av 60-talet. En dag fick jag ödmjuka mig och bli pingstvän, fast jag inte tänkt det. Jag hade varit alldeles för upprörd över hur splittringen gått till tidigare i historien. Tyvärr hade jag hållit fast vid dessa fördomar att pingstvänner spelade i ett A-lag och ”missionare” i ett B-lag eller i ändå lägre division.

Vänta bara för snart kommer min poäng! Jag har en relation till regnbågen och den kan ingen Mr Facebook ta ifrån mig. Den är bara lika gammal som jag är nästan och skräcken för åskväder och blixtnedslag och brand (och min pappa som brandchef i byn). Var fanns han mitt i den hemska natten då ett hus i vår närhet brann ner? När åskan gick på dagen vid Kobergssjön, så var hans hand så nära och kändes så trygg.

Plötslig död har också följt mig som ett kusligt barndomsminne. Där kommer tryggheten i Guds hand in att han har bjudit på synen av en regnbåge end to end, när jag varit som allra mest rädd för att döden skall ta någon älskad i min närhet. Som inte kommit till tro ännu.

I min bibel från 1958 finns det viktigaste budskap för min del på ett försättsblad.

”Tänken icke på vad förr har varit
akta icke på vad fordom har skett
Se, jag vill göra något nytt…”

För min personliga del var ”det gamla” bara två år tillbaka i tiden och så svårt att glömma. Det nya som skulle ske mig också visste jag inget om. Jag visste bara att Guds löften gäller i alla tider. Inte bara på profeten Jesajas tid, när detta förkunnades. (Se Jes. 43:18-19)

I min bibel från år 1958 finns datum inskrivet varje gång Gud förtydligat sig i mitt liv med regnbågen end to end. Det är inte det lättaste för honom bland alla höghus i en storstad.

I Noas dagar lär det ha funnits juridiskt bindande avtal mellan två av samma kön, som liknande ett vid äktenskap. Inget märkvärdigt med det. Det märkvärdiga är att de förbund som Herren ingått och förnyat de håller han tiderna igenom oavsett hur människor sviker. Därför tål det att studera Herrens upprepade och förnyade förbund. Det tål att studera skillnaden mellan ett förbund mellan brudgum och brud eller ett samboskap.

Kyrkostressen

Det är inte lätt när andras intelligens övergår mitt förstånd! Så har det varit för mig i flera debatter och sen gör jag bort mig totalt. Jag har inte fattat poängen och skriver en kommentar om mitt ”tänk” igen och igen. Tills någon moderator ledsnar totalt. Så får jag sitta här och skämmas över att jag lägger mig i det, som jag inte har med att göra. Jag har ju egen plats att prata för mig själv på utan att någon avbryter med andra infallsvinklar.

Jag har inte med Svenska Kyrkans ekonomi att göra! Jag gick ur som ung precis som jag blev rekommenderad. Anser man att Svenska Kyrkan är ett samfund, så bör man inte tillhöra två. Alltså tillhörde jag Svenska Missionsförbundet inte genom spädbarnsdopet utan genom bekännelsen att Jesus är Herre. Redan där studsar jag. Är han Herre eller Herren i mitt liv?

Nu har jag äntligen fattat, att det gäller pengar hur Seglora tankesmedja har kunnat få millionbelopp till sin tankeverksamhet. EFS är kvar inom Svenska Kyrkan som en väckelserörelse men får väl inte lägga sig i debatten. Jag lämnade ”Fjärde väggen” för att jag inget fattade av poängen med Evangelium på ett nytt sätt. I min församling den jag tillhör går det inte att få igång något bibelsamtal på nätet heller. Det gick då rakt inte i Skutan efter det att ”frågan” var avgjord. Sen fanns det inget att samtala om. Det står tydligen inget mer i bibeln än om just det problemet. Missionskyrkan och Baptistkyrkan fegade ur som jag ser det.

Och jag har haft en lång period av mitt liv, som jag varit besviken och bitter. En söndagskväll var det tältmöte i Mölndal och dr. Sven Reichmann skulle predika. Det gjorde han också med den noggranhet, som är typisk för en forskare. Texten som valt honom var Psaltarpsalmen 73 och som han förmedlade i rätt tid med rätt skärpa till bland andra mig. Bitterhet är synd.

I torsdags kväll hade den texten valt förkunnaren Daniel Halldorf också. Inledning till en bönetimma i Smyrnakyrkan blev Ps 73. Jag hade med Bibel 2000 och hajade till:
Vart har Israel tagit vägen?
Ps 73:1
A Psalm of Asaph.
Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
King James Bibelöversättning

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
En reviderad översättning 1982

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
Bibel 2000

Vår stressade tid har inte med någon gudstjänst längre på Annandag Påsk. Där går vi miste om en viktig undervisning, när Jesus visar på att han finns överallt i Moseböckerna, hos Profeterna och övriga skrifter. Med andra ord finns Jesus i Israel.
Vi har heller inte tid att fira Kristi Himmelfärdsdag och tänka igenom vad Jesu lära innebär och att han skall komma tillbaka.
Hur kan någon vara rädd för honom, som älskar så mycket att han dog i vårt ställe?

Stressar vi ihjäl oss i våra kyrkor och hinner inte se vad evangeliet innebär? Det handlar inte om pengar eller livet.

Granspira

Det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet var i min hembygd, som jag mötte en liten Granspira. Många år senare letade jag på exakt samma plats men fann ingen. Promenadslingan genom skogen, på vägar och stigar blev för det allra mesta medsols. En natt i drömmen gick jag den motsols. Den drömmen är ganska lätt att förstå för mig. Inte för någon annan. Precis därför att jag har facit till mitt liv och mina känslor. Jo, skillnaden på dag och natt kan alla fatta. Skillnaden på att vara i gott sällskap, när faran dyker upp eller ensam är också begriplig. Jag har varit i gott sällskap hela livet även om han verkar vara osynlig tidvis. Så var det i drömmen, när jag vaknade med lite ångest. Vi hade kommit ifrån varandra. Det var en obehaglig fara framför på vägen. Rättare sagt: Jag märkte inte, att jag lämnat honom och gått iväg själv. Det var då faran mötte mig. Och det var natt och fullmåne. Drömmen hade valt en man, som jag hade tillit till men kunde inte hans språk. Vi gick bara sida vid sida ordlösa. Han var mörk. Det är bara jag och de äldre i min hembygd, som minns den stora skogsbranden där innanför i skogen, när åskan slagit ner. Det är egna associationsbanor. Det var inte enda åsknedslaget och brand i min barndom. Elden som metafor är både positiv och negativ.

Jesus sa, att han kommit för att tända en eld på jorden…

Varför skriver jag detta? Jo, för att det finns ett obegripligt språk, som jag tragglat på HTML.
Sen stämde ingenting på min datorskärm, när jag vill förmedla budskapet. Dessutom upptäcker jag, att en länk fattas, som jag nästan är säker på att jag satt hit. Hur har nu det gått till? Då blir ju mina associationsbanor ändå rörigare för läsaren! För jag vill bara berätta om min Skapare, som är andras Skapare också och som talar sitt tydliga språk i naturen. Hela skapelsen vittnar om vem Gud är!

Visst det finns automatiska mallar utan bekymmer men jag hade lärt in reglerna för att förmedla en text och bilder med HTML – ett för mig obegripligt språk! Om jag lyder, så fungerar det. Nu när jag är gammal och inte kan promenera i skogen som förr då fungerar datorn. Nyss hittade jag en Granspira på nätet. Någon annan har fotograferat och förmedlat budskapet från Gud till mig och andra. För bilden av en liten Granspira gör mig så glad!
Nu är det bara att följa min länklista till höger. Där står Blommor
I Göran Schmiths Hemsida finns så mycket mer. Och Göran Schmith kan dessuton det obegripliga språket som kallas tungotal. Vi tillhör samma församling.

”När den helige ande kommer över er skall ni få kraft att bli mina vittnen först i Jerusalem sen över hela världen.”
Där är poängen! Det finns ingen ursäkt för att inte lära känna Gud, som ende Skaparen! Det finns biblar tillgängliga och i texterna finns den helige ande villig att öppna upp hela förrådet. Kanaans tungmål är inte det samma som obegripliga språk kallat tungotal. Kanaans tungomål som läsarna behärskade bättre förr innebär, som jag fattar det, en så gedigen bibelkunskap, att de visste vad ”rättfärdiggjord på grund av tro” innebar och kunde redogöra för det. Det innebar, att de visste vad det innbar att få vara ”under blodets beskydd”.

Under dina vingars skugga jublar jag. Det är en annan metafor.

Här är en Granspira Foto: Göran Schmith