Jobs vänner

Vaknade med tanke på att skriva ”Förlåt mig” precis som en rubrik är från nättidningen: Tidskriften evangelium

Jag har följt bloggen ”Fjärde väggen” från start och redaktörens kamp dessförinnan att gå ut i eget namn – inte med en signatur – inte något namn på bloggen med ”bibel” i längre. Det var i den skarven mellan två olika bloggar, som vi möttes i Stefan Swärds kommentatorfält – det vill säga jag såg dessa knivskarpa kommentarer, som männen uppskattade.

Nu har jag likt Job fått besök av ”mina vänner” och blivit totalt ställd. De förstår inte min situation och jag begriper inte vad de försöker säga mig. (Se boken ”Försoningens mellanrum av Sofia Camnerin). Jag vaknade helt omtumlad och förstod inte ett dugg av Sofias Lilly Jönssons senaste blogg. Jag förstår heller inte ett dugg av kommentarerna till artikeln: ”Förlåt mig” i Judith Fagrells blogg.

En lärd man har hittat via Judith Fagrells blogg till brefvet.com och visat mig på vilka värdefulla brev jag har i privat ägo. Just det! Det var poängen med att jag började stava på rätt kombinationer av bokstäver, punkter och tecken för att få ut detta gamla budskap. HTML heter språket. Det måste vara korrekt annars fungerar det inte. Inte ett jota får vara fel. Därför blir jag så upprörd, när många tror sig kunna förmedla evangelium utan rätta tecken. Eller på annat sätt uttryckt tror sig om egna kombinationer av bokstäverna. Det är svårt i ett HTML-språk att upptäcka var jag skrivit fel så att överföringen inte fungerar.

Där är jag nu och vaknade av att jag måste bekänna detta. Jag kan inte förmedla varken den ena eller andra försoningsläran men jag vet likt Job, att min förlossare lever. Jag vet om att jag haft stora problem med bibeltexten i Matt kap 18:21 – 35

Så steg jag upp och tittade i min gamla bibel efter dagens löfte för den 5 januari. Det förmedlar jag och det räcker långt för mig:

Job 19:25
For I know that my redeemer liveth, and that he shall stand at the latter day upon the earth:

Tidskriften evangelium

Läs artikeln här: Förlåt mig

Läs kommetarer till artikeln här

Julen – en familjehögtid

Julen är över och det finns många referensramar till den. För min del är det gåvan från Gud i höjden, som är avgörande i mitt tankesystem och känsloliv. För det andra så är jag påverkad fortfarande av tiden i Räddningsmissionen och de rädda barnens uppfattningar om en annalkande jul. Klyftan mella rika och fattiga i Sverige blir större och större. De fattiga och utslagna har inte sig själva att skylla! Lyckliga alla som fått tag på julens evangelium!
Det finns möjligheter till förändring.

Min jul har varit mycket fin och vit på juldagen. Jag är så barnslig, att jag älskar snö för min egen del och inte bara för barnens.

Nu har jag kommit till den tredje versen och den fjärde och är lika salig än…(”En salig röra” första spåret med Charlie Norman, som spelar Sång nr 301 ”Hur ljuvligt det är att mötas…)

”Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger
En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer.
Som bröder och systrar i Herren vi mötas för en liten tid.
Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid.

Och när vi den sista striden till seger har kämpat ut,
då möter vi våra kära bland änglar hos Gud till slut
Då talas ej mer om att skiljas då är vi för alltid ett,
och evigt vi bor hos Herren i hemmet han oss berett.”

Sången från barndomens lilla församlingsgemenskap tonar inom mig. Sångtexterna från min barndom blev grunden för min bibeltro. En gång fick jag allt med modermjölken, sen allt som barn, sen måste jag äta själv för att överleva.

En vintermorgonEn vintermorgon

Älta eller forska

På nyårsafton kan vi se tillbaka på året som varit och till och med längre tillbaka. Tolvslaget är en skarv mellan det som varit och det nya. Så fortsätter jag att vara personlig och tänker inte älta längre.
”En kvinna föds man inte till. Det blir man,” har någon kvinna sagt.
Det är färdigältat nu, att jag är kvinna och att Paulus säger, att en kvinna inte skall undervisa. Jag har löst det alldeles själv och tänker fortsätta att berätta om Jesus. Vi kvinnor får berätta, att Jesus lever.
”En kvinna skall underordna sig sin man,” säger Paulus och hon skall fråga honom hemma inte störa i ett församlingsmöte. Nu är det som det är och jag har ingen man att fråga hemma. Och som en kvinna sa i ett sammanhang bland andra kvinnor:
”Och det är inte mitt fel, att jag är ogift!”

Räddningsmissionen i Göteborg har fyllt 60 år. 20 av de åren var jag ”gift” med Räddningsmissionen och 40 av de 60 åren har vi hållit ihop en stor del av det gäng som kallades ”Källan” runt år 1970 och framåt. Igår kväll var vi samlande och åt tillsammans och samtalade. Alla har haft sitt att gå igenom som jämnåriga med Räddningsmissionen. Alla har varit unga och drömt om en framtid. Framtiden kom men var inte förutsägbar. Många av oss som möttes i början av 70-talet hade en frikyrkobakgrund. Vi hade sjungit samma sånger och haft nästan samma sångbok. Igår kväll föreslog jag fria associationer under de tre minuter som Charlie Norman spelar melodin till en andlig sång. Alla var tysta de tre minuterna. Ingen fick tala om sångens namn och innehåll under tiden han spelade ”Hur ljuvligt det är att mötas…” Se förra bloggen

Hur skall de gå när församlingens ungdomar idag inte sjunger in de långa innehållsrika sångerna? Jag har aldrig läst teologi men tydligen fått en stor portion genom sångerna. Det är skillnad mellan syndabekännelsens innehåll ”Jag fattig syndig människa…” och den glada sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig
vad nåd du städs mig skänker jag får ju allt av dig
Då blir jag hjärtligt glader då lockas lover fram
Hav tack min hulde herde hav tack Guds dyra lamm.

Du döden för mig smakat du mina synder bar
och över mig du vakat i alla mina dar
Vad hade av mig blivit om du ej handlat så
Om du ej nåd mig givit jag måst i döden gå.”

Innan jag träffade mina vänner igår kväll läste jag igenom ”Fjärde väggens” mest lästa Blogginlägg med över 1300 besök. Nog fanns jag med där med min kommentar! För att inte tala om Sofia Lilly Jönssons svar till mig!
Ja, vem som helst får dra slutsatser om mig! Om det är så att jag behärskar P.P. Waldenströms bibellära, då är det ett mycket bra arv. För den nya ”Tidskriften Evangelium”s andra numret har temat ”Arvet”.

Jojo. Som om Svenska Kyrkan har en egen bibel en egen försoningslära!

Det är en skarv mellan det året som gått och det nya. I början av året trodde jag, att jag var en attitydambassadör inom (H)järnkoll. Den villfarelsen blev jag tagen ur och fick veta, att det var mitt fel, som inte anmält mig till en vidareutbildningsdag. Så lätt går det att bli struken och inte vara det man tror att man är.

Nu är det ett nytt år. Jag ältar inte längre men tänker fortsätta att forska. I Kina lär man ha ett tecken i två delar som betyder både kris och möjlighet i det samma. Svenska Akademiens almanacka börjar nya året ”I Jesu namn” igen oaktat humanisternas stora framgångar senaste tiden. Det är tryggt. Dagens löfte i min gamla bibel är:

4 Mos 23:19
Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.

Charlie Norman

Nej, det skall inte handla om en duktig musiker. Det är ett område, som jag inget kan om. Det skall handla om associationer. Jag har en go´ vän före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen, Göteborg, som inte gillar när Big Band spelar på Smyrnakyrkans gudstjänster. Han är genuin pingstvän men har varit ”ute i världen” en period av sitt liv och får så tråkiga minnen från kroglivet med mycket sprit samtidigt som han påminns om krogmusik. Detta är känsligt för jag är en genuin ”missionare” och släkt med tre av de duktiga musikerna. Det är mina pojkar så att säga och jag vill se och höra dem i Smyrnakyrkan – inte vara ensam från vår släkt.

Å andra sidan har jag aldrig varit ”ute i världen”. Jag får inga associationer alls åt det hållet. Och så gillar jag jazz. Nu var det sagt. Denna blogg skall inte alls handla om Charlie Norman, för jag kan ingenting om musik i den meningen. Det skall handla om associationer. Det skall handla om en CD, som jag äger. Den heter:

”En salig röra” med Charlie Norman

Just det! Där fortsätter jag och första stycket ger mig bara associationer till min barndoms gudstjänster i Missionskyrkan. Vi var inte många men sjöng ändå av hjärtans lust:

”Hur ljuvligt det är att mötas på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem.
Det är som en fläkt från ovan som Herren oss sänder ner
att stärka den trötte vandrarn som upp emot him(me)len ser.

Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej vänskapsband
som binder hjärta vid hjärta så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.”

Två av fyra versar ur texten av Kirsten D Hansen, Aagaard 1871
Så jag blir salig av Charlie Normans sätt att spela musiken till den text jag älskar och är ett med.

Gott Nytt År!
I Jesu namn

Läsa in eller läsa ut

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.

Det finns ett förr eller nu

God Jul

Är det detta som kallas fildelning? Jag har nyss lärt mig finessen och tar risken, att göra något fel. Det är julafton och jag ville läsa eventuella mail på datorn. Då krånglar det som vanligt i E-posten med minst tio felaktiga, som åker till ”Skräpposten” automatiskt och tyvärr det enda riktiga från vänner åkte faktiskt dit också. Jag har fattat att denna automatik inte fattar vad som är skräppost eller viktigt!

Så ont om kommentarer, som det är på min blogg, så nog hade en kommentar hamnat automatiskt som skräppost. Den kommentaren bekräftade, att Jesus skall komma tillbaka för andra gången. Det är väl inte skräppost! Är det förbjudet, att förmedla välsignelsen från höjden i änglasången? Advent betyder ankomst. Bibeltexterna under adventstiden handlar både om Jesu första och Jesu andra ankomst. Hur kan någon leva i skräck över att det skall bli frid på vår jord? Är det inte bättre att läsa på och ta emot friden redan nu?

”Min frid ger jag er,” sade Jesus i sitt avskedstal ”inte ger jag den som världen ger. Edra hjärtan vare icke oroliga!” Fritt citat ur bibeln och hjärtat.

Gumman är gammal nu men lagrade viktiga ord i hjärtat ändå från barndomen.

Var inte rädd, Maria……

Var inte rädd, Josef…

Var inte rädd! Ett barn är fött åt oss i Davids stad…

Dela med dig! Det är jul!

Pepparkakshuset 2012

Andra numret av ”Tidskriften Evangelium” har kommit ut. Ämnet är Arvet Det skall bli spännande att fortsätta min läsning.

Jag har funderat mycket över arvet vad det innebär ekonomiskt, andligt, socialt och i gener. Varför fick till exempel jag en prästgen, när jag är kvinna och kvinnan skall tiga i församlingen? Varför blev ingen av mina bröder intresserade eller min kusin, när han levde? För visst går begåvning i arv! Titta på musikaliska släkter eller affärsmän, snickare eller vad som helst. Förr fanns inte så stora valmöjligheter. Nu kan inte ungdomar välja av andra skäl. Kvar är att vi fått ett arv att förvalta eller förskingra. Det gäller jorden likaväl som det andliga arvet.

Tidskiften Evangelium har en redaktion inom Svenska Kyrkan. Evangelium betyder det glada budskapet om Jesus. Arvet från Svenska Kyrkan på min mors sida är mycket positivt. I Svenska Kyrkan i hennes hembygd fanns det jag kallar för ”troende präster”. Detta innebar, att det var en stor väckelse i Främmestad och om jag inte minns fel blev en piga förvisad ur socknen och hamnade i Varola. Hon lämnade Svenska Kyrkans lära och började förkunna i Varola.

Nej, det skall jag inte ge mig in på nu hur jag kunnat bli en Waldenströmare utan att fatta teologi! Det andliga arvet intresserar mig mycket och friheten att ta ställning själv genom bekännelse. Ingen i min familj var tvungen att bli en ”Waldenströmare”. Det är bara jag, som är så egen, att jag tänker fortsätta gräva där jag står (och provocera präster lite).

Vi lever i en elektronisk tid med fartblidhet. Därför tyckte jag julhälsningen från Danska Folkekirken var så rolig. En systerson i Köpenhamn skickade den via Facebook. Det gick i rasande tempo att besöka krubban i Betlehem. Sen var det över och föreställningen tog slut och reklam åt annat tog vid på affischtavlan ovanför.

Ett annat syskonbarn till mig gav oss bilden av sitt föräldrahem som pepparkakshus. Av den bilden fick jag en idé, att vi kan ordna ett elektroniskt julkort till den äldste i min syskonskara från barn, barnbarn och barnbarnsbarn till Anna och David mina kära föräldrar.

De var de som lärde mig vägen till Guds hus – i trä först och i sten sen.

Läs mera här och prenumerera

En fartblind datanörd

Detta är en personlig blogg som sagt men inte privat. Det är inget att sticka under stol med var jag hör hemma. Det sägs, att den som är hemma i sig själv är hemma överallt. Jag känner mig hemma i Smyrnakyrkan, Göteborg och får tidningen Dagen dagen efter av mina vänner. Alldeles gratis. Nu står det ”I korthet” den 18:e dec.
Pingst vill se mer kreativa församlingar
Det fattas inte aktiviteter, som jag ser det och förslaget är ett nytt projekt tydligen, som är på gång. Läs gärna förslaget. Citat:

”Nu skall dans och drama, sång och skrivande ta större plats i gudstjänsten i pingstförsamlingar…”

Så nu vågar jag hänvisa till Danmarks Folkekirkes julhälsning också. Vad är det som håller på att hända? Detta är mycket av humor men inte Pingströrelsens behov av dans i en gudstjänst.
Som jag ser det.

Datateknik

Ekumen

Till och med det ordet ekumen kan debatteras som rätt eller fel i kristna sajter. Ekumenisk… Nu är det som det är, att jag är uppvuxen i ett hem utan teologiska debatter. De som ville låna Missionskyrkan för att ha en gudstjänst fick göra det. Även stora kyrkan, som vi kallade Svenska Kyrkan. Under min tonårstid minns jag, att de skulle ha en passionsgudstjänst under fastan i annan lokal. Det var enda ekumeniska mötet, som jag minns och på deras villkor. Vi som kyrkfolk hade våra trädgårdar sida vid sida och en av grannens ”barn” enda flickan bland bröder blev präst.

”Ur led är tiden” skriver professorn i systematisk teologi Ola Sigurdson i en lång recension/artikel i nättidskriften Evangelium angående boken:
Människa du är någon! av Ulla Karlsson

Grannen och jag har alltså vuxit upp sida vid sida på landsbygden utan att en enda gång varit osams angående allt som står i bibeln. Vi hade inte ens olika tolkningar, när jag som 19 åring lät döpa mig. Traditioner inom olika kyrkor är något annat än det som står. Vi har fortfarande telefonsamtal om läget inom våra olika kyrkor. Så jag önskar av hela mitt hjärta, att det skulle finnas en plats motsvarande Stefan Swärds Blogg för kvinnor och bibelsamtal.

Den första kvinnan jag skulle vilja bjuda in är Ulla Karlsson, Aspeboda församling.
”Finns det inga kvinnliga teologer,” frågade jag för många år sen pastor Torsten Åhman på en Hönökonferens:
”Är det fult att vara kvinna och så intresserad av bibeltolkning, som jag är?”
Han tänkte en stund och sen sa han, att Frälsningarmens grundare William Booths hustru Chatrine var teolog.
Det var också en tröst! Är vi inte i slutet av 1800-talet då?

Jo, jag är skolad ekumen. Så småningom blev det arbete på Räddningsmissionen i Göteborg och som sagt dit kom ungdomar från olika samfund och kyrkor och ville vara med i ett frivilligt arbete. Kanske i släkt med det som fanns på 1800-talet?

Igår var jag så rädd för isfläckar och trottoarer, som lutar fel i sidled, att jag stannade hemma från gudstjänsten. Det ingår inte i min uppfostran hemifrån att stanna hemma, när det är gudstjänst! Tack, Anna och David för att ni lärde mig vägen till Guds hus som ett post scriptum!

Nu finns det radio och dator så nog kan jag få lyssna på Tomas Sjödins predikan idag.
”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord,” citat fritt ur minnet.

En präst eller pastor skall tåla en fråga sen. Var fick du det ifrån som du sa?
Var står det skrivet? Vad står det skrivet?
Det är inte så dumt med 1800-talets frågor.

God Jul, Ulla Karlsson, Aspeboda

Det är dags att skriva julkort. Mitt första blir till dig, Ulla Karlsson.
God Jul och Gott Nytt År!!

Ja, jag skulle vilja skriva: ”Nu är det jul igen och nu är det jul igen. För det var inte sant, för det var inte sant för däremellan kommer påska.”

Det var ju påsken, som gjorde dig så förtvivlad med sina texter och psalmer år 2011. Du bad om en debatt och fick ett fasans rabalder. Ja, jag var upprörd också till max. Vad är detta för biskopar, som inte hjälper sina präster att förstå påskens budskap! Vad är detta för undervisning i teologi från början på universiteten?

Nu har jag lugnat ner mig. Det kom ingen enda kommentar från dig på mitt öppna brev. Jag gör ett nytt försök. Tack för din bok! En bra bok läser man inte bara en gång. Boken har även en professor i exegetik läst och kommenterat. Jag gissar att det är tack vare Lilly Sofia Jönsson, Fjärde väggen. Där fanns ett upprop att skriva ett brev till dig som tröst tidigare. Jag vägrade skriva på. Vem skall tröstas med vad? Om Kristus inte uppstått från de döda hade vi varit de mest ömkansvärda av alla. Men nu har han uppstått!

Visst, du kan Paulus också men jag begriper mig inte på förre ärkebiskopens tolkningar av uppståndelsen. Nu är det sagt igen. Jag begriper heller inte dessa exegeter, som skriver på ett obegripligt sätt för mig arma ”frikyrkotant i ljusblå blus”. (Det finns bildbevis på att jag inte begrep hur jag måste vara klädd, när jag förkunnade Guds ord i min hemkyrka).

Vad har jag gemensamt i texttolkningar med Svenska Kyrkan? Det är precis det jag undrade över för några år sen och kom på att Lammet står högst upp på altaret nära taket med sin segerfana i min hembygds kyrka. Den blödande Jesus på korset är svunnen tid för mig. Jesus lever och vi umgås ständigt. Jag för min del behöver bibeltexterna om hans blodiga död men inte som altartavla. Där har du rätt i vad du skriver i din bok: ”Människa du är någon!”
Ta ner honom från korset. Predika en levande Jesus mitt ibland oss. Fortsätt med det.

Din bok är skriven till slut i Rättvik i maj 2012. Gissar att den är skriven under många år och börjar på Västra Hamngatan i Göteborg. Det känns tryggt för mig, att vi varit i samma bokhandel. Där har jag sökt efter ”Systematisk teologi”. Skrattretande nu hur jag slösat med pengar på det jag inget begriper av. Tragiskt kanske är bättre uttryckt för mitt högmod blev inte botat. Jag gav bort den till en bibellärare som tjänstgjort i Smyrnaförsamlingen, Göteborg.

Sen dess har jag tagit mig igenom många obegripliga analyser av bibeltexter. Det är verkligen inte bra för mitt humör.
Ha det nu bra och svara gärna. Det är ingen prestigeförlust att våga samtala om bibeltexter.

Gunnel Bergstrand

Julen varar ända in i påska