Skrivet av: Gunnel | 23 december, 2012

Pepparkakshuset 2012

Andra numret av ”Tidskriften Evangelium” har kommit ut. Ämnet är Arvet Det skall bli spännande att fortsätta min läsning.

Jag har funderat mycket över arvet vad det innebär ekonomiskt, andligt, socialt och i gener. Varför fick till exempel jag en prästgen, när jag är kvinna och kvinnan skall tiga i församlingen? Varför blev ingen av mina bröder intresserade eller min kusin, när han levde? För visst går begåvning i arv! Titta på musikaliska släkter eller affärsmän, snickare eller vad som helst. Förr fanns inte så stora valmöjligheter. Nu kan inte ungdomar välja av andra skäl. Kvar är att vi fått ett arv att förvalta eller förskingra. Det gäller jorden likaväl som det andliga arvet.

Tidskiften Evangelium har en redaktion inom Svenska Kyrkan. Evangelium betyder det glada budskapet om Jesus. Arvet från Svenska Kyrkan på min mors sida är mycket positivt. I Svenska Kyrkan i hennes hembygd fanns det jag kallar för ”troende präster”. Detta innebar, att det var en stor väckelse i Främmestad och om jag inte minns fel blev en piga förvisad ur socknen och hamnade i Varola. Hon lämnade Svenska Kyrkans lära och började förkunna i Varola.

Nej, det skall jag inte ge mig in på nu hur jag kunnat bli en Waldenströmare utan att fatta teologi! Det andliga arvet intresserar mig mycket och friheten att ta ställning själv genom bekännelse. Ingen i min familj var tvungen att bli en ”Waldenströmare”. Det är bara jag, som är så egen, att jag tänker fortsätta gräva där jag står (och provocera präster lite).

Vi lever i en elektronisk tid med fartblidhet. Därför tyckte jag julhälsningen från Danska Folkekirken var så rolig. En systerson i Köpenhamn skickade den via Facebook. Det gick i rasande tempo att besöka krubban i Betlehem. Sen var det över och föreställningen tog slut och reklam åt annat tog vid på affischtavlan ovanför.

Ett annat syskonbarn till mig gav oss bilden av sitt föräldrahem som pepparkakshus. Av den bilden fick jag en idé, att vi kan ordna ett elektroniskt julkort till den äldste i min syskonskara från barn, barnbarn och barnbarnsbarn till Anna och David mina kära föräldrar.

De var de som lärde mig vägen till Guds hus – i trä först och i sten sen.

Läs mera här och prenumerera


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: